Dwight Rhoden var i många år en av Alvin Aileys främsta dansare. Sedan 1994 är han verksam som koreograf vid egna danskompaniet Complexions i New York, men också som gästkoreograf i USA. Hans nya verk för Dansmuseet har skapats direkt för de två dansarna och bygger på den spänningsfyllda kontrasten i mötet mellan två artister från olika dansskolor, den klassiska och den moderna.
Snödrottningen ges i koreografi av Kenneth Greve, till musik av finska Tuomas Kantelinen, och baserad på en saga av Hans Christian Andersen – vars handling är placerad i Finland.
Det är tre fysiska ekvilibrister som under dryga timmen fyller Dansens Hus lilla scen med så mycket energi, in- och utlevelse, att man ideligen häpnar, alternativt skrattar högt. Dansarna, som alla tre arbetat med Europas främsta koreografer, ger den samtida dansen ett ovanligt avspänt och komiskt ansikte med mycket charm i konstnärlig korsbefruktning och allmängiltig kärlekslängtan.
Jennika Antila, som är producent på pedagogiska verksamheten hos Unga på Operan, förklarar: "Vi har killdag idag, en provapå-dag där hundra killar i åldrarna 8-10 år får möjlighet att möta dans med bara andra killar och med manliga dansare, så att de inte ska komma in som ensam kille i en sal med 25 tjejer, vilket annars ofta är fallet när men besöker en dansskola ute i Stockholm för första gången. Här får de träffa likasinnade."
Följ med på ett genomdrag av I´m not looking back och möt Helena Franzén i ett personligt samtal om dansens och rörelsens kraft.
Dansmuseet i Stockholm presenterar Roberto Bolle i sitt filmrum med en serie om sex DVD-inspelningar.
Programmet visas tisdag-söndag kl. 13, till och med 30 december 2012.
I verket Corps de Walk, skapat av Sharon Eyal, visar Carte Blanche prov på sin fenomenala förmåga att hitta och förmedla modern danskonst; högkvalitativ repertoar med eklektisk spännvidd.
Att kompaniet målmedvetet strävar efter att ligga i internationell framkant vad gäller kreativitet, presentation och utveckling inom den samtida dansen tydliggörs i valet av Eyal och Dansens Hus-publikens stående ovationer efter den timslånga föreställningen bekräftade att ambitionen fungerar i praktiken.
Vissa av dansarna har visat sig vara talangfulla inom området redan tidigare. En av dessa är Anandah Kononen, vars trevliga helaftonsbalett för barn, Den fula ankungen, redan var en fullträff. Vid namngivningen av sina koreografier hade skaparna använt sin fantasi, och i själva verken fanns det ofta en idé som kom tydligt fram. Urvalet av musik varierade som brukligt är i dessa sammanhang.
Mellan en sista genomgång på scen och föreställningen på kvällen i Dansens Hus i Stockholm hann Pontus träffa Dansportalen.
I Frankrike är möjligheterna naturligtvis mycket större. Egentligen var det först i ett samtal med en ung dansare och hans föräldrar som jag insåg hur mycket mer intensivt danslivet i Frankrike är organiserat också för unga dansare.
En fransk danslärare och före detta premiärdansör vid baletten i Calgary, Kanada, leder en grupp från Singapore: Ett halvdussin föräldrar och deras sex flickor, mellan sju och 13 år gamla. Barnen representerar sex länder i tävlingen: Australien, Kanada, England, Frankrike, Japan och USA.
Egentligen är ekvationen enkel i den internationella konst som dansen är.
För 25:e gången arrangeras i år en internationell tävling i klassisk balett i Grasse, norr om Nice i Frankrike. Deltagarna är mellan sju och 22 år, sammanlagt 140 ungdomar.
Läs mer här:
Powered by SiteVision