Dansportalen

Maggie Foyer: Dåligt väder och bra dans i London

Sommaren 2010 i London kännetecknades av dåligt väder och bra dans, Bolsjojbaletten i Royal Opera House och Michailovskijbaletten på Coliseum och Nederlands Dans Theater på Sadler’s Wells. De bägge ryska kompanierna hade egna versioner av Svansjön och Giselle på programmet liksom även ett mer ovanligt utbud.  

Bolsjojbalettens uppsättning av Le Corsaire (Korsaren) i en ny produktion av Alexej Ratmanskij är ett fint exempel på Petipas oändliga koreografiska uppfinningsrikedom. Emellertid har baletten, skapad 1899, då det rådde brist på manliga dansare, allvarliga brister i strukturen. Dess berömda pas de deux kommer i första akten varefter korsaren, Ruslan Skvortsov, tas till fånga och sätts i fängelse för att återkomma först under de sista minuterna.

Ruslan Skvortsov, här i Svansjön och Jekaterina Krysanova som Askungen. Fotografer Andrej Melanyi/Damir Jusupov

Ruslan Skvortsov, här i Svansjön och Jekaterina Krysanova som Askungen. Fotografer Andrej Melanyi/Damir Jusupov


Det är synd, då Skvortsov har karisman hos en filmstjärna – för att inte nämna höjden på hans hopp och hans vackra linjer. Med sin Medora, Jekaterina Krysanova, skapade han magi och förhöjde romantiken, som ibland bleknar när duetten framförs inom ramen för en galaföreställning.  Från första ögonblicket visade Krysanova livfull närvaro men tekniskt tog det litet tid innan hon fann sig tillrätta, men i de två följande akterna – som är helt och hållet kvinnornas territorium – visade hon sina kvaliteter tillsammans med Marianna Ryzjkina som Gulnare. De uppvisade det allra bästa hos Bolsjojträningen.

Ryzjkinas utsökta armar, breda leende och varma utstrålning gjorde det möjligt att glömma den fåniga handlingen; i praktfulla palatsmiljöer och trädgårdar, iförda de vackraste kostymer, dansar baletten av hjärtans lust en överväldigande serie av variationer.

Maskeringskonst: Gennadij Janin som Lankendem och privat. Fotografer Michail Logvinov/Vladimir Shirokov

Maskeringskonst: Gennadij Janin som Lankendem och privat. Fotografer Michail Logvinov/Vladimir Shirokov

Bristen på klassisk mansdans kompenserades något av den extravaganta humorn i karaktärsrollerna, tydligast hos Gennadij Janin som Lankendem, Medoras förmyndare. Ohämmat ond, lyckliggjorde han publiken vid varje framträdande. Mitt råd är att ignorera historien och luta sig tillbaka och njuta av överflödet av dans av ett av världens stora balettkompanier.
Irina Perren som Laurencia. Fotograf John Ross Michailovskisjbaletten

Irina Perren som Laurencia. Fotograf John Ross Michailovskisjbaletten

Michailovskijbalettens nyuppsättning av Vachtang Tjabukianis Laurencia väckte stort intresse vid dess Londonpremiär. Michail Messerers produktion, i vacker scenografi av Vadim Ryndin, var en imponerande hyllning till den sovjetiska erans heroiska dansstil och Tjabukianis legendariska virtuositet fann en lämplig, modern uttolkare i Denis Matvienko, vars lysande teknik, lediga charm och rottweileraktiga iver användes till fullo i rollen som Frondoso.

Som Laurencia bekräftade Irina Perren sin ställning som kompaniets stjärnballerina. Förutom en intagande personlighet och drivet skådespeleri, märks hennes generösa stil i strålande hopp, vackra sträckningar och väl utförda avslut på varje rörelse. I de mindre rollerna är Oksana Bondareva utmärkt som den bortrövade Jacinta medan Sabina Japparova som Pascuala dansar med teknisk precision och koketterande charm, vilket varit hennes kännemärke den här säsongen. Hon fick chansen att göra huvudrollen i Cipollino, i koreografi av Henrich Majorov, ännu en ny bekantskap för London. Det är en förtrollande saga om grönsaksmänniskor med påhittiga, färgglada dekorationer och ett välkommet tillskott till den svagt representerade genren av baletter för barn.

Laurencia är berättelsen om ett folkuppror i den spanska byn Fuente Ovejuna, odödliggjort i Lope de Vegas skådespel. Nu har baletten mycket lite av pjäsens mörka passioner, och dess orättvisor och grymhet engagerar bara marginellt. Till ett ganska prosaiskt partitur av Alexander Krein, tjänar den mer som en bra ursäkt för livfull spansk dans utförd av en inspirerad balettkår. Mikhailovskijteatern har en lång och framstående historia. Med det överraskande valet av Nacho Duato till konstnärlig ledare, väntar dansvärlden på vilken riktning baletten kommer att välja.

Nederlands Dans Theater i Johan Ingers dissolve in this. Foto NDT

Nederlands Dans Theater i Johan Ingers dissolve in this. Foto NDT

Inför firandet av Nederlands Dans Theaters femtiårsjubileum förenade NDT I och II sina krafter. Deras Londongästspel var också minnesvärt för det första verket av Johan Inger i hans nya funktion som biträdande koreograf. Ingers dissolve in this är fullt av motsägelser. Det är mörkt och gåtfullt, sorgligt och roligt, abstrakt med inslag av mänsklig värme och med det absolut senaste inom koreografi, ljussättning och design. NDT har ett antal av världens mest spännande dansare, valda inte bara för deras tekniska finess utan för det artisteri som gör varje rörelse så rasande minnesvärd; kombinationen ger en lyckokänsla.
Jiri Kyliáns Mémoires d’Oubliettes. Foto Nederlands Dans Theateer

Jiri Kyliáns Mémoires d’Oubliettes. Foto Nederlands Dans Theateer

Ännu mer gåtfull var Jiri Kyliáns Mémoires d’Oubliettes (minnen av glömska). Den innefattar Kyliáns och den gudomliga Sabine Kupferbergs röster, och skärvor av minnen, som vi bara kan gissa innebörden av. Programbladet talar om det ofullbordade och det kommande; ett kaleidoskop av bilder bringas till synbar ordning för att sedan plötsligt förkastas. Det är ett verk att njuta av för sin underlighet när Kylián, som inte behöver bevisa någonting, sätter sin fantasi i spel.

Också på gästspel i London var Caracalla Dance Theatre. Att beskriva deras föreställning Zayed and the Dream som överdådig, är ett understatement även utan de levande hästarna som användes vid premiären i Beirut! Föreställningen utgör en hyllning till Shejk Zayed Bin Sultan Al Nahyan *) kompletterad med filmiska effekter och med en berättelse tillräckligt tänjbar för att inkludera hela världens folkdans. Överdådiga kostymer och dansare som framträdde med passion, samverkade till en kväll med underhållning i klass med Bollywood.

Maggie Foyer
8 sep 2010

*)  1918-2004. Regent i Abu Dabi och Förenade Arabemiratens grundare

Zayed and the Dream . Foto Caracalla Dance Theatre

Zayed and the Dream . Foto Caracalla Dance Theatre

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats