Dansportalen

Sydafrika: Dance Umbrella i Johannesburg

Två veckor i Johannesburgs sol mitt i februari kan inte vara fel. och när det sammanfaller med Dance Umbrella Festival, plattformen för samtida dans och ny koreografi, gör det saken bara bättre.

Det gamla Sydafrika kunde skryta med klassisk balett av hög standard men Johannesburgs dansensemble (PACT) följde slaviskt den engelska kulturtraditionen, ett slags Royal Ballet i solen, medan det nu, i en tid av kulturell förändring, är den samtida dansen, som inte tyngs av det koloniala balettarvet, som intar huvudscenen.

Detta är också ett resultat av bristande finansiering, brist på regelbunden och ekonomiskt överkomlig träning men, viktigast, den samtida dansen är en mer passande form för koreografer som vill utforska sociala frågor.

Stepping Stone. Footograf John Hogg

Stepping Stone. Footograf John Hogg

I samhället i stort kämpas det för att bevara afrikanska traditioner då ungdomar ger efter för västerländsk kommersialism och de, som fötts i det nya demokratiska Sydafrika och inte varit med om de svåra åren, saknar motivation.

Det var emellertid inte fallet med Stepping Stones (Steg på vägen), en plattforn där nybörjare som inte hade kvalificerat sig för framträdande på stora scenen, fick möjlighet att visa sina arbeten.

Ämnena för de nya koreografierna sträckte sig från allvarliga sociala frågor som främlingshat och hemlöshet till rena underhållningsstycken. Här skapade kombinationen av street dance, rytmer från kåkstäderna (qwelas) – och pantsula dansad i gruvarbetarstövlar, en helt ny afrikansk danstradition.

Surret av dussintals entusiastiska dansare som sorterade kostymdelar, repeterade i diverse undangömda hörnor eller utförde obduktioner i solskenet utomhus, var helt enkelt fantastiskt.

Med Exit/Exists berättar Gregory Maqoma sin stams nedärvda historia om hur hans förfader, Xhosa-hövdingen Maqoma, kämpar mot britterna för att försvara sin mark och sin boskap.  Det börjar med att Maqoma slingrar sig som för att fly ur sin egen kropp, Rörelserna utvecklas och tar upp traditionella rytmer medan han försöker finna sin infödda själ för att till sist iklä sig sin afrikanska dräkt.

I en serie slående bilder: ett regn av salt eller skrivtecken i sand, dramatiskt ljussatta och beledsgade av en fascinerande kvartett à cappella, följer han krigsledaren ut i landsflykt och slutlig död på Robben Island år 1873.

Å andra sidan för Nelisiwe Xaba, en fängslande artist, traditionen in i nutiden med Uncles and Aunts (Farbröder och fastrar) i samarbete med videokonstnären Mocke J van Veuren som skapar en samling bilder vilka ackompanjerar hennes soloföreställning.

Nelisiwe Xaba i Uncle & Angels. Fotograf Loanna Hoffman

Nelisiwe Xaba i Uncle & Angels. Fotograf Loanna Hoffman

Xaba griper sig direkt an det allvarliga temat med exploateringen av unga flickor, med en ironisk syn på reed-dansen och de rituella bröllopsförberedelserna för flickor som utnyttjats både av turistbranschen och av sina stammars ledare. Hennes koreografi och videofilmerna som uppvisar hela vidden, från upphetsat twittrande på mobiltelefon mellan flickorna medan de förbereder sig för urvalsritualen, till den grova förödmjukelsen att deras status som oskulder ska kontrolleras.

Samtidigt komprimerar Jay Panther tiden. Användande den gemensamma nämnaren av politisk korruption och personligt förräderi, länkar han samman antikens Rom med det moderna Sydafrika i Qaphela Caesar! (Se upp Caesar!).

Qaphela Caesar av Jay Panther.

Qaphela Caesar av Jay Panther.

Med ett lysande teatergrepp presenterades det platsspecifika verket i Johannesburgs gamla börshus, en byggnad som osar av makt och rikedom.  Handlingen utspelas för det mesta på börshandelns golv där historier om vunna och förlorade förmögenheter kastar en skugga över det som framförs i koreografin.

Panthers stora teaterkänsla är öppen för platsens och de drastiska händelsernas möjligheter, i skickligt kostymerade och dramatiskt belysta scener följer han Caesars fall med hänsyftningar till aktuella politiska händelser. Fastän i behov av sträng bearbetning för att hålla dynamiken och behålla tydligheten, var detta en av de mest intressanta produktionerna.

Några av de starkaste koreografierna och bästa dansföreställningarna gavs av Alfred Hinkels Dansmetdieduiwels (Dans med djävlarna) en skakande berättelse om pedofili och en präst. Hinkel är en veteran inom den sydafrikanska dansvärlden och tidigare ledare av JazzArt i Kapstaden. Hans nya grupp, Garage, är baserad i Norra Kapprovinsen och det var en fröjd att se så vältränade dansare. Till musik av Bach och uppbackad av religiösa projektioner var den ett kraftfullt ställningstagande.

Festivalen visad även fram utvandrade konstnärer som återvände för att presentera sina arbeten, inkluderande Vincent Sekwati Mantsoe och Melody Putu, vars verk Faith behandlades i Dansportalens artikel Jönköping satsar på unga dansare.

Dance Umbrella under Georgina Thompsons ledning, har utvecklats till en hörnsten för samtida dans och kommer förhoppningsvis, trots ständigt hot om konkurs, att fira sitt kvartssekel-jubileum nästa år och befästa den samtida dansens ställning som en kulturell kraft i det nýa Sydafrika.

Maggie Foyer
30 apr 2012
Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats