Dansportalen
Jarkko Lehmus och Annika Hyvärinen i Scheme of Things av Tero Saarinen. Fotograf Sakari Viika

Jarkko Lehmus och Annika Hyvärinen i Scheme of Things av Tero Saarinen. Fotograf Sakari Viika

Helsingfors: Tero Saarinen skapar förväntningar

Vid Helsingfors Festspel 2012 presenterade bland annat Tero Saarinen Company ett uruppförande av Vox Balaenae samt Finlandspremiär för Scheme of Things.

Det råder en förväntansfull stämning i Almisalen då Tero Saarinen och hans kompani skall uppträda. Helsingfors Festspel är ett årligen återkommande evenemang med kultur av olika slag, och dansen har sin egen nisch i det hela.

Scheme of Things står först  på tur, och det är kompaniets dansare Annika Hyvärinen, Mikko Lampinen, Jarkko Lehmus, Natasha Lommi, Pekka Louhio och Maria Nurmela som framträder på scenen, tillsammans och turvis och i soli.

En mycket stark närvaro besitter framför alla Natasha Lommi, vars rörelsespråk också är starkt och accentuerat, skönt och behagligt att se på. Den övriga gruppen gör sitt – med inlevelse – i en scenisk värld av alienation, konflikter, vänskap, möten och separation.

Verket är typiskt för Tero Saarinen. Det skapades för Hollands berömda och renommerade Nederlands Dans Theater 1 (NDT 1) och hade urpremiär 2009 i Haag. Tero själv berättar att han ville utforska våra beteendemodeller, kunna komma åt sekretessen i livet och människorelationer – se om det eventuellt skulle finnas ett mönster bakom allting. Utgående till exempel ifrån att människor upprepar samma fel om och om igen, från generation till generation.

Tero Saarinen dansar själv i Vox Balaenae. Fotograf Sami Kulju

Tero Saarinen dansar själv i Vox Balaenae. Fotograf Sami Kulju

Vox Balaenae
Tero Saarinens verk kommer nära, och ändå formar de sin egen värld, så även denna gång. Han närmar sig havet och dess djup i sin Vox Balaenae (Valens röster) och här dansar han solo hela verket igenom.

Musiken är av George Crumb, en representant för modernt amerikanskt – en mängd experiment med framförandet av olika tekniker, klangfärg och harmoni.

Så när Tero rör sig på scenen och kammarorkestern Avanti! ackompanjerar, en trio denna gång med piano, violoncell och flöjt,  är vi i publiken inviterade till en mycket originell tillställning.

Rörelsespråket är poetiskt, från djurvärlden, och atmosfären, abstrakt – vi befinner oss ju vid djupet någonstans ute vid de stora haven. Odefinierbart – det är bara att föreställa sig världar där havens djur har sin tillvaro, hur de lever, rör sig och låter. Detta är Tero Saarinen.

Efter föreställningen är det frågestund. Publiken får ställa frågor till Saarinen själv och några av dansarna. Man kanske har funderat på något speciellt och nu är det en möjlighet för att försöka få klarhet i varför koreografen kommit till en viss lösning, vad dansarna tycker om sakerna eller om de är trötta efter en föreställning.

Inga barn denna gång som skulle undra något, så vi går hem och drömmer om valarnas liv följande natt. Kanske vid den allra sista stranden, såsom Tero Saarinen upplever tillvaron då naturen mår dåligt.

Anita Jokela
27 sep 2012
Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats