Dansportalen
Pontus Lidbergs Another Sort of Room. Foto Semperoper

Pontus Lidbergs Another Sort of Room. Foto Semperoper

Nordic Lights, en triumf för svenska koreografer

DRESDEN, TYSKLAND: Premiären på Nordic Lights (Nordiskt ljus) på Dresdens Semperoper blev ett triumfens ögonblick för svenska koreografer.

Programmet bestod av Johan Ingers Walking Mad, Alexander Ekmans Cacti (Kaktusar) och ett nytt verk av Pontus Lidberg, In Another Sort of Room (I ett annat slags rum) till ett specialbeställt partitur av Max Richter, och vart och ett av verken mottogs med entusiasm av den fullpackade salongen.

Dresden Ballet, ett topprankat klassiskt kompani, slopade tåspetsskorna och utåtvridningen för tre moderna verk, även om koreograferna drog stor nytta av dansarnas tekniska färdigheter och styrka och levererade en danskväll i dess bästa och finaste mening.

Lidbergs koreografi och Richters suggestiva musik hade inspirerats av poeten Rumi, mystikern från 1200-talets Persien. De flödande bilderna och idéerna var subtila och inte påträngande och de lämnade utrymme för personliga tolkningar. Rörelseflödet kändes mycket magiskt med positioner som skiftade utan ansträngning och dansarna utnyttjade golvet och rymden helt fritt.

Här fanns relationer: Elena Vostrotina, en androgyn varelse i grått, som omhuldade och skyddade Jón Vallejo och ett mer tydligt kvinna / man-förhållande mellan Courtney Richardson och Fabien Voranger. Vallejo förblev utanför gruppen, växlande mellan att vara pådrivande och stundtals synbarligen överväldigad av sitt öde. Det var ett mystikfyllt, vackert stycke.

Johan Ingers Walking Mad. Foto Semperoper

Johan Ingers Walking Mad. Foto Semperoper


Walking Mad
, skapad 2001 för NDT, är en etablerad favorit. Koreograferad till Maurice Ravels Bolero och Arvo Pärts Für Alina anknyter koreografin både till det mondäna och det unika. Den mycket mänskliga komiken innehåller sexuella anspelningar, såväl poserande manlighet och surrealistisk fantasi som stunder av hjärtslitande sorgsenhet.

I de tre kvinnorollerna gladde Anna Merkulova med fräck humor, Julia Weiss växlade mellan glättighet och mörkare känslor och Courtney Richardson satsade allt i den avslutande duetten med Jiří Bubeníček, som fanns där samtidigt men aldrig tillsammans, i ett konfliktfyllt förhållande som aldrig riktigt kommer till stånd.

Bubeníček fick visa sin komiska ådra i den centrala duetten i Ekmans Cacti. Tillsammans med Sarah Hay var de på pricken i samklang med Ekmans särpräglade ironi. Högljutt framförande sina synpunkter utför de sina rörelser: 'nu kommer den svåra biten – koncentration', 'akta mitt huvud', vilket resulterar i 'skratta-högt komik'. Ekmans vässade kommentarer tar udden av varje antydan till konstnärliga pretentioner, medan ensemblen griper sig an den skickligt synkroniserade koreografin med total hängivelse. Och visst, de spelar också alla sin roll.

Det verkar som tiden är inne för svensk koreografi att träda fram i rampljuset. Mats Eks Julia och Romeo kommer inom kort att turnera internationellt och den här talangfulla trion har satt sitt märke på en av Europas mest prestigefyllda teaterscener.

Maggie Foyer
13 okt 2013

Alexander Ekmans Cacti. Foto Semperoper

Alexander Ekmans Cacti. Foto Semperoper

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats