Dansportalen
Guro Nagelhus Schia och Verbiørn Sundby i Pure. Foto Koen Broos

Guro Nagelhus Schia och Verbiørn Sundby i Pure. Foto Koen Broos

Sidi Larbi Cherkaoui – Internationell storstjärna på Dansens Hus

STOCKHOLM: Den belgiske koreografen Sidi Larbi Cherkaouis karriär är något av en framgångssaga. 2007 gästade han Dansens Hus i en duett med Akram Khan. Nu återkommer verk av den ständigt eftersökte Cherkaoui i ett gästspel med sju dansare från hans grupp Eastman.

Programmet heter 4 D. Fyra duetter, fyra dansverk, på sätt och vis också fyra dimensioner. Dessutom visas en duett på film. De fem verken har gemensamt en tilltalande samarbetsform, ofta i hög kroppslig närhet, ofta på golvet. Ryggarnas böjlighet bakåt är påfallande, i synnerhet bland damerna. Koreografen har utarbetat en stil jag just nu skulle vilja kalla fysisk logik.

Kazutomi  'Tsuki' Kozuki i Matter. Foto Koen Broos

Kazutomi 'Tsuki' Kozuki i Matter. Foto Koen Broos


Erotiska fantasier

Programmet inleds med en festlig överraskning – det närmaste jag på en scen har sett en huvudfoting: en man hopkrupen i en kostym som liknar en fågel i röd päls. Stycket heter Matter och ingår i verket Origine (ung. = Ursprung).

Senare i detta omväxlande stycke uppenbarar sig en aspekt av koreografens påhittiga erotiska fantasi. På skuggspelsskärmar visas i silhuettform vad som samtidigt blott antyds på scenen. En dam (den norska dansösen Guro Nagelhus Schia) klär av sig, duschar, torkar av sig och går till sängs.

Där har huvudfotingen tagit manlig gestalt, för att snart uppträda som dusch, handduk och madrass - och till sist älskare.

I Pure målar en dansös sin vita kostym med svart färg. Hennes partner försöker torka bort färgen. Där gestaltas den smala gränsen mellan det kreativa och det destruktiva: Samtidigt som hon målar förvanskar hon sin (jungfruligt) vita kostym. Samtidigt som han försöker göra kostymen ren igen förstör han det hon målat.

I mitten av programmet visas videon Valtari, ur ett isländskt projekt med koreografi av Cherkaoui. Där dansar ett par i vad som ser ut som ett betongskal från en nedlagd fabrik. Mjuka kroppar mot grå betong: Kontrasten blir ännu större när dansösens blus försvunnit.

I Sin (Synd) dansar både herre och dam från början i enbart jenasblå byxor. Detta stycke finner jag vara det koreografiskt mest intressanta. Den koreografiska dynamiken är stor, den koreografiska fantasin både överraskande och logisk. Tempot är övervägande högt, med få vilopunkter.

Belysningen är begränsad, under en stor del av verket sänks en snedställd spegel ned över paret, så att den som hinner kan betrakta de dansande ur två vinklar. Kamouflerande och avslöjande på samma gång.

Olivia Ancona och Jon Filip Fahlstróm i Faun. Foto Koen Broos

Olivia Ancona och Jon Filip Fahlstróm i Faun. Foto Koen Broos


Faun
skapades av Cherkaoui till jubileumsföreställningen I Diaghilevs anda i London 2009. Det är en riskabel uppgift för en koreograf att låta sig jämföras med ett av den moderna danshistoriens portalverk. För mig var slutet det mest intressanta. Damen sitter på golvet med ryggen mot mannen, som står, på väg bort. En bild av att något kommer att ske.

De motverkande spännningsförhållanden koreografen gärna arbetar med skapar en välgörande dramaturgisk stomme i hans verk. Hans intresse för tekniska lösningar på scenen skapar aktiv spännvidd i hans verk. Musiken är uppenbarligen vald med omsorg. I 4 D samsas nyskriven musik med traditionell från Japan och Korea plus sefardisk och syrisk-ortodox tradition.

En framgångssaga
Cherkaoui föddes i Belgien 1976. Mamman kommer från Flandern, pappan från Marocko. Först i 16-årsåldern började han dansa. Redan 1995 vann han ett pris för bästa danssolo vid en tävling i Ghent. Året därpå började han sin egentliga dansutbildning vid välrenommerade PARTS i Bryssel.

Under flera år medverkade han i banbrytande Ballets C. de la B. (Ballets Contamporains de la Belgique), både som dansör och koreograf. Hans opuslista omfattar närmare 30 verk sedan 1999.

Han torde vara unik bland koreografer för sitt arbete i södra Kina med shaolin-munkar – specialister på stridskonster.

Ett verk har han skapat för Cullbergbaletten, ett för Kungliga danska baletten. För Parisoperan gjorde han en egen version av Bolero. 8 mars i år premiärvisar han Noetic, skapat för GöteborgsOperans danskompani. Det internationella intresset torde bli betydande.

Navala 'Niku' Chaudhari och Damien Fournier i Sin. Foto Koen Broos

Navala 'Niku' Chaudhari och Damien Fournier i Sin. Foto Koen Broos


Eastman

2010 startade Cherkaoui sin egen ensemble, Eastman. Av hemsidan att döma är det en mångkulturell jätteorganisation. Organisationstablån listar över 40  tjänstetyper. Förteckningen dansare, från väldigt många olika länder, omfattar 49 namn. Två är svenskar: Elisabeth och Ulrika Kinn Svensson. Många har flera uppgifter: Elisabeth står dessutom som costume designer, costume advisor och dresser.

2013 utsågs Eastman till en av tre europeiska kulturambassadörer. Samma år dubbades Cherkaoui till Chevalier (ung. = Riddare) av franska motsvarigheten till Litteris et artibus. Både koreografen och ensemblen har därmed fått officiellt erkänande som internationella stoprheter.

Peter Bohlin
5 mars 2014

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats