Dansportalen
Rani Nair. Foto Imre Zsibrik

Rani Nair. Foto Imre Zsibrik

Dynamisk danshistoria temavecka på Dansens Hus

STOCKHOLM: Historievetenskapen har de senaste decennierna utvecklats till den grad att uttrycket "Historien är inte vad den en gång var" blivit något av ett axiom. Mer konkret, och lättare att tillämpa, är ordinationen "historien är en pågående omvärdering av det förflutna".

Vad detta betyder för dansens vidkommande undersöks 12 - 15 mars på Dansens Hus i Stockholm. Då ventileras delar av den moderna dansens historia.

Koreografen och dansösen Rani Nair fick för några år sen ärva Dixit dominus, det verk som den tyske mästerkoreografen Kurt Jooss (1901-1979) skapade åt den indiska-svenska dansösen Lilavati Häger.

Under flera år turnerade Rani Nair med verket, som på så sätt fick nytt liv efter det att både Jooss och Lilavati avlidit. Men vad händer därefter, när arvtagerskan går vidare med verket?

Den frågan diskuteras under titeln Future Memory. Där presenterar Rani Nair historien bakom verket och resonerar om upphovspersonernas uppsåt och önskemål. Och vad händer när detta dansverk levandegörs och tolkas genom en annan kropp, genom en senare tids erfarenheter och värderingar?

Det Gröna bordet skapades av Kurt Jooss 1932.

Det Gröna bordet skapades av Kurt Jooss 1932.


En klassiker från 1930-talet

I solot och vidoedokumentären An Introduction närmar sig dansösen, koreografen och dansforskaren Olga de Soto en av danshistoriens milstolpar: Gröna bordet, också av Kurt Jooss, skapat 1932. Ännu över 80 år efter tillkomsten är Gröna bordet fortfarande den kanske mest effektiva pacifistiska baletten.

Olga de Soto har gjort ett stort antal intervjuer med människor som på olika sätt kommit i kontakt med Gröna bordet, och hon resonerar bland annat om hur ett dansverk utvecklas över tid, som en del av världshistorien.

The New Man. Foto Grégoire Romefort

The New Man. Foto Grégoire Romefort


Brecht, Chaplin, Laban och Meyerhold

I temaveckan ingår också The New Man, med tyska gruppen Ligna. Där medverkar publiken. Föreställningen består nämligen av kollektiva övningar som blickar tillbaka på historien.

Utgångspunkten är denna: Första världskriget bidrog till en genomgripande förändring av konsten genom att konstnärer såg sig tvungna att tillgripa helt nya former i försöken att avbilda till exempel krigets vansinne.

I föreställningen får åskådarna pröva ”utopiska rörelser”, inspirerade av fyra mästare som alla banat nya vägar för scen- och danskonst: Bertolt Brecht, Rudolf von Laban, Wsewolod Meyerhold och Charlie Chaplin.

12 - 15 mars alltså, på engelska. Rekommenderas hjärtligen.

Peter Bohlin
11 mars 2014

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats