Dansportalen
Gudrun Bojesen i Sylfiden. Foto Martin Mydtskov

Gudrun Bojesen i Sylfiden. Foto Martin Mydtskov

Bournonvillefest

LONDON: Solister och premiärdansare ur Den Kongelige Ballet i Danmark kom till London i ett virvelvind av féfötter, uppvisande snabba, glänsande batteringar, smäktande pliéer och luftiga hopp.

Dessa ljuvligheter var väntade och de fick ett varmt välkomnande, men föreställningarna var också drabbade av de demoner som ett turnerande sällskap råkar ut för: svag ljussättning, bandad musik, kostymer som inte fungerade och tidvis ojämnt partnerarbete. Jag hörde rykten om ett halt scengolv, men vid den tredje föreställningen såg dansarna mer avspända och bekväma ut.

Text in English


Det är tio år sedan danskarna var i stan och programmet med traditionell Bournonville var precis vad alla afficionados hade törstat efter. Bland höjdpunkterna var Gudrun Bojesens förtrollande Sylfid och Ulrij Birkkjærs batteringar. Birkkjærs solo i Konservatoriet var en lektion i Bournonvillestil och -teknik; hans höga, exakta entrechat six utförda med en renhet gränsande till det omöjliga.

En omsorgsfullt instuderad Sylfiden avslutade första avdelningen; en handfull sylfider och en imposant Sorella Englund som häxan lyckades trolla fram magin.  Bojesens framställning kännetecknades av utsökt timing – med hennes djupa plié eller en gest som sträcks till  perfektion och fyller ut musiken – och hennes deliciösa karaktärisering, en okonstlad, egensinnig och absolut oemotståndlig varelse. Hennes James, Birkkjær på fredagen och Gregory Dean på lördagen, var rättmätigt betagna.

Gregory Dean i Sylfiden. Foto Costin Radu

Gregory Dean i Sylfiden. Foto Costin Radu


De båda engelska dansarna, premiärdansaren Gregory Dean och solisten Kizzy Matiakis, var representerade i gruppen och var en stolthet för sitt land. Dean, som kom till kompaniet 2008, visade en exceptionell hoppförmåga som förtrollade med en touche av modern maskulinitet. Maitakis, som har tillhört kompaniet sedan 2003, är ytterst väl hemma i den danska stilen med flödande fotarbete, säker balans och naturlig musikalitet.

Två unga män, ännu officiellt kårdansare, var enastående. Sebastian Haynes, i Jockeydansen och i rasande hård tävlan med Marcin Kupinski, är definitivt högtflygande, medan Andreas Kaas, som dansade Blomsterfesten i Genzano med den charmerande Diana Cuni, lovar en fortsättning av den danska traditionen med eleganta mansdansare. Hans teknik är säker (om än hans partnerarbete hade sina osäkra ögonblick), medan hans scennärvaro begåvar honom med naturlig utstrålning.

Susanne Grinder och Ulrik Birkkjær i Napoli. Foto Costin Radu

Susanne Grinder och Ulrik Birkkjær i Napoli. Foto Costin Radu


Kvällen avslutades som väntat med Napoli där var och en av dussinet dansare för en stund har scenen för sig själv och utnyttjar den till det yttersts. Det var en glädjerik avslutning på kvällen och jag hoppas vi inte behöver vänta lika länge på nästa visit.     

Maggie Foyer
21 jan 2015

Christina Michanek, Susanne Grinder, Tina Højlund och Kizzy Matiakis i Napoli. Foto Costin Radu

Christina Michanek, Susanne Grinder, Tina Højlund och Kizzy Matiakis i Napoli. Foto Costin Radu

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats