Dansportalen
Ur Polish Pieces med Introdans. Foto Arto Forsblom

Ur Polish Pieces med Introdans. Foto Arto Forsblom

Gala skapade känsla av dansglädje

WILLMANSTRAND: Årets balettgala med gäster från när och fjärran var åter en lyckad helhet. Den konstnärlige ledaren Juhani Teräsvuori kunde vara nöjd med resultatet. Mycket planering krävs innan en föreställning blir till och Teräsvuori berättar för Dansportalen att hans utgångspunkt är utbudet. Därefter väljer han dansarna.

Denna sommar gavs balettgalan tidigare än vanligt, i stället för i augusti redan i mitten av juni. Den gamla stadsteatern skall stängas inom kort och verksamheten flyttas över till ett nybygge. Innan dess hann man dock njuta av galans högklassiga program.

Alexandra Kozmér & István Simon i On the Nature of Daylight. Foto Arto Forsblom


Solistparet Alexandra Kozmér från Ungerns Nationalbalett och
István Simon från
Dresdens Semperoper,
var sympatiska proffs
som imponerade både
med talang och med stark inlevelseförmåga i två nummer.

Vi fick njuta av ett klassiskt pas de deux ur Talisman (koreografi: Aaron S. Watkin efter Petipa,
musik: Rodrigo Drigo)
och av vackert modernt
i On the Nature of Daylight av David Dawson.





Alexandra Kozmér & István Simon i On the Nature of Daylight.
Foto Arto Forsblom


Ashley Ellis och Paulo Arrais i Promenade Sentimentale. Foto Arto Forsblom

Ashley Ellis och Paulo Arrais i Promenade Sentimentale. Foto Arto Forsblom

Detta kan man säga också om de långväga gästerna från Boston Ballet. Ashley Ellis och Paulo Arrais inledde med Promenade Sentimentale till den melankoliska Clair de Lune av Claude Debussy. Artistiskt och harmoniskt.

Parets andra nummer, Pas de deux ur tredje akten i Svansjön, med den svarta svanen, stärkte intrycket av gediget kunnande och artisteri.

Davit Galstyan i Les Bourgeois. Foto Arto Forsblom

Davit Galstyan i Les Bourgeois. Foto Arto Forsblom





Den Jerevanfödde karismatiska stjärnan Davit Galstyan från Toulouse var en
dansare som med ett fint sätt presenterat sig redan vid galan förra året, då
i ett pas de deux ur Paquita och ett annat ur Le Corsaire.

Denna gång dansade han solot Les Bourgeois (koreografi: Ben van Cauwenbergh, musik: Jacques Brel). 

Publikfavorit blev både mannen och koreografin som är känd från andra galaföreställningar. 





Alena Skatula och Denis Klimuk, solistdansare vid Estlands Nationalbalett, är långa och ståtliga. Deras grundteknik är bra, de är skolade i Vitryssland, och de har alla förutsättningar att göra fint ifrån sig. Alena Skatula uppträdde först i det berömda numret Den döende svanen, och senare tillsammans med Klimuk i ett modernt: Svanen koreograferad av Olga Kostel till musik av Massenet. Detta nummer var  trevligt och fräscht dansat.

Alena Skatula och Denis Klimuk i Svanen. Foto Arto Forsblom

Alena Skatula och Denis Klimuk i Svanen. Foto Arto Forsblom

Pas de deux ur Törnrosa (kor. Thomas Edur enligt Petipa) var korrekt
utfört men något andlöst. Ifall gnistan i dansen hade funnits med skulle
också applåderna ha belönat paret bättre för det tekniskt svåra numret.

På Estoniateatern har jag sett Alena Skatula göra en fin tolkning i
titelrollen av Manon och ser fram emot att både hon och Denis Klimuk
ännu kunde utvecklas så att även själen i allt de gör skulle synas.

Alena Skatula & Denis Klimuk i pas de deux ur Törnrosa. Foto Arto Forsblom

Alena Skatula & Denis Klimuk i pas de deux ur Törnrosa. Foto Arto Forsblom


Gruppen Introdans från Holland var att betrakta som huvuduppträdaren och dess dansare fick också mycket utrymme i programmet med två verk. Polish Pieces av Hans van Manen till musik av Henryk-Mikolaj Górecki var en fröjd för ögat med sina formationer för 12 dansare.

Dessa vältrimmade dansare, utbildade i klassisk balett men med modernt rörelsespråk i föreställningarna, var ytterst precisa och effektiva i sina heltrikåer, färggranna i rött, gult, violett, grönt och blått – samtidigt också muntra och samstämmiga i sina poser och unisona rörelser i detta nummer, som är mycket passande för att erövra nya dansvänner. De underhöll sin publik och skapade en känsla av dansglädje.

Ur Maraschino Cherries med Introdans. Foto Arto Forsblom

Ur Maraschino Cherries med Introdans. Foto Arto Forsblom


Gruppens andra nummer Maraschino Cherries av spanske koreografen Cayetano Soto var fullträff även den. Kostymeringen var åter lite annorlunda – inte minst i ögonen på de åskådares som kommer mera sällan till teatern.

Männen inleder i bara överkroppar, klädda i kjolar och svarta knästrumpor, inget nytt numera med klädseln av denna typ, och de är hur manliga som helst. Damerna är likaså kvinnliga, i samma klockskurna kjolar ovanpå beige leotards [kropps-
strumpor] – hela gruppen i en rytm där alla andas unisont. Körsbär på en glassportion, en prick över i på denna gala, alldeles i slutet.

 Juhani Teräsvuori välkomnar Alexandra Kozmér och István Simon. Foto Eeva-Liisa Tarvainen

Juhani Teräsvuori välkomnar Alexandra Kozmér och István Simon. Foto Eeva-Liisa Tarvainen


Föreställningen är över och solisterna står i en lång rad och tar emot publikens hyllningar. De är alla ljuvliga. Ett litet skönhetsfel även i denna gala (som arrangören inte kan rå för): raden är inte rak. En fot kommer många gånger längre fram mot rampen än alla de övriga.

Nu är det dags att se fram emot nästa års arrangemang i ett nybygge för stadsteatern dit konferencieren Timo Sokura hälsar alla varmt välkomna. Själv är denne språkligt skicklige och humörodlande, före detta dansare och producent vid Operan, nominerad till teaterchef vid Lappeenrannan kaupunginteatteri – stadsteatern i Willmanstrand – där dansen alltid fått utrymme.

Anita Jokela
26 juni 2015

Ur Polish Dances med Introdans. Foto Arto Forsblom

Ur Polish Dances med Introdans. Foto Arto Forsblom

Jag ville bara dansa
NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats