De finaste numren från de finska skolorna presenterades på Finlands Nationaloperas stora scen den 30 maj. Det var en ganska solig söndag i Helsingfors. Det blåste ute, och inne i operans stora salong gick det ännu hetsigare till: föreställningen som fått namnet BalettPalett skulle börja. De lyckliga barnen och ungdomarna från hela Finlands dansskolor väntade på sin tur – att få presentera sig, sitt kunnande – och sin skola – på scenen. De hade med hjälp av insända videofilmer valts ut bland alla som sökt plats till detta evenemang och är i åldern 9-19. Bara två pojkar var med. Trots att speakern, en mycket professionell Timo Sokura, före detta dansare vid Nationaloperan, kunde berätta att det i staden Vanda finns en skola med en hel mängd dans- och balettintresserade pojkar, fanns ingen gosse med från Vantaan tanssiopisto. Inte nu, men vi får hoppas att så inte är fallet en annan gång.
Paris har ett härligt dansliv, och publiken strömmar till. Denna lyckliga situation hänger samman med en mycket medveten kulturpolitisk strategi gällande dans.
Redan omkring 1970 började man decentralisera danslivet och ge koreografer och deras danskompanier optimala möjligheter på olika ställen i provinsen. Detta medförde ett rikt dansliv i hela landet, och idag får bland annat Paris stor glädje av initiativen från den gången, när kompanierna kommer på gästspel till huvudstaden. Oftast på Théâtre de la Ville, som i många år varit dansscenen utanför Operan.
The Royal Albert Hall är ett utsökt storstilat exempel på den påtagliga energi och entreprenöranda som präglade det viktorianska England och i sommar har den blivit en fantasins sjöstrand när English National Ballet presenterade Derek Deanes Svansjön i arenaform. Det ordinarie kompaniet på sextiosju är utökat till etthundratjugo och publik i tiotusental fyller arenan för denna baletthändelse.
Derek Deane placerar framgångsrikt sin klassiska föreställning i en spektakulär inramning. En flock av sextio svanar med böljande armar och skälvande bourréer, skimrar i det blåtonade ljuset och von Rothbart (Tamás Solymosi) stiger magiskt upp ur vågor av kolsyresnö,
Zhang Yimou & Kitaro: Impressions of the West Lake
Impressions of the West Lake (17/4, Hangzhou) är en lika vacker som spektakulär föreställning av regissören Zhang Yimou och kompositören Kitaro. I föreställningen som utspelas på en lagun i Västra sjön i Hangzhou förenas det subtila med det storslagna utan att förlora i kvalité.
Motivering:
Nicole Rhodes är en utsökt dansare med förnäm teknik och stark utstrålning. Hon har uttryckskraft i både komiska och dramatiska roller som hon alltid genomför med starkt engagemang och stor inlevelse.
Med de lysande rolltolkningarna i Marc Ribauds Coppelia och John Crankos Onegin har hon under säsongen visat sin stora bredd och mångsidighet som artist.
