De hade med hjälp av insända videofilmer valts ut bland alla som sökt plats till detta evenemang och är i åldern 9-19. Bara två pojkar var med. Trots att speakern, en mycket professionell Timo Sokura, före detta dansare vid Nationaloperan, kunde berätta att det i staden Vanda finns en skola med en hel mängd dans- och balettintresserade pojkar, fanns ingen gosse med från Vantaan tanssiopisto. Inte nu, men vi får hoppas att så inte är fallet en annan gång.
Paris har ett härligt dansliv, och publiken strömmar till. Denna lyckliga situation hänger samman med en mycket medveten kulturpolitisk strategi gällande dans.
Redan omkring 1970 började man decentralisera danslivet och ge koreografer och deras danskompanier optimala möjligheter på olika ställen i provinsen. Detta medförde ett rikt dansliv i hela landet, och idag får bland annat Paris stor glädje av initiativen från den gången, när kompanierna kommer på gästspel till huvudstaden. Oftast på Théâtre de la Ville, som i många år varit dansscenen utanför Operan.
The Royal Albert Hall är ett utsökt storstilat exempel på den påtagliga energi och entreprenöranda som präglade det viktorianska England och i sommar har den blivit en fantasins sjöstrand när English National Ballet presenterade Derek Deanes Svansjön i arenaform. Det ordinarie kompaniet på sextiosju är utökat till etthundratjugo och publik i tiotusental fyller arenan för denna baletthändelse.
Derek Deane placerar framgångsrikt sin klassiska föreställning i en spektakulär inramning. En flock av sextio svanar med böljande armar och skälvande bourréer, skimrar i det blåtonade ljuset och von Rothbart (Tamás Solymosi) stiger magiskt upp ur vågor av kolsyresnö,
