Årets dansare 2003: SEBASTIAN MICHANEK

Fotograf Mats Bäcker

Jag var väl lite skeptisk i början, men tänkte att jag kan väl iallafall testa. Jag gjorde in- tagningen, kom in, men ville inte börja. Mamma tyckte att om jag nu kommit in skulle jag väl ändå gå där ett tag.

OK... jag gick ett halvår – sen räckte det för mig. Jag slutade, men efter tre veckor fick vi ett samtal från balettskolechefen som bad oss komma in på samtal. Hon menade på att jag inte kunde sluta hur som helst, och mamma fick övertala mig att gå året ut. OK det gjorde jag. Samtidigt flyttade vi till Kungsbacka, jag fick börja i en sliten skola med gammal griffeltavla och dålig bamba-mat.

Nu skulle årskurs 4 bli den första klassen i den nya Svenska Balettskolan i Göteborg. Så varför inte fortsätta med baletten, få en ny skola och få vara i Göteborg på köpet. Sen rullade det på och det blev bara roligare och roligare.

Det var under den tid som skolan leddes av Mariane Orlando och när det blev dags att börja gymnasiet flyttade jag till Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Mina viktigaste lärare var Peter Christiansen i Göteborg och Donald Kirkpatrick i Stockholm. På skolan i Göteborg gjorde jag Franz i Coppelia och i Stockholm Basilio i Don Quijote.  

Mitt andra år i Balettskolan tävlade jag i den prestigefyllda internationella balettävlingen Prix de Lausanne där jag tilldelades ett finalistpris.  Efter Prix de Lausanne ringde Petter Jacobsson till mig. Han grattade mig och sa att han hade ett jobb åt mig, om jag vill ha  det. Och jag tänkte igenom det i 2 sekunder och sen svarade jag JAAA!

Somrarna 2001 och 2002 var jag engagerad vid ungdomskompaniet Europa Danse i Frankrike. Dansade där bland annat solistrollen i Allegro Brilliante (Balanchine), pas de deux ur New Sleep (Forsythe) och Return to Strange Land (Kylian) samt Na Floresta (Duato).  I finalen av TV:s "10th Eurovision Young Dancers  2003”, som gick i Amsterdam, dansade jag med Kristina Oom och vi vann den moderna kategorin där. Mitt första år på Operan gjorde jag bond pas de deux i Giselle och dansande herrar i Manon. Sedan kom Fågel Blå i Törnrosa och sen har det fortsatt.

Sebastian Michanek i Peer Gynt (Neumeier). Fotograf Alexander Kenney

Den roll som gett mig mest var Peer Gynt!!! Det har varit den svåraste men mest lärorika rollen och repetitionsperioden. Gunilla Roempke var utan tvekan den bästa repetitör jag arbetat med. Men jag älskade oxå att göra  Lysander och Puck i En midsommarnattsdröm. Om jag har någon drömroll är det Romeo! Jag tyckte också det var roligt att arbeta med koreografen Alexei Ratmanski inför Eldfågeln.

Jag har gästdansat utomlands som Espada i Don Quijiote i Arena di Veronas uppsättning i Italien och med Ljusvarelser som pausnummer i en Prix De Lausanne-final. Vintern 2005-06 dansade jag prinsen i Det Kongeliges uppsättning av Nötknäpparen på Tivoli i Köpenhamn tillsammans med Nathalie Nordquist. Hon är en partner som det är givande och roligt att dansa med.

Under våren 2006 har jag gjort en turne i Österrike och Tyskland tillsammans med Kristina Oom och en snabbvisit med gästspel som Albrecht i Giselle i Australien blir det i juni, samtidigt som Balettklubben firar Mariane Orlando-stipendiets 30-årsdag. Och till hösten börjar jag ju jobba i Köpenhamn!

Att få Mariane Orlando-stipendiet gav en möjlighet att kunna åka iväg, som är så viktigt! Man får en sån inspiration och betalning för det arbete och allt man offrar under t.ex. ett arbetsår. För elever på skolan och förr oss dansare är det så bra att stipendiefonder som MO-stipendiet finns. De ger en mycket!!! Man utvecklas som dansare! Sebastian Michanek som Peer Gynt.  Foto: Alexander Kenney, Kgl. Operan
När jag var liten kunde jag inte sitta still... Jag testade alla möjliga sporter – ishockey, fotboll, tennis etc... När min mamma en dag såg en annons i Göteborgsposten om intagning till Stora Teaterns Balettelevskola tyckte hon jag skulle pröva på något helt annat. Jag var väl lite skeptisk i början, men tänkte att jag kan väl iallafall testa. Jag gjorde in- tagningen, kom in, men ville inte börja. Mamma tyckte att om jag nu kommit in skulle jag väl ändå gå där ett tag.

OK... jag gick ett halvår – sen räckte det för mig. Jag slutade, men efter tre veckor fick vi ett samtal från balettskolechefen som bad oss komma in på samtal. Hon menade på att jag inte kunde sluta hur som helst, och mamma fick övertala mig att gå året ut. OK det gjorde jag. Samtidigt flyttade vi till Kungsbacka, jag fick börja i en sliten skola med gammal griffeltavla och dålig bamba-mat.

Nu skulle årskurs 4 bli den första klassen i den nya Svenska Balettskolan i Göteborg. Så varför inte fortsätta med baletten, få en ny skola och få vara i Göteborg på köpet. Sen rullade det på och det blev bara roligare och roligare.

Det var under den tid som skolan leddes av Mariane Orlando och när det blev dags att börja gymnasiet flyttade jag till Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Mina viktigaste lärare var Peter Christiansen i Göteborg och Donald Kirkpatrick i Stockholm. På skolan i Göteborg gjorde jag Franz i Coppelia och i Stockholm Basilio i Don Quijote.  

Mitt andra år i Balettskolan tävlade jag i den prestigefyllda internationella balettävlingen Prix de Lausanne där jag tilldelades ett finalistpris.  Efter Prix de Lausanne ringde Petter Jacobsson till mig. Han grattade mig och sa att han hade ett jobb åt mig, om jag vill ha  det. Och jag tänkte igenom det i 2 sekunder och sen svarade jag JAAA!

Somrarna 2001 och 2002 var jag engagerad vid ungdomskompaniet Europa Danse i Frankrike. Dansade där bland annat solistrollen i Allegro Brilliante (Balanchine), pas de deux ur New Sleep (Forsythe) och Return to Strange Land (Kylian) samt Na Floresta (Duato).  I finalen av TV:s "10th Eurovision Young Dancers  2003”, som gick i Amsterdam, dansade jag med Kristina Oom och vi vann den moderna kategorin där. Mitt första år på Operan gjorde jag bond pas de deux i Giselle och dansande herrar i Manon. Sedan kom Fågel Blå i Törnrosa och sen har det fortsatt.

Den roll som gett mig mest var Peer Gynt!!! Det har varit den svåraste men mest lärorika rollen och repetitionsperioden. Gunilla Roempke var utan tvekan den bästa repetitör jag arbetat med. Men jag älskade oxå att göra  Lysander och Puck i En midsommarnattsdröm. Om jag har någon drömroll är det Romeo! Jag tyckte också det var roligt att arbeta med koreografen Alexei Ratmanski inför Eldfågeln.

Jag har gästdansat utomlands som Espada i Don Quijiote i Arena di Veronas uppsättning i Italien och med Ljusvarelser som pausnummer i en Prix De Lausanne-final. I vintras dansade jag prinsen i Det Kongeliges uppsättning av Nötknäpparen på Tivoli i Köpenhamn tillsammans med Nathalie Nordquist. Hon är en partner som det är givande och roligt att dansa med.

Under våren 2006 har jag gjort en turne i Österrike och Tyskland tillsammans med Kristina Oom och en snabbvisit med gästspel som Albrecht i Giselle i Australien blir det i juni, samtidigt som Balettklubben firar Mariane Orlando-stipendiets 30-årsdag. Och till hösten börjar jag ju jobba i Köpenhamn!

Att få Mariane Orlando-stipendiet gav en möjlighet att kunna åka iväg, som är så viktigt! Man får en sån inspiration och betalning för det arbete och allt man offrar under t.ex. ett arbetsår. För elever på skolan och förr oss dansare är det så bra att stipendiefonder som MO-stipendiet finns. De ger en mycket!!! Man utvecklas som dansare!