Kungliga baletten har varit på turné i Kina med Natalia Conus romantiska uppsättning av Svansjön. Första föreställningen gavs i det nybyggda National Centre for Performing Arts i Peking.
Teatern, ”ägget” kallad, är 212 meter lång, 143 meter bred, 46 meter hög och når 33 meter under marken – en av världens modernaste teaterbyggnader (invigd i juli 2007) på en plats som ordförande Mao pekade ut redan 1958 till tioårsminnet av folkrepubliken Kinas bildande. Arkitekten är fransman och heter Paul Andreu (Se bildspel Länk till annan webbplats.).

Anamaria Damianova, som var turnéledare för truppen, berättar:
Publiken i Peking var avvaktande, vilket man förberett oss på, men i Shanghai och Macau fanns en kunnig och entusiastisk publik och det blev stor publiksuccé.

Särskilt spännande blev det i Shanghai då Nadja började må dåligt och inte kunde slutföra förställningen. Jurgita hoppade in med Andrey Leonovitch i akt 3 o 4 och de klarade sig galant trots att de inte dansat tillsammans förr.

Mariane Orlando blev mycket uppvaktad av media. På presskonferenserna kom hon ofta tillsammans med Madeleine och ofta i kostym. Särskilt uppmärksammade man att Mariane var med även på balettens senaste turné till Kina redan 1960. Våra svandrottningar Nadja Sellrup och Jurgita Dronina behövde förbereda sig för föreställningarna och kunde oftast inte vara med och möta pressen.

Det var en upplevelse att komma tillbaka till Kina, säger Mariane Orlando.
Det var hedrande att få vara med och tillsammans med turnéns sponsorer skapa goodwill för Sverige. Det förekom flera mottagningar i foajén för speciella gäster, samtidigt som publiken till de olika scenerna passerade och kastade nyfikna blickar. De små barnen ville gärna komma fram och känna på tyget i min kostym, vilket var rörande.

Jag var bara med  i Peking, men där gjorde jag alla sex föreställningarna. Teatern var oerhört vacker och imponerande. De hade en fin orkester med en fantastisk dirigent, som var mycket entusiasmerande och fungerade utmärkt tillsammans med de olika solistlagen. Han var också väldigt populär hos publiken.

Under turnén 1960 fick vi träffa den kinesiske utrikesministern, som sedermera blev utrensad och avrättad. Nu fick jag en dag besök i logen av en herre och hans familj. Det visade sig vara ministerns son, som gärna ville träffa mig och få en bild – ett känsloladdat ögonblick både för mig och för hans familj.

Jag och Madeleine Onne blev även intervjuade av kinesisk TV i var sin timslång sittning. De var mycket balettkunniga och välorienterade, men ville ändå veta våra synpunkter på dansen i världen, hur den utvecklas och vilka skillnader det finns i attityder och handlande.

Den här turnén blev de sista scenframträdandena i min karriär, nu är det dags för sorti. Jag är glad att jag fick vara med och också att få lära känna dagens dansare i sitt dagliga arbete och som en medlem i ensemblen.

Nadja Sellrup säger:
Det var en spännande turné och mycket händelserik. Fantastiska teatrar, särskilt i Peking, där vi var ett av de första gästkompanierna på den nya teatern. En extra komplikation var att teaterns personal var helt nyanställd – många hade inte jobbat på en teater förr – det blev stressigt för våra medföljande tekniker.

Teatern hade en jättescen som vi behövde anpassa oss till. Publiken applåderade mycket sparsamt  under föreställningen, vilket gav få tillfällen till andningspauser, t.ex. i tredje aktens pas de deux. Däremot var slutapplåden längre och mer entusiastisk. Teatern i Shanghai var mindre men i Macau, i stadens kulturcenter, var scenen också mycket stor.

Kåren har arbetat hårt, särskilt damerna som var med i varje föreställning och alla repetitioner. För oss som gjorde huvudrollerna blev det en ganska lugn turné. Olof Westring gjorde trollkarlen Rothbart för första gången –  med bravur, han alternerade med Pascal Jansson, som gjort rollen redan i Stockholm.

Några av de manliga dansarna, särskilt de rysktränade, tog skola med kinesiska nationalbaletten, som också är tränad i rysk stil – en hård träning, men de som gick dit var nöjda!

Det enda bekymret var maten, särskilt för de som är vegetariane. Det kinesiska köket var ovant och kanske inte gav den rätta näringen för oss svenskar. De flesta hade också tagit med sig extra kosttillskott för att orka med.

Anders Jörlén
12 juli 2008