Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Sommaren 2008

Festival, festival, festival och en föreställning

Göteborgs Dans och Teaterfestival är utan tvekan Sveriges ledande scenkonstfestival (sorry Kulturfestivalen men ni har inte en chans att komma i närheten). I år innehöll festivalen mer dans än någonsin och den höll en högre kvalité än tidigare, och det lovar ju gott för framtiden. I början av sommaren genomfördes Stockholm Early Music festival som i år bjöd på ett högklassigt gästspel av gruppen La Compagnie L’Eventail.

Nästan exakt tre månader senare genomfördes den andra omgången av Undergroundfestivalen, denna gång under namnet Underground GOES Overground. I samband med festivalen invigde Moderna Dansteatern sin nya scen, SITE, som blir Moderna Dansteaterns Länk till annan webbplats. nya ”fasta” scen tills huset på Skeppsholmen är återflyttningsklart i början av 2009. Och en föreställning? Den hittar du längst ner i krönikan, ledord: Ulf Gadd.

Appris par crps. Foto Riccardo Musacchio & Flavio Ianniello

Appris par crps. Foto Riccardo Musacchio & Flavio Ianniello


Un loup pour l’homme: Appris par corps (Pusterviksteatern 21 augusti)
Föreställningen, som var det första jag såg på Dans och Teaterfestivalen Länk till annan webbplats., var något av det mest berörande jag hittills sett i år. Under en timmes tid iscensätter två franska akrobater och nycirkusartister Alexandre Fray och Frédéric Arsenault en märklig resa genom de mänskliga relationernas djupaste lager.

Föreställningen håller en mycket hög kvalité vilket visas genom dess förmåga att vara allmängiltig samtidigt som den behåller ett djupt personligt tilltal. Och på grund av detta bjuder den in var och en i publiken att associera till just den typ av relationer som är aktuella för just den människan.

Det var en föreställning som fick publiken att gråta, eller minnas speciella relationer, t.ex. berättade en kvinna för mig att hon hade tänkt på relationen till sina barn. Det var en ovanlig föreställning som jag inte tror att någon kan förbli oberörd av.  

Även om Appris par corps framförs av nycirkusartister är det inte en typisk nycirkusföreställning utan har mer släktskap med en dansföreställning, vilket kan bero på att Fray och Arsenault har arbetat med koreografen Mathilde van Volsem. Av innehållet i föreställningen kan man se hur de gemensamt har arbetat fram en vokabulär som, samtidigt som den använder de skickliga och mångsidiga akrobaternas kunskaper, aldrig fastnar i tricks utan där rörelsematerialet hela tiden underordnas vad man vill kommunicera.

Kanske är det därför de mest berörande avsnitten består av relativt enkla viktförskjutningar och ett diskret rörelsematerial medan de krävande rörelserna ibland verkar fungera som moment då publiken (tillfälligt) tillåts slappna av. Den emotionella tyngdpunkten i föreställningen ligger i fältet tillit – tvivel, ett begreppspar som lämpar sig väl att utforska genom en vokabulär som är baserad på parakrobatikens förutsättningar.

Tillit och tvivel är centrala begrepp i mänskligt liv och kanske är det därför det, utifrån de reaktioner jag fått från andra i publiken, verkar vara så svårt att stå neutral inför denna föreställning.

Kettly Noël: Chez Rosette. Fotograf Joël Andrianomearisoa

Kettly Noël: Chez Rosette. Fotograf Joël Andrianomearisoa


Kettly Noël – Chez Rosette (Röda Sten 21 augusti)
Den haitiska koreografen, dansaren och festivalarrangören Kettly Noël som är verksam i Mali har ett koreografiskt språk som är befriande fritt från afrikansk etnocentricitet. Även om vissa av dansarna i hennes kompani också är kunniga i afrikansk dans är de först och främst samtida dansare.

Däremot använder Noël den afrikanska kontexten och den historiska erfarenheten, såväl i koreografin som i ramberättelsen som dock endast har en lös relation till föreställningen som till största delen är abstrakt.

Kompaniet har en stimulerande omväxlande sammansättning vilket ger Noël möjlighet att skapa oväntade möten och spännande disharmonier, som när den storvuxne sångarens flödande former i inledningen, då alla är nakna, kontrasterar mot de vältränade dansarnas kroppar. Eller i mötet mellan den dynamiska kvinnliga dansaren och den spröde polioskadade manlige dansaren det blir poetiskt och smärtsamt men även värmande mänskligt.

Dansarna kompletterar varandra samtidigt som deras speciella förutsättningar bryter ner de könskonventioner som ofta (slentrianmässigt) formar samspelet man - kvinna i dansen.

Men Kettly Noël är också en politisk koreograf och därför finns här även referenser till objektifieringen av den afrikanska människan, och till slaveriet. I denna passage tvingar Kettly Noël publiken in i en oönskad roll genom att hon ”bjuder ut” sina dansare till publiken så att den (mot sin vilja) förvandlas från präktig kulturkonsument till sjaskig voyeur.

Detta avsnitt kan också ses som en kommentar till dansarens objektifiering och det blir därigenom ett exempel på hur elegant Noël förenar sina afrikanska erfarenheter med den europeiska danstraditionen vilket gör att hon undviker att hamna i ”Afrikafacket” där tyvärr allt för många föreställningar med afrikanskt ursprung tenderar att fastna.

Om ni känner för att åka till Mali varför inte passa på och besöka Kettly Noëls dansfestival Danse Bamako Dance Länk till annan webbplats..

Shams – …the gate of Fatima (Världskulturmuseet 22 augusti)
Även om årets upplaga av Dans och Teaterfestivalen i Göteborg var mer dansfylld än någonsin tidigare fanns det en och annan talföreställning, och en av dessa var … the gate of Fatima. När jag såg den insåg jag att jag hade haft behov av att se denna föreställning i två år, ända sedan den vedervärdiga sommaren 2006 då Israel gick till besinningslöst anfall mot Libanon.

Föreställningen kan ses som ett försök att synliggöra det lidande som i första hand drabbade den libanesiska befolkningen, men även (om än ej lika hårt) den israeliska på andra sidan gränsen. Titeln är i sig en tragedi fångad i några få ord, en kvinna, Fatima (som även får ge namn åt samtliga kvinnor i föreställningen) är på vallfärd och medan hon är borta bombas hennes hus och alla familjemedlemmar omkommer, allt som är kvar är kvinnan Fatima och porten till huset.

Det skulle ha varit lätt för den libanesiska gruppen Shams att göra en ensidig anklagelseakt mot Israel. Men de lyckas göra båda sidor begripliga – såväl anfallaren som de anfallna – genom att ge röst åt gestalter från båda sidor av gränsen, gestalter som om man bortser från ideologi och religion är förvillande lika.

Rosas: Steve Reich Evening. Fotograf Herman Sorgeloos

Rosas: Steve Reich Evening. Fotograf Herman Sorgeloos


Rosas/Ictus – Steve Reich Evening (Göteborgs Stadsteater 22 augusti)
Alla goda ting är tre brukar man säga och det stämmer verkligen för Steve Reich Evening. I denna föreställning utforskar Anne Teresa De Keersmaeker de koreografiska möjligheterna i Steve Reichs musik tillsammans med musikerna i gruppen Ictus och dansarna i hennes egen gruppRosas.

När jag ser verket inser jag varför Reich har en sådan attraktionskraft på koreografer eftersom musiken tack vare sin minimalism snarare utmanar än lockar koreografen till rörelse. Två duetter inleder verket, först en pendlande duett med två mikrofoner vars ljuddistorsioner ligger på gränsen till det uthärdbara.

På gränsen till det uthärdbara befinner sig också de två kvinnorna (varav en är De Keersmaeker själv) som är inbegripna i en maximalt avskalad repetitiv duett. I de båda duetterna visar De Keersmaeker att det finns en vila i upprepningen, ja nästan en njutning, liknande den som finns i meditationen.

Även om Steve Reich Evening är ett minimalistiskt verk är det samtidigt mindre strikt minimalistiskt än tidigare verk av De Keersmaeker som nu, efter 25 års verksamhet, bjuder in improvisationen på ett mer framträdande sätt i sina verk.

Hon gör det även genom valet av dansare som inte är så extremt tekniskt skickliga som i tidigare versioner av Rosas utan mer jordnära genom sina begränsningar. Det är min enda invändning mot föreställningen – även om jag respekterar och accepterar De Keersmaekers val – att jag saknar de underbara dansare som jag tidigare förknippat med Rosas.

Samtidigt bidrar de nya dansarna till att förverkliga De Keersmaekers nuvarande koreografiska vision vilket berikar upplevelsen av denna koreograf.

Akram Khans Bahok. Fotograf Hugo Glendinning

Akram Khans Bahok. Fotograf Hugo Glendinning


Akram Khan – Bahok (Dansens Hus 26 augusti)
Akram Kahns Länk till annan webbplats. nya föreställning, Bahok. är skapad för åtta dansare från tre världsdelar, fem dansare kommer från Khans eget kompani och tre kommer från National Ballet of China Länk till annan webbplats..

För första gången deltar Khan inte själv i sitt verk, men han finns ändå med i form av ett alter ego, den indiske dansaren Saju som skulle kunna vara en Khan 'look a like'. När denne man plötsligt bryter ut i kathakdans efter att nästan ha blivit knockad av en skir kinesisk ballerina och lika plötsligt stoppar upp mitt i en rörelse uppstår ett befriande självironiskt moment (som om Khan skämtar med sig själv och sin egen dans).

Den lågmält ironiska men varma humorn är utmärkande för Bahok och det är förmodligen orsaken till att verket känns som något så ovanligt som en 'feel good' dansföreställning eftersom det tillåter publiken att skratta med varandra och åt sig själva.

Bahok, som betyder bärare på bengali, utspelar sig på en flygplats och genom en lika enkel som effektiv scenografi återskapas den välbekanta känslan av att vara mitt emellan, nära och långt borta på en och samma gång, som präglar denna märkliga plats.

Den stora avgångs/ankomst-tavlan spelar en viktig roll som kommunikatör, inte av destinationer utan av tankar – och längtan. Platsen energisätts av Nitin Sawhneys variationsrika och dynamiska musikmix där man finner influenser från olika delar av världen.  

En känsla av nära förestående uppbrott och rotlöshet strålar också ut från de åtta dansarna som genom sin närvaro fyller lokalen lika effektivt som om de vore många fler. De skickliga, kommunikativa och mycket njutbara dansarna förverkligar till fullo koreografins inneboende möjligheter.

Den klassiske dansaren Zhang Zhenxin har en imponerande teknik som ger hans tolkning av Khans rörelsematerial extra lyster. Men det är Eulalia Ayguade Farro som om och om igen tar min uppmärksamhet genom sin inkännande gestaltning av den moderna tidens rotlösa resenär vars verkliga (men förbjudna) längtan är att återvända hem.

Med tanke på Khans egen bakgrund, hemmahörande i Asien såväl som Europa, kan man förstå varför denna gestalt är föreställningens gravitationspunkt.

Bahok är ett verk som efterlämnar en varm känsla av den mänskliga gemenskapens möjlighet – trots nutidens rotlöshet och konstanta uppbrott.

Compagnie l'Eventail. Fotograf Nick N'guyen

Compagnie l'Eventail. Fotograf Nick N'guyen


La Compagnie L’Eventail – Ballet Baroque (Musikaliska Akademien 7/6)
I år hade Stockholm Early Music Festival slagit på stort och bjudit in det framstående och nyskapande barockdanskompaniet Compagnie l'Eventail Länk till annan webbplats. Kan man vara nyskapande om man arbetar med historiska danser som barockdans? Efter att ha sett detta kompani är mitt svar att det kan man.

Om man slutar se historiska dansstilar som reliker och vågar använda den koreografiska vokabulären och stilen utifrån samtida förutsättningar så som L’Eventail gör, är det full möjligt att skapa en samtida barockdans.

Det intressanta är att den samtida barockdansen gör dess koreografiska språk mer tydligt eftersom all skymmande överbyggnad i form av dräkter och sociala situationer har avlägsnats och man ser vad som är viktigt i sättet att röra sig och kommunicera genom denna dans. Men det ena utesluter inte det andra och L’Eventail bjuder också på återskapade historiska danser som är både läckra och vackra och som lyfter fram den sensuella kvalitén i barockens rörelsespråk och dräkter.

Skor att dansa baklängesflamenco i . . . Fotograf Fredrik Hildén

Skor att dansa baklängesflamenco i . . . Fotograf Fredrik Hildén

Helena Bergman – VUELTA (SITE 6 september)
Som en del av Underground GOES Overground visades Flamencodansaren och koreografen Helena Bergmans VUELTA, vars kärna är ett utforskande av de unika egenskaperna hos flamencostilen Soléa genom att framföra dansen baklänges.

Det kan låta som ett effektsökeri men det blev mycket intressant när de avsnitt i verket inträdde då soléans rörelseflöde vändes baklänges och då det mjuka flödet av ljud och rörelse helt ändrade karaktär och blev ryckigt och uppsplittrat.

Att Bergman arbetade med tre spännande och starka flamencodansare, Sara Carlsson, Sandra Fredriksson och Sanna Lundström förstärkte det positiva intryck som gjorde att jag verkligen vill följa utvecklingen av detta 'work in process'.

Tanja Tuurala & Anu Silvenoinnen - Soléa online Länk till annan webbplats.
Internet och den nya datortekniken ger utökade möjligheter till kommunikation och samarbete över geografiska avstånd. Några som bestämt sig för att utforska detta är flamencodansarna Tanja Tuurala & Anu Silvenoinnen som, trots att de bor i Sverige respektive Finland, experimenterar med att tillsammans skapa en duett med hjälp av webkameror och laptopar.

Och de har dragit det ett steg längre genom att infoga flamencosångaren David Sorroche som trots att han befann sig i Granada i Spanien bidrog till föreställningen med sin inlevelsefulla sång.

Men föreställningen, som är en 'work in projekt', visade också teknikens (nuvarande) begränsningar, tidsfördröjning och distorsion som förvränger kommunikationen. Det var också något som enligt dansarna försvårade deras försök att skapa en duett i realtid via webkamera.

Det koreografiska resultatet så här långt reflekterade i viss mån den åtskillnad som de båda dansarna befinner sig i samtidigt som jag också kunde ana hur denna fysiska begränsning skapat ett annat slags samhörighet, något som också upplevdes i relationen mellan sångaren och dansarna.

Ulf Gadd – I krig och fred med Claudio Monteverdi (Confidencen 16/8)
En föreställning ljussatt av levande ljus till minnet av dansaren och koreografen Ulf Gadd (1943 -2008), var en mycket stämningsfull upplevelse. Föreställningen I krig och fred med Claudio Monteverdi som skapades för Confidencen och hade premiär sommaren 2007 var Gadds sista verk och denna föreställning gavs för att hedra minnet av den nyss avlidne koreografen som genom sitt nytänkande och kreativitet var en av svensk dans dominerande gestalter.

Föreställningen kan beskrivas som ett collage i tre akter, där Gadd med utgångspunkt i olika avsnitt ur Monteverdioperor skapat fristående episoder som associerar fritt utifrån operornas innehåll. Musiken framförs under Arnold Östmans ledning av Confidencens Barockensemble.

Både musikerna och de fyra sångarna håller hög kvalité i denna väl genomarbetade föreställning som samtidigt som den är skickligt komponerad också har den lekfulla respektlöshet föreställningar skapade av erfarna scenkonstnärer ibland präglas av.

Det mest intressanta är den diskreta men distinkta lek med könsrollerna som Gadd genomför genom samtliga akter med hjälp av sångarna och dansarna.

Bland de sex dansarna återfinns tre av Sveriges mest namnkunniga dansare, hovdansarna Hans Nilsson och Göran Svalberg som har utvecklat ett nytt och mycket njutbart samspel. Och premiärdansaren Istvan Kisch, som jag hoppas aldrig kommer att penisonera sig eftersom han har en scenisk närvaro som få. I detta verk (som så många gånger tidigare) ger Kisch det lilla extra som man kanske inte alltid kan definiera men som man saknar om det inte finns med.  

Lena Andrén
11 sep 2008


  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

  • Ekman Operan sep 2020
    Det var som om man blev ännu mer passionerad av att vara dansare bara för att man inte kunde ge föreställningar
    Dansportalen träffade dansarna Hampus Gauffin och Gabriel Barrenengoa vid Kungliga Baletten i ett samtal om pandemins konsekvenser och om det nya programmet på Operan av koreografen Alexander Ekman.De...

  • Agneta S
    Agneta Stjernlöf-Valcu: Du ska förmedla dansnotationen till dansare så att det blir en föreställning.
    Dansnotationens syfte är inte bara att bevara något som passerat utan först och främst att ge möjlighet till återskapande. En videofilmning är alltid en tolkning av ett koreografiskt verk.Oavsett om a...

  • COW1
    Nationaloperans säsongöppning med en mycket fräsch COW av Alexander Ekman.
    Höstens första danspremiär vid Nationaloperan i Helsingfors hälsades mycket välkommen av premiärpubliken på lördag kväll. Alexander Ekmans COW visade sig vara den energiska laddning som behövs just nu...

  • SHIFT I CACTI
    Höststart på Kungliga Operan – urpremiär av Alexander Ekman
    Den 26 september slår Kungliga Operan åter upp dörrarna för en ny säsong med två premiärer, först ut är Alexander Ekmans SHIFT | CACTI. Därmed flyttas säsongsstarten fram vilket innebär att premiären ...

  • Oscar Salomonsson
    Oscar Salomonsson, premiärdansare – Det udda och uttrycksfullas mästare
    Oscar är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och anställdes vid baletten 1997. Mellan 2004 och 2007 dansade han i Madrid, Spanien.Han återvände till Stockholm och fick utmärkelsen Årets dansare...

  • SigridYAGP
    Om finalen som ställdes in och Sigrids drivkraft, engagemang och hårda arbete
    Sigrid Åberg är 13 år och går Alhanko Academy of Ballet i Stockholm. I höstas var hon i Cattolica, Italien och tävlade i Youth American Grand Prix.I vår skulle hon egentligen åkt till New York för att...

  • LesBalletSuedois
    There is no lack of creativity in the house. We just work in different ways.”
    Nicolas Le Riche – Ballet director of Royal Swedish Ballet – gives Dansportalen an update on the current situation of the company and informs about the plans for the future.Upon arrival of Covid-19 Ro...

  • Paul Marque Le Louvre
    Scènes de la vie confinée de Paul Marque
    A Paris, le confinement règne depuis le mois de mars. Pour les Français il est interdit de passer plus d’une heure dehors ou s'éloigner au-delà d’un kilomètre de sa maison, sinon on écope d’une amende...

  • Paul Marque Louvre
    Meet Paul Marque and a Soloist Dancers Life Today in Paris
    In Paris, social distancing rules have been in place since March. French people are forbidden to spend more than an hour outside or travelling more than one kilometre from their home. If they do eithe...

  • Carmen Helsinki
    En magisk föreställning av Carmen
    En helaftonsbalett i tre akter till musik av Georges Bizet hade premiär på Nationaloperan i Helsingfors i vår. Produktionen var norsk och koreografen var denna gång Liam Scarlett.Alla föreställningar ...

  • GöteborgsOperan
    Vad händer på våra operahus när världen stängs ner på grund av Covid-19? Katrín Hall, GöteborgsOperans Danskompanis konstnärliga chef om situationen i Göteborg
    Dansportalen har talat med Göteborgsoperans Danskompanis konstnärliga chef, Katrín Hall. Hon berättar att man i dessa dagar får använda all sin kreativitet för att hitta och nå publiken och att vara f...

  • Beyond GO mars 2020
    "Allt som man gör i en uppsättning, vare sig det är teater, dans eller något annat rör det sig om en relation med åskådarna"
    GöteborgsOperans Danskompani backar inte för utmaningar. Efter Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon”, med 3,5 ton lera på scenen, och Damien Jalets ”Skid”, där golvet hade en lutning på 34˚, tar de sig nu an ä...

  • Balettpedagogtävlingen
    Många talanger i den nationella balettävlingen
    Den nationella balettävlingen hålls vartannat år av Balettpedagogernas förening i Helsingfors . Den alternerar med tävlingen Ung energi som också anordnas av föreningen. Skolornas intresse stort och ko...

  • Kuckel Foto Mats Bäcker
    Alexander Ekman, highly topical choreographer
    Well renowned choreographer Alexander Ekman , 36, has a voluminous luggage of successes in his baggage. When you open the case, they fly out of it. Eskapist which opened in the spring 2019 at the Stock...

  • Mats Eks "överbord", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: Dmitry Zagrebinoch Daria Ivanova. Foto: Carl Thorborg
    I det vardagliga livet finns inga rörelser som ser ut som de Mats Ek skapar, men i rätt sammanhang, som på scenen ser det helt naturligt ut.
    Tre av världens främsta koreografer Jiří Kylián, Mats Ek och Ohad Naharin – för första gången tillsammans på Kungliga Operan – varav Mats Eks överbord (Woman with water) är en urpremiär.I en danssal h...

  • MarcoMasiariPDL2020
    I think it’s great to show contrasting sides of youth at Prix de Lausanne, to compete with different ways of dancing and the creative process
    Created in 1973 the Prix de Lausanne is an annual international competition for young dancers age 15-18. Its goal is to discover, promote and support the finest talents. More than 70 of the world's mo...

  • aska 2 Oskar
    Jag hade ingen aning om vad dansyrket var – trodde att det var ett ”gig” på Melodifestivalen
    Henrietta Wallberg, Oskar Landström och Philip Berlin är alla utbildade vid Kungliga Svenska Balettskolans gymnasielinje i modern nutida dans.Tre dansare som efter avslutad utbildning varit verksamma ...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil