Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Sommaren 2008

Festival, festival, festival och en föreställning

Göteborgs Dans och Teaterfestival är utan tvekan Sveriges ledande scenkonstfestival (sorry Kulturfestivalen men ni har inte en chans att komma i närheten). I år innehöll festivalen mer dans än någonsin och den höll en högre kvalité än tidigare, och det lovar ju gott för framtiden. I början av sommaren genomfördes Stockholm Early Music festival som i år bjöd på ett högklassigt gästspel av gruppen La Compagnie L’Eventail.

Nästan exakt tre månader senare genomfördes den andra omgången av Undergroundfestivalen, denna gång under namnet Underground GOES Overground. I samband med festivalen invigde Moderna Dansteatern sin nya scen, SITE, som blir Moderna Dansteaterns Länk till annan webbplats. nya ”fasta” scen tills huset på Skeppsholmen är återflyttningsklart i början av 2009. Och en föreställning? Den hittar du längst ner i krönikan, ledord: Ulf Gadd.

Appris par crps. Foto Riccardo Musacchio & Flavio Ianniello

Appris par crps. Foto Riccardo Musacchio & Flavio Ianniello


Un loup pour l’homme: Appris par corps (Pusterviksteatern 21 augusti)
Föreställningen, som var det första jag såg på Dans och Teaterfestivalen Länk till annan webbplats., var något av det mest berörande jag hittills sett i år. Under en timmes tid iscensätter två franska akrobater och nycirkusartister Alexandre Fray och Frédéric Arsenault en märklig resa genom de mänskliga relationernas djupaste lager.

Föreställningen håller en mycket hög kvalité vilket visas genom dess förmåga att vara allmängiltig samtidigt som den behåller ett djupt personligt tilltal. Och på grund av detta bjuder den in var och en i publiken att associera till just den typ av relationer som är aktuella för just den människan.

Det var en föreställning som fick publiken att gråta, eller minnas speciella relationer, t.ex. berättade en kvinna för mig att hon hade tänkt på relationen till sina barn. Det var en ovanlig föreställning som jag inte tror att någon kan förbli oberörd av.  

Även om Appris par corps framförs av nycirkusartister är det inte en typisk nycirkusföreställning utan har mer släktskap med en dansföreställning, vilket kan bero på att Fray och Arsenault har arbetat med koreografen Mathilde van Volsem. Av innehållet i föreställningen kan man se hur de gemensamt har arbetat fram en vokabulär som, samtidigt som den använder de skickliga och mångsidiga akrobaternas kunskaper, aldrig fastnar i tricks utan där rörelsematerialet hela tiden underordnas vad man vill kommunicera.

Kanske är det därför de mest berörande avsnitten består av relativt enkla viktförskjutningar och ett diskret rörelsematerial medan de krävande rörelserna ibland verkar fungera som moment då publiken (tillfälligt) tillåts slappna av. Den emotionella tyngdpunkten i föreställningen ligger i fältet tillit – tvivel, ett begreppspar som lämpar sig väl att utforska genom en vokabulär som är baserad på parakrobatikens förutsättningar.

Tillit och tvivel är centrala begrepp i mänskligt liv och kanske är det därför det, utifrån de reaktioner jag fått från andra i publiken, verkar vara så svårt att stå neutral inför denna föreställning.

Kettly Noël: Chez Rosette. Fotograf Joël Andrianomearisoa

Kettly Noël: Chez Rosette. Fotograf Joël Andrianomearisoa


Kettly Noël – Chez Rosette (Röda Sten 21 augusti)
Den haitiska koreografen, dansaren och festivalarrangören Kettly Noël som är verksam i Mali har ett koreografiskt språk som är befriande fritt från afrikansk etnocentricitet. Även om vissa av dansarna i hennes kompani också är kunniga i afrikansk dans är de först och främst samtida dansare.

Däremot använder Noël den afrikanska kontexten och den historiska erfarenheten, såväl i koreografin som i ramberättelsen som dock endast har en lös relation till föreställningen som till största delen är abstrakt.

Kompaniet har en stimulerande omväxlande sammansättning vilket ger Noël möjlighet att skapa oväntade möten och spännande disharmonier, som när den storvuxne sångarens flödande former i inledningen, då alla är nakna, kontrasterar mot de vältränade dansarnas kroppar. Eller i mötet mellan den dynamiska kvinnliga dansaren och den spröde polioskadade manlige dansaren det blir poetiskt och smärtsamt men även värmande mänskligt.

Dansarna kompletterar varandra samtidigt som deras speciella förutsättningar bryter ner de könskonventioner som ofta (slentrianmässigt) formar samspelet man - kvinna i dansen.

Men Kettly Noël är också en politisk koreograf och därför finns här även referenser till objektifieringen av den afrikanska människan, och till slaveriet. I denna passage tvingar Kettly Noël publiken in i en oönskad roll genom att hon ”bjuder ut” sina dansare till publiken så att den (mot sin vilja) förvandlas från präktig kulturkonsument till sjaskig voyeur.

Detta avsnitt kan också ses som en kommentar till dansarens objektifiering och det blir därigenom ett exempel på hur elegant Noël förenar sina afrikanska erfarenheter med den europeiska danstraditionen vilket gör att hon undviker att hamna i ”Afrikafacket” där tyvärr allt för många föreställningar med afrikanskt ursprung tenderar att fastna.

Om ni känner för att åka till Mali varför inte passa på och besöka Kettly Noëls dansfestival Danse Bamako Dance Länk till annan webbplats..

Shams – …the gate of Fatima (Världskulturmuseet 22 augusti)
Även om årets upplaga av Dans och Teaterfestivalen i Göteborg var mer dansfylld än någonsin tidigare fanns det en och annan talföreställning, och en av dessa var … the gate of Fatima. När jag såg den insåg jag att jag hade haft behov av att se denna föreställning i två år, ända sedan den vedervärdiga sommaren 2006 då Israel gick till besinningslöst anfall mot Libanon.

Föreställningen kan ses som ett försök att synliggöra det lidande som i första hand drabbade den libanesiska befolkningen, men även (om än ej lika hårt) den israeliska på andra sidan gränsen. Titeln är i sig en tragedi fångad i några få ord, en kvinna, Fatima (som även får ge namn åt samtliga kvinnor i föreställningen) är på vallfärd och medan hon är borta bombas hennes hus och alla familjemedlemmar omkommer, allt som är kvar är kvinnan Fatima och porten till huset.

Det skulle ha varit lätt för den libanesiska gruppen Shams att göra en ensidig anklagelseakt mot Israel. Men de lyckas göra båda sidor begripliga – såväl anfallaren som de anfallna – genom att ge röst åt gestalter från båda sidor av gränsen, gestalter som om man bortser från ideologi och religion är förvillande lika.

Rosas: Steve Reich Evening. Fotograf Herman Sorgeloos

Rosas: Steve Reich Evening. Fotograf Herman Sorgeloos


Rosas/Ictus – Steve Reich Evening (Göteborgs Stadsteater 22 augusti)
Alla goda ting är tre brukar man säga och det stämmer verkligen för Steve Reich Evening. I denna föreställning utforskar Anne Teresa De Keersmaeker de koreografiska möjligheterna i Steve Reichs musik tillsammans med musikerna i gruppen Ictus och dansarna i hennes egen gruppRosas.

När jag ser verket inser jag varför Reich har en sådan attraktionskraft på koreografer eftersom musiken tack vare sin minimalism snarare utmanar än lockar koreografen till rörelse. Två duetter inleder verket, först en pendlande duett med två mikrofoner vars ljuddistorsioner ligger på gränsen till det uthärdbara.

På gränsen till det uthärdbara befinner sig också de två kvinnorna (varav en är De Keersmaeker själv) som är inbegripna i en maximalt avskalad repetitiv duett. I de båda duetterna visar De Keersmaeker att det finns en vila i upprepningen, ja nästan en njutning, liknande den som finns i meditationen.

Även om Steve Reich Evening är ett minimalistiskt verk är det samtidigt mindre strikt minimalistiskt än tidigare verk av De Keersmaeker som nu, efter 25 års verksamhet, bjuder in improvisationen på ett mer framträdande sätt i sina verk.

Hon gör det även genom valet av dansare som inte är så extremt tekniskt skickliga som i tidigare versioner av Rosas utan mer jordnära genom sina begränsningar. Det är min enda invändning mot föreställningen – även om jag respekterar och accepterar De Keersmaekers val – att jag saknar de underbara dansare som jag tidigare förknippat med Rosas.

Samtidigt bidrar de nya dansarna till att förverkliga De Keersmaekers nuvarande koreografiska vision vilket berikar upplevelsen av denna koreograf.

Akram Khans Bahok. Fotograf Hugo Glendinning

Akram Khans Bahok. Fotograf Hugo Glendinning


Akram Khan – Bahok (Dansens Hus 26 augusti)
Akram Kahns Länk till annan webbplats. nya föreställning, Bahok. är skapad för åtta dansare från tre världsdelar, fem dansare kommer från Khans eget kompani och tre kommer från National Ballet of China Länk till annan webbplats..

För första gången deltar Khan inte själv i sitt verk, men han finns ändå med i form av ett alter ego, den indiske dansaren Saju som skulle kunna vara en Khan 'look a like'. När denne man plötsligt bryter ut i kathakdans efter att nästan ha blivit knockad av en skir kinesisk ballerina och lika plötsligt stoppar upp mitt i en rörelse uppstår ett befriande självironiskt moment (som om Khan skämtar med sig själv och sin egen dans).

Den lågmält ironiska men varma humorn är utmärkande för Bahok och det är förmodligen orsaken till att verket känns som något så ovanligt som en 'feel good' dansföreställning eftersom det tillåter publiken att skratta med varandra och åt sig själva.

Bahok, som betyder bärare på bengali, utspelar sig på en flygplats och genom en lika enkel som effektiv scenografi återskapas den välbekanta känslan av att vara mitt emellan, nära och långt borta på en och samma gång, som präglar denna märkliga plats.

Den stora avgångs/ankomst-tavlan spelar en viktig roll som kommunikatör, inte av destinationer utan av tankar – och längtan. Platsen energisätts av Nitin Sawhneys variationsrika och dynamiska musikmix där man finner influenser från olika delar av världen.  

En känsla av nära förestående uppbrott och rotlöshet strålar också ut från de åtta dansarna som genom sin närvaro fyller lokalen lika effektivt som om de vore många fler. De skickliga, kommunikativa och mycket njutbara dansarna förverkligar till fullo koreografins inneboende möjligheter.

Den klassiske dansaren Zhang Zhenxin har en imponerande teknik som ger hans tolkning av Khans rörelsematerial extra lyster. Men det är Eulalia Ayguade Farro som om och om igen tar min uppmärksamhet genom sin inkännande gestaltning av den moderna tidens rotlösa resenär vars verkliga (men förbjudna) längtan är att återvända hem.

Med tanke på Khans egen bakgrund, hemmahörande i Asien såväl som Europa, kan man förstå varför denna gestalt är föreställningens gravitationspunkt.

Bahok är ett verk som efterlämnar en varm känsla av den mänskliga gemenskapens möjlighet – trots nutidens rotlöshet och konstanta uppbrott.

Compagnie l'Eventail. Fotograf Nick N'guyen

Compagnie l'Eventail. Fotograf Nick N'guyen


La Compagnie L’Eventail – Ballet Baroque (Musikaliska Akademien 7/6)
I år hade Stockholm Early Music Festival slagit på stort och bjudit in det framstående och nyskapande barockdanskompaniet Compagnie l'Eventail Länk till annan webbplats. Kan man vara nyskapande om man arbetar med historiska danser som barockdans? Efter att ha sett detta kompani är mitt svar att det kan man.

Om man slutar se historiska dansstilar som reliker och vågar använda den koreografiska vokabulären och stilen utifrån samtida förutsättningar så som L’Eventail gör, är det full möjligt att skapa en samtida barockdans.

Det intressanta är att den samtida barockdansen gör dess koreografiska språk mer tydligt eftersom all skymmande överbyggnad i form av dräkter och sociala situationer har avlägsnats och man ser vad som är viktigt i sättet att röra sig och kommunicera genom denna dans. Men det ena utesluter inte det andra och L’Eventail bjuder också på återskapade historiska danser som är både läckra och vackra och som lyfter fram den sensuella kvalitén i barockens rörelsespråk och dräkter.

Skor att dansa baklängesflamenco i . . . Fotograf Fredrik Hildén

Skor att dansa baklängesflamenco i . . . Fotograf Fredrik Hildén

Helena Bergman – VUELTA (SITE 6 september)
Som en del av Underground GOES Overground visades Flamencodansaren och koreografen Helena Bergmans VUELTA, vars kärna är ett utforskande av de unika egenskaperna hos flamencostilen Soléa genom att framföra dansen baklänges.

Det kan låta som ett effektsökeri men det blev mycket intressant när de avsnitt i verket inträdde då soléans rörelseflöde vändes baklänges och då det mjuka flödet av ljud och rörelse helt ändrade karaktär och blev ryckigt och uppsplittrat.

Att Bergman arbetade med tre spännande och starka flamencodansare, Sara Carlsson, Sandra Fredriksson och Sanna Lundström förstärkte det positiva intryck som gjorde att jag verkligen vill följa utvecklingen av detta 'work in process'.

Tanja Tuurala & Anu Silvenoinnen - Soléa online Länk till annan webbplats.
Internet och den nya datortekniken ger utökade möjligheter till kommunikation och samarbete över geografiska avstånd. Några som bestämt sig för att utforska detta är flamencodansarna Tanja Tuurala & Anu Silvenoinnen som, trots att de bor i Sverige respektive Finland, experimenterar med att tillsammans skapa en duett med hjälp av webkameror och laptopar.

Och de har dragit det ett steg längre genom att infoga flamencosångaren David Sorroche som trots att han befann sig i Granada i Spanien bidrog till föreställningen med sin inlevelsefulla sång.

Men föreställningen, som är en 'work in projekt', visade också teknikens (nuvarande) begränsningar, tidsfördröjning och distorsion som förvränger kommunikationen. Det var också något som enligt dansarna försvårade deras försök att skapa en duett i realtid via webkamera.

Det koreografiska resultatet så här långt reflekterade i viss mån den åtskillnad som de båda dansarna befinner sig i samtidigt som jag också kunde ana hur denna fysiska begränsning skapat ett annat slags samhörighet, något som också upplevdes i relationen mellan sångaren och dansarna.

Ulf Gadd – I krig och fred med Claudio Monteverdi (Confidencen 16/8)
En föreställning ljussatt av levande ljus till minnet av dansaren och koreografen Ulf Gadd (1943 -2008), var en mycket stämningsfull upplevelse. Föreställningen I krig och fred med Claudio Monteverdi som skapades för Confidencen och hade premiär sommaren 2007 var Gadds sista verk och denna föreställning gavs för att hedra minnet av den nyss avlidne koreografen som genom sitt nytänkande och kreativitet var en av svensk dans dominerande gestalter.

Föreställningen kan beskrivas som ett collage i tre akter, där Gadd med utgångspunkt i olika avsnitt ur Monteverdioperor skapat fristående episoder som associerar fritt utifrån operornas innehåll. Musiken framförs under Arnold Östmans ledning av Confidencens Barockensemble.

Både musikerna och de fyra sångarna håller hög kvalité i denna väl genomarbetade föreställning som samtidigt som den är skickligt komponerad också har den lekfulla respektlöshet föreställningar skapade av erfarna scenkonstnärer ibland präglas av.

Det mest intressanta är den diskreta men distinkta lek med könsrollerna som Gadd genomför genom samtliga akter med hjälp av sångarna och dansarna.

Bland de sex dansarna återfinns tre av Sveriges mest namnkunniga dansare, hovdansarna Hans Nilsson och Göran Svalberg som har utvecklat ett nytt och mycket njutbart samspel. Och premiärdansaren Istvan Kisch, som jag hoppas aldrig kommer att penisonera sig eftersom han har en scenisk närvaro som få. I detta verk (som så många gånger tidigare) ger Kisch det lilla extra som man kanske inte alltid kan definiera men som man saknar om det inte finns med.  

Lena Andrén
11 sep 2008


  • Kites1 GO
    Kites – Allt hänger på en tråd
    Allt hänger på en tråd, tro mig, jag ligger på en slätt, torr i munnen, andfådd, och du är här vid min sida, du skulle kunna gå härifrån, men det finns band som binder, allt är upp och ner och det fin...

  • Sibelius1
    The Ballet Sibelius at the Finnish National Ballet is a story – and a great love story of a composer
    Finnish National Ballet celebrates its centenary this year and the new commission, Sibelius , plays an important role. The significance of the composer and his works inspired Finnish choreographer, Jor...

  • RBS1
    Royal Ballet School Affiliate Training and Assessment Programme
    ‘The unique programme will drive forward the standard and accessibility of recreational dance training, providing an alternative to the current model of training offered by recreational dance organisa...

  • Helsinkigala1
    En efterlängtad öppning av Dansens hus i Helsingfors
    Finlands efterlängtade Dansens hus – Tanssin talo – har öppnat sina dörrar på ett magiskt datum 2.2.2022. Om ett hus för dansen hade dansfolket drömt om i årtionden, och nu var glädjen stor att detta ...

  • PDL22 1
    Årets Prix de Lausanne i Montreux med samtliga deltagare på plats
    Förra årets tävling tvingades hållas online på grund av pandemin. Med genomförda vaccinationer och covidpass gick lyckligtvis årets Prix av stapeln med deltagarna på plats. Covidpass var obligatoriskt...

  • Here not here 1
    Verket har många olika delar, med olika rörelsescheman, improvisationer, men det är vi dansare som sätter materialet.
    Det handlar om att gråta i solskenet och dansa i mörkret Det handlar om att vara Här Inte Här

  • Kungsbacka1
    Dans på högsta nivå
    Sommaren 2019 hölls en stor gala i Kungsbacka med klassisk balett. Det kan numera bara upplevas på Kungliga Operan, såvida inget utländskt danskompani av okänd kvalitet dyker upp. Äntligen är det dags...

  • Nurejevs Svansjön1
    Nurejevs Svansjön på Stockholmsoperan – en version aldrig tidigare spelad i Sverige
    Inför Kungliga Balettens premiär på Svansjön i koreografi av Rudolf Nurejev gästades Operans Balettklubb av iscensättaren Charles Jude och dansaren Calum Lowden.Charles Jude är före detta Etoile på Pa...

  • Lana Maxxa
    Till julen gör de sina första huvudroller i Nötknäpparen
    Att få dansa huvudrollen i en helaftonsbalett är drömmen för de flesta dansare. Men få förunnat. På Svenska Balettskolan i Göteborg har eleverna en helt egen uppsättning av baletten Nötknäpparen där d...

  • Transit1
    Transit av Tero Saarinen – mångfasetterad visuell fest ­
    Tero Saarinen Company presenterade sig i Saarinens nyaste koreografi Transit med en större mängd dansare än vad vanligt är i hans verk. Det hade beställts av Skånes dansteater och sågs nu i Helsingfor...

  • Bella figura
    Kylián, Ek and Forsythe at the Royal Swedish Ballet
    The Royal Opera House in Stockholm is thankfully back to capacity audiences and enjoying a popular programme of modern classics. Under director, Nicolas Le Riche, the company sees changes in the reper...

  • Daria Ivanova
    Ett nytt Mariane Orlando stipendium utdelat
    Operans Balettklubbs pris till årets dansare har genom enhälligt beslut tilldelats premiärdansaren vid Kungliga Baletten Daria Ivanova.

  • SAAGA 1
    Göteborgsoperan öppnar upp med dubbla världspremiärer
    GöteborgsOperan öppnade delvis i augusti och den 30 oktober var det dubbla världspremiärer utan begränsning på antalet besökare. Föreställningen Unfold med de två dansverken Continuim och SAABA skapad...

  • Linnar Looris
    Meet Linnar Looris Artistic Director of The Estonian National Opera
    Dansportalen has got an interview with Linnar Looris – Artistic Director since autumn 2019 for the The Estonian National Ballet.

  • Gala Korsaren
    Kungliga Operan rivstartar säsongen med balettgala.
    Äntligen, är vi många som säger. Den 17:e september slås portarna upp, dansen kan börja och det är inte vilken dans som helst. Ett unikt program med åtta verk, varav flera sällan sedda, utgör höstens ...

  • Nimrud
    Liselott Berg, om sina 42 år som fanbärare för dansen i Göteborg – hittills!
    Att det blev Göteborg var en slump. Men där blev hon kvar. 42 år senare brinner och jobbar hon lika engagerat för dansen på Sveriges framsida. Idag som biträdande och administrativ chef för GöteborgsO...

  • Swingle Stepping, Morgann Runacre-Temple, Year 11 students - 
    Whirling flying bodies with the Royal Ballet School
    Coordinating a performance for a ballet school of several hundred pupils to stringent Covid social distancing is a Herculean task but amazingly the Royal Ballet School pulled it off.

  • Vinnare Prix du Nord 2021
    Prix du Nord – ett viktigt steg för framtidens dansare
    Norra Europas största tävling för klassisk balett och modern dans lever vidare under ett nytt namn – Prix du Nord – och en ny inramning. Denna händelse är en lika viktig kulturinsats som lyckan är sto...

  • Sonatra1
    Joseph Sturdy about Sonatra: I was interested to look at the classical technique, to awaken it and enjoy it
    When Joseph Sturdy was asked to choreograph a work for the Royal Swedish Ballet, he accepted the challenge with alacrity.‘I admired how Nicolas [Le Riche, Artistic Director] was trying to keep his dan...

  • Dansmuseet
    Dansmuseets utställning om Ballets Suédois är förlängd
    Dansmuseets intendent Erik Mattsson har tillbringat många timmar i museets arkiv med att läsa dagböcker, gå igenom alla fotografier och vända på varenda papperslapp som kunde vara av intresse för den ...

  • Pär Isberg
    Pär Isbergs magiska låda, musiken och teatern
    Dansportalen gläntar på ridån för Pär Isberg, premiärdansare och koreograf med gedigen meritlista. Utbildad vid Operans balettelevskola, senare Kungliga Svenska Balettskolan. I dansen såg han en frihe...

  • pure_coincidence_c_admill_kuyler
    Young dancers impress in new choreography: Junior Ballett Zürich in Impulse
    Junior Ballett Zürich , founded in 2001 is now an established adjunct to the main company appearing regularly in major productions and with many of the young dancers joining the company ranks.The lives...

  • tag_tueren_2015©zenna_web_D33B0866
     »I think the Prix de Lausanne gives a great opportunity for young dancers to get into the international dance field«
    In Montreux I met with Jason Beechey director of the Palucca University of Dance Dresden, one of the prestigious schools that are associated with the Prix. Jason has also been a member of the Artistic...

  • Samira Bethke Kitri PDL21
    Prix de Lausanne 2021 blev en annorlunda tävling
    På grund av den pågående pandemin hölls tävlingen i år digitalt. De nio jury medlemmarna som bedömde dansarna var samlade i Lausanne där de såg de tävlandes bidrag på storbildsvideo. Clairemarie Osta ...

  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil