Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Gipset är väck!

Mars månad inleddes med en mycket kort improviserad isdans allt för nära en hög trottoarkant vilket resulterade i att hela kroppsvikten hamnade över hopvikt vänsterfot. Denna ofrivilliga soloinsats ledde till att jag fick uppleva kulturlivet med gips och kryckor och kringforslad i taxi.

Det gav en tankeställare om hur otillgänglig scenkonsten faktiskt är om man inte kan ta sig fram för egen maskin. Men några föreställningar blev det och jag börjar med en helt nysedd föreställning, den första ”post-gips”.

Ur The Porcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

Ur The Porcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

WISP: A Special evening just for YOU
WISP, som till exempel kan betyda Women In Swedish Perfoming, fyllde sin specialkväll på Teater Scenario den 16 april med en dramatiserad föreläsning och en minikurs i squaredance ledd av seniorer från Stockholms Squaredansförening. En oväntad kombination som visade sig fungera alldeles utmärkt (inte för mig såklart, för foten kan inte dansa – än).

Under den dramatiserade föreläsningen intog de tre WISP:arna tre feministiska ståndpunkter som skulle kunna beskrivas som ”den kloka”, ”den arga” och ”den förstående”. Det var underhållande, drastiskt och tankestimulerande och jag tror att ”föreläsningen” skulle fungera i andra sammanhang. Trots att man kanske kan tro att jämställdhet idag är en självklarhet finns det mycket som ännu måste synliggöras, till exempel så som WISP gör i sin feministiska performance. Och genom att göra det i form av en föreställning får åhöraren en större frihet i hur den förhåller sig till innehållet, och det gör det lättare att faktiskt börja diskutera frågorna på allvar utan att fastna i förutfattade åsikter.

Marie Lindqvist som La Esmeralda. Fotograf Alexander Kenney

Marie Lindqvist som La Esmeralda. Fotograf Alexander Kenney

Kungliga Baletten/Pär Isberg: Ringaren i Notre-Dame
Efter succén med Pippi Långstrump har koreografen Pär Isberg och kompositören Stefan Nilsson skapat en ny helaftonsbalett för Kungliga Baletten, Ringaren i Notre-Dame. Premiären den fjärde april blev dramatisk eftersom Hovdansaren Marie Lindqvist som dansade La Esmeralda tvingades utgå i halvtid på grund av skada och ersattes av Nadja Sellrup.

På franska heter Victor Hugos roman Notre-Dame de Paris och Bo-Ruben Hedwalls stundom sublima scenografi, känsligt ljussatt av Torkel Blomkvist, låter katedralens massiva murmassor omsluta dramats huvudpersoner, ringaren Quasimodo, hans fosterfar prästen Claude Frollo och Esmeralda, vars uppdykande rubbar balansen i deras komplexa relation.

Även om Marie Lindqvist endast genomförde en akt lyckades hon skapa ”sin” Esmeralda trots att Isberg begår misstaget att försöka skildra alla Esmeraldas relationer, vilket splittrar såväl rollen som baletten. Men Lindqvist hanterar detta kaos med suverän skicklighet och hängivenhet. I motsats till Esmeralda är rollerna Quasimodo och Claude Frollo riktiga läckerbitar där Isberg visar vad han kan. Quasimodo gestaltas på ett smärtsamt inkännande sätt av Jens Rosén som ger mista gest en innebörd och Brendan Collins gör sitt livs rolltolkning som den motsägelsefulle prästen Claude Frollo.

Det är i scenerna med dessa tre som koreografi och musik fungerar, men däremellan är det allt för mycket som känns som ointressanta transportsträckor där både koreografi och musik irrar bort sig i konventionernas träskmarker. Här skulle en dramaturg/regissör (t ex Ludvig Josephson som borde ha medverkat i baletten och inte bara i programbladet) ha kunnat göra stor skillnad.

Jens Rosén och Brendan Collins. Fotograf Alexander Kenney

Jens Rosén och Brendan Collins. Fotograf Alexander Kenney

Balettens svaga punkt är ensemblescenerna. Det är som om Isberg jagar efter rörelsen som en fotbollsspelare jagar efter bollen – utan att få kontroll över den. Kåren virvlar och hoppar fram och tillbaka över scenen och till slut får jag lust att hojta: Stanna! Våga möta stillheten! Låt rörelsen klinga ut! Varför använda skickliga dansare som statister – för så oprofilerade känns kårens partier. Vore det inte bättre att använda färre dansare och låta dem göra något meningsfullt?

Ringaren i Notre-Dame är ett av Isbergs mest ojämna verk, här varvas svindlande moment med kraschlandningar. Jag får en känsla av att det ytterst beror på att Isberg inte helt vågar lita på sina egna idéer därför vill jag avsluta min recension med uppmaningen: Yes, you can!

Tyst Teater/Martin Forsberg: Vibragera
Den tionde mars premiärvisade Tyst Teater föreställningen Vibragera av koreografen Martin Forsberg i KTH R1, en före detta reaktorhall utsprängd ur berggrunden 25 meter under Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Trots att föreställningen inte är gjord för att enbart visas i detta ovanliga scenrum – som helt automatiskt blir huvudperson i varje föreställning – kommer scenrummet ändå att finnas kvar i föreställningen. Videoprojektionerna (av Transfett) som ingår i föreställningen är filmade inne i reaktorhallen och skapar en reminiscens av platsen hos betraktaren. Under premiärkvällen ledde det till ett slags dubbelexponering av lokalen som på en och samma gång blev fiktion och verklighet. I denna dubbelexponering rör sig Chisato Minamimura, innesluten i sig själv samtalar hon med publiken genom vackert tecknade gester. Trots att jag inte förstår tecknen – eller ens med bestämdhet kan säga att det är tecken – har jag svårt att slita mig loss från att följa hennes exakt formulerade handrörelser.

Ur Vibragera, dansaren Chisato Min-mimura i förgrunden. Fotograf Håkan Larsson

Ur Vibragera, dansaren Chisato Min-mimura i förgrunden. Fotograf Håkan Larsson

Platsen eller snarare det som skedde där verkar ha inspirerat Forsbergs koreografi, speciellt i den avslutande scenen då de fyra dansarna virvlar runt som elektronerna i den radioaktiva materien som en gång befann sig i den nu övertäckta reaktorbassängen rakt under deras fötter.

Energi i form av vibrationer binder samman dansare och publik oavsett förutsättningar vad gäller hörsel. Men ovan nämnda användning av tecken istället för det talade språket påminner om att Tyst teater inte i första hand riktar sig till de hörande. I synnerhet blir detta tydligt i en scen då dansarna tagit plats vid ett lågt bord där de genomför ett märkligt spel med tecknade siffersekvenser som tolkas över i siffror på en filmduk. Det är en suggestiv scen med många överraskande vändningar – och tolkningsmöjligheter. Här liksom i resten av verket är det dansarna som står i fokus, trots den spektakulära inramningen, eftersom dansen alltid förblir föreställningens kärna.

Ur The Parcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

Ur The Parcelain Project. Fotograf Miel Verhasselt

The Need Company/Grace Ellen Barkey: The Porcelain project
Den tredje mars gästade The Porcelain Project Dansens Hus. Det är ett samarbete mellan det belgiska kompaniet The Need Company och koreografen Grace Ellen Barkey. Resultatet av samarbetet är en föreställning som är något av det mest absurda jag sett på länge och som kan beskrivas som en lika raffinerad som lustfylld parningsrit.

Många olika influenser möts – eller rättare sagt kraschar in i varandra – i detta verk. Ett verk som också influerats i rörelse och musik från Barkeys födelseland Java, till exempel i en vacker sekvens med dansaren Yumiko Funaya iförd en huvudprydnad av klirrande porslin som för tankarna till javanesiska danskostymer. Den raffinerade minimalismen som dominerar musik, scenografi och koreografi bryts mot en commedia dell’arte-artad komik som får sitt starkaste uttryck genom dansaren Julien Faure som ömsom påminner om en kusin till Papageno ömsom om en pilsk faun. Hans ludna kraftfulla uppenbarelse skär sig njutningsfullt mot de övriga dansarna. Dessa är iförda puffiga små plagg i vackra pastellfärger som får dem att se ut som en lite galen nytolkning av Bing & Gröndals porslinsfigurer. Inte minst Benoît Gob och Maarten Seghers som slingrar sig kring varandra tätt, tätt som vore de siamesiska tvillingar – helt bedårande.

Konflikten mellan de olika stråken i föreställningen skapar en spänning, som påminner om den spänning som finns i det vita porslin som i sparsmakade installationen pryder scenrummet. Porslin är ett hårt material som dock lätt sprängs i tusen bitar när det utsätts för allt för stora påfrestningar. Det är som om hela föreställningen vid minsta yttre störning skulle kunna splittras i sina beståndsdelar, vilket skapar en underliggande spänning som håller uppmärksamheten på en hög nivå trots verkets nonsensartade karaktär. Som tur är håller verket samman och dansarna kan föra det aningens för långa flödet av scener till dess orgiastiska klimax.

Ur Ashes. Fotograf Chris Van der Burght

Ur Ashes. Fotograf Chris Van der Burght

les ballets C de la B/Koen Augustijnen: Ashes
Det är inte ofta en rykande färsk föreställning av ett framstående europeiskt kompani kommer till Sverige. Men så var det när Ashes av les ballets C de la B gästade Dansens Hus den 28 mars. Och Ashes är inte bara ny utan också en manifestation av kompaniets ställning som en av dansvärdens mest kreativa grupperingar.

Koreografen Koen Augustijnen har tillsammans med dansare, sångare och musiker skapat en föreställning som måste beskrivas som älskvärd. Det är inte något ord jag vanligtvis skulle använda för att beskriva en dansföreställning. Men det stämmer väl med Ashes, vars koreografi präglas av en tyngdlös lätthet korsad med en jordnära robusthet och det är i mötet mellan dessa motsatser som älskvärdheten uppstår.

Men vid den första anblicken av dansarnas kroppar som ligger strödda framför en scenografi som påminner om husfasader från en fattigare del av en stad vid Medelhavets sydliga delar är anslaget dystopiskt. Den mörka känslan dröjer sig kvar i koreografin som dock gradvis infiltreras av den live framförda musiken av Händel. Ju längre föreställningen pågår ju mer tar den innerliga och livsbejakande känslan i musiken över och föreställningen får en allt ljusare grundton.

Utan att bli publikfriande charmar artisterna publiken på ett sätt som jag sällan upplevt. Så är de en grupp mycket skickliga dansare som samtidigt som de behåller integriteten är ett kollektiv. Det är imponerande att se hur blixtsnabbt de synkroniserar sig i märkligt vackra vågrörelser som oscillerar kring den enskilda kroppens centralpunkt.

Ashes är en rik föreställning där mycket händer på olika delar av scenen. Då och då samlar Augustijnen upp koncentrationen i solon som i sin exakta artikulation och sitt raffinerade samspel med musiken blottlägger existentialistiska djup som suger in betraktaren. Men här finns också plats för humor och överraskande detaljer, som när det visar sig att det jag tror är en terrass i kulissfasaden visar sig vara en studsmatta som låter dansarna flyga, vilket ytterligare förstärker koreografins viktlösa karaktär.

Enligt programbladet handlar föreställningen om livets flyktighet och vad vi gör för att hålla fast vid och bli av med saker o ting och Ashes är avgjort värd att hålla fast vid.

Lena Andrén
21 april 2009


  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

  • Ekman Operan sep 2020
    Det var som om man blev ännu mer passionerad av att vara dansare bara för att man inte kunde ge föreställningar
    Dansportalen träffade dansarna Hampus Gauffin och Gabriel Barrenengoa vid Kungliga Baletten i ett samtal om pandemins konsekvenser och om det nya programmet på Operan av koreografen Alexander Ekman.De...

  • Agneta S
    Agneta Stjernlöf-Valcu: Du ska förmedla dansnotationen till dansare så att det blir en föreställning.
    Dansnotationens syfte är inte bara att bevara något som passerat utan först och främst att ge möjlighet till återskapande. En videofilmning är alltid en tolkning av ett koreografiskt verk.Oavsett om a...

  • COW1
    Nationaloperans säsongöppning med en mycket fräsch COW av Alexander Ekman.
    Höstens första danspremiär vid Nationaloperan i Helsingfors hälsades mycket välkommen av premiärpubliken på lördag kväll. Alexander Ekmans COW visade sig vara den energiska laddning som behövs just nu...

  • SHIFT I CACTI
    Höststart på Kungliga Operan – urpremiär av Alexander Ekman
    Den 26 september slår Kungliga Operan åter upp dörrarna för en ny säsong med två premiärer, först ut är Alexander Ekmans SHIFT | CACTI. Därmed flyttas säsongsstarten fram vilket innebär att premiären ...

  • Oscar Salomonsson
    Oscar Salomonsson, premiärdansare – Det udda och uttrycksfullas mästare
    Oscar är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och anställdes vid baletten 1997. Mellan 2004 och 2007 dansade han i Madrid, Spanien.Han återvände till Stockholm och fick utmärkelsen Årets dansare...

  • SigridYAGP
    Om finalen som ställdes in och Sigrids drivkraft, engagemang och hårda arbete
    Sigrid Åberg är 13 år och går Alhanko Academy of Ballet i Stockholm. I höstas var hon i Cattolica, Italien och tävlade i Youth American Grand Prix.I vår skulle hon egentligen åkt till New York för att...

  • LesBalletSuedois
    There is no lack of creativity in the house. We just work in different ways.”
    Nicolas Le Riche – Ballet director of Royal Swedish Ballet – gives Dansportalen an update on the current situation of the company and informs about the plans for the future.Upon arrival of Covid-19 Ro...

  • Paul Marque Le Louvre
    Scènes de la vie confinée de Paul Marque
    A Paris, le confinement règne depuis le mois de mars. Pour les Français il est interdit de passer plus d’une heure dehors ou s'éloigner au-delà d’un kilomètre de sa maison, sinon on écope d’une amende...

  • Paul Marque Louvre
    Meet Paul Marque and a Soloist Dancers Life Today in Paris
    In Paris, social distancing rules have been in place since March. French people are forbidden to spend more than an hour outside or travelling more than one kilometre from their home. If they do eithe...

  • Carmen Helsinki
    En magisk föreställning av Carmen
    En helaftonsbalett i tre akter till musik av Georges Bizet hade premiär på Nationaloperan i Helsingfors i vår. Produktionen var norsk och koreografen var denna gång Liam Scarlett.Alla föreställningar ...

  • GöteborgsOperan
    Vad händer på våra operahus när världen stängs ner på grund av Covid-19? Katrín Hall, GöteborgsOperans Danskompanis konstnärliga chef om situationen i Göteborg
    Dansportalen har talat med Göteborgsoperans Danskompanis konstnärliga chef, Katrín Hall. Hon berättar att man i dessa dagar får använda all sin kreativitet för att hitta och nå publiken och att vara f...

  • Beyond GO mars 2020
    "Allt som man gör i en uppsättning, vare sig det är teater, dans eller något annat rör det sig om en relation med åskådarna"
    GöteborgsOperans Danskompani backar inte för utmaningar. Efter Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon”, med 3,5 ton lera på scenen, och Damien Jalets ”Skid”, där golvet hade en lutning på 34˚, tar de sig nu an ä...

  • Balettpedagogtävlingen
    Många talanger i den nationella balettävlingen
    Den nationella balettävlingen hålls vartannat år av Balettpedagogernas förening i Helsingfors . Den alternerar med tävlingen Ung energi som också anordnas av föreningen. Skolornas intresse stort och ko...

  • Kuckel Foto Mats Bäcker
    Alexander Ekman, highly topical choreographer
    Well renowned choreographer Alexander Ekman , 36, has a voluminous luggage of successes in his baggage. When you open the case, they fly out of it. Eskapist which opened in the spring 2019 at the Stock...

  • Mats Eks "överbord", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: Dmitry Zagrebinoch Daria Ivanova. Foto: Carl Thorborg
    I det vardagliga livet finns inga rörelser som ser ut som de Mats Ek skapar, men i rätt sammanhang, som på scenen ser det helt naturligt ut.
    Tre av världens främsta koreografer Jiří Kylián, Mats Ek och Ohad Naharin – för första gången tillsammans på Kungliga Operan – varav Mats Eks överbord (Woman with water) är en urpremiär.I en danssal h...

  • MarcoMasiariPDL2020
    I think it’s great to show contrasting sides of youth at Prix de Lausanne, to compete with different ways of dancing and the creative process
    Created in 1973 the Prix de Lausanne is an annual international competition for young dancers age 15-18. Its goal is to discover, promote and support the finest talents. More than 70 of the world's mo...

  • aska 2 Oskar
    Jag hade ingen aning om vad dansyrket var – trodde att det var ett ”gig” på Melodifestivalen
    Henrietta Wallberg, Oskar Landström och Philip Berlin är alla utbildade vid Kungliga Svenska Balettskolans gymnasielinje i modern nutida dans.Tre dansare som efter avslutad utbildning varit verksamma ...

  • Mattheus Bäckström 1
    In the school your main focus is on the training. In the company your focus is on what you are doing on stage.
    Mattheus Bäckström started his ballet training at the Swedish National Ballet School in Gothenburg in 2011. Now on the brink of launching his professional career, he talks to Dansportalen about life a...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil