En Onegin i vår tid
Verkets handling utspelas inte enbart på de traditionella platserna, utan scenbilderna tar upp t ex händelser på ett diskocafé. Det dansas disko och rock, olika stilar. Disko – och modet med dess skapningar – ett nytt sätt att tyrannisera folket, anger handprogrammet. Programhäftet tar upp moderna begrepp, som modet med dess skapelser, och jämför dem med maktens eller samhällets medel – ett nytt sätt att tyrannisera folket. Dansspråket är hela verket igenom mycket starkt, fullt av energi, och annorlunda också än t.ex. i Russian Hamlet och Tjajkovskij-baletterna som sågs i St.Michel på våren 2008 (se Dansportalen, fler artiklar, april 2008).

Eifmanbaletterna berättar alltså en story, sin egen berättelse, som diskuterar både med det ”ursprungliga” och med nuet. Onegin Online – denna moderna – är provokativ. För det provokativa använder Eifman glimtar där man kan skönja drag från dagens politik – vilket ju även kan ses som ett perpetuum mobile som i det enorma landet – Ryssland – börjat för mycket länge sedan – i det fysiska och själsliga landskap där verkets händelser en gång utspelats i författaren Pushkins fantasi. Scenen är full av fantasibilder, åskådaren får själv avgöra vilket som är vad, var och en på basen av egen kännedom om litteraturen, historien och nuet.

Första akten tar fram en möjlig revolution, vi lever här året 1991 – det diskuteras och polemiken pågår, och man super – naturligtvis – och gör upp planer. Onegin vantrivs, och han är melankolisk, i stil med hur ryssarna brukar vara i den litteratur vi känner till från klassikerna. Lenskij är den enda som är kapabel att älska – han har valt Olga. Som vi vet är Onegin inte förmögen till riktig kärlek, han är känslomässigt en invalid. Tatjana, som faller för Onegin och skulle önska att få gensvar för sina känslor, har i verkligheten inte hopp om att det skall ske. Inte här och nu. Onegin är kall, och avvisar den unga flickan – och tar dessutom till ytterst sårande metoder i sitt beteende: han låtsas – i en senare scen från Tatjanas namnsdagsfest – bli intresserad av systern Olga, vilket i sin tur leder till en duell med Olgas besvikne beundrare, Lenskij.

Senare: Onegin är olycklig på sin stora gård, han har skjutit Lenskij och har samvetskval över händelseloppet – det var ju hans fel att Lenskij blev provocerad och ville försvara sin heder. Onegin ser ett blodigt spöke varje dag, och lämnar gården.  Han besöker general Gremins hem, och presenteras för hustrun – som är Tatjana. Nu faller han för henne, hon har blivit åtråvärd. – Gremin är här en officer i specialstyrkorna, med en aktiv roll inom organisationen för revolutionsrörelsen i dåtida Sovjetunionen.  Eifman själv har sagt att han förflyttat den traditionella romanberättelsen till året då det gamla samhällssystemet kollapsade och livet dikterade nya normer och regler för varandet; och konstaterar att han på detta sätt försökt hitta ett svar på frågan vad den ryska själen är för något idag, och om den kunnat behålla sin egenart, hemlighet och attraktivitet; och hur romangestalterna skulle ha agerat i dessa dagar.

Den klassiska berättelsen i verket är byggd på Tjajkovskijs musik; den här gången på Årstiderna, på två kvartetter och en symfonisk dikt. Dessutom används den moderna gruppen "Aftograf" – den typ av musik som var väldigt populär vid tiderna som berättelsen tar upp.

Onegin Online dansades på premiären av solisterna Oleg Gabysjev (Onegin), Maria Abashova (Tatjana), Dimitri Fisher (Lenskij), Natalia Povorosnjuk (Olga) och Sergej Volobujev (Gremin), samt corps de ballet. Fina dansare allihop. Kunniga, representativa, uttrycksfulla. Vi kanske har en möjlighet att se dem i dessa roller en annan gång. Det blir i Finland – det finns hopp om det!

Ännu något om researrangörerna: dom kan jobbet! Savcor-teamet med Ulla Savisalo och Tiina Mustonen i spetsen, är "täyttä rautaa" – rena järnet – ett finskt uttryck som här betyder att dessa damer kan sin sak.

Anita Jokela
1 juni 2009