Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: En vårflod av dans

En veritabel vårflod av föreställningar har forsat fram under månaden som gått och det är härligt. Men jag kan inte låta blir att undra varför så många tycks klamra sig fast vid den konventionella scenen med dess begränsade möjligheter – men det finns några som vågar ta steget ut...

Lotta Melin är en av de mest originella koreograferna i Sverige just nu och hennes nya verk Rörande Diana Palmers försvinnande är inget undantag.

Katarina Eriksson och Ossi Niskala i Rörande Diana Palmers försvinnande. Fotograf Carl Thorborg

Katarina Eriksson och Ossi Niskala i Rörande Diana Palmers försvinnande. Fotograf Carl Thorborg

Lotta Melin – Rörande Diana Palmers försvinnande
(Liljevalchs Konsthall 25/4).  Föreställningen tar sin utgångspunkt i Jan Håfströms utställning Mörkrets hjärta. Melin fokuserar på Diana Palmer Fantomens flickvän och lotsar/lockar in publiken i ett postmodernt sammansatt kollage som skildrar idealkvinnans kamp mot sitt oundvikliga sönderfall – och slutliga försvinnande (eller är det en slutlig befrielse?). Katarina Eriksson ger liv åt Diana Palmers gestalt och i scenen som kan tolkas som en vision av kampen att uppnå vardagsnormalitet i djungelns kaotiska verklighet har hennes samspel med Ossi Niskala (som likt en djungelvarelse gungar i en lian) en mörkt existentialistisk ton uppmjukad av Niskalas underfundiga komik. Eldad Ben Sassons och Annika Hyvärinens samspel tillför sensualitet och mystik till dramat. Däremot har jag något svårt att se nödvändigheten av konstnären Jan Håfströms fysiska närvaro, hans symboliska närvaro genom konstverken hade varit tillräckligt.

Idag verkar det vara svårt för scenkonsten att lämna scenen och det är därför positivt att Melin är djärv nog att ge sig in i det riskabla företaget att inlemma sin föreställning i en utställning. Intressant nog fick jag tillfälle att se en scen ur föreställningen både på scenen (under Dansparty i Dansens Hus) och i utställningen. Den dynamik som skapas i det lilla rummet med en publik som samlas runt ett obestämt scenrum var vida överlägsen den konventionella presentationen på scenen – trots att det var samma steg, rörelser och scenografi.

Efva Lilja: Twist
Danshögskolans rektor, koreografen Efva Lilja har också tagit sig ut från scenen och skapat Twist, en platsspecifik dansförställning i konstnären Monica Hölls installation i Forum, beläget i en före detta kolkällare på Kungsholmen i Stockholm (16/5). Vita resårband (typ tvistband) genomkorsar rummet och får mig att tänka på laserstrålarna som omger en skatt i en äventyrsfilm. Med orden ”rör inte konstverket” hårt inpräglade i hjärnan försöker jag att inte komma för nära de vita banden samtidigt som jag upptäcker stolsramar och något som liknar metallskelettet till ett tak insnodda i resåren.

Så upptäcker jag att en persons agerande skiljer ut sig från övriga besökares. Nonchalant placerar en man en stol mitt bland resårbanden. Det är dansaren Danny Westlund som gjort entré och därmed inlett förställningen inne i konstverket utan att någon märkt det. Ett solo under vilket dansaren håller en intensiv ögonkontakt med oss i publiken. Ögonkontakten tvingar in mig – betraktaren – i skeendet. Den påtvingade kontakten skapar ett slags frustration som tillsammans med att dansaren trasslar in sig i och kastar sig mot resårbanden skapar associationer till människans fastsittande i de sociala strukturerna som likt gummiband håller var och en på plats.

Men det faktum att något håller för påfrestning kan också uppmuntra till att våga utmana – och när föreställningen är slut går jag i närkamp med resårbanden in i konstverket.

 TWIST 2009: Solo av Danny Westlund. Fotograf Håkan Larsson

TWIST 2009: Solo av Danny Westlund. Fotograf Håkan Larsson

Ana Laguna & Mikhail Baryshnikov: Tre solon och en duett
Ana Laguna och Mikhail Baryshnikov presenterar för andra gången en gemensam afton (8/5, Dramaten), denna gång med tre solon och en duett, Place (Ställe), uruppförd 2007 på Dansens Hus. Det är tydligt att Mikhail Baryshnikovs och Ana Lagunas samarbete har fördjupats under de två år som gått sedan urpremiären av Mats Eks Place. De har utvecklat ett långsamt tempo som liksom rundar av Eks kraftfulla koreografi och ger den en silkigt mjuk kvalité. Det är läckert och kräver en extrem precision. Ett precisionsarbete som också ger rörelsen auktoritet vilket överensstämmer väl med det mogna mänskliga drama som utspelar sig mellan kvinnan och mannen.

Kraftfulla passager som understöds av Fläskkvartettens mest aggressiva musik ger koreografin dynamik och dansarna tillfälle att blixtra till fysiskt. Det tillför också en uppfriskande aggressivitet till dramat som rör sig kring bordet och mattan – symboler för pargemenskapen, en gemenskap som tiden försvagar och förstärker. Den disharmoniska upplösningen där mannen lämnar kvinnan som stillastående vrider sig i långsamma spasmodiska rörelser liksom fångad i platsens kraftfält får mig att tänka på frågan Is this all there is?  

I den bedårande Valse-Fantasie av Alexei Ratmansky visar Baryshnikov sin dramatiska förmåga och mästerliga behärskning av den klassiska balettens uttrycksmedel. Vilket medför att han behöver göra väldigt lite för att få publiken att förstå vad han skulle ha kunnat göra. Han översköljer publiken med sin karisma och sin lika diskreta som effektiva humor som får skrattet att kännas överraskande varje gång.

Solo för två av Mats Ek blir i Ana Lagunas tolkning en existentiell betraktelse över kvinnovarandet. Med stor auktoritet tolkar och omformar hon Eks koreografi. En hel värld ryms i hennes dans och i denna värld finns Mannen  – representerad av en sko eller ett par fladdrande händer – som ett artificiellt inslag.

I Years Later dansar Baryshnikov med en videoversion av själv (suggestivt filmad av Asa Mader) i en finstämd duett med diskret humoristiska inslag. Men han möter också den unge Baryshnikov. Filmsekvenserna från en sliten balettsal i dåvarande Kirovbaletten i dåvarande Leningrad blir genom den konstlöshet med vilken den unge dansaren visar sin perfekta teknik mycket berörande. Via gestik och mimik kommenterar (kanske finns här också ett milt ifrågasättande) den mogne mästaren med distans och humor den kompromisslösa kamp att uppnå perfektion den unge dansaren utstrålar.

Trots de superba tolkningarna är min största upplevelse denna kväll självklarheten, värmen och glädjen i Lagunas och Baryshnikovs dans och att dessa stora stjärnor så tydligt visar att de uppskattar varandra – och sin publik.

Ana Laguna och Mikhal Baryshnikov i Mats Eks Place. Fotograf Bengt Wanselius

Ana Laguna och Mikhal Baryshnikov i Mats Eks Place. Fotograf Bengt Wanselius

Charlotte Engelkes: Sweet
Charlotte Engelkes föreställning Sweet hade premiär i Hamburg 2000 och har därefter turnerat runt om i världen men har tidigare endast visats i Sverige som work in progress. För att fira Sweets Sverigepremiär arrangerade Engelkes och Kulturhuset en (super) Sockrad Weekend som flyter ut från scenen ut i foajén.

Doften av spunnet socker vilade tung över foajén under premiärkvällen. Det bjöds på sockerstint godis, mest i form av hjärtan och det är Hjärtat som står i centrum i Charlotte Engelkes enkvinnasshow. I Sweet blandas självbiografiskt (?) material med fiktion på Engelkes eget oefterhärmliga sätt. Berättarjaget kallar sig ”the director’s wife” och det är få svenska scenkonstnärer som har förmågan att gestalta denna eleganta troféhustru med en sådan naturlig elegans som Engelkes. Hon har nämligen Stil vilket förhöjer intrycket även av den mest banala handling hon utför på scenen. Engelkes är en arvtagare till flydda tiders primadonnor, och precis som de vet hon exakt hur man spelar på sin publik.

Men under den sockerblanka glasyren döljer sig det som gjort Sweet till en långkörare, en lika mörk som välkänd berättelse om verklighetens ojämlika – och utsatta – kvinnovarande. Denna berättelse formuleras inte i direkta fraser utan i mellanrummet mellan orden och de humoristiska infallen. Mötet mellan Engelkes lika stilfulla som humoristiska elegans och visionen av mänsklig utsatthet leder till att publiken blir road och oroad – samtidigt. Själv vet jag inte alltid om det jag helst vill göra är att skratta eller förfäras

Efter föreställningen fortsatte sockret – symbolen och surrogatet för Kärlek – att flöda. Butohdansaren SU-EN genomförde en performance på en bädd av socker och honung tills hela hon glänste som ett kanderat äpple. Små söta möss irrade runt i Szyber & Reichs sockerbitslabyrint. Två mångbottnade kommentarer till det utbredda sockerberoendet (det fanns också en enkät man kunde fylla i för att kartlägga sitt eget beroende). En marängprydd Surprisecookie visade sig innehålla ingen mindre än sångaren Nils Harning. Han presenterade sig som f.d. söt, men jag vill nog hävda att såväl hans person som hans underfundiga texter – i likhet med hela denna kväll – präglades av en tilltalande pepprig sötma.

SWEET med Charlotte Engelkes. Fotograf Anne Declair

SWEET med Charlotte Engelkes. Fotograf Anne Declair

Gisèle Vienne: Jerk
Koreografen Gisèle Vienne har denna gång gjort en soloföreställning för skådespelaren Jonathan Capdevielle som medverkat i de flesta av hennes produktioner. Föreställningen Jerk (Dansens Hus, Lilla Scen 21/4) är en monolog med handdockor baserad på en roman av Dennis Cooper, som också dramatiserat texten. Monologen, som kompletteras av texter som publiken uppmanas att läsa under föreställningens gång, är en berättelse i jagform som skildrar den sista fasen i ett seriemord som baserar sig på en verklig händelse i USA på sjuttiotalet. Berättaren är seriemördarens medhjälpare – en vilsen tonårspojke – som genom Capdevielles karismatiska scenpersonlighet får min ofrivilliga sympati. Gisèle Viennes suggestiva scenkonst har en mörk kraft som obönhörligt lockar in publiken i sin mörka värld, och även detta gör det också näst intill omöjligt att ta avstånd, så som jag skulle ha gjort om jag sett en dokumentär eller läst en artikel. En nyttig påminnelse om att den eller den som utför bestialiska handlingar inte själv behöver vara en best (på ytan).

Capdevielle gör en storartad prestation i sin tolkning av den unge vilsne mannen. Sittande på en stol i direkt kommunikation med publiken låter han oss se in i en människas själ. Samtidigt visualiserar han genom sina dockor den instängda och ångestfyllda, sexuellt laddade våldsvärlden i det hermetiskt tillslutna mentala rum som han befinner sig i medan det fruktansvärda pågår dag efter dag, månad efter månad tills det bara är han själv som ännu är vid liv.

Jonathan Capdevielle i Jerk av Gisèle Vienne. Fotograf Alain Monot

Jonathan Capdevielle i Jerk av Gisèle Vienne. Fotograf Alain Monot

Dansens Hus: Dansparty
Det årligen återkommande Danspartyt på Dansens Hus (24/4) leddes denna gång av den lika underhållande som charmerande dansaren och skådespelaren Lars Bethke. Och alla som tyckte att Bethke var Stjärnan denna afton fick det glädjande beskedet att han kommer att visa en egen föreställning i höst på Dansens Hus. Performanceduon Nordic Dumplings är en negation av Bethke genom sin totala inåtvända självfokusering, men vad annat kan förväntas av degiga klimpar utslängda i en hård verklighet? I vilket fall bjöd de på en skön ”in your face” upplevelse.

Programmet bestod av pärlor som Swastika Macarena där Carl Olof Berg på ett modigt, underhållande och djärvt sätt adresserar olika frågeställningar, som förtryckande ideologiers kapning av uråldriga symboler, könsroller och patriarkatets hegemoni. Avsnittet Godmother ur Urban Zoo, framfördes av tre skickliga dansare med mycket attityd och humor. Det var en manifestation av hur intressant streetdansen kan vara och kanske också ett slags nyorientering. Mycket attityd men med en helt annan ingångspunkt hade Anja Arnquist och Julia Sundberg i Cristina Capriolis omtagning som utspelade sig på en sluttande skärm där rörelsen minimerades och därigenom maximerades så att dess vanligtvis osynliga beståndsdelar blev synliga.

Anja Arnquist och Julia Sundberg i Cristina Capriolis omtagning. Fotograf Carl Thorborg

Anja Arnquist och Julia Sundberg i Cristina Capriolis omtagning. Fotograf Carl Thorborg

SU-EN upphör numera aldrig att överraska. Hennes Can-Can är förvisso ett cancannummer men i butohform vilket ger det en litet annorlunda utformning, trots att klänningen är en riktigt läcker grisetteklänning med volanger. Men grisetterna brukade nog inte bita på sina tår… vilket denna butohgrisette gör när hon inte genomför sin egen originella tolkning av cancanstegen.
Ingen fest utan film och Alaska av Gunilla Heilborn är ett ljuvligt långsamt och underfundigt antidrama drama som utspelar sig mitt ute i vildmarken där några förvirrade, mycket vardagssvenska existenser försöker skapa mening och sammanhang – utan att lyckas och utan att egentligen bry sig om vad som händer eller inte händer. Filmen får mig att längta efter Heilborns långfilmsdebut.

En av mina absoluta favoriter denna afton var Helena Franzéns solo Strangers in the Night, som var en inkännande tolkning av Sinatraklassikern med samma namn, här framförd av sångerskan Jenny Wilson ackompanjerad av Jukka Rintamäki på gitarr. Orsaken till att Franzén passar så bra ihop med Sinatra tror jag är att hennes dans har en distanserad saklighet som döljer en stark sensuell energi, vilket skapar en spänning när den ställs parallellt med Sinatras sång som också har en stark undertryckt emotionell laddning.

Pile It On: Yoshifumi Inao.  Fotograf Erik Berg

Pile It On: Yoshifumi Inao. Fotograf Erik Berg

Örjan Andersson/Andersson Dance - Pile it on
Örjan Anderssons nya verk Pile it on för dansarna Yoshifumi Inao och Asher Lev som hade urpremiär på Dansens Hus i Oslo den 24 april visas nu på Dansens Hus i Stockholm. Pile it on överraskar genom att det antyder en koreografisk nyorientering men det stimulerar också publiken på olika nivåer, rörelsemässigt såväl som intellektuellt.

Örjan Andersson och hans dansare har en gemensam nämnare, de har samtliga varit engagerade i Batsheva Dance Company under koreografen Ohad Naharin. Kanske inte så förvånande då att jag tycker mig ana en subtil influens av Naharin i denna duett som skiljer sig avsevärt från Anderssons övriga produktion genom sin intuitivt improvisatoriska stil och användningen av text.

Verket inleds genom att Inao återberättar ett minne från sin ungdom, ett minne som kan vara fakta eller fiktion. Även om det är en intressant berättelse känner jag ett visst tvivel eftersom det är ett välanvänt grepp som lätt blir slentrian. Men min oro visar sig vara obefogad eftersom Andersson förmår skapa en dynamisk växelverkan mellan text och rörelse. Under den dansade delen av monologen synliggör han skickligt de starka emotioner som frigjorts under det verbala återberättandet men som dolts under mannens välbehärskade yta.

Verket når sin klimax när Inao fungerar som uttolkare åt den dittills stumme Asher Lev i en monolog som genom det gemensamma återberättandet sammansmälter dem till en individ, besatt av ett enda minne: att inte längre vara stolt över att vara judisk på grund av den israeliska armens övergrepp. Det mimiska återberättandet och Inaos verbalisering av rörelsen har en komisk kvalité men Levs efterföljande solo präglas av en genomskärande spänning som tycks hota att slita sönder dansarens kropp.

Pile it on är en manifestation av att minnen inte är böcker i hjärnans bokhylla utan att de är en del av den process som konstant formar och omformar individen och som penetrerar organ, muskler, leder och ligament. Men verket är också en manifestation av att Anderssons koreografiska kreativitet har stimulerats att söka sig in i nya okända områden i mötet med de två excellenta dansarna Inao och Lev som även de funnit varandra i ett fruktbart samarbete. Jag lämnar föreställningen fylld av den lyckokänsla högklassig dans ger upphov till men också med en känsla av förväntan inför vad Anderssons koreografiska nyorientering kan komma att medföra.

Jonathan Burrows och Matteo Fargion. Fotograf Alastar Muir

Jonathan Burrows och Matteo Fargion. Fotograf Alastar Muir

Jonathan Burrows & Matteo Fargion
För några år sedan såg jag Both sitting duet av Jonathan Burrows och Matteo Fargion och då upplevde jag verket som ganska torrt och akademiskt. Men nu några år senare har det akademiska nötts bort och ersatts av en humanitet som till och med låter dem släppa fram ett och annat spontant skratt när det komiska i situationen övermannar inte bara publiken utan även dem själva. Trilogin Both sitting duet (2002), The quiet dance (2005) och Speaking dance (WELD 7/5) rör sig genom sittande, gående och låtande stadier där den före detta klassiske dansaren Jonathan Burrows utmanar begreppet ”dans”. Kanske är detta inte det mest upphetsande idag när dans kan vara och är nästan vad som helst men det fungerar eftersom det är gjort med kunskap, karisma – och ödmjukhet.

Det är publiken som står i centrum, inte den filosofiska diskursen vilket var fallet förra gången jag såg första delen av trilogin. Burrows och Fargion har också utvecklat sitt samspel vilket i synnerhet blir tydligt i den lätt galna The quiet dance där de går på mycket märkliga sätt samtidigt som de ackompanjerar varandra med lika märkliga ljud. Det skulle ha kunnat bli buskis men tack vare att de förmår ge rörelsen laddning – och ingjuta en känsla av uppriktighet - får de knasigaste rörelserna en oväntad värdighet. De lyckas också få de tre delarna att hänga ihop genom subtila associativa mönster som finns inbäddade i koreografin vilket gör verken till en helhet, som jag önskar att fler skulle få se.  

Rasmus Ölme i Modul. Fotograf Håkan Larsson

Rasmus Ölme i Modul. Fotograf Håkan Larsson

Rasmus Ölme: Modul
Rasmus Ölmes Modul (MDT c/o Färgfabriken, 9/5) är en ”happYning” som pågår i tre timmar, där dans/performance varvas in i en trerättersmiddag. Publiken blir alltså ovanligt nog wined, dined and danced vid ett och samma tillfälle. Trots längden och den lösa formen lyckas Ölme skapa och behålla en struktur som gör att de tre timmarna går överraskande fort. Dansen är minimalistisk på gränsen till skelletal, det är som om Ölme vill komma ner på ett slags minsta möjliga rörelsenivå. Men samtidigt finns här också inslag av vardaglighet, till exempel brottning, där aktörerna är försedda med t-shirts med titlar som ”doktorand”. Och matlagning där en av dansarna, Markus Doverud, agerar kock. Maten var trots detta helt ätbar, och den sista rätten dukades fram i ett mycket tjusigt arrangemang på långa bord.

Duon Malin Stattin och Ulrika Berg visade en intressant installation där rörelsesekvenser på film visas vertikalt och horisontellt så att filmen på väggen blir en enhet med filmen på golvet vilket skapar en rörelse som går utanför filmdukens endimensionalitet. Kvällens överraskning var Ölmes ”praktikant” den unge dansaren André Kaliff som gav de på ytan enkla koreografiska sekvenserna en spännande laddning och komplexitet. Ölme själv är en skicklig performer/dansare som genom ett slags naiv omedelbarhet får med sig publiken oavsett vad han gör och oavsett om han vill få dem att äta på brunt omslagspapper eller sitta på rätt ställe i den stora lokalen.

Kocken Doveruds monokroma vittvinstavla – som måste drickas för att upplevas – förde gradvis in publiken i en sympatisk sinnesstämning som resulterade i skratt och glada tillrop under brottningsmatchen. Kvällen avslutades med att alla dansarna omslöts av en virvelstorm av vita pappersark kringblåsta av ljudkonstnären Jean Luis Huhta, som också skapat ljudscenografin till Modul.

Lena Andrén
8 juni 2009


  • RBS1
    Royal Ballet School Affiliate Training and Assessment Programme
    ‘The unique programme will drive forward the standard and accessibility of recreational dance training, providing an alternative to the current model of training offered by recreational dance organisa...

  • Helsinkigala1
    En efterlängtad öppning av Dansens hus i Helsingfors
    Finlands efterlängtade Dansens hus – Tanssin talo – har öppnat sina dörrar på ett magiskt datum 2.2.2022. Om ett hus för dansen hade dansfolket drömt om i årtionden, och nu var glädjen stor att detta ...

  • PDL22 1
    Årets Prix de Lausanne i Montreux med samtliga deltagare på plats
    Förra årets tävling tvingades hållas online på grund av pandemin. Med genomförda vaccinationer och covidpass gick lyckligtvis årets Prix av stapeln med deltagarna på plats. Covidpass var obligatoriskt...

  • Here not here 1
    Verket har många olika delar, med olika rörelsescheman, improvisationer, men det är vi dansare som sätter materialet.
    Det handlar om att gråta i solskenet och dansa i mörkret Det handlar om att vara Här Inte Här

  • Kungsbacka1
    Dans på högsta nivå
    Sommaren 2019 hölls en stor gala i Kungsbacka med klassisk balett. Det kan numera bara upplevas på Kungliga Operan, såvida inget utländskt danskompani av okänd kvalitet dyker upp. Äntligen är det dags...

  • Nurejevs Svansjön1
    Nurejevs Svansjön på Stockholmsoperan – en version aldrig tidigare spelad i Sverige
    Inför Kungliga Balettens premiär på Svansjön i koreografi av Rudolf Nurejev gästades Operans Balettklubb av iscensättaren Charles Jude och dansaren Calum Lowden.Charles Jude är före detta Etoile på Pa...

  • Lana Maxxa
    Till julen gör de sina första huvudroller i Nötknäpparen
    Att få dansa huvudrollen i en helaftonsbalett är drömmen för de flesta dansare. Men få förunnat. På Svenska Balettskolan i Göteborg har eleverna en helt egen uppsättning av baletten Nötknäpparen där d...

  • Transit1
    Transit av Tero Saarinen – mångfasetterad visuell fest ­
    Tero Saarinen Company presenterade sig i Saarinens nyaste koreografi Transit med en större mängd dansare än vad vanligt är i hans verk. Det hade beställts av Skånes dansteater och sågs nu i Helsingfor...

  • Bella figura
    Kylián, Ek and Forsythe at the Royal Swedish Ballet
    The Royal Opera House in Stockholm is thankfully back to capacity audiences and enjoying a popular programme of modern classics. Under director, Nicolas Le Riche, the company sees changes in the reper...

  • Daria Ivanova
    Ett nytt Mariane Orlando stipendium utdelat
    Operans Balettklubbs pris till årets dansare har genom enhälligt beslut tilldelats premiärdansaren vid Kungliga Baletten Daria Ivanova.

  • SAAGA 1
    Göteborgsoperan öppnar upp med dubbla världspremiärer
    GöteborgsOperan öppnade delvis i augusti och den 30 oktober var det dubbla världspremiärer utan begränsning på antalet besökare. Föreställningen Unfold med de två dansverken Continuim och SAABA skapad...

  • Linnar Looris
    Meet Linnar Looris Artistic Director of The Estonian National Opera
    Dansportalen has got an interview with Linnar Looris – Artistic Director since autumn 2019 for the The Estonian National Ballet.

  • Gala Korsaren
    Kungliga Operan rivstartar säsongen med balettgala.
    Äntligen, är vi många som säger. Den 17:e september slås portarna upp, dansen kan börja och det är inte vilken dans som helst. Ett unikt program med åtta verk, varav flera sällan sedda, utgör höstens ...

  • Nimrud
    Liselott Berg, om sina 42 år som fanbärare för dansen i Göteborg – hittills!
    Att det blev Göteborg var en slump. Men där blev hon kvar. 42 år senare brinner och jobbar hon lika engagerat för dansen på Sveriges framsida. Idag som biträdande och administrativ chef för GöteborgsO...

  • Swingle Stepping, Morgann Runacre-Temple, Year 11 students - 
    Whirling flying bodies with the Royal Ballet School
    Coordinating a performance for a ballet school of several hundred pupils to stringent Covid social distancing is a Herculean task but amazingly the Royal Ballet School pulled it off.

  • Vinnare Prix du Nord 2021
    Prix du Nord – ett viktigt steg för framtidens dansare
    Norra Europas största tävling för klassisk balett och modern dans lever vidare under ett nytt namn – Prix du Nord – och en ny inramning. Denna händelse är en lika viktig kulturinsats som lyckan är sto...

  • Sonatra1
    Joseph Sturdy about Sonatra: I was interested to look at the classical technique, to awaken it and enjoy it
    When Joseph Sturdy was asked to choreograph a work for the Royal Swedish Ballet, he accepted the challenge with alacrity.‘I admired how Nicolas [Le Riche, Artistic Director] was trying to keep his dan...

  • Dansmuseet
    Dansmuseets utställning om Ballets Suédois är förlängd
    Dansmuseets intendent Erik Mattsson har tillbringat många timmar i museets arkiv med att läsa dagböcker, gå igenom alla fotografier och vända på varenda papperslapp som kunde vara av intresse för den ...

  • Pär Isberg
    Pär Isbergs magiska låda, musiken och teatern
    Dansportalen gläntar på ridån för Pär Isberg, premiärdansare och koreograf med gedigen meritlista. Utbildad vid Operans balettelevskola, senare Kungliga Svenska Balettskolan. I dansen såg han en frihe...

  • pure_coincidence_c_admill_kuyler
    Young dancers impress in new choreography: Junior Ballett Zürich in Impulse
    Junior Ballett Zürich , founded in 2001 is now an established adjunct to the main company appearing regularly in major productions and with many of the young dancers joining the company ranks.The lives...

  • tag_tueren_2015©zenna_web_D33B0866
     »I think the Prix de Lausanne gives a great opportunity for young dancers to get into the international dance field«
    In Montreux I met with Jason Beechey director of the Palucca University of Dance Dresden, one of the prestigious schools that are associated with the Prix. Jason has also been a member of the Artistic...

  • Samira Bethke Kitri PDL21
    Prix de Lausanne 2021 blev en annorlunda tävling
    På grund av den pågående pandemin hölls tävlingen i år digitalt. De nio jury medlemmarna som bedömde dansarna var samlade i Lausanne där de såg de tävlandes bidrag på storbildsvideo. Clairemarie Osta ...

  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil