För publiken, som orkade sitta på sina stolar alla kvällar i en och en halv veckas tid, blev det mycket att se och uppleva. De ungas talanger uppskattades som sig bör, och en till största delen mycket sakkunnig publik gav generöst applåder åt alla deltagarna. Dessa kom, förutom från Finland, från närområden som t ex Estland och Ryssland, samt från fjärran – från Sydafrika, till Cuba, från Kina till USA. Några jobbade redan långt borta från sina hem.

Det tävlades om ett huvudpris: Gloria Grand Prix, samt om tre priser i två serier för damer och herrar, juniorer i åldersklass 15-18 år, seniorer mellan 19 och 25 år, samt några specialpriser. Helsingforstävlingen startades år 1984 och tillhör de främsta i världen vid sidan av Varna, Moskva och Jackson. Organisationen är medlem i ITI – Internationella teaterinstitutet – och nu genomfördes Helsinki International Ballet Competition för sjätte gången. Nästa gång blir 2013, om fyra år igen.

Tävlingen är tredelad: i första omgången dansar juniorerna två variationer och seniorerna likaså – eller alternativt ett pas de deux ur den klassiska repertoaren från 1800-talet. I andra omgången dansas utdrag ur en nutidsbalett med en längd på 3-6 minuter. Denna koreografi skall innehålla nya element som till stilen kännetecknas av modernt rörelsespråk. Tredje omgången ska omfatta ett Pas de deux eller två variationer ur den klassiska balettrepertoaren från 1800- eller 1900-talet med en längd på högst 10 minuter, samt utdrag ur en nutidsbalett med en längd på högst 6 minuter. Koreografin skall vara gjord år 2000 eller senare.

Maria Baranova är utbildad vid privata institutet för dans Helsingin tanssiopisto, där Maj-Lis Rajala svarat för hennes utveckling i balett. Maj-Lis Rajala – före detta premiärdansös vid Nationaloperan – är namnet bakom många intressanta förmågor.

… och dansarna
Vid pressmötet före finalen berättar Kenneth Greve för sin publik att på grund av den höga nivån i tävlingen har domarna fått fundera ordentligt och länge – och vid min fråga riktad till finalisterna själva, hurudan de uppfattat stämningen under de arbetsdryga dagarna, får jag se tummar upplyfta. De tävlandes dagar är fulla av allt möjligt, från en början med morgonklass och repetitioner till möten med press; och vila och sömn, och allt möjligt som inte syns.  –  Aino och Tiina förklarar senare att spänningen nog är stor – denna är deras största tävling. En Brooklyn, som redan har den här sortens erfarenheter – bl.a. i den äldre och fortfarande aktiva balettävlingen i Jackson, USA där han vunnit silver 2006, förhåller sig mycket lugn inför den kommande finalen.

Förutom de ovannämnda finalisterna var det fem juniorer från USA, flera från Kina och Korea och en eller två deltagare från följande länder: Armenien, Vitryssland, Frankrike, Belgien, Sydafrika, Tjeckien och Ungern. Skickliga unga dansare med den internationella potential som krävs idag finns det i alla delar av världen och det syns tydligt också i den här tävlingen. Många är redan utnämnda solister eller har annars gjort viktiga roller vid berömda operahus eller danskompanier. Asien har redan uppmärksammats vid många tillfällen, och kommer allt starkare fram och når världstoppen.

Dansarna har allt som krävs för baletten; uppträdandet är så fint, vackert och njutningsfullt; dessa dansare ”kan” stilen och uttrycket, deras teknik håller. Man behöver inte spänna sig i undran om hur allt kommer att gå på scenen då man ser deras dans. Vi kanske har hopp om att se dem i Europa i fortsättningen också – Xiaoyu He uttrycker sin vilja att komma och se världen på den här sidan av jordklotet.

Vid inledningen av finalen kunde man redan gissa att flera av de asiatiska deltagarna vid torsdagkvällens prisutdelningsfestligheter skulle komma att stå på prispallen – om detta uttryck egentligen passar när man talar om dansare som ju oftast tågar med eleganta steg till scenen för att ta emot lyckönskningarna, publikens hedersbetygelser och sina priser.

I galakvällens andra del sågs först ett pas de deux från Le Corsaire med gästsolisten och stjärndansaren Denis Matvienko från Mariinskijteatern i St. Petersburg och Salla Eerola från Finska Nationaloperan, som var en av finalisterna 1995 vid denna tävling. Hon har studerat in sin roll med maken Jaakko Eerola på hemmaplan. Samarbetet med Matvienko lyckades bra och prestationerna var mycket imponerande. Han tillhör absoluta stjärnklassen och visade alla hur man skall uppträda i en roll.

Efter allt det här följde festligheterna; först uppmärksammades professorn, före detta prima ballerinan vid Nationaloperan och tidigare balettchefen vid Komische Oper i Berlin, Doris Laine. Denna dam med en stark tro på sin sak, med mångsidigt kunnande och med sina kontakter – som fortfarande tycks vara full av energi – är initiativtagaren till denna tävling i Helsingfors.

Från Kina kommer dansare som lagt ned mycket jobb bakom prestationerna som är rena i stilen. Fötterna hamnar precis i femte positionen från ett hopp (och inte lite ditåt), är oftast bra sträckta (inte lösa) och kroppen vrids inte på fel sätt i poserna – dansarna har en korrekt form.

Seniorer – herrar
1.   Jun Shuang Huang, Kina
2.   Brooklyn Mack, USA och Avetik Karapetyan, Armenien
3.   Maxime Quiroga, Frankrike

Juniorer – damer
1.   Maria Baranova, Finland
2.   Camille Bracher, Sydafrika
3.   Meaghan Hinkis, USA

Juniorer – herrar
1.   Jeffrey A. Cirio, USA
2.   Lonnie Weeks, USA
3.   Jungxiong Zhao, Kina; Gergely Leblanc , Ungern