Cunningham sökte hela sitt liv efter nya uttryck och tänjde hela tiden på dansens gränser. Han använde nästan aldrig redan befintlig musik och oftast elektronisk musik komponerad av radikala tonsättare som John Cage och David Tudor och samarbetade med konstnärer som Robert Rauschenberg, Andy Warhol och Jasper Johns för scenografin och han var en av de första att använda datorer för att forma rörelsen i CRWDSPCR.

"You have to love dancing to stick to it. It gives you nothing back, no manuscripts to store away, no paintings to show on walls and maybe hang in museums, no poems to be printed and sold, nothing but that single fleeting moment when you feel alive. It is not for unsteady souls."
Merce Cunningham

New York Times skrev om hans sista verk Nearly Ninety (premiär på 90-årsdagen):
(It) – – – "is not a perfect work of art – – – And yet ...
And yet the choreography is one of Mr. Cunningham’s most poetic cornucopias. It continually develops the potential of dance solos, duets, trios and quartets. Formal and expressive qualities are inextricable; meanings pour from the movement."
Alastair Macauley

Merce Cunningham 16 april 1919–26 juli 2009

Merce Cunningham föddes i Centralia, Washington, USA och fick sin dansutbildning i Seattle. 1939 till 1945 var han solist i Martha Graham Dance Company. Sin första solokonsert gav han i New York 1944. Merce Cunningham Dance Company Länk till annan webbplats. bildades 1953 och är sedan länge ett av världens mest ansedda moderna danskompanier.

Cunningham träffade sin livspartner, kompositören John Cage, i Seattle 1942 och de arbetade tillsammans fram till Cages död 1992.

På hans verklista finns närmare 200 verk, de flesta för hans eget kompani, men han har även kreerat för Parisoperans balett. Hans verk har vidare framförts av bland andra New York City Ballet, American Ballet Theatre, Boston Ballet, Zürichbaletten och Rambert Dance Company. Kungliga Baletten i Stockholm har framfört hans Night Wandering 1958 och 2001 samt CRWDSPCR 2001. Summerspace framfördes av Cullbergbaletten 1967. Hans sista verk blev Nearly Ninety som hade premiär på hans 90-årsdag i april 2009.

Cunningham besökte Sverige första gången 1958 och sista gången då hans kompani framträdde i Dansens hus 1991 och han utförde ett solo sittande på en stol, – en humoristisk blinkning till hans första tid som vaudevilledansare. Han dansande mest med händerna – hans kropp var då redan söndervärkt av artros.

Cunningham har mottagit ett 60-tal hederstecken och andra utmärkelser hela världen över, däribland Dansfrämjandets medalj, Stockholm 1964, och Carina Ari Stiftelsens Grand Prix video danse, Stockholm 1995.

Viktigare verk:

Suite for Five (1956 – 1958), 
musik: John Cage, kostym: Robert Rauschenberg, ljus Beverly Emmons
Summerspace (1958)  musik Morton Feldman, dekor och kostym: Robert Rauschenberg
Night Wandering (1958)  musik: Bo Nilsson, dekor: Nicholas Cernovitch (Robert Rauschenberg 1960)
Crises (1960) 
musik: Conlon Nancarrow, kostym och ljus: Robert Rauschenberg
Second Hand (1970)  musik: John Cage, dekor & 
kostym: Jasper Johns, ljus: Christine Shallenberg
Sounddance (1975)
 musik: David Tudor, dekor, ljus och kostym: Mark Lancaster
Fabrications (1987)
 musik: Emanuel Dimas de Melo Pimenta, dekor och kostym: Dove Bradshaw, ljus: Josh Johnson
Beach Birds (1991) musik John Cage, dekor: Marsha Skinner. För kamera (1992) regi: Elliot Caplan, visad bl.a. av SVT
Enter (1992) musik David Tudor, design Design: John Cage, Marsha Skinner, Elliot Caplan
CRWDSPCR (1993)
 musik: John King, dekor, ljus och kostym: Mark Lancaster
Ocean (1994)
 musik:  David Tudor, soundings: Ocean Diary and Andrew Culver, dekor, ljus och kostym: Marsha Skinner
BIPED (1999)
 musik: Gavin Bryars, dekor: Paul Kaiser, Shelley Eshkar, kostym: Suzanne Gallo, ljus: Aaron Copp
Split Sides (2003) musik: Radiohead, dekor: Robert Heishman, Catherine Yass, kostym: James Hall
, ljus: James F Ingalls
Views on Stage (2004) musik: John Cage, kostym: James Hall, ljus: Josh Johnson
eyeSpace (2006)
 musik: Mikel Rouse, dekor: Henry Samelson, kostym: Henry Samelson, ljus: Josh Johnson
XOVER (2007) 
musik: John Cage, dekor & 
kostym: Robert Rauschenberg, ljus: Josh Johnson
Nearly Ninety (2009)
 musik: John Paul Jones, Takehisa Kosugi, Sonic Youth, dekor: Benedetta Tagliabue
, kostym: Romeo Gigl, ljus: Brian MacDevitt, video design: Franc Aleu

Thomas Caley, amerikansk dansare, koreograf och danspedagog.
Utbildad vid Purchase College i New York (Bachelor of Fine Arts) och studier hos Martha Graham Studio, American Dance Festival, David Howard Dance Center och Merce Cunningham Dance Studio. Dansat med bl.a. Neil Greenberg Dance, Merce Cunningham Dance Company, Cristina Caprioli/CCAP samt i ett antal dansfilmer. Koreograferat ett tiotal verk både i New York och Stockholm. Caley driver sedan 1997 dansprojektet Scentrifug – baserat i Djursholm – tillsammans med Petter Jacobsson.

Anders Jörlén
5 aug 2009