Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Den nakna kritikern

Från och med nu är det Den Nakna Kritikern som skriver här! Det var Digga Pony som fick mig att se Ljuset under en seans i början av september. Vi var tre som skulle kritisera Ponyernas performance-lecture – och strippa! Strippen gick till på så sätt att kritikerna för varje yttrande var tvungna att ta av ett plagg.

Eftersom jag inte har något behov av att exponera min kropp publikt tacklade jag uppgiften mer metafysiskt. Min slutsats blev att om jag som kritiker ställer mig framför en publik är det liktydigt med att jag klär av mig mitt ”osynlighetshölje” som jag som kritiker annars skyddas av. Så bara genom att yttra mig inför publiken var jag en naken kritiker et voilà jag hade blivit Den Nakna Kritikern.

Nu vill ni naturligtvis veta hur det gick med stripteasen. Jag väntade med att säga något till slutminuterna då jag levererade mina synpunkter mot en sjal och två skor. Därefter bidrog några i publiken med plagg eftersom jag tyckte att det fick räcka med fysisk avkläddhet, som jag sagt var jag ju i ett metafysiskt avseende redan naken. (Under tiden slet mina två manliga amatörkritikerkollegor av sig plagg efter plagg - till allas förtjusning.)
Anja Arnqvist, Madeleine Lindh och Sophie Augot i Compact Conversations. Fotograf Nicklas Dennermalm

Anja Arnqvist, Madeleine Lindh och Sophie Augot i Compact Conversations. Fotograf Nicklas Dennermalm

Compact Conversations: När varje rörelse är nödvändig
Björn Säfsten är det mest intressanta som kommit fram på den svenska dansscenen på länge. Det nya verket Compact Conversations (5/10 MDT c/o Fylkingen) för tre dansare motsvarar helt mina förväntningar. Även denna gång medverkar Anja Arnqvist och Sophie Augot som hittills har medverkat i samtliga verk av Säfsten och för mig känns de så integrerade med koreografin att jag nästan har svårt att tänka mig ett Säfstenverk utan dem. Också detta nära samarbete mellan en ny koreograf och så skickliga dansare är något ovanligt – och mycket positivt. Denna gång har de sällskap av Madeleine Lindh som smälter in i gruppen alldeles utmärkt.

Säfsten har under den korta tid han verkat som koreograf (sedan 2006) hunnit med att forma en tydligt urskiljbar stil som präglas av exakthet och precision och ett flöde av rörelser där även stillheten blir en länk i en aldrig avbruten kedja. Trots att koreografin är tekniskt driven präglas den av en djupt mänsklig intensitet. Därför är titeln, som kan översättas till kompakta konversationer, mycket välvald, det är verkligen som om det pågår lågmälda men mycket intensiva samtal mellan dansarna. Samtal där även publiken dras in eftersom det inte går att förbli oberörd (som när man sitter på bussen och tjuvlyssnar på ett intensivt samtal).

I synnerhet är detta fallet i den avslutande duetten mellan Arnqvist och Augot där dansarna nästan verkar krypa in under skinnet på varandra trots koreografins behärskade, för att inte säga svala, yta. Men under ytan vibrerar det av återhållen – kompakt – energi. En energi som strålar ut mot publiken på samma sätt som solen då och då fyller de tomma rum som projiceras på en skärm bakom dansarna. Musiken är även den diskret men laddad med energi och kompletterar koreografi och scenografi utmärkt. Björn Säfsten och hans samarbetspartners har återigen glatt sin publik med en stor dansupplevelse i kompaktformat!  

Dark. Fotograf Håkan Larsson

Dark. Fotograf Håkan Larsson

Dark – A Ballet from Hell: Mysryslig balettduett
Trots att Mårten Spångberg kallar sitt nya verk för Dark – A Ballet from Hell (3/10 WELD) präglas den – i likhet med det mesta Spångberg gör – av värme vilket gör duetten till en mysryslig upplevelse med betoning på mysig. De två dansarna, Emma Kim Hagdahl och Elizabeth Ward, är iförda tåskor och deras rörelsemönster präglas av tåskons form och egenskaper som begränsar fotens flexibilitet och förstärker benets linjer.

Koreografin använder sig också av positioner ur den klassiska balettens vokabulär vilket i den suggestiva ljussättningen ger koreografin en skulptural karaktär. Däremot utför de inte ett enda steg på tå och denna oförverkligade möjlighet laddar verket med spänning som uppstår i väntan på det aldrig utförda. Spänning är också vad Spångberg skapar med ljussättningen som låter scenen understundom fyllas av ett mörkt ljus och musiken som i sina bästa moment frammanar en spöklik mystik.

Ibland anas referenser till klassiska baletter, men det blir aldrig övertydligt. I inledningen av verket upplever jag båda dansarna som två vilsekomna vilier (kvinnliga andar) från Giselle. Detta är också verkets vackraste och mest suggestiva parti då koreografi, ljus och musik blir ett. Koreografin genomförs i ett mycket långsamt tempo som liksom stannar upp tiden vilket låter både dansare och publik vila i rörelsen. Publiken inbjuds därtill att vila på mjuka blå filtar vilket gör att man kan se koreografin ur intressanta vinklar.

Även om verket kanske är aningens långt är det ett attraktivt verk som skulle vara intressant att se igen, och varför inte med andra dansare, varför inte från Kungliga Baletten, eller Stockholm 59° North?

Rajeswari Sainath t.v. Karaikudi R. Mani och Sruthi Laya t.h. Foto Press

Rajeswari Sainath t.v. Karaikudi R. Mani och Sruthi Laya t.h. Foto Press

Rajeswari Sainath & Karaikudi R. Mani: Klassisk dans och musik från Tamil Nadu
Inför en utsåld salong gästspelade två framstående indiska scenkonstnärer på Kulturhuset den första oktober. Rajeswari Sainath Länk till annan webbplats. är utövare av och lärare av den från Tamil Nadu härstammande Bharatanyam och den från Orissa härstammande Odissi, två av de åtta klassiska indiska dansstilarna. Tillsammans med sin dotter och lärjunge, dansaren Vaishnavi Sainath, gframträdde Sainath på Kulturhuset som ”förband” till Guru Karaikudi R. Mani Länk till annan webbplats.. Mani är slagverkare (trumman: mridangam) inom karnatik stilen, en av två huvudstilar inom den klassiska indiska musiken.

Vaishnavi Sainath inledde kvällen med ett verk i Odissi som associeras med elementet vatten och det stämmer väl med de skulpturala, kraftfulla rörelser och positioner dansaren intog. Odissi kontrasterar mot Rajeswari Sainaths solo i Bharatanyam. Stilen associeras med eld och den lätthet och fartfylldhet som präglade R. Sainath hade en eterisk luftighet. Skillnaden mellan eldens eteriska luftighet och vattnets tunga smidighet skapade spänning i duetten som avslutade framträdandet, då de båda dansade sida vid sida. Experimentet är typiskt för R. Sainath som även framfört Bharatanyam till jazz, något jag gärna skulle vilja se i nästa gästspel. Men det som gjorde störst intryck på mig var den närhet och mänsklighet som präglade dansen. Ibland kan jag uppleva att indisk dans blir distanserat teknisk där all energi går åt att utföra rörelsen perfekt. Men hos både Rajeswari och Vaishnavi Sainath fanns en sensuell mänsklig emotionalitet som gjorde dansen mer verklig – och som paradoxalt nog  därmed tydliggjorde det existentiella innehållet i dansen.

Trots att konserten med Guru Karaikudi R. Mani och ensemblen Sruthi Laya saknade såväl sångare (verken har alltid text) och dansare fanns dessa konstarter ändå närvarande i musiken och hos de tre musikernas handrörelser. Det var mycket suggestiv upplevelse som under sin höjdpunkt tog min uppmärksamhet så fullständigt att jag för en stund befann mig i ett absolut nu.

Lars Bethke i Enter Numan. Fotograf Mats Bäcker

Lars Bethke i Enter Numan. Fotograf Mats Bäcker

Enter Numan: Bedårande Bethke!
Enter Numan (24/9 Lilla Scen, DH) av duon Peder Bjurman och Lars Bethke är inspirerad av två säregna konstnärer, den skotske poeten och tecknaren David Shrigley och den amerikanske kompositören Moondog.  

Enter Numan inleds av en animation, en hand som tänder och släcker ljuset genom att trycka på en strömbrytare. Anslaget är litet lurigt och retfullt men mjukas upp av en underliggande naiv förundran. Detta är ett typiskt drag inte endast för Enter Numan utan också för Bethke, som oavsett vad han gör lyckas fylla sina rollfigurer med humor, allvar – och en naiv galenskap. Så även karaktären Numan, som fångar den dubbla alienation inför jaget och omvärlden som uppstår i skärningspunkten mellan längtan efter total kontroll och total frihet.

Detta låter onekligen filosofiskt och trots att det är en föreställning i det lilla formatet är den lika rik på innebörd som en haikudikt. Verkligheten i ett litet, litet rum, en verklighet som även rymmer misantropi som när Numan lugnt och sakligt meddelar att han avser att tortera sin motpart (publiken?). Men det är ingen tung föreställning, eftersom Bethke är en raffinerad komiker förmår han vara rolig utan att förlora i allvar och djup och vara allvarlig och djup utan att förlora sin humor. Kanske är det därför han – med stöd av samarbetspartnern, regissören Peder Bjurman – lyckas göra Shrigleys och Moondogs säregna konstnärliga världar till sin karaktärs naturliga biotop.

Bjurmans och Bethkes finurliga scenografiska lösningar baserar sig på Shrigleys teckningar stämningssatta genom Moondogs minimalistiska musik. Bethke skapar till exempel det rum som är Numans värld genom att rita upp det på en genomlyst glasruta så att det projiceras över scenen. Resultatet blir en korsning mellan ett fysiskt och ett virtuellt rum som trots komiska effekter förmedlar en känsla av inneslutenhet. Denna sprängs emellertid i slutscenen då Bethke svävar i lustfylld viktlöshet bland ulliga moln av bomull till en virvlande Wienervals.

Simon Williams i Come, been and gone. Fotograf Jake Walters

Simon Williams i Come, been and gone. Fotograf Jake Walters

Michael Clark Company: En riktigt fet danskalkon – men med en guldpenny
I ett upphaussat gästspel bjuder Michael Clark Company (2/10 Dansens Hus) på säsongens första danskalkon. Verket SWAMP är från 1986 och känns verkligen 1980-tal i kubik och det är bara att konstatera att all koreografi inte åldras väl. Det är ett långdraget stycke som gång på gång ger mig flash backs till den mainstream koreografi jag såg på Kungliga Baletten vid denna tid (och helst vill glömma).

Under det nya verket Come, been and gone, eller mer specifikt den scen Michael Clark själv dansar iförd en märklig utstyrsel (kamouflage?) som helt bryter med dansarnas trikåer börjar jag undra… Jag undrar om Clark medvetet driver med publiken? När han själv dansar sin koreografi inser jag att det är så här den egentligen skall framföras, som materialiserade tankar direkt ut ur kroppen. Det är verkligen bra, så bra att jag plötsligt och helt oväntat befinner mig i en annan dimension. Men när passagen är över och Clark lämnat scenen återgår koreografin till att bli tekniska övningar med stark 80-tals prägel utförda av en ojämn grupp dansare. Och det enda intressanta som händer frånsett Clarks eget framträdande är en video med David Bowie, och musiken av storheter som Bowie, Velvet Underground och Iggy Pop.

The Song med Rosas. Fotograf Herman Sorgeloos

The Song med Rosas. Fotograf Herman Sorgeloos

Rosas: The Song - En vilosång för en stressad samtid
The Song (4/9 Dansens hus), är ett helt nytt verk av Anne Teresa De Keersmaeker, konstnärlig ledare och grundare av det belgiska danskompaniet Rosas. Under de senaste åren har De Keersmaeker experimenterat med relationen mellan musik och dans i sina verk. I The Song blir de sparsamt förekommande musikaliska inslagen väl avgränsade enheter, lika självständiga som de koreografiska avsnitten. Även då dansaren Eleanor Bauer skenbart improviserar fram ljud (skapade av ljuddesignern Céline Bernard) med hjälp av t.ex. en sko, får musiken genom att den framförs av en dansare som interagerar med en annan dansare en mer självständig position.  

Koreografin i The Song har en improvisatoriskt fragmentarisk form vilket dock inte kan dölja att den sammanhållande idén är lika stark som någonsin. I programtexten talas om fåglar och det är lätt att associera de nio männens tempofyllda luftiga dans till en fågelflocks infallsstyrda rörelsemönster. Men det är inget anonymt kollektiv, tack vare skicklighet och närvaro samt ett subtilt samspel framstår de som unika individer – som också livar upp verket med en finstämd humor.   

De Keersmaeker skapar skickligt stor komplexitet genom en långt driven enkelhet. Den raffinerade enkelheten stimulerar betraktaren att bli mer känslig för detaljer och därmed mer närvarande i nuet. Det är också imponerande att se hur hon förmår spänningssätta närmast banala grepp, som den stora metallfolien som viktlös svävar i det avskalade scenrummet eller den ensamma strålkastaren som i verkets avslutning tecknar en linje av ljus tvärs igenom scen och salong.

I The Song ger De Keersmaeker sin publik en möjlighet att koppla loss från nuets hysteriska flöde och finna ro under de två timmar verket varar.

Ramesh Meyyappan. Fotograf Lellya Romanya

Ramesh Meyyappan. Fotograf Lellya Romanya

Gin & Tonic & Passing Trains: Disneyfierad skräckis
Gin & Tonic & Passing Trains (7/9 Södra Teatern) av och med Ramesh Meyyappan är baserad på novellen The Signalman av Charles Dickens men fångar inte mycket av den klaustrofobiska paranoia som präglar novellens huvudperson. Istället gör Meyyappan sin ordlösa tolkning till en Disneyfierad oförarglig redovisning av novellens berättelse. Vilket är mycket synd eftersom jag har en bestämd känsla av att Meyyappan kan mycket mer. Jag undrar verkligen varför inte regissören Mark Smith har hjälpt honom att pressa sig längre och nå fram till kärnan hos karaktären och novellen. Som det nu är blir tågsignaleraren en rolig liten krumelur som mimiskt redovisar allt men som inte lyckas fånga knappt ett uns av den ångest som gradvis växer fram hos karaktären.

Man kan också undra vad musiken tjänar för syfte eftersom den mest känns som muzak och inte tillför särskilt mycket, vilket däremot ljuset gör. Inte minst i föreställningens starkaste scen, inledningen där ljuset av Justin M Breman & Mike Wight skapar ett suggestivt dimmigt scenario ur vilket signalmannen framträder. Spänningen stiger och jag ryser av förtjusning… det här kommer att bli bra… men så blev det ju, som ovan nämnts, inte.

Lena Andrén
8 okt 2009


  • RBS1
    Royal Ballet School Affiliate Training and Assessment Programme
    ‘The unique programme will drive forward the standard and accessibility of recreational dance training, providing an alternative to the current model of training offered by recreational dance organisa...

  • Helsinkigala1
    En efterlängtad öppning av Dansens hus i Helsingfors
    Finlands efterlängtade Dansens hus – Tanssin talo – har öppnat sina dörrar på ett magiskt datum 2.2.2022. Om ett hus för dansen hade dansfolket drömt om i årtionden, och nu var glädjen stor att detta ...

  • PDL22 1
    Årets Prix de Lausanne i Montreux med samtliga deltagare på plats
    Förra årets tävling tvingades hållas online på grund av pandemin. Med genomförda vaccinationer och covidpass gick lyckligtvis årets Prix av stapeln med deltagarna på plats. Covidpass var obligatoriskt...

  • Here not here 1
    Verket har många olika delar, med olika rörelsescheman, improvisationer, men det är vi dansare som sätter materialet.
    Det handlar om att gråta i solskenet och dansa i mörkret Det handlar om att vara Här Inte Här

  • Kungsbacka1
    Dans på högsta nivå
    Sommaren 2019 hölls en stor gala i Kungsbacka med klassisk balett. Det kan numera bara upplevas på Kungliga Operan, såvida inget utländskt danskompani av okänd kvalitet dyker upp. Äntligen är det dags...

  • Nurejevs Svansjön1
    Nurejevs Svansjön på Stockholmsoperan – en version aldrig tidigare spelad i Sverige
    Inför Kungliga Balettens premiär på Svansjön i koreografi av Rudolf Nurejev gästades Operans Balettklubb av iscensättaren Charles Jude och dansaren Calum Lowden.Charles Jude är före detta Etoile på Pa...

  • Lana Maxxa
    Till julen gör de sina första huvudroller i Nötknäpparen
    Att få dansa huvudrollen i en helaftonsbalett är drömmen för de flesta dansare. Men få förunnat. På Svenska Balettskolan i Göteborg har eleverna en helt egen uppsättning av baletten Nötknäpparen där d...

  • Transit1
    Transit av Tero Saarinen – mångfasetterad visuell fest ­
    Tero Saarinen Company presenterade sig i Saarinens nyaste koreografi Transit med en större mängd dansare än vad vanligt är i hans verk. Det hade beställts av Skånes dansteater och sågs nu i Helsingfor...

  • Bella figura
    Kylián, Ek and Forsythe at the Royal Swedish Ballet
    The Royal Opera House in Stockholm is thankfully back to capacity audiences and enjoying a popular programme of modern classics. Under director, Nicolas Le Riche, the company sees changes in the reper...

  • Daria Ivanova
    Ett nytt Mariane Orlando stipendium utdelat
    Operans Balettklubbs pris till årets dansare har genom enhälligt beslut tilldelats premiärdansaren vid Kungliga Baletten Daria Ivanova.

  • SAAGA 1
    Göteborgsoperan öppnar upp med dubbla världspremiärer
    GöteborgsOperan öppnade delvis i augusti och den 30 oktober var det dubbla världspremiärer utan begränsning på antalet besökare. Föreställningen Unfold med de två dansverken Continuim och SAABA skapad...

  • Linnar Looris
    Meet Linnar Looris Artistic Director of The Estonian National Opera
    Dansportalen has got an interview with Linnar Looris – Artistic Director since autumn 2019 for the The Estonian National Ballet.

  • Gala Korsaren
    Kungliga Operan rivstartar säsongen med balettgala.
    Äntligen, är vi många som säger. Den 17:e september slås portarna upp, dansen kan börja och det är inte vilken dans som helst. Ett unikt program med åtta verk, varav flera sällan sedda, utgör höstens ...

  • Nimrud
    Liselott Berg, om sina 42 år som fanbärare för dansen i Göteborg – hittills!
    Att det blev Göteborg var en slump. Men där blev hon kvar. 42 år senare brinner och jobbar hon lika engagerat för dansen på Sveriges framsida. Idag som biträdande och administrativ chef för GöteborgsO...

  • Swingle Stepping, Morgann Runacre-Temple, Year 11 students - 
    Whirling flying bodies with the Royal Ballet School
    Coordinating a performance for a ballet school of several hundred pupils to stringent Covid social distancing is a Herculean task but amazingly the Royal Ballet School pulled it off.

  • Vinnare Prix du Nord 2021
    Prix du Nord – ett viktigt steg för framtidens dansare
    Norra Europas största tävling för klassisk balett och modern dans lever vidare under ett nytt namn – Prix du Nord – och en ny inramning. Denna händelse är en lika viktig kulturinsats som lyckan är sto...

  • Sonatra1
    Joseph Sturdy about Sonatra: I was interested to look at the classical technique, to awaken it and enjoy it
    When Joseph Sturdy was asked to choreograph a work for the Royal Swedish Ballet, he accepted the challenge with alacrity.‘I admired how Nicolas [Le Riche, Artistic Director] was trying to keep his dan...

  • Dansmuseet
    Dansmuseets utställning om Ballets Suédois är förlängd
    Dansmuseets intendent Erik Mattsson har tillbringat många timmar i museets arkiv med att läsa dagböcker, gå igenom alla fotografier och vända på varenda papperslapp som kunde vara av intresse för den ...

  • Pär Isberg
    Pär Isbergs magiska låda, musiken och teatern
    Dansportalen gläntar på ridån för Pär Isberg, premiärdansare och koreograf med gedigen meritlista. Utbildad vid Operans balettelevskola, senare Kungliga Svenska Balettskolan. I dansen såg han en frihe...

  • pure_coincidence_c_admill_kuyler
    Young dancers impress in new choreography: Junior Ballett Zürich in Impulse
    Junior Ballett Zürich , founded in 2001 is now an established adjunct to the main company appearing regularly in major productions and with many of the young dancers joining the company ranks.The lives...

  • tag_tueren_2015©zenna_web_D33B0866
     »I think the Prix de Lausanne gives a great opportunity for young dancers to get into the international dance field«
    In Montreux I met with Jason Beechey director of the Palucca University of Dance Dresden, one of the prestigious schools that are associated with the Prix. Jason has also been a member of the Artistic...

  • Samira Bethke Kitri PDL21
    Prix de Lausanne 2021 blev en annorlunda tävling
    På grund av den pågående pandemin hölls tävlingen i år digitalt. De nio jury medlemmarna som bedömde dansarna var samlade i Lausanne där de såg de tävlandes bidrag på storbildsvideo. Clairemarie Osta ...

  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil