Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Den nakna kritikern

Från och med nu är det Den Nakna Kritikern som skriver här! Det var Digga Pony som fick mig att se Ljuset under en seans i början av september. Vi var tre som skulle kritisera Ponyernas performance-lecture – och strippa! Strippen gick till på så sätt att kritikerna för varje yttrande var tvungna att ta av ett plagg.

Eftersom jag inte har något behov av att exponera min kropp publikt tacklade jag uppgiften mer metafysiskt. Min slutsats blev att om jag som kritiker ställer mig framför en publik är det liktydigt med att jag klär av mig mitt ”osynlighetshölje” som jag som kritiker annars skyddas av. Så bara genom att yttra mig inför publiken var jag en naken kritiker et voilà jag hade blivit Den Nakna Kritikern.

Nu vill ni naturligtvis veta hur det gick med stripteasen. Jag väntade med att säga något till slutminuterna då jag levererade mina synpunkter mot en sjal och två skor. Därefter bidrog några i publiken med plagg eftersom jag tyckte att det fick räcka med fysisk avkläddhet, som jag sagt var jag ju i ett metafysiskt avseende redan naken. (Under tiden slet mina två manliga amatörkritikerkollegor av sig plagg efter plagg - till allas förtjusning.)
Anja Arnqvist, Madeleine Lindh och Sophie Augot i Compact Conversations. Fotograf Nicklas Dennermalm

Anja Arnqvist, Madeleine Lindh och Sophie Augot i Compact Conversations. Fotograf Nicklas Dennermalm

Compact Conversations: När varje rörelse är nödvändig
Björn Säfsten är det mest intressanta som kommit fram på den svenska dansscenen på länge. Det nya verket Compact Conversations (5/10 MDT c/o Fylkingen) för tre dansare motsvarar helt mina förväntningar. Även denna gång medverkar Anja Arnqvist och Sophie Augot som hittills har medverkat i samtliga verk av Säfsten och för mig känns de så integrerade med koreografin att jag nästan har svårt att tänka mig ett Säfstenverk utan dem. Också detta nära samarbete mellan en ny koreograf och så skickliga dansare är något ovanligt – och mycket positivt. Denna gång har de sällskap av Madeleine Lindh som smälter in i gruppen alldeles utmärkt.

Säfsten har under den korta tid han verkat som koreograf (sedan 2006) hunnit med att forma en tydligt urskiljbar stil som präglas av exakthet och precision och ett flöde av rörelser där även stillheten blir en länk i en aldrig avbruten kedja. Trots att koreografin är tekniskt driven präglas den av en djupt mänsklig intensitet. Därför är titeln, som kan översättas till kompakta konversationer, mycket välvald, det är verkligen som om det pågår lågmälda men mycket intensiva samtal mellan dansarna. Samtal där även publiken dras in eftersom det inte går att förbli oberörd (som när man sitter på bussen och tjuvlyssnar på ett intensivt samtal).

I synnerhet är detta fallet i den avslutande duetten mellan Arnqvist och Augot där dansarna nästan verkar krypa in under skinnet på varandra trots koreografins behärskade, för att inte säga svala, yta. Men under ytan vibrerar det av återhållen – kompakt – energi. En energi som strålar ut mot publiken på samma sätt som solen då och då fyller de tomma rum som projiceras på en skärm bakom dansarna. Musiken är även den diskret men laddad med energi och kompletterar koreografi och scenografi utmärkt. Björn Säfsten och hans samarbetspartners har återigen glatt sin publik med en stor dansupplevelse i kompaktformat!  

Dark. Fotograf Håkan Larsson

Dark. Fotograf Håkan Larsson

Dark – A Ballet from Hell: Mysryslig balettduett
Trots att Mårten Spångberg kallar sitt nya verk för Dark – A Ballet from Hell (3/10 WELD) präglas den – i likhet med det mesta Spångberg gör – av värme vilket gör duetten till en mysryslig upplevelse med betoning på mysig. De två dansarna, Emma Kim Hagdahl och Elizabeth Ward, är iförda tåskor och deras rörelsemönster präglas av tåskons form och egenskaper som begränsar fotens flexibilitet och förstärker benets linjer.

Koreografin använder sig också av positioner ur den klassiska balettens vokabulär vilket i den suggestiva ljussättningen ger koreografin en skulptural karaktär. Däremot utför de inte ett enda steg på tå och denna oförverkligade möjlighet laddar verket med spänning som uppstår i väntan på det aldrig utförda. Spänning är också vad Spångberg skapar med ljussättningen som låter scenen understundom fyllas av ett mörkt ljus och musiken som i sina bästa moment frammanar en spöklik mystik.

Ibland anas referenser till klassiska baletter, men det blir aldrig övertydligt. I inledningen av verket upplever jag båda dansarna som två vilsekomna vilier (kvinnliga andar) från Giselle. Detta är också verkets vackraste och mest suggestiva parti då koreografi, ljus och musik blir ett. Koreografin genomförs i ett mycket långsamt tempo som liksom stannar upp tiden vilket låter både dansare och publik vila i rörelsen. Publiken inbjuds därtill att vila på mjuka blå filtar vilket gör att man kan se koreografin ur intressanta vinklar.

Även om verket kanske är aningens långt är det ett attraktivt verk som skulle vara intressant att se igen, och varför inte med andra dansare, varför inte från Kungliga Baletten, eller Stockholm 59° North?

Rajeswari Sainath t.v. Karaikudi R. Mani och Sruthi Laya t.h. Foto Press

Rajeswari Sainath t.v. Karaikudi R. Mani och Sruthi Laya t.h. Foto Press

Rajeswari Sainath & Karaikudi R. Mani: Klassisk dans och musik från Tamil Nadu
Inför en utsåld salong gästspelade två framstående indiska scenkonstnärer på Kulturhuset den första oktober. Rajeswari Sainath Länk till annan webbplats. är utövare av och lärare av den från Tamil Nadu härstammande Bharatanyam och den från Orissa härstammande Odissi, två av de åtta klassiska indiska dansstilarna. Tillsammans med sin dotter och lärjunge, dansaren Vaishnavi Sainath, gframträdde Sainath på Kulturhuset som ”förband” till Guru Karaikudi R. Mani Länk till annan webbplats.. Mani är slagverkare (trumman: mridangam) inom karnatik stilen, en av två huvudstilar inom den klassiska indiska musiken.

Vaishnavi Sainath inledde kvällen med ett verk i Odissi som associeras med elementet vatten och det stämmer väl med de skulpturala, kraftfulla rörelser och positioner dansaren intog. Odissi kontrasterar mot Rajeswari Sainaths solo i Bharatanyam. Stilen associeras med eld och den lätthet och fartfylldhet som präglade R. Sainath hade en eterisk luftighet. Skillnaden mellan eldens eteriska luftighet och vattnets tunga smidighet skapade spänning i duetten som avslutade framträdandet, då de båda dansade sida vid sida. Experimentet är typiskt för R. Sainath som även framfört Bharatanyam till jazz, något jag gärna skulle vilja se i nästa gästspel. Men det som gjorde störst intryck på mig var den närhet och mänsklighet som präglade dansen. Ibland kan jag uppleva att indisk dans blir distanserat teknisk där all energi går åt att utföra rörelsen perfekt. Men hos både Rajeswari och Vaishnavi Sainath fanns en sensuell mänsklig emotionalitet som gjorde dansen mer verklig – och som paradoxalt nog  därmed tydliggjorde det existentiella innehållet i dansen.

Trots att konserten med Guru Karaikudi R. Mani och ensemblen Sruthi Laya saknade såväl sångare (verken har alltid text) och dansare fanns dessa konstarter ändå närvarande i musiken och hos de tre musikernas handrörelser. Det var mycket suggestiv upplevelse som under sin höjdpunkt tog min uppmärksamhet så fullständigt att jag för en stund befann mig i ett absolut nu.

Lars Bethke i Enter Numan. Fotograf Mats Bäcker

Lars Bethke i Enter Numan. Fotograf Mats Bäcker

Enter Numan: Bedårande Bethke!
Enter Numan (24/9 Lilla Scen, DH) av duon Peder Bjurman och Lars Bethke är inspirerad av två säregna konstnärer, den skotske poeten och tecknaren David Shrigley och den amerikanske kompositören Moondog.  

Enter Numan inleds av en animation, en hand som tänder och släcker ljuset genom att trycka på en strömbrytare. Anslaget är litet lurigt och retfullt men mjukas upp av en underliggande naiv förundran. Detta är ett typiskt drag inte endast för Enter Numan utan också för Bethke, som oavsett vad han gör lyckas fylla sina rollfigurer med humor, allvar – och en naiv galenskap. Så även karaktären Numan, som fångar den dubbla alienation inför jaget och omvärlden som uppstår i skärningspunkten mellan längtan efter total kontroll och total frihet.

Detta låter onekligen filosofiskt och trots att det är en föreställning i det lilla formatet är den lika rik på innebörd som en haikudikt. Verkligheten i ett litet, litet rum, en verklighet som även rymmer misantropi som när Numan lugnt och sakligt meddelar att han avser att tortera sin motpart (publiken?). Men det är ingen tung föreställning, eftersom Bethke är en raffinerad komiker förmår han vara rolig utan att förlora i allvar och djup och vara allvarlig och djup utan att förlora sin humor. Kanske är det därför han – med stöd av samarbetspartnern, regissören Peder Bjurman – lyckas göra Shrigleys och Moondogs säregna konstnärliga världar till sin karaktärs naturliga biotop.

Bjurmans och Bethkes finurliga scenografiska lösningar baserar sig på Shrigleys teckningar stämningssatta genom Moondogs minimalistiska musik. Bethke skapar till exempel det rum som är Numans värld genom att rita upp det på en genomlyst glasruta så att det projiceras över scenen. Resultatet blir en korsning mellan ett fysiskt och ett virtuellt rum som trots komiska effekter förmedlar en känsla av inneslutenhet. Denna sprängs emellertid i slutscenen då Bethke svävar i lustfylld viktlöshet bland ulliga moln av bomull till en virvlande Wienervals.

Simon Williams i Come, been and gone. Fotograf Jake Walters

Simon Williams i Come, been and gone. Fotograf Jake Walters

Michael Clark Company: En riktigt fet danskalkon – men med en guldpenny
I ett upphaussat gästspel bjuder Michael Clark Company (2/10 Dansens Hus) på säsongens första danskalkon. Verket SWAMP är från 1986 och känns verkligen 1980-tal i kubik och det är bara att konstatera att all koreografi inte åldras väl. Det är ett långdraget stycke som gång på gång ger mig flash backs till den mainstream koreografi jag såg på Kungliga Baletten vid denna tid (och helst vill glömma).

Under det nya verket Come, been and gone, eller mer specifikt den scen Michael Clark själv dansar iförd en märklig utstyrsel (kamouflage?) som helt bryter med dansarnas trikåer börjar jag undra… Jag undrar om Clark medvetet driver med publiken? När han själv dansar sin koreografi inser jag att det är så här den egentligen skall framföras, som materialiserade tankar direkt ut ur kroppen. Det är verkligen bra, så bra att jag plötsligt och helt oväntat befinner mig i en annan dimension. Men när passagen är över och Clark lämnat scenen återgår koreografin till att bli tekniska övningar med stark 80-tals prägel utförda av en ojämn grupp dansare. Och det enda intressanta som händer frånsett Clarks eget framträdande är en video med David Bowie, och musiken av storheter som Bowie, Velvet Underground och Iggy Pop.

The Song med Rosas. Fotograf Herman Sorgeloos

The Song med Rosas. Fotograf Herman Sorgeloos

Rosas: The Song - En vilosång för en stressad samtid
The Song (4/9 Dansens hus), är ett helt nytt verk av Anne Teresa De Keersmaeker, konstnärlig ledare och grundare av det belgiska danskompaniet Rosas. Under de senaste åren har De Keersmaeker experimenterat med relationen mellan musik och dans i sina verk. I The Song blir de sparsamt förekommande musikaliska inslagen väl avgränsade enheter, lika självständiga som de koreografiska avsnitten. Även då dansaren Eleanor Bauer skenbart improviserar fram ljud (skapade av ljuddesignern Céline Bernard) med hjälp av t.ex. en sko, får musiken genom att den framförs av en dansare som interagerar med en annan dansare en mer självständig position.  

Koreografin i The Song har en improvisatoriskt fragmentarisk form vilket dock inte kan dölja att den sammanhållande idén är lika stark som någonsin. I programtexten talas om fåglar och det är lätt att associera de nio männens tempofyllda luftiga dans till en fågelflocks infallsstyrda rörelsemönster. Men det är inget anonymt kollektiv, tack vare skicklighet och närvaro samt ett subtilt samspel framstår de som unika individer – som också livar upp verket med en finstämd humor.   

De Keersmaeker skapar skickligt stor komplexitet genom en långt driven enkelhet. Den raffinerade enkelheten stimulerar betraktaren att bli mer känslig för detaljer och därmed mer närvarande i nuet. Det är också imponerande att se hur hon förmår spänningssätta närmast banala grepp, som den stora metallfolien som viktlös svävar i det avskalade scenrummet eller den ensamma strålkastaren som i verkets avslutning tecknar en linje av ljus tvärs igenom scen och salong.

I The Song ger De Keersmaeker sin publik en möjlighet att koppla loss från nuets hysteriska flöde och finna ro under de två timmar verket varar.

Ramesh Meyyappan. Fotograf Lellya Romanya

Ramesh Meyyappan. Fotograf Lellya Romanya

Gin & Tonic & Passing Trains: Disneyfierad skräckis
Gin & Tonic & Passing Trains (7/9 Södra Teatern) av och med Ramesh Meyyappan är baserad på novellen The Signalman av Charles Dickens men fångar inte mycket av den klaustrofobiska paranoia som präglar novellens huvudperson. Istället gör Meyyappan sin ordlösa tolkning till en Disneyfierad oförarglig redovisning av novellens berättelse. Vilket är mycket synd eftersom jag har en bestämd känsla av att Meyyappan kan mycket mer. Jag undrar verkligen varför inte regissören Mark Smith har hjälpt honom att pressa sig längre och nå fram till kärnan hos karaktären och novellen. Som det nu är blir tågsignaleraren en rolig liten krumelur som mimiskt redovisar allt men som inte lyckas fånga knappt ett uns av den ångest som gradvis växer fram hos karaktären.

Man kan också undra vad musiken tjänar för syfte eftersom den mest känns som muzak och inte tillför särskilt mycket, vilket däremot ljuset gör. Inte minst i föreställningens starkaste scen, inledningen där ljuset av Justin M Breman & Mike Wight skapar ett suggestivt dimmigt scenario ur vilket signalmannen framträder. Spänningen stiger och jag ryser av förtjusning… det här kommer att bli bra… men så blev det ju, som ovan nämnts, inte.

Lena Andrén
8 okt 2009


  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

  • Ekman Operan sep 2020
    Det var som om man blev ännu mer passionerad av att vara dansare bara för att man inte kunde ge föreställningar
    Dansportalen träffade dansarna Hampus Gauffin och Gabriel Barrenengoa vid Kungliga Baletten i ett samtal om pandemins konsekvenser och om det nya programmet på Operan av koreografen Alexander Ekman.De...

  • Agneta S
    Agneta Stjernlöf-Valcu: Du ska förmedla dansnotationen till dansare så att det blir en föreställning.
    Dansnotationens syfte är inte bara att bevara något som passerat utan först och främst att ge möjlighet till återskapande. En videofilmning är alltid en tolkning av ett koreografiskt verk.Oavsett om a...

  • COW1
    Nationaloperans säsongöppning med en mycket fräsch COW av Alexander Ekman.
    Höstens första danspremiär vid Nationaloperan i Helsingfors hälsades mycket välkommen av premiärpubliken på lördag kväll. Alexander Ekmans COW visade sig vara den energiska laddning som behövs just nu...

  • SHIFT I CACTI
    Höststart på Kungliga Operan – urpremiär av Alexander Ekman
    Den 26 september slår Kungliga Operan åter upp dörrarna för en ny säsong med två premiärer, först ut är Alexander Ekmans SHIFT | CACTI. Därmed flyttas säsongsstarten fram vilket innebär att premiären ...

  • Oscar Salomonsson
    Oscar Salomonsson, premiärdansare – Det udda och uttrycksfullas mästare
    Oscar är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och anställdes vid baletten 1997. Mellan 2004 och 2007 dansade han i Madrid, Spanien.Han återvände till Stockholm och fick utmärkelsen Årets dansare...

  • SigridYAGP
    Om finalen som ställdes in och Sigrids drivkraft, engagemang och hårda arbete
    Sigrid Åberg är 13 år och går Alhanko Academy of Ballet i Stockholm. I höstas var hon i Cattolica, Italien och tävlade i Youth American Grand Prix.I vår skulle hon egentligen åkt till New York för att...

  • LesBalletSuedois
    There is no lack of creativity in the house. We just work in different ways.”
    Nicolas Le Riche – Ballet director of Royal Swedish Ballet – gives Dansportalen an update on the current situation of the company and informs about the plans for the future.Upon arrival of Covid-19 Ro...

  • Paul Marque Le Louvre
    Scènes de la vie confinée de Paul Marque
    A Paris, le confinement règne depuis le mois de mars. Pour les Français il est interdit de passer plus d’une heure dehors ou s'éloigner au-delà d’un kilomètre de sa maison, sinon on écope d’une amende...

  • Paul Marque Louvre
    Meet Paul Marque and a Soloist Dancers Life Today in Paris
    In Paris, social distancing rules have been in place since March. French people are forbidden to spend more than an hour outside or travelling more than one kilometre from their home. If they do eithe...

  • Carmen Helsinki
    En magisk föreställning av Carmen
    En helaftonsbalett i tre akter till musik av Georges Bizet hade premiär på Nationaloperan i Helsingfors i vår. Produktionen var norsk och koreografen var denna gång Liam Scarlett.Alla föreställningar ...

  • GöteborgsOperan
    Vad händer på våra operahus när världen stängs ner på grund av Covid-19? Katrín Hall, GöteborgsOperans Danskompanis konstnärliga chef om situationen i Göteborg
    Dansportalen har talat med Göteborgsoperans Danskompanis konstnärliga chef, Katrín Hall. Hon berättar att man i dessa dagar får använda all sin kreativitet för att hitta och nå publiken och att vara f...

  • Beyond GO mars 2020
    "Allt som man gör i en uppsättning, vare sig det är teater, dans eller något annat rör det sig om en relation med åskådarna"
    GöteborgsOperans Danskompani backar inte för utmaningar. Efter Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon”, med 3,5 ton lera på scenen, och Damien Jalets ”Skid”, där golvet hade en lutning på 34˚, tar de sig nu an ä...

  • Balettpedagogtävlingen
    Många talanger i den nationella balettävlingen
    Den nationella balettävlingen hålls vartannat år av Balettpedagogernas förening i Helsingfors . Den alternerar med tävlingen Ung energi som också anordnas av föreningen. Skolornas intresse stort och ko...

  • Kuckel Foto Mats Bäcker
    Alexander Ekman, highly topical choreographer
    Well renowned choreographer Alexander Ekman , 36, has a voluminous luggage of successes in his baggage. When you open the case, they fly out of it. Eskapist which opened in the spring 2019 at the Stock...

  • Mats Eks "överbord", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: Dmitry Zagrebinoch Daria Ivanova. Foto: Carl Thorborg
    I det vardagliga livet finns inga rörelser som ser ut som de Mats Ek skapar, men i rätt sammanhang, som på scenen ser det helt naturligt ut.
    Tre av världens främsta koreografer Jiří Kylián, Mats Ek och Ohad Naharin – för första gången tillsammans på Kungliga Operan – varav Mats Eks överbord (Woman with water) är en urpremiär.I en danssal h...

  • MarcoMasiariPDL2020
    I think it’s great to show contrasting sides of youth at Prix de Lausanne, to compete with different ways of dancing and the creative process
    Created in 1973 the Prix de Lausanne is an annual international competition for young dancers age 15-18. Its goal is to discover, promote and support the finest talents. More than 70 of the world's mo...

  • aska 2 Oskar
    Jag hade ingen aning om vad dansyrket var – trodde att det var ett ”gig” på Melodifestivalen
    Henrietta Wallberg, Oskar Landström och Philip Berlin är alla utbildade vid Kungliga Svenska Balettskolans gymnasielinje i modern nutida dans.Tre dansare som efter avslutad utbildning varit verksamma ...

  • Mattheus Bäckström 1
    In the school your main focus is on the training. In the company your focus is on what you are doing on stage.
    Mattheus Bäckström started his ballet training at the Swedish National Ballet School in Gothenburg in 2011. Now on the brink of launching his professional career, he talks to Dansportalen about life a...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil