Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Den nakna kritikern

Från och med nu är det Den Nakna Kritikern som skriver här! Det var Digga Pony som fick mig att se Ljuset under en seans i början av september. Vi var tre som skulle kritisera Ponyernas performance-lecture – och strippa! Strippen gick till på så sätt att kritikerna för varje yttrande var tvungna att ta av ett plagg.

Eftersom jag inte har något behov av att exponera min kropp publikt tacklade jag uppgiften mer metafysiskt. Min slutsats blev att om jag som kritiker ställer mig framför en publik är det liktydigt med att jag klär av mig mitt ”osynlighetshölje” som jag som kritiker annars skyddas av. Så bara genom att yttra mig inför publiken var jag en naken kritiker et voilà jag hade blivit Den Nakna Kritikern.

Nu vill ni naturligtvis veta hur det gick med stripteasen. Jag väntade med att säga något till slutminuterna då jag levererade mina synpunkter mot en sjal och två skor. Därefter bidrog några i publiken med plagg eftersom jag tyckte att det fick räcka med fysisk avkläddhet, som jag sagt var jag ju i ett metafysiskt avseende redan naken. (Under tiden slet mina två manliga amatörkritikerkollegor av sig plagg efter plagg - till allas förtjusning.)
Anja Arnqvist, Madeleine Lindh och Sophie Augot i Compact Conversations. Fotograf Nicklas Dennermalm

Anja Arnqvist, Madeleine Lindh och Sophie Augot i Compact Conversations. Fotograf Nicklas Dennermalm

Compact Conversations: När varje rörelse är nödvändig
Björn Säfsten är det mest intressanta som kommit fram på den svenska dansscenen på länge. Det nya verket Compact Conversations (5/10 MDT c/o Fylkingen) för tre dansare motsvarar helt mina förväntningar. Även denna gång medverkar Anja Arnqvist och Sophie Augot som hittills har medverkat i samtliga verk av Säfsten och för mig känns de så integrerade med koreografin att jag nästan har svårt att tänka mig ett Säfstenverk utan dem. Också detta nära samarbete mellan en ny koreograf och så skickliga dansare är något ovanligt – och mycket positivt. Denna gång har de sällskap av Madeleine Lindh som smälter in i gruppen alldeles utmärkt.

Säfsten har under den korta tid han verkat som koreograf (sedan 2006) hunnit med att forma en tydligt urskiljbar stil som präglas av exakthet och precision och ett flöde av rörelser där även stillheten blir en länk i en aldrig avbruten kedja. Trots att koreografin är tekniskt driven präglas den av en djupt mänsklig intensitet. Därför är titeln, som kan översättas till kompakta konversationer, mycket välvald, det är verkligen som om det pågår lågmälda men mycket intensiva samtal mellan dansarna. Samtal där även publiken dras in eftersom det inte går att förbli oberörd (som när man sitter på bussen och tjuvlyssnar på ett intensivt samtal).

I synnerhet är detta fallet i den avslutande duetten mellan Arnqvist och Augot där dansarna nästan verkar krypa in under skinnet på varandra trots koreografins behärskade, för att inte säga svala, yta. Men under ytan vibrerar det av återhållen – kompakt – energi. En energi som strålar ut mot publiken på samma sätt som solen då och då fyller de tomma rum som projiceras på en skärm bakom dansarna. Musiken är även den diskret men laddad med energi och kompletterar koreografi och scenografi utmärkt. Björn Säfsten och hans samarbetspartners har återigen glatt sin publik med en stor dansupplevelse i kompaktformat!  

Dark. Fotograf Håkan Larsson

Dark. Fotograf Håkan Larsson

Dark – A Ballet from Hell: Mysryslig balettduett
Trots att Mårten Spångberg kallar sitt nya verk för Dark – A Ballet from Hell (3/10 WELD) präglas den – i likhet med det mesta Spångberg gör – av värme vilket gör duetten till en mysryslig upplevelse med betoning på mysig. De två dansarna, Emma Kim Hagdahl och Elizabeth Ward, är iförda tåskor och deras rörelsemönster präglas av tåskons form och egenskaper som begränsar fotens flexibilitet och förstärker benets linjer.

Koreografin använder sig också av positioner ur den klassiska balettens vokabulär vilket i den suggestiva ljussättningen ger koreografin en skulptural karaktär. Däremot utför de inte ett enda steg på tå och denna oförverkligade möjlighet laddar verket med spänning som uppstår i väntan på det aldrig utförda. Spänning är också vad Spångberg skapar med ljussättningen som låter scenen understundom fyllas av ett mörkt ljus och musiken som i sina bästa moment frammanar en spöklik mystik.

Ibland anas referenser till klassiska baletter, men det blir aldrig övertydligt. I inledningen av verket upplever jag båda dansarna som två vilsekomna vilier (kvinnliga andar) från Giselle. Detta är också verkets vackraste och mest suggestiva parti då koreografi, ljus och musik blir ett. Koreografin genomförs i ett mycket långsamt tempo som liksom stannar upp tiden vilket låter både dansare och publik vila i rörelsen. Publiken inbjuds därtill att vila på mjuka blå filtar vilket gör att man kan se koreografin ur intressanta vinklar.

Även om verket kanske är aningens långt är det ett attraktivt verk som skulle vara intressant att se igen, och varför inte med andra dansare, varför inte från Kungliga Baletten, eller Stockholm 59° North?

Rajeswari Sainath t.v. Karaikudi R. Mani och Sruthi Laya t.h. Foto Press

Rajeswari Sainath t.v. Karaikudi R. Mani och Sruthi Laya t.h. Foto Press

Rajeswari Sainath & Karaikudi R. Mani: Klassisk dans och musik från Tamil Nadu
Inför en utsåld salong gästspelade två framstående indiska scenkonstnärer på Kulturhuset den första oktober. Rajeswari Sainath Länk till annan webbplats. är utövare av och lärare av den från Tamil Nadu härstammande Bharatanyam och den från Orissa härstammande Odissi, två av de åtta klassiska indiska dansstilarna. Tillsammans med sin dotter och lärjunge, dansaren Vaishnavi Sainath, gframträdde Sainath på Kulturhuset som ”förband” till Guru Karaikudi R. Mani Länk till annan webbplats.. Mani är slagverkare (trumman: mridangam) inom karnatik stilen, en av två huvudstilar inom den klassiska indiska musiken.

Vaishnavi Sainath inledde kvällen med ett verk i Odissi som associeras med elementet vatten och det stämmer väl med de skulpturala, kraftfulla rörelser och positioner dansaren intog. Odissi kontrasterar mot Rajeswari Sainaths solo i Bharatanyam. Stilen associeras med eld och den lätthet och fartfylldhet som präglade R. Sainath hade en eterisk luftighet. Skillnaden mellan eldens eteriska luftighet och vattnets tunga smidighet skapade spänning i duetten som avslutade framträdandet, då de båda dansade sida vid sida. Experimentet är typiskt för R. Sainath som även framfört Bharatanyam till jazz, något jag gärna skulle vilja se i nästa gästspel. Men det som gjorde störst intryck på mig var den närhet och mänsklighet som präglade dansen. Ibland kan jag uppleva att indisk dans blir distanserat teknisk där all energi går åt att utföra rörelsen perfekt. Men hos både Rajeswari och Vaishnavi Sainath fanns en sensuell mänsklig emotionalitet som gjorde dansen mer verklig – och som paradoxalt nog  därmed tydliggjorde det existentiella innehållet i dansen.

Trots att konserten med Guru Karaikudi R. Mani och ensemblen Sruthi Laya saknade såväl sångare (verken har alltid text) och dansare fanns dessa konstarter ändå närvarande i musiken och hos de tre musikernas handrörelser. Det var mycket suggestiv upplevelse som under sin höjdpunkt tog min uppmärksamhet så fullständigt att jag för en stund befann mig i ett absolut nu.

Lars Bethke i Enter Numan. Fotograf Mats Bäcker

Lars Bethke i Enter Numan. Fotograf Mats Bäcker

Enter Numan: Bedårande Bethke!
Enter Numan (24/9 Lilla Scen, DH) av duon Peder Bjurman och Lars Bethke är inspirerad av två säregna konstnärer, den skotske poeten och tecknaren David Shrigley och den amerikanske kompositören Moondog.  

Enter Numan inleds av en animation, en hand som tänder och släcker ljuset genom att trycka på en strömbrytare. Anslaget är litet lurigt och retfullt men mjukas upp av en underliggande naiv förundran. Detta är ett typiskt drag inte endast för Enter Numan utan också för Bethke, som oavsett vad han gör lyckas fylla sina rollfigurer med humor, allvar – och en naiv galenskap. Så även karaktären Numan, som fångar den dubbla alienation inför jaget och omvärlden som uppstår i skärningspunkten mellan längtan efter total kontroll och total frihet.

Detta låter onekligen filosofiskt och trots att det är en föreställning i det lilla formatet är den lika rik på innebörd som en haikudikt. Verkligheten i ett litet, litet rum, en verklighet som även rymmer misantropi som när Numan lugnt och sakligt meddelar att han avser att tortera sin motpart (publiken?). Men det är ingen tung föreställning, eftersom Bethke är en raffinerad komiker förmår han vara rolig utan att förlora i allvar och djup och vara allvarlig och djup utan att förlora sin humor. Kanske är det därför han – med stöd av samarbetspartnern, regissören Peder Bjurman – lyckas göra Shrigleys och Moondogs säregna konstnärliga världar till sin karaktärs naturliga biotop.

Bjurmans och Bethkes finurliga scenografiska lösningar baserar sig på Shrigleys teckningar stämningssatta genom Moondogs minimalistiska musik. Bethke skapar till exempel det rum som är Numans värld genom att rita upp det på en genomlyst glasruta så att det projiceras över scenen. Resultatet blir en korsning mellan ett fysiskt och ett virtuellt rum som trots komiska effekter förmedlar en känsla av inneslutenhet. Denna sprängs emellertid i slutscenen då Bethke svävar i lustfylld viktlöshet bland ulliga moln av bomull till en virvlande Wienervals.

Simon Williams i Come, been and gone. Fotograf Jake Walters

Simon Williams i Come, been and gone. Fotograf Jake Walters

Michael Clark Company: En riktigt fet danskalkon – men med en guldpenny
I ett upphaussat gästspel bjuder Michael Clark Company (2/10 Dansens Hus) på säsongens första danskalkon. Verket SWAMP är från 1986 och känns verkligen 1980-tal i kubik och det är bara att konstatera att all koreografi inte åldras väl. Det är ett långdraget stycke som gång på gång ger mig flash backs till den mainstream koreografi jag såg på Kungliga Baletten vid denna tid (och helst vill glömma).

Under det nya verket Come, been and gone, eller mer specifikt den scen Michael Clark själv dansar iförd en märklig utstyrsel (kamouflage?) som helt bryter med dansarnas trikåer börjar jag undra… Jag undrar om Clark medvetet driver med publiken? När han själv dansar sin koreografi inser jag att det är så här den egentligen skall framföras, som materialiserade tankar direkt ut ur kroppen. Det är verkligen bra, så bra att jag plötsligt och helt oväntat befinner mig i en annan dimension. Men när passagen är över och Clark lämnat scenen återgår koreografin till att bli tekniska övningar med stark 80-tals prägel utförda av en ojämn grupp dansare. Och det enda intressanta som händer frånsett Clarks eget framträdande är en video med David Bowie, och musiken av storheter som Bowie, Velvet Underground och Iggy Pop.

The Song med Rosas. Fotograf Herman Sorgeloos

The Song med Rosas. Fotograf Herman Sorgeloos

Rosas: The Song - En vilosång för en stressad samtid
The Song (4/9 Dansens hus), är ett helt nytt verk av Anne Teresa De Keersmaeker, konstnärlig ledare och grundare av det belgiska danskompaniet Rosas. Under de senaste åren har De Keersmaeker experimenterat med relationen mellan musik och dans i sina verk. I The Song blir de sparsamt förekommande musikaliska inslagen väl avgränsade enheter, lika självständiga som de koreografiska avsnitten. Även då dansaren Eleanor Bauer skenbart improviserar fram ljud (skapade av ljuddesignern Céline Bernard) med hjälp av t.ex. en sko, får musiken genom att den framförs av en dansare som interagerar med en annan dansare en mer självständig position.  

Koreografin i The Song har en improvisatoriskt fragmentarisk form vilket dock inte kan dölja att den sammanhållande idén är lika stark som någonsin. I programtexten talas om fåglar och det är lätt att associera de nio männens tempofyllda luftiga dans till en fågelflocks infallsstyrda rörelsemönster. Men det är inget anonymt kollektiv, tack vare skicklighet och närvaro samt ett subtilt samspel framstår de som unika individer – som också livar upp verket med en finstämd humor.   

De Keersmaeker skapar skickligt stor komplexitet genom en långt driven enkelhet. Den raffinerade enkelheten stimulerar betraktaren att bli mer känslig för detaljer och därmed mer närvarande i nuet. Det är också imponerande att se hur hon förmår spänningssätta närmast banala grepp, som den stora metallfolien som viktlös svävar i det avskalade scenrummet eller den ensamma strålkastaren som i verkets avslutning tecknar en linje av ljus tvärs igenom scen och salong.

I The Song ger De Keersmaeker sin publik en möjlighet att koppla loss från nuets hysteriska flöde och finna ro under de två timmar verket varar.

Ramesh Meyyappan. Fotograf Lellya Romanya

Ramesh Meyyappan. Fotograf Lellya Romanya

Gin & Tonic & Passing Trains: Disneyfierad skräckis
Gin & Tonic & Passing Trains (7/9 Södra Teatern) av och med Ramesh Meyyappan är baserad på novellen The Signalman av Charles Dickens men fångar inte mycket av den klaustrofobiska paranoia som präglar novellens huvudperson. Istället gör Meyyappan sin ordlösa tolkning till en Disneyfierad oförarglig redovisning av novellens berättelse. Vilket är mycket synd eftersom jag har en bestämd känsla av att Meyyappan kan mycket mer. Jag undrar verkligen varför inte regissören Mark Smith har hjälpt honom att pressa sig längre och nå fram till kärnan hos karaktären och novellen. Som det nu är blir tågsignaleraren en rolig liten krumelur som mimiskt redovisar allt men som inte lyckas fånga knappt ett uns av den ångest som gradvis växer fram hos karaktären.

Man kan också undra vad musiken tjänar för syfte eftersom den mest känns som muzak och inte tillför särskilt mycket, vilket däremot ljuset gör. Inte minst i föreställningens starkaste scen, inledningen där ljuset av Justin M Breman & Mike Wight skapar ett suggestivt dimmigt scenario ur vilket signalmannen framträder. Spänningen stiger och jag ryser av förtjusning… det här kommer att bli bra… men så blev det ju, som ovan nämnts, inte.

Lena Andrén
8 okt 2009


  • Remachine – Jefta van Dinther
    Urpremiär av episkt dansverk på Norrlandsoperan
    Den 1 september bjuder Norrlandsoperan på säsongsuppstart för dans med urpremiär av den episka föreställningen Remachine signerad koreografen Jefta van Dinther . Ljus, ljud, röst, koreografi och scenog...

  • Contemporary Dance GO
    Contemporary dance av Hofesh Shechter på GöteborgsOperan
    Danskväll med intensiv klubbfeeling, smittande glädje och en upplevelse som börjar redan utanför operahuset.

  • Julia Bengtsson Confidencen
    Julia Bengtsson – internationell barockdansös från Sverige
    Höjdpunkten under årets förnämliga Opera- och musikfestival på Confidencen var iscensättningen av Jean-Philippe Rameaus opera Dardanus . I en annan föreställning, A Baroque Catwalk , gjorde Julia Bengts...

  • Fast Blue by Mikaela Polley - Austen McDonald and George Edwards
    The Royal Ballet School Delights
    Written on the faces of the dancers as they spin and leap in the ecstatic final moments of the Grand Défilé , is the smile that says, ‘I did it’. It’s what I look forward to year after year and it neve...

  • dardanus_Confidencen_foto MartinHellström
    Ett barockt spectacle på Confidencen
    Confidencen Opera & Music Festival inleds den 27 juli med Jean-Philippe Rameaus mästerverk Dardanus, som genom ett gediget arbete får sin nordiska premiär på Sveriges äldsta rokokoteater – 284 år efte...

  • Vivian Assal Koohnavard  1
    Möt Vivian Assal Koohnavard dansare vid Staatsballett Berlin och aktivist
    I Berlin träffade jag och arbetade med Vivian Assal Koohnavard. Vivian fick sin dansarutbildning i Sverige och Tyskland. Hon har varit anställd vid Berlin Staatsballett sedan 2018. Där deltar hon i de...

  • Donizetti KSB
    Peter Bohlin om Kungliga Svenska Balettskolans uppvisningsföreställningar
    Skolårets sista föreställningar på KSB var uppdelade i fyra program. Några koreografier var storartade, andra inte. Här, mot slutet, ett försök att resonera om anledningar till detta.

  • Terpichore
    Dans i Stockholm Early Music Festival
    I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival , den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld , en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Danste...

  • Tallinn Suite en Blanc
    Suite en Blanc av Estoniabaletten med fina danssolister
    Jag hade möjligheten att två gånger se en ny balettafton med två verk. Black/White innehöll “Open Door ” av polskan Katarzyna Kozielska och Serge Lifars kända och genuina Suite en Blanc . Den sistnämnda...

  •  Marie Larsson Sturdy
    Marie Larsson Sturdy Carina Ari Medaljör 2023
    På Carina Ari-dagen 30 maj tilldelades Marie Larsson Sturdy Carina Ari-medaljen för hennes mångåriga och engagerade insatser inom Dans i Nord – en vital verksamhet som under mer än 20 år har främjat m...

  • Manon 1
    Manon: An evening to treasure
    Kenneth MacMillan’s Manon created in 1974, continues to weave its magic providing a slew of dramatic roles against a volatile and violent backdrop. The Royal Swedish Ballet first presented the ballet ...

  • En slags Berlin 
    Instudering av Mats Eks ”En slags” med Staatsballett Berlin
    I april 2022 reser Koreografen Mats Ek och jag till Berlin för att hålla audition med dansarna vid Staatsballett Berlin på Deutsche Oper. Vi ska välja dansare till verket ”En slags” av Mats Ek. Premiä...

  • Peter Pan & Wendy
    Marianne Mörck berättar sagan om Peter Pan med Svenska Balettskolan
    Till vårens uppsättning av Peter Pan och Wendy på Lorensbergsteatern är en av gästartisterna ingen mindre än Marianne Mörck . Efter första repetitionen tillsammans med baletteleverna på svenska baletts...

  • Grand Hotel GöteborgsOperan 
    Det var en gång på Grand Hôtel, musikalen som återupptäckts
    Göteborgsoperan avslutar sin vårsäsong med premiär den 22 april på Paul Abrahams musikal Det var en gång på Grand Hôtel. Musikalen som legat gömd fram till 2017. En föreställning fylld av dans och mus...

  • Virpi Pakkinen trio
    Virpi Pahkinen: "Precision möter osäkerhet, matematik möter mystik"
    Change – den nya dansföreställningen av och med Virpi Pahkinen – är uppbyggd enligt principen 5 + 5 + 5, dvs koreografi/ljus/musik. Strax före fredagskvällens premiär på Kulturhuset Stadsteatern fick ...

  • ProDance 2023
    För dansens skull dansas Pro Dance galan
    Den anrika Aleksandersteatern fylldes åter av dansfolket som ville stödja dansen och dess utövare via föreningen Pro Dance med att köpa biljetter till den årliga galaföreställningen. Artisterna uppträ...

  • Julia & Romeo 1
    Anthony Lomuljo – om hur det är att igen dansa Romeo – 10 år senare
    10 år har gått sedan urpremiären av Mats Eks Julia & Romeo på Kungliga Operan i Stockholm. Då liksom nu dansar Anthony Lomuljo rollen som Romeo. När Dansportalen några dagar innan premiären träffar An...

  • Touched GO 1
    Hur bygger vi upp oss själva igen när allt är förstört–Johan Inger om Dust and Disquiet på Göteborgsoperan
    Danskvällen Touched visar två världspremiärer på Göteborgsoperan, Dust and Disquiet av Johan Inger och To Kingdom Come av det nederländska syskonparet Imre och Marne Van Opstal . Naturkatastrofer runt ...

  • OBK Mats Ek
    Mats Ek om Mats Eks Julia & Romeo
    Operans Balettklubb gästades lördag 25 mars av koreografen Mats Ek och dansare inför nypremiären av ”Julia & Romeo” på Kungliga Operan. Verket uppfördes på teatern för första gången 2013. Det har ocks...

  • PrixduNord2023
    Nordens största danstävling lockade 44 dansare
    Äntligen! Det är vad de flesta kände när tävlingen Prix du Nord genomfördes på Kronhuset i Göteborg.

  • Affinity Operan
    Young choreographers en bra plattform för nya idéer
    En alldeles särskild glädje med workshopartade föreställningar är att man får se dansarna på riktigt nära håll. Så var fallet på Operans Rotunda 16 och 18 mars, i ett program med sju koreografer och 3...

  • Defile Hommage a Patrick Dupond
    Gala till minne av den lysande dansaren Patrick Dupond
    Under februari var det tre utsålda galor på Palais Garnier i Paris, till minne av dansaren och balettchefen Patrick Dupond . För programmet på galan, se nedan!

  • Svansjön Helsingfors M Onne
    Madeleine Onne: Man får slåss för sin konstart
    Madeleine Onne har varit balettchef i Stockholm, Hongkong och Helsingfors. Dansportalen har pratat med Madeleine om bland annat tiden i Hongkong, Helsingfors och om Stockholm 59°North. Men på vår förs...

  • Cacti Alexander Ekman 
    Triple Bill at the Ballet. What's not to Like?
    The feel-good factor was in abundance at the Royal Opera House in Stockholm with a triple bill to send the audience home with a smile.

  • AlexanderMockrichPDL2023
    Elever från Kungliga Svenska balettskolan tävlade i årets Prix de Lausanne
    Sveriges kandidater i Prix de Lausanne kommer båda två ifrån Kungliga Svenska balettskolan. Theodor Bimer och Alexander Mockrish. Tävlingen firar 50 årsjubileum lite sent då pandemin stoppat ett flert...

  • 12+ songs 1
    12 songs + Ane Brun och Kenneth Kvarnström på Göteborgsoperan
    Första helgen i februari är det premiär för 12 songs + på Göteborgsoperan. Ett scenkonstverk skapat genom samarbete mellan 18 dansare och en av Nordens främsta koreografer, Kenneth Kvarnström, i något...

  • Kungliga Baletten Cacti
    Jubileumsgala med Operan och Kungliga Baletten 250 år
    Kungliga Operan öppnade med en fantastisk gala 18 januari med 23 olika programpunkter som innehöll opera, balett och teater. Under 250 år har framförts 54 900 föreställningar och vad var mer naturligt...

  • Ecole de danse 1ere filles
    Stor uppvisning av École de Danse
    ”Démonstrations” är den stora uppvisningen av ”École de Danse de l’Opéra national de Paris” varje år i december på klassiska Palais Garnier – nu för 45:e gången.

  • Woo Mitsumori
    Madeline Woo och Kentaro Mitsumori nya Premiärdansare i Kungliga Baletten
    Kungliga Baletten har utsett två nya Premiärdansare: Madeline Woo och Kentaro Mitsumori. Utmärkelsen delades ut av Balettchef Nicolas Le Riche och vd Fredrik Lindgren i samband med föreställningen 19 ...

  • Johannes Öhman
    ”Ta fast Johannes Öhman” – encore!
    Likt en byggnadsentreprenör står Johannes Öhman i Dansens hus publikfoajé och berättar om kommande uppgradering av lokalen. ”Och där, och där och där…”, pekar han snabbt ut i olika riktningar inför en...

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil