Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Sidsel Pape:


Imponerende, internasjonal samtidsdansfestival

i Oslo

Kvalitet og stort spenn i stilarter preger den 6. CODA Oslo International Dance Festival.

Den største dansebegivenheten i Oslo denne høsten er CODA festivalen, 9. – 24. oktober. For ti år siden tok Lise Nordal, Magne Antonsen og Odd Johan Fritzøe initiativ til en internasjonal samtidsdansfestival i Oslo. I år arrangeres festivalen for 6. gang og kunne dette året ta i bruk Dansens Hus og Den Norske Opera & Balletts scene 2.

La La La Human Steps: Is You Me? Fotograf André Cornelier

La La La Human Steps: Is You Me? Fotograf André Cornelier

Programmet bø på 33 forestillinger, hvorav 13 norgespremierer, fem norske urpremierer i tillegg til seminar, kurs, klubb, installasjon og film. Første del hadde fokus på samspillet mellom musikk, elektronikk og bevegelse. I 16 dager har CODAs minst 350 medvirkende samlet stort og smått til felles feiring av samtidsdans. Nær 80% solgte billetter betyr stor suksess. Dansestilene har spent fra modernisme via nyklassisisme, til samtidsuttrykk.

God balanse
I forbindelse med CODA har også et ledd i møteserien Ke∂ja funnet sted. Professor i scenekunstteknologi, Johannes Birringer, åpnet konferansen for det nordisk-baltiske samtidsdansmiljøet med oppfordringen: Ikke konkurrer med teknologien om oppmerskomhet, en robot vil alltid vinne publikums sympati!

Flere forestillinger under flagget Dans og nye medier, konkurrerte beinhardt, men tapte ikke. De balanserte overraskende godt forholdet mellom dans og elektronikk, mellom kropp og robot, mellom to- og tredimensjonalitet. Selv om de levende bildene fenget, så fanget de fantastiske utøverne fokuset. Det er bare å stemme i kritikerkorpsets jubelkor .

A.lter S.essio: Loss - Layers med Yum. Fotograf Irwin Leullier

A.lter S.essio: Loss - Layers med Yum. Fotograf Irwin Leullier

Yum Yum
Under Loss - Layers på åpningskvelden, kom jeg i transe. Video og lydkreasjonen til Fabrice Planquette, trengte gjennom ørepropper fra Rockeforbundet. Tennene skranglet og øynene ristet så jeg ikke kunne se, men måtte kjenne forestillingen på kroppen. Dog skimtet jeg en litt for seksualisert danser på et podium i utakt med det mektige video-lydbildet. Det var koreografen Yoko Higashino.

Først da jeg så den samme forestillingen med en annen besetning noen dager senere, forsto jeg vitsen: Loss - Layers er også laget av, men mest for, den sensuelle og ekspressive dansekunstneren Yum. Gjennom hennes tolkning av dansen så jeg evolusjonen fra edderkopp i verdensveven til kvinnekropp i blodig smerte. Hun vinner maktkampen over alle skapende krefter, også teknologien. Det nye fransk/japanske kunstnerkollektivet bak forestillingen, A.lter S.essio, kommer vi til å se mer til.

Human dans
Det jeg lærte av CODA festivalens første del er at den eneste måten å konkurrere med elektroniske finesser er å virkelig være et levende vesen, et nærværende menneske. Dronningen av det kanadiske kompaniet La La La Human Steps Länk till annan webbplats., Louise Lecavalier, har øvd seg i 50 år. I forestillingen Is You Me er hun og Benoît Lachambre mennesker i en tegnefilmforestilling. Med digitale verktøy tegner Laurent Goldring en stadig skiftende scenografi som danserne bryter med og går opp i. Dansen er deilig korka, utført i joggedrakt med hettegenser. Mye av tiden er ansikter skjult, hender og føtter forsvinner i digre løpesko.

Is You Me er som tittelen antyder en kunst i desorientering og dekonstruksjon. Utøverne ”bytter” kroppsdeler like lett som de skifter klær. Habitter ligger strødd på scenen, som var de tegnet på underlaget. Kjønn og identitet går i oppløsning, flere dimensjoner flyter over i hverandre. Kunstnerne viser lekende, levende mennesker i en verden av bevegelse.

Alarm! med Baby-Q Dance Company. Fotograf Yoshikazu Inoue

Alarm! med Baby-Q Dance Company. Fotograf Yoshikazu Inoue

Brutalt
Alarm! er ikke like menneskevennlig. Baby-Q Dance Company Länk till annan webbplats. tematiserer langt mer brutale ting enn Q-tips for de minste. De utsøkte utøverne raser rundt i et helvete av en ikke-hvilende verden. Forestillingen starter bokstavelig med lyden av utallige alarmer som går av og overlapper i en massiv katastrofekomposisjon. Strobelys fyrer av angst for alvorlig anfall. Ingen ørepropper er delt ut ved inngangen, bare hjertebank nøytraliserer bulderet i ørene. Det eneste beroligende er en hjemmesnekret trehjulsykkel med platinablond parykk som går i endeløs ring foran på scenen. Jeg hviler øynene på den tiltalende roboten mens jeg gleder meg over at verden i form av Baby-Q har funnet veien til Oslo.

Det eneste kjedelige med elektronisk lyd og bilde som vist under CODA festivalen, er den forkjærligheten for TV-flimmer som mange kunstnere synes å ha. Det ser ut til å brukes som et virkemiddel for å viske ut og starte friskt, men for meg virker den gjentagende støyen stadig mer forstyrrende. Forøvrig er flere fordommer om dans og nye medier gjort til skamme en gang for alle.

Overskridelser
Den norske urpremieren som sitter best er AMERICA – Visions of Love
av Alan Lucien Øyen. Det eneste problemet med hans veldreide iscenesettelse av en dreiebok, er, som en av skuespillerne i stykket sier: Premieren på en samtidsdansfestival. Gisela & Orlando av Sissel Bjørkli og Erlend Samnøen stiller også spørsmål til sjanger med sin barokk bankett til Händel. Danserne spiller karakterer som fortsetter inn i mytefigurer. Deres hjemmelagde menuett kommenterer scenedansens spede begynnelse. Forestillingen ironiserer samtidig over samtidsdansens pretensiøse selvframstilling.

CODA har også presentert abstrakt, tradisjonell dans på DNO&B´s scene 2. Professor i koreografi, Christina Caprioli Länk till annan webbplats., innfrir forventninger med Cicadaremix. Hun bruker syv teknikere i neoklassisk ballett i sin remiks av Cicada av Kevin Volans. Musikken er deilig, men mye brukt. Bevegelsene er beholdt, Caprioli sløser ikke med energien, men holder dansen i formfullendte tøyler. Spørsmålet er om uttrykket når fram til siste benkerad. Valget av kostymer er vanskelig å forstå, en filmsnutt vist på bakveggen likeså.

S av José Navas. Fotograf Valerie Simmons

S av José Navas. Fotograf Valerie Simmons

Stor dans med ”S”
S av José Navas tonesatt til Erik Satie, kiler den kinestetiske sansen. Dansestilen inspirert av Cunningham, har god flyt som stanser opp i fryste former før den fortsetter. Ni dansere forflytter seg via en akse i løpet av forestillingen. De utgjør en vertikal rad som beveger seg stilsikkert tvers over scenens bredde. Sluttbildet er en horisontal rekke der danserne går framover på scenen mot publikum i blinde. Papirkostymene er vekk og alle står tilbake i hudfargete truser. Typisk at damene er toppløse, mens mennene ikke blotter seg. Mye oppmerksomhet tas vekk fra dansen ved dette valget, men ikke så mye at det forstyrrer opplevelsen av stor dans.

Koreograf Carolyn Carlson
spøker bokstavelig i kulissene når Tero Saarinen
gjør hennes solo Blue Lady fra 1983. Soloen er en modernistisk og naiv narrativ om kampen mellom gult håp og svart disiplin, blå nostalgi og rød lidenskap, alt uttrykt i kjolestoff. Carlsons berømte Dervishdans blir projisert på persiennene som skiftevis skjuler og viser Saarinen. Carlsons skygge faller over ham slik at det er vanskelig å få øye på mannens tolkning av en kvinnes drama. Likevel er det klart at Saarinens Blue Lady [Revisited], er bedre enn Carlsons opprinnelige stakkato koreografi.

Carolyn Carlson og Teero Sarinen. Fotograf Anna Solé

Carolyn Carlson og Teero Sarinen. Fotograf Anna Solé

Dårlig sikt
Tyven av Ina Christel Johannesen, kan ses som et dypdykk i en duett påbegynt under koreografens tidligere forestillinger 37,7 og It was November. Tyven utspiller seg i et tåkelagt innendørs øylandskap der utstoppede ravner ikke stjeler oppmerksomhet. Derimot er røyken til tider så tett at kompaninavnet “Zero Visibility Corp.” får ny mening når det ikke lenger er mulig å se danserne. Line Tørmoen er en fantastisk performer, men bærer likevel ikke en hel helaftens. Hun stirrer storforlangende ut i salen som om det er tilskuerne som svikter. Forestillingen forsker mer enn den formidling, den tar mer enn den gir. Tyven kommer ikke over scenekanten, som ironisk er belagt med piggtråd. Forestillingen blir en tidstyv med sine 60 tunge og lange min.

En av CODAs største satsinger er tilsvarende skuffende. Candoco Länk till annan webbplats. bruker funksjonshemmede dansere og er populær blant høyprofilerte koreografer. Det er ”inn” med inkluderende dans. Utøverne er flotte og usentimentale, men koreograf Nigel Charnock motivasjon for Still synes å være å vise at folk uten armer og bein også kan gjøre danseteater. Vi har hørt dansere skravle sine morsmål i munnen på hverandre. Rekken av dansere som snubler sakte framover på scenen mot publikum, har vi sett før. Oppgaven burde heller være å lage kunst som andre kompanier ikke kan. Det er også problematisk at kun kvinnene er funksjonshemmede.

Holes med David Zambrano. Fotograf Anja Hitzenberger

Holes med David Zambrano. Fotograf Anja Hitzenberger

Moromenn
Det morsomste innslaget på CODA er når improkunstneren David Zambrano synger spanske svisker sammen med Jimmy Ortiz på Rom for Dans. Seansen i forestillingen Holes ironiserer av hele hjertet over maskulin spenningsdirrende sentimentalitet. Danseren Cynthia Loemij har også et åpenbart humoristisk talent, men tilskuerne tillater seg klassisk nok å le langt mer av morsomme menn.

When Clarity Visits av Club Guy & Roni Länk till annan webbplats., er det mest uklare besøket avlagt under CODA. Hvis forestillingen handler om noe utover å være over-inn, må det være oppvekst og ungdomskultur. Modern Love av Bowie representerer 80-tallet og avslører Carte Blanches litt for store musikkbudsjett. Extasy-generasjonen har sin scene der individualitetens slagside slår og voldtar. Norges samtidsdanskompanis Carte Blanche bidrag til samtidsdansfestivalen, prøver og sjokkere, men tar bare pusten fra danserne. Teknikk fra tidligere koreografer sitter igjen i When Clarity Visits. Dansen er kanskje ikke like utfordrende for danserne, men hvorfor forkaste en sikker vinner når dansen er det eneste som gjør forestillingen verdt å se.

Det som forener forestillingene på CODA er gjennomgående høy kvalitet, men mye merkelige kostymer. Gjennomsiktige topper, nakne overkropper og hettegensere over ansikt, går igjen. Det virker motepreget mer enn kunstnerisk motivert. Å servere strobelys til avsindig høy musikk kan også være vel verdt å vurdere (helse)effekten av.

When Clarity Visits. Fotograf Erik Berg

When Clarity Visits. Fotograf Erik Berg

Faktaboks:

Loss – Layers
Av og med A.lter S.essio, Fabrice Planquette, Yoko Higashino, Yum
Foto: André Cornelier

Is You Me
Av og med Benoît Lachambre, Louise Lecavalier, Hahn Rowe, Laurent Goldring
Foto: Cecille Attegnant

Alarm!
Koreograf: Yoko Higashino
Dansere: Baby-Q Dance Company
Foto: Yoshikazu Inoue

America – Visions of Love

Koreograf/instruktør/tekst: Alan Lucien Øyen

Utøvere: 
Andrew Wale, 
Kate Pendry, Suzie Davies, Åsmund Færavaag
, Leander Øyen
Video: Alan Lucien Øyen 

Sted: Dansens Hus

Gisela & Orlando
Koroeografi og dans: Sissel M. Bjørkli, Erlend Samnøen

Sang: Jorunn Torsheim

Musikk: Rameau, Delalande, Lully, Purcell and Händel

Sted: Rom for Dans

Cicadaremix
Koreografi: Cristina Caprioli


Kompani: ccap
Musikk: Alva Noto, Kevin Volans, Pixel
Sted: DNO&B, Scene 2

S
Koreografi: José Navas 

Kompani: Compagnie Flak
Musikk: Erik Satie 

Pianist: Claire Chevallier

Sted: DNO&B, Scene 2

Blue Lady [Revisited]
Koreografi: Carolyn Carlson

Danser: Tero Saarinen

Kostymer: Chrystel Zingiro
Sted: DNO&B, Scene 2

Tyven
Koreografi: Ina Christel Johannessen

Dansere: Line Tørmoen, Pia Elton Hammer 

Scenografi og kostymer: graa hverdag as / Kristin Torp
Sted: Bærum Kulturhus

Still
Koreografi: Nigel Charnock

Dansere: Candoco Dance Company
Sted: Dansens Hus

Holes
Konsept & koreografi: David Zambrano
Dansere:
Cynthia Loemij,
Jimmy Ortiz, David Zambrano
Sted: Rom for Dans

When Clarity Visits
Koreografi: Club Guy & Roni
Dansere: Camilla Spidsøe Cohen,
Caroline Eckly,
Guro Nagelhus Schia,
Guro Rimeslåtten,
Nuria Guiu Sagarra,
Jennifer Dubreuvil Houthemann,
Shlomi Ruimi,
Ole Martin Meland,
Yaniv Cohen,
Jon Filip Fahlstrøm,
Vebjørn Sundby,
James Finnemore

Scenografi: Ascon de Nijs

Kostymedesign: Siv Støldal

Sted: DNO&B scene 2

Sidsel Pape
31 okt 2009


  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

  • Ekman Operan sep 2020
    Det var som om man blev ännu mer passionerad av att vara dansare bara för att man inte kunde ge föreställningar
    Dansportalen träffade dansarna Hampus Gauffin och Gabriel Barrenengoa vid Kungliga Baletten i ett samtal om pandemins konsekvenser och om det nya programmet på Operan av koreografen Alexander Ekman.De...

  • Agneta S
    Agneta Stjernlöf-Valcu: Du ska förmedla dansnotationen till dansare så att det blir en föreställning.
    Dansnotationens syfte är inte bara att bevara något som passerat utan först och främst att ge möjlighet till återskapande. En videofilmning är alltid en tolkning av ett koreografiskt verk.Oavsett om a...

  • COW1
    Nationaloperans säsongöppning med en mycket fräsch COW av Alexander Ekman.
    Höstens första danspremiär vid Nationaloperan i Helsingfors hälsades mycket välkommen av premiärpubliken på lördag kväll. Alexander Ekmans COW visade sig vara den energiska laddning som behövs just nu...

  • SHIFT I CACTI
    Höststart på Kungliga Operan – urpremiär av Alexander Ekman
    Den 26 september slår Kungliga Operan åter upp dörrarna för en ny säsong med två premiärer, först ut är Alexander Ekmans SHIFT | CACTI. Därmed flyttas säsongsstarten fram vilket innebär att premiären ...

  • Oscar Salomonsson
    Oscar Salomonsson, premiärdansare – Det udda och uttrycksfullas mästare
    Oscar är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och anställdes vid baletten 1997. Mellan 2004 och 2007 dansade han i Madrid, Spanien.Han återvände till Stockholm och fick utmärkelsen Årets dansare...

  • SigridYAGP
    Om finalen som ställdes in och Sigrids drivkraft, engagemang och hårda arbete
    Sigrid Åberg är 13 år och går Alhanko Academy of Ballet i Stockholm. I höstas var hon i Cattolica, Italien och tävlade i Youth American Grand Prix.I vår skulle hon egentligen åkt till New York för att...

  • LesBalletSuedois
    There is no lack of creativity in the house. We just work in different ways.”
    Nicolas Le Riche – Ballet director of Royal Swedish Ballet – gives Dansportalen an update on the current situation of the company and informs about the plans for the future.Upon arrival of Covid-19 Ro...

  • Paul Marque Le Louvre
    Scènes de la vie confinée de Paul Marque
    A Paris, le confinement règne depuis le mois de mars. Pour les Français il est interdit de passer plus d’une heure dehors ou s'éloigner au-delà d’un kilomètre de sa maison, sinon on écope d’une amende...

  • Paul Marque Louvre
    Meet Paul Marque and a Soloist Dancers Life Today in Paris
    In Paris, social distancing rules have been in place since March. French people are forbidden to spend more than an hour outside or travelling more than one kilometre from their home. If they do eithe...

  • Carmen Helsinki
    En magisk föreställning av Carmen
    En helaftonsbalett i tre akter till musik av Georges Bizet hade premiär på Nationaloperan i Helsingfors i vår. Produktionen var norsk och koreografen var denna gång Liam Scarlett.Alla föreställningar ...

  • GöteborgsOperan
    Vad händer på våra operahus när världen stängs ner på grund av Covid-19? Katrín Hall, GöteborgsOperans Danskompanis konstnärliga chef om situationen i Göteborg
    Dansportalen har talat med Göteborgsoperans Danskompanis konstnärliga chef, Katrín Hall. Hon berättar att man i dessa dagar får använda all sin kreativitet för att hitta och nå publiken och att vara f...

  • Beyond GO mars 2020
    "Allt som man gör i en uppsättning, vare sig det är teater, dans eller något annat rör det sig om en relation med åskådarna"
    GöteborgsOperans Danskompani backar inte för utmaningar. Efter Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon”, med 3,5 ton lera på scenen, och Damien Jalets ”Skid”, där golvet hade en lutning på 34˚, tar de sig nu an ä...

  • Balettpedagogtävlingen
    Många talanger i den nationella balettävlingen
    Den nationella balettävlingen hålls vartannat år av Balettpedagogernas förening i Helsingfors . Den alternerar med tävlingen Ung energi som också anordnas av föreningen. Skolornas intresse stort och ko...

  • Kuckel Foto Mats Bäcker
    Alexander Ekman, highly topical choreographer
    Well renowned choreographer Alexander Ekman , 36, has a voluminous luggage of successes in his baggage. When you open the case, they fly out of it. Eskapist which opened in the spring 2019 at the Stock...

  • Mats Eks "överbord", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: Dmitry Zagrebinoch Daria Ivanova. Foto: Carl Thorborg
    I det vardagliga livet finns inga rörelser som ser ut som de Mats Ek skapar, men i rätt sammanhang, som på scenen ser det helt naturligt ut.
    Tre av världens främsta koreografer Jiří Kylián, Mats Ek och Ohad Naharin – för första gången tillsammans på Kungliga Operan – varav Mats Eks överbord (Woman with water) är en urpremiär.I en danssal h...

  • MarcoMasiariPDL2020
    I think it’s great to show contrasting sides of youth at Prix de Lausanne, to compete with different ways of dancing and the creative process
    Created in 1973 the Prix de Lausanne is an annual international competition for young dancers age 15-18. Its goal is to discover, promote and support the finest talents. More than 70 of the world's mo...

  • aska 2 Oskar
    Jag hade ingen aning om vad dansyrket var – trodde att det var ett ”gig” på Melodifestivalen
    Henrietta Wallberg, Oskar Landström och Philip Berlin är alla utbildade vid Kungliga Svenska Balettskolans gymnasielinje i modern nutida dans.Tre dansare som efter avslutad utbildning varit verksamma ...

  • Mattheus Bäckström 1
    In the school your main focus is on the training. In the company your focus is on what you are doing on stage.
    Mattheus Bäckström started his ballet training at the Swedish National Ballet School in Gothenburg in 2011. Now on the brink of launching his professional career, he talks to Dansportalen about life a...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil