Artiklar från 2008 – till idag
Granada är en av Flamencon födelseplatser och dagens flamenco är ett resultat av att Andalusien i allmänhet och Granada i synnerhet präglats av att muslimsk, judisk, kristen och romsk kultur mötts, stötts och blandats med varandra.
Att få tillfälle att se oetablerade unga artister är en orsak att resa till andra länder eftersom det endast är på plats man kan se sådana framträdanden, inte bara i flamenco utan i alla sorters dans. Det är på plats som man kan se unga, lovande och ambitiösa grupper/artister som inte är tillräckligt resursstarka för att ta sig utom landets gränser. De är ofta, i likhet med de fyra ovannämnda, mycket sevärda och kan till och med vara intressantare än vissa överetablerade stjärnor som slentrianmässigt ger show efter show.
Visst finns det också ”turistflamenco”, som den kallades av mina lokala kontakter. Men inte heller här är det så enkelt som det låter. Det var definitivt ingen ”vykortsflamenco” med artister i grälla färger, snarare en trött flamenco i en överexploaterad klassisk flamencomiljö. Men det som egentligen gjorde det till något man som flamencointresserad helst vill undvika var publiken. Cueva Los Tarantos båda grottor var bräddfyllda av turister som storögt betraktade, fotograferade och filmade den för dem exotiska dansen. Artisterna hade antingen sett bättre dagar eller så var de bara uttråkade av att dag efter dag behöva uppträda inför turister - som vilken sevärdhet som helst.
Det finns både likheter och skillnader mellan de gästspel som kommer till oss på turnéer och denna ”turistföreställning”. Hur föreställningen blir beror en hel del på sammansättningen av publiken. Om majoriteten i publiken består av personer som ser föreställningen som något exotiskt (oavsett om det är klassisk balett, flamenco eller tango eller någon annan dans) är risken stor att det blir en mer eller mindre oengagerad uppvisning. Detta upplevde jag för några år sedan under en Svansjöföreställning på Globen, brrrrrrrr…
Ett handfast exempel på hur viktig publiken är för att skapa en upplevelse fick jag i Alhambra. Under mitt första besök på dagtid passerades jag av busslast efter busslast av turister. Det var så slentrianmässigt oengagerat att jag fick en känsla av att de kunde ha befunnit sig var som helst bara det fanns ett tillräckligt berömt monument att bli fotograferad framför. Några dagar senare, nära midnatt, var vi fem personer som satt helt stilla i ena änden av Patio de los Arrayanes. Vi var en fullständigt uppmärksam och närvarande publik. Och vi fick vår belöning, vi fick se monumentet komma till liv och se stenarna dansa inför våra ögon.
Och det tror jag även hade hänt om flamencoartisterna i Cueva Los Tarantos plötsligt upptäckt att publiken framför dem var totalt engagerad. En föreställning skapas inte endast på scenen utan också i salongen, av publiken vars koncentration och medvetna närvaro bidrar till att stimulera och utmana artisterna.
Lena Andrén
9 nov 2009
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision