Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Den heta danshösten fortsatte

Den här perioden har innehållit spännande föreställningar av Björn Elisson, Cristina Caprioli, Cullbergbaletten, en Sverigepremiär av Kungliga Balettens konstnärliga ledare Marc Ribaud, två ’repriser’ och ett långväga besök – som mycket, mycket gärna får komma i repris.

Vietnam National Opera and Ballet Theatre: Munsbit med mersmak
En munsbit som gav mersmak, så skulle man kunna beskriva det vietnamesiska minigästspelet med fyra dansare från Vietnam National Opera and Ballet Theatre i Hanoi (2/11, MDC c/o Capitol). Dansarna Thanh Cao Chi, Toan Cao Duc, Hang Nguyen Thi Thuy och Luong Phan Van gör ett kort nedslag i Stockholm på vägen hem till Hanoi efter att ha medverkat i Skånes Dansteaters succéprogram Black Silk.

Hai Mat. Fotograf Malin Arnesson

Hai Mat. Fotograf Malin Arnesson

Programmet består av läckerbitar från Heart of Silk av Pontus Lidberg och Desire, Chaos and Geometry av Åsa Unander-Scharin. De klassiskt skolade dansarna har en silkig mjukhet och en luftighet som såväl Unander-Scharin och Liedberg drar nytta av i sina koreografier. Därtill är de fyra så samdansade att de känns som en enda organism när de är på scenen samtidigt.

Som avslutning visas Hai Mat, verket är skapat av Toan Cao Duc och ingick även det i Black Silk. Verket är förmodligen den första samtida vietnamesiska koreografi som visats i Sverige. En vietnamesisk sång skapar en vemodig emotionell klangbotten till verket som diskuterar människans förmåga till godhet och ondska. Koreografin har en estetiskt tilltalande form som förhöjs av den subtila kommunikation som finns mellan dansarna. Inte minst i avslutningen då de oväntat bildar en mångarmad gudagestalt vars armar genomför sirligt eleganta mudras.

Nicole Rhodes och Nikolaus Fotiadis i Coppelia. Fotograf Carl Thorborg

Nicole Rhodes och Nikolaus Fotiadis i Coppelia. Fotograf Carl Thorborg

Kungliga Baletten: En riktigt skön måbra balett
Kungliga Balettens höstpremiär utgörs av balettchefen Marc Ribauds version av balettklassikern Coppelia (6/11, Kungliga Operan). Baletten skapades 2003 för Nice Operans Balett och dansas till Léo Delibes originalmusik från 1870.   

Första gången Coppelia sattes upp på Operan var 1896 och Marc Ribauds version utspelar sig också kring förra sekelskiftet. Handlingen är förlagd till en filmateljé. Ett intelligent drag eftersom den klassiska balettens formspråk passar utmärkt för stumfilmens dramatiska stil och förkärlek för melodramatiska effekter. Dirk Hofacker fångar upp det unga seklets optimism och elegans i kostym och i scenografin, som också lyckas skapar en känsla av att befinna sig i en luftigt ljus studio. Vissa av balettens scener har inspirerats av filmer skapade av Georges Méliès, en av den tidens ”demonregissörer”. Till exempel inleds baletten med en surrealsitsisk scen där demoner slänger unga kvinnor i en kokande gryta och lite senare sätter eleganta vampyrer njutningsfullt huggtänderna i sköna damer.

Ribauds Coppelia har inga ambitioner att vara nyskapande eller djupsinnig däremot präglas verket av esprit och elegans och av en önskan att underhålla publiken som också undfägnas med inslag av ”hard core” balett. Huvudrollsinnehavarna, Nicole Rhodes (Svanhilda), Nikolaus Fotiadis (Franz) och Christian Rambe (Georges Méliès), samt övriga medverkande, är väl utvalda och gör det mesta möjliga av sina roller. Och det gör också Kungliga Hovkapellet, som deltar med liv och lust under ledning av Philippe Beran.

Cristina Caprioli: En lustfylld besatthet av rörelsens möjligheter
Så diskret att det känns underjordiskt visar koreografen och professorn Cristina Caprioli sitt senaste projekt cccover (20/11, Danscentrums stora studio) i samarbete med dansarna Julia Sundberg, Anja Arnquist och Johanna Klint.

Dansen löper i likhet med språket en konstant risk att reduceras till ett medium för kommunikation eller till en rent estetisk upplevelse. Men i cccover verkar Cristina Caprioli sträva efter att uppnå ett tillstånd där dansens frigör sig från såväl betydelse som estetik. Hon gör det genom att först locka publiken att fokusera på enskilda rörelser som minimala förskjutningar i höfter eller axlar. Därefter får hon oss att inse hur styrt seendet är av invanda mönster och konventioner. Till exempel genomför dansaren en rörelsesekvens med höger fot, och jag förväntar mig omedvetet en fortsättning – som inte kommer. Lite senare kommer en sekvens som först känns som ett upplivande (om än överraskande) inslag av humor men som gradvis faller isär och tydliggör att munnens rörelse, som jag uppfattat som ett leende, egentligen inte behöver vara ett leende. Munnens muskler kan forma sig oberoende av kroppens emotionella tillstånd. Och trots att detta är en självklarhet blir det just då en ahaupplevelse som gör mig delaktig i det utforskande som pågår på scenen. Tillsammans utforskar vi, koreografen, dansarna och jag själv en annorlunda rörelseverklighet.

Denna första timslånga del av cccover fungerar också som en förberedelse för kvällens andra del som består av slope. Jag känner igen verket från ett Dansparty på Dansens Hus men då var det en lösryckt koreografi, som en del i ett collage. Nu blir slope en logisk kulmination av rörelseförloppet i första delen av cccover. Det rika – och vildvuxna – flödet av rörelser på den långsträckta scenen koncentreras nu till en minimal, sluttande yta. Effekten blir likt den som uppstår när ett flöde av ord plötsligt koncentrerats till en enda mening.  

Up Close: T.v. Agnieszka Dlugoszewska, Joaquim de Santana och t.h.  Marylise Tanvet, Kenneth Bruun Carlson . Fotograf Carl Thorborg

Up Close: T.v. Agnieszka Dlugoszewska, Joaquim de Santana och t.h. Marylise Tanvet, Kenneth Bruun Carlson . Fotograf Carl Thorborg

Cullbergbaletten: Dans utan konstlade tillsatser
Cullbergbalettens höstprogram Up Close (25/11, Lilla Scen, Dansens Hus) består av xspectacle (2004) av Crystal Pite och JJ’s voices, ett nyskapat verk av Benoît Lachambre. När jag ser verket tänker jag att om det fanns en ekologisk danskonst så skulle den se ut just så här. Rörelsespråket är organiskt och ’tillsatserna’, kostym, scenografi och ljus, är fria från förkonstling. Det märks också att verken har tillkommit genom noggrant genomförda processer och inte hastigt repeterats in. Råvaran, Cullbergbalettens dansare, är av yppersta kvalité. Dessutom framförs verken i en liten salong vars mänskliga proportioner gör att publiken kan se minsta lilla rörelseskiftning.

I xspectacle bildar tio dansare ett konglomerat av kroppar som ömsom drar sig samman, ömsom sprids ut över scenen. Då och då hörs kommandoord som leder in den kollektiva rörelsen i en ny riktning. Dansarnas nära samspel fångar upp Pites subtila humor som genomsyrar det finstämda verket vars flöde stannas upp av solon och duetter som dansarna gör till fint utmejslade konstverk.

JJ’s voices börjar redan under pausen när individer med nerdragna huvor mycket långsamt ålar sig fram under den främsta bänkraden in mot centrum av scenen. De sju rör sig med mjuka långsamma rörelser tills Janis Joplins röst trasar sönder tystnaden och får koreografin att explodera i spastiska rörelsesekvenser i ett vanvettigt tempo.

Dansarna framstår ömsom som opersonliga trasdockor, ömsom som individer som möter publiken med en brutal direkthet. Inte minst gäller det Isaac Spencer som i ett plågsamt utdraget, halsbrytande solo i verkets slutfas vänder ut och in på sig själv – och publiken.

Lachambre har i JJ’s voices skapat ett knivskarpt avtryck av samtidsmänniskan, en individ som växlar mellan nertryckt anonymitet och desperat utlevelse. Det är en tung men samtidigt mycket befriande upplevelse att bli konfronterad av någon som vågar se oss sådana som vi har blivit.

Anja Birnbaum i De allvetande hundarna. Fotograf Bengt Wanselius

Anja Birnbaum i De allvetande hundarna. Fotograf Bengt Wanselius

Björn Elisson: En suggestiv mångbottnad triptyk  
Björn Elissons nya verk De allvetande hundarna (21/11, Fylkingen) är en tredelad dans-, text- och ljudinstallation. Titeln kommer från en dikt av poeten Johanna Ekström som också utgör en del av denna mörkt suggestiva mångbottnade triptyk. För att förbereda publiken visas en film av Bengt Wanselius där Anja Birnbaum tolkar Elissons extremt avskalade koreografi i ett ökenliknande landskap.

Föreställningen inleds av en duett skapad av Elisson och framförd av dansarna Katarina Eriksson och Anja Birnbaum. De dansar i ett scenrum som i sig själv är ett konstverk skapat av Peter O Andersson där långsamt tinande (!) tygskulpturer skapar oväntade och dramatiska förändringar. Mest dramatiskt är dock ljuset av Tobias Hallgren som skapar rum i rummet, rum där koreografin långsamt skulpteras fram i rummets spänningsfält. Ett rum som är så fascinerande att publiken, trots att den uppmanas att röra sig, stillar sig i en allt mer koncentrerad uppmärksamhet.

Dansen följs av Johanna Ekströms pregnanta röst som smeker fram ord fyllda av kompromisslös känsla samtidigt som de på ytan präglas av den nära vardaglighet som är hennes kännetecken. Föreställningen avslutas av Lars Åkerlunds komposition som både ger tillfälle till kontemplation och uppvaknande ur en föreställning som genom sin starka suggestiva prägel får mig att tänka på en seans.

Karina Reich & Bogdan Szyber: Charmerande men osammanhängande
Karina Reich och Bogdan Szybers nya föreställning Unknown pleasures (7/11, Hörsalen, Kulturhuset) består av tre delar och framförs av tre spännande artister. Trots detta får jag en känsla av att det inte är ett helt genomarbetat koncept och det känns mer som ett collage där den sammanbindande länken saknas.

Men detta förringar inte de tre fantastiska dansarnas insatser. De är strålande, inte minst Piotr Giro vars Michael Jackson imitationer är utan jämförelse. Men så är det nog rätt sällan en så skicklig dansare får tillfälle att göra en sådan roll. Giros Jacksondyrkande karaktär fångar med ömhet och humor den gränslösa beundran hängivna fans känner inför sina idoler.

Föreställningen inleds av Sandra Medina som förmår ge sin gestalt en pregnans som egentligen överskrider karaktärens rätt ytliga utformning. Men hon lyfter upp den banala koreografin till svindlande höjder och hennes samspel med Giros karaktär är helt ljuvligt.

Lite i periferin men ändå mycket närvarande är Dag Anderssons tystlåtna karaktär vars närvaro fungerar som stabilisator åt föreställningen.

Black Biist. Fotograf Mats Bäcker

Black Biist. Fotograf Mats Bäcker

Wim Vandekeybus/GöteborgsOperans balett: Suveräna Elin Klinga!
Wim Vandekeybus Black Biist hade urpremiär på GöteborgsOperan i februari i år och jag undrare om verket skulle hålla för ett andra möte och om det skulle fungera på  Dansens Hus betydligt mindre scen.

En nyhet denna gång var skådespelerskan Elin Klinga i rollen som den blinde siaren Eli~esias, en roll som trots sin framträdande plats i verket ändå känts relativt anonym under urpremiären. Men Klinga lyfter in karaktären i centrum av skeendet vilket förändrar upplevelsen av verket. Det är imponerande att se Klingas auktoritet, hur hon förvaltar rörelsematerialet och hennes suggestivt beslöjade röst suger till sig min uppmärksamhet. Intressant nog försvagas rollen Kreonmatt i motsvarande mån, vilket kan bero på att rollen denna gång inte görs av Mattias Sunesson, som även han har en stark närvaro och auktoritet. Därigenom blir denna version av Black Biist ett exempel på hur man genom att ändra i rollistan kan förändra upplevelsen av ett verk.

För övrigt fortsätter Black Biist att imponera genom att få en uttjatad klassiker att kännas dagsangelägen. Den skenbara konstlösheten i gestalternas framtoning får dem att komma nära och bli oväntat berörande. Och trots den betydligt mindre scenen fungerar de raffinerade scenografiska lösningarna. Huvudrollerna dansas även denna gång av Hlín Diego Hjálmarsdóttir som ”Madam”, Oidipus mor/hustru, och Dan Langeborg som ”Tyrannen”/Oidipus och jag blir lika imponerad denna gång av deras inträngande tolkningar av denna man och kvinna som plötsligt befinner sig i en mardrömslik situation.

Avslutningen med det lilla spädbarnet som bekymmerslöst leker med sina fötter – en blixtsnabb tillbakablick på spädbarnet Oidipus – blir en påminnelse om att vi alla föds oskyldiga oavsett vad som sedan sker.

Olaf Kollmannsperger och Jan-Erik Wikström i Våroffer. Fotograf Carl Thorborg

Olaf Kollmannsperger och Jan-Erik Wikström i Våroffer. Fotograf Carl Thorborg

Norberto dos Santos: Elektrifierande danskonst
Våroffer – vid kanten av ett stup (12/11, Dansmuseet) av Norberto dos Santos hade urpremiär år 2000 och då recenserade jag den i Nutida Dans. När jag efter föreställningen går tillbaka till min recension ser jag att jag trots att jag upplevde att koreografin – trots att den var välkomponerad, musikalisk och inte utan poänger – ändå inte lyckades tackla Stravinskijs modernistiska komposition. Nu när jag ser verket nio år senare upplever jag att dos Santos faktiskt lyckas bemöta musikens brutala genialitet. Det kan bero på att Jan-Erik Wikström idag är en verklig danskonstnär och inte ”bara” en mycket skicklig dansare eller på att dos Santos bättre lyckas tränga in i verket och därmed också överföra sina intentioner på ett mer framgångsrikt sätt till dansarna, Wikström, Olaf Kollmannsperger och AdiLiJiang Abudureheman. I vilket fall lyckas koreografin, trots att den är fast förankrad i den neoklassiska traditionen, denna gång gå i klinch med den modernistiska musiken (imponerande framförd av Monica och Carl-Axel Dominique) vilket resulterar i en hänsynslöst intensiv dansupplevelse.

Men först och främst är det ett unikt tillfälle att få se Jan-Erik Wikströms mästerliga danskonst i en närmast intim närhet. Tack vare att publiken sitter grupperad kring den rektangulära scenen i Dansmuseets atriumhall når den mest finstämda nyans i dansarens rörelse oförvanskad fram till betraktaren.    

Alaska. Fotograf Malin Arnesson

Alaska. Fotograf Malin Arnesson

Gunilla Heilborn/GöteborgsOperans balett: Mattias Suneson äger scenen!
Mötet mellan Gunilla Heilborn och GöteborgsOperans balett har resulterat i Alaska (5/11, Lilla Scen/Dansens Hus), en underbart galen och eftertänksam komedi.

I Gunilla Heilborns värld är Alaska en plats dit människor som inte lyckats särskilt bra någon annan stans flyttar. Och de nio personer som fyller den lilla kurslokalen med pedantiskt utplacerade stolar kan nog sägas vara just sådana udda gestalter. Skickligt och trovärdigt skapar GöteborgsOperans dansare sina karaktärer genom röst och rörelse och med stöd i de genomtänkta kostymerna, av Katarina Wiklund, som på pricken fångar just den karaktärens särart. Och skickligast av alla är Mattias Suneson och Andrzej Glosniak i rollerna som ’kursledare’, Suneson ger därtill sin karaktär en pedantisk nervositet som får mig att tänka på Gösta Ekmans Papphammar.

Alaska exemplifierar hur nyttigt och inspirerande det kan vara för en kreatör att möta ett nytt kollektiv som i sin tur kan avlockas nya sidor. I mötet med GöteborgsOperans dansare försvinner den slentrian som jag tyckt mig kunna skönja i Heilborns senaste verk. Därför känns den film, som fyller ut en kvart, som en onödig longör eftersom jag hellre ser mer av de närvarande dansarna. Därtill får det mig att undra om Heilborn inte riktigt litar på att det nya kollektivet kan förvalta hennes material lika bra som hennes vanliga samarbetspartners, som medverkar i filmen.  

Andersson Dance Comoany i Pacing in Vaudeville. Fotograf Erik Berg

Andersson Dance Comoany i Pacing in Vaudeville. Fotograf Erik Berg

Andersson dance company: Vackert… men uddlöst
Pacing in Vaudeville (17/11, Dansens Hus) av Örjan Andersson/Anderson dance company utspelar sig symptomatiskt nog på en vit matta. På något sätt känns det som om Andersson i jakten på det perfekta verket har blivit så välanpassad att han symboliskt sett väljer att ’hålla sig på mattan’. Tyvärr, eftersom jag förväntar mig mer än ett vackert och väldansat verk av en så skicklig koreograf som Andersson. Men kanske beror det (åtminstone delvis) på att verket tillkommit som ett residens i Halland och inte i Stockholm. Det är dessutom baserat på ett material som tillkommit i samband med programmet Möt koreografen som riktat sig till en dansovan målgrupp.

De fem dansarna gör sitt yttersta för att utvinna mesta möjliga ur koreografin och det är deras individuella insatser som slutligen vinner över mig. Alexandra Sendes skira och ändå järnstarka gestalt, Henrik Wikmans prilliga gestalt som på alla vis försöker hålla kontroll samtidigt som han fyller scenen med sin närvaro från första steget. Thomas Holm Radils kraftfulla gestalt ger koreografin tyngd och en närmast skulptural form. Och som alltid spänningssätter Jens Sethzmans scenografi och ljus Anderssons koreografi, denna gång genom en finurlig uppsättning stora byggbara klossar.

Ur Diary med Cas Public. Fotograf Louise Leblanc

Ur Diary med Cas Public. Fotograf Louise Leblanc

Cas public: Kass attityd!
Föreställningen Diary av Hélène Blackburn och hennes kompani Cas public (13/11, Dansens Hus) känns som om den var beställd av den kristet konservativa högern i USA, för vad sägs om en föreställning som påpekar att kärlek är någon för 1 man och 1 kvinna? OK, det fanns några inslag som kunde tolkas som samkönad romantik men de var så särskrivna och marginaliserade att de snarare fungerade som ett påpekande att detta är något så udda att man inte behöver ta med det i räkningen. Dessutom kan man fråga sig varför de kvinnliga dansarna var halvnakna medan de manliga dansarna var ordentligt påklädda? Manliga dansare som dessutom mest fungerade som stöd för de sprattlande tåspetsballerinorna.

Konceptet och koreografin känns nattståndet på gränsen till reaktionärt och man kan fråga sig hur man kan köpa in en sådan här föreställning till Dansnät Sverige? I synnerhet när det finns så många mycket mer spännande och vackrare föreställningar.

Lena Andrén
27 dec 2009



  • Remachine – Jefta van Dinther
    Urpremiär av episkt dansverk på Norrlandsoperan
    Den 1 september bjuder Norrlandsoperan på säsongsuppstart för dans med urpremiär av den episka föreställningen Remachine signerad koreografen Jefta van Dinther . Ljus, ljud, röst, koreografi och scenog...

  • Contemporary Dance GO
    Contemporary dance av Hofesh Shechter på GöteborgsOperan
    Danskväll med intensiv klubbfeeling, smittande glädje och en upplevelse som börjar redan utanför operahuset.

  • Julia Bengtsson Confidencen
    Julia Bengtsson – internationell barockdansös från Sverige
    Höjdpunkten under årets förnämliga Opera- och musikfestival på Confidencen var iscensättningen av Jean-Philippe Rameaus opera Dardanus . I en annan föreställning, A Baroque Catwalk , gjorde Julia Bengts...

  • Fast Blue by Mikaela Polley - Austen McDonald and George Edwards
    The Royal Ballet School Delights
    Written on the faces of the dancers as they spin and leap in the ecstatic final moments of the Grand Défilé , is the smile that says, ‘I did it’. It’s what I look forward to year after year and it neve...

  • dardanus_Confidencen_foto MartinHellström
    Ett barockt spectacle på Confidencen
    Confidencen Opera & Music Festival inleds den 27 juli med Jean-Philippe Rameaus mästerverk Dardanus, som genom ett gediget arbete får sin nordiska premiär på Sveriges äldsta rokokoteater – 284 år efte...

  • Vivian Assal Koohnavard  1
    Möt Vivian Assal Koohnavard dansare vid Staatsballett Berlin och aktivist
    I Berlin träffade jag och arbetade med Vivian Assal Koohnavard. Vivian fick sin dansarutbildning i Sverige och Tyskland. Hon har varit anställd vid Berlin Staatsballett sedan 2018. Där deltar hon i de...

  • Donizetti KSB
    Peter Bohlin om Kungliga Svenska Balettskolans uppvisningsföreställningar
    Skolårets sista föreställningar på KSB var uppdelade i fyra program. Några koreografier var storartade, andra inte. Här, mot slutet, ett försök att resonera om anledningar till detta.

  • Terpichore
    Dans i Stockholm Early Music Festival
    I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival , den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld , en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Danste...

  • Tallinn Suite en Blanc
    Suite en Blanc av Estoniabaletten med fina danssolister
    Jag hade möjligheten att två gånger se en ny balettafton med två verk. Black/White innehöll “Open Door ” av polskan Katarzyna Kozielska och Serge Lifars kända och genuina Suite en Blanc . Den sistnämnda...

  •  Marie Larsson Sturdy
    Marie Larsson Sturdy Carina Ari Medaljör 2023
    På Carina Ari-dagen 30 maj tilldelades Marie Larsson Sturdy Carina Ari-medaljen för hennes mångåriga och engagerade insatser inom Dans i Nord – en vital verksamhet som under mer än 20 år har främjat m...

  • Manon 1
    Manon: An evening to treasure
    Kenneth MacMillan’s Manon created in 1974, continues to weave its magic providing a slew of dramatic roles against a volatile and violent backdrop. The Royal Swedish Ballet first presented the ballet ...

  • En slags Berlin 
    Instudering av Mats Eks ”En slags” med Staatsballett Berlin
    I april 2022 reser Koreografen Mats Ek och jag till Berlin för att hålla audition med dansarna vid Staatsballett Berlin på Deutsche Oper. Vi ska välja dansare till verket ”En slags” av Mats Ek. Premiä...

  • Peter Pan & Wendy
    Marianne Mörck berättar sagan om Peter Pan med Svenska Balettskolan
    Till vårens uppsättning av Peter Pan och Wendy på Lorensbergsteatern är en av gästartisterna ingen mindre än Marianne Mörck . Efter första repetitionen tillsammans med baletteleverna på svenska baletts...

  • Grand Hotel GöteborgsOperan 
    Det var en gång på Grand Hôtel, musikalen som återupptäckts
    Göteborgsoperan avslutar sin vårsäsong med premiär den 22 april på Paul Abrahams musikal Det var en gång på Grand Hôtel. Musikalen som legat gömd fram till 2017. En föreställning fylld av dans och mus...

  • Virpi Pakkinen trio
    Virpi Pahkinen: "Precision möter osäkerhet, matematik möter mystik"
    Change – den nya dansföreställningen av och med Virpi Pahkinen – är uppbyggd enligt principen 5 + 5 + 5, dvs koreografi/ljus/musik. Strax före fredagskvällens premiär på Kulturhuset Stadsteatern fick ...

  • ProDance 2023
    För dansens skull dansas Pro Dance galan
    Den anrika Aleksandersteatern fylldes åter av dansfolket som ville stödja dansen och dess utövare via föreningen Pro Dance med att köpa biljetter till den årliga galaföreställningen. Artisterna uppträ...

  • Julia & Romeo 1
    Anthony Lomuljo – om hur det är att igen dansa Romeo – 10 år senare
    10 år har gått sedan urpremiären av Mats Eks Julia & Romeo på Kungliga Operan i Stockholm. Då liksom nu dansar Anthony Lomuljo rollen som Romeo. När Dansportalen några dagar innan premiären träffar An...

  • Touched GO 1
    Hur bygger vi upp oss själva igen när allt är förstört–Johan Inger om Dust and Disquiet på Göteborgsoperan
    Danskvällen Touched visar två världspremiärer på Göteborgsoperan, Dust and Disquiet av Johan Inger och To Kingdom Come av det nederländska syskonparet Imre och Marne Van Opstal . Naturkatastrofer runt ...

  • OBK Mats Ek
    Mats Ek om Mats Eks Julia & Romeo
    Operans Balettklubb gästades lördag 25 mars av koreografen Mats Ek och dansare inför nypremiären av ”Julia & Romeo” på Kungliga Operan. Verket uppfördes på teatern för första gången 2013. Det har ocks...

  • PrixduNord2023
    Nordens största danstävling lockade 44 dansare
    Äntligen! Det är vad de flesta kände när tävlingen Prix du Nord genomfördes på Kronhuset i Göteborg.

  • Affinity Operan
    Young choreographers en bra plattform för nya idéer
    En alldeles särskild glädje med workshopartade föreställningar är att man får se dansarna på riktigt nära håll. Så var fallet på Operans Rotunda 16 och 18 mars, i ett program med sju koreografer och 3...

  • Defile Hommage a Patrick Dupond
    Gala till minne av den lysande dansaren Patrick Dupond
    Under februari var det tre utsålda galor på Palais Garnier i Paris, till minne av dansaren och balettchefen Patrick Dupond . För programmet på galan, se nedan!

  • Svansjön Helsingfors M Onne
    Madeleine Onne: Man får slåss för sin konstart
    Madeleine Onne har varit balettchef i Stockholm, Hongkong och Helsingfors. Dansportalen har pratat med Madeleine om bland annat tiden i Hongkong, Helsingfors och om Stockholm 59°North. Men på vår förs...

  • Cacti Alexander Ekman 
    Triple Bill at the Ballet. What's not to Like?
    The feel-good factor was in abundance at the Royal Opera House in Stockholm with a triple bill to send the audience home with a smile.

  • AlexanderMockrichPDL2023
    Elever från Kungliga Svenska balettskolan tävlade i årets Prix de Lausanne
    Sveriges kandidater i Prix de Lausanne kommer båda två ifrån Kungliga Svenska balettskolan. Theodor Bimer och Alexander Mockrish. Tävlingen firar 50 årsjubileum lite sent då pandemin stoppat ett flert...

  • 12+ songs 1
    12 songs + Ane Brun och Kenneth Kvarnström på Göteborgsoperan
    Första helgen i februari är det premiär för 12 songs + på Göteborgsoperan. Ett scenkonstverk skapat genom samarbete mellan 18 dansare och en av Nordens främsta koreografer, Kenneth Kvarnström, i något...

  • Kungliga Baletten Cacti
    Jubileumsgala med Operan och Kungliga Baletten 250 år
    Kungliga Operan öppnade med en fantastisk gala 18 januari med 23 olika programpunkter som innehöll opera, balett och teater. Under 250 år har framförts 54 900 föreställningar och vad var mer naturligt...

  • Ecole de danse 1ere filles
    Stor uppvisning av École de Danse
    ”Démonstrations” är den stora uppvisningen av ”École de Danse de l’Opéra national de Paris” varje år i december på klassiska Palais Garnier – nu för 45:e gången.

  • Woo Mitsumori
    Madeline Woo och Kentaro Mitsumori nya Premiärdansare i Kungliga Baletten
    Kungliga Baletten har utsett två nya Premiärdansare: Madeline Woo och Kentaro Mitsumori. Utmärkelsen delades ut av Balettchef Nicolas Le Riche och vd Fredrik Lindgren i samband med föreställningen 19 ...

  • Johannes Öhman
    ”Ta fast Johannes Öhman” – encore!
    Likt en byggnadsentreprenör står Johannes Öhman i Dansens hus publikfoajé och berättar om kommande uppgradering av lokalen. ”Och där, och där och där…”, pekar han snabbt ut i olika riktningar inför en...

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil