Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Köpenhamn: Erik Aschengreen – Doktor Dans

Fil Dr Erik Aschengreen är Danmarks ledande dansskribent. I mer än fyrtio år har han varit dansrecensent. Han har undervisat om dans både för balettelever och i dansvetenskap vid Köpenhamns Universitet.

Han har också skrivit en rad innehållsrika och välformulerade böcker om dans. Dansportalen har glädjen att ha Erik som gästskribent och vill gärna presentera honom närmare för sina läsare. Vi bad därför om en utförlig intervju:

Erik Aschengreen. Fotograf Cristian Hillbom

Erik Aschengreen. Fotograf Cristian Hillbom

På frågan om han dansat själv, svarar Erik Aschengreen:
Nej, jag har inte dansat själv, inte professionellt. Det jag har gjort är att ta danslektioner för att lära mig vad det innebar, och innan jag visste att jag skulle bli recensent. Jag tog lektioner för att jag tyckte det var intressant och ville veta mer om dans. På den tiden fanns inte så många balettskolor så jag frågade solodansaren (sv: premiärdansaren) vid Det Kongelige Teater, Kirsten Ralov, om hon gav privatlektioner och vad det kostade.

Det var litet lustigt för hon frågade mig vad det egentligen var jag ville, för... "hur gammal är ni?" Jag är 23, sa jag, och hon svarade "Ja se det är ju lite gammalt för att bli dansare". Nej jag ska inte bli dansare. "Men, vad vill ni då?" frågade hon, så jag förklarade att jag bara ville veta vad det handlade om. Hon var ju intelligent, så hon förstod, och jag fick börja nere i hennes källare. Jag sa till henne att dansa före så skulle jag dansa efter – och rätta mig inte, för då blir vi aldrig färdiga.

Senare, när det blev allvar av, friskade jag upp kunskaperna hos Ole Palle Hansen som hade en egen balettskola och han kom hem till mig och undervisade, så jag har aldrig tagit en regelrätt klass.

Jag är också den ende balettkritiker som tagit lektioner för Vera Volkova, tror jag. Jag lärde känna henne tidigt, när jag började skriva och hon var mycket öppen och berättade gärna, så hon förklarade allt om positioner, steg och händernas placering.

Pantomimteatern i Tivoli. Foto Tivoli

Pantomimteatern i Tivoli. Foto Tivoli

Teatern – ett hem
Jag hade börjat gå på balett mycket tidigt. Jag förälskade mig i baletten på Pantomimteatern i Tivoli då jag var 9-10 år och sedan började jag gå på Det Kongelige Teater 1948. Jag törs säga att jag sett allt som gjorts på Det Kongelige sedan dess – och ofta mer än en gång. Teatern har varit mitt hem i alla år. En journalist på Danmarks Radio räknade ut att jag enbart på Det Kongelige suttit en tid motsvarande 2 1/2 år – dygnet runt!

Jag tyckte genast om balett från första anblicken i Tivoli. Vi bodde mitt i "byen" och Tivoli var så att säga min barndoms trädgård. Dit gick vi ofta, och där fanns Pantomimteatern och jag blev omedelbart intresserad. Jag anser att det är en slump om man möter dansen, I skolan lär man inget om dans som man gör med musik t.ex. och det beror på tillfälligheter om man kommer i kontakt med dans.

Jag växte upp i en borgerlig familj, som ansåg att man skulle gå på Det Kongelige, så de tog mig med till Elverhøj som nioåring och sedan började jag gå även på balett. Jag gick ofta ensam, för resten av familjen ville ju inte se dans lika ofta som jag. Min far och mor och min bror var däremot sportintresserade och gick ofta och såg tennis.

Jag visste vad deras biljetter kostade så jag bad min far att få motsvarande belopp i pengar i stället, och så kunde jag gå på teatern. Det var inte så dyrt – 1.75 om man satt på Galleriet (högst upp) – och den gången var jag nöjd med det. Det är inte så många som vill sitta där nu, när alla fått högre krav och dessutom sett balett i närbild på TV. Men jag fick hela min egentliga fostran i balett på Galleriet.

Hur jag började som balettskribent?
Jag hade studerat danska och franska på Köpenhamns Universitet, och jag hade sett så mycket dans att jag tyckte andra kunde ha glädje av vad jag lärt, så jag prövade att skriva små krönikor och sända dem till tidningen – och fick tillbaka de flesta. Men så hände det att Svend Kragh Jacobsen, den ledande kritikern på Berlingske Tidende, frågade mig om jag kunde tänka mig att hjälpa till, för de behövde en kritiker till. Han hade dubbelbokat sig för två föreställningar och ville jag försöka?

Så det var genom att jag mötte honom, som jag fick chansen att börja – och alla behöver en chans annars sker det aldrig, och får man chansen ska man ta den. Så fick jag ta allt som Svend icke ville skriva om, sån var hierarkin.

Berlingske gav ut flera tidningar och då platsen som kritiker i deras kvällstidning Aftenavisen blev ledig, så skrev jag där i många år. Jag delade i många år kontor med Svend som var erfaren och skicklig och kände allt och alla. Det lärde jag mig otroligt mycket av!

Etik Aschengreen i berättartagen. Fotograf Cristian Hillbom

Etik Aschengreen i berättartagen. Fotograf Cristian Hillbom

Få tidningar ger idag utrymme för dans
Jag skrev för Berlingske från 1964 till 2005 – 41 år, och sedan sa jag stopp. Jag hade fyllt 70 och tyckte det var dags. De föreslog att jag skulle fortsätta ett tag till, men det ska man inte låta sig frestas med. Man vill inte höra någon säga "håller han på ännu?" eller "har han inte skrivit det där förut?" Sedan var det inte lika roligt längre.

Förr fanns det alltid plats om man kom med en artikel eller ville skriva om en ung dansare som visat framsteg. Nu är det trångt om spaltutrymme, recensionerna är mycket korta och ingen tidning – kanske Politiken undantagen – ger mycket utrymme till dans.

Det är också så, att danskritiker oftast är frilansare och det är lättare att säga nej till dem än de fast anställda kritikerna inom litteratur och film. Även musiken får allt mindre plats i danska tidningar. Men dansen får minst plats – det är trist för publiken och för dansarna men också för kritikerna, för man får inte lov att skriva om en föreställning med en ny Romeo och Julia till exempel. Då heter det: har vi inte skrivit om den förr? Men om det kommer en ny stor dansare vill man ju gärna skriva om denne, men det får man inte.

Man får bara skriva om premiärerna. Förr skrev vi ju om både andra och tredje dansarlaget. Nu får man aldrig möjlighet att beskriva en intressant ny dansare – bara om det rör sig om en sensation, en skandal eller helst en olycka!

På min tid och då Svend Kragh Jacobsen skrev fanns det ju bara det Kongelige och Pantomimteatern i Tivoli som gav dansföreställningar. Nu har ju hela den nutida dans-scenen tillkommit, så det finns mycket mer som ska få plats över huvud taget. Vi har en fem, sex, sju seriösa kritiker som skriver om modern dans, men de skriver lika gärna om den klassiska.

Man kan skriva vänligt om människor
Jag har alltid hävdat att man ska skriva med omsorg. Läsarna vill gärna att man är sträng och skriver ganska elakt, men man måste tänka på att det rör sig om konstnärer, som nästa dag ska ner och prestera en ny föreställning. Får de så läsa att de är helt hopplösa, är det inte rimligt. Man kan mycket väl skriva att något inte är så lyckat, men då måste man också på ett fint sätt förklara varför man anser att det inte är lyckat.

Målare och författare får ju sin kritik långt efter deras verk är färdigställda, då kanske de redan håller på med något nytt och kan lättare acceptera att det förra kanske inte var så bra – men nästa ska bli mycket bättre!

När jag undervisade i dansens estetik och historia på Köpenhamns universitet hade vi också kurser i kritik och då har jag alltid hävdat att man ska skriva vänligt om människor. Det görs inte alltid, det finns ju en skala mellan bra, mindre bra och dåligt, men det är de elaka kritikerna som folk kommer ihåg.

Jag anser att en kritiker ska vara pedagogisk i sin kritik och förklara varför man anser att somt är bra och annat mindre bra. Jag skriver i första hand till ledning för publiken. Om dansarna läser vad man skrivit, så gör de det på egen risk, men jag menar att de ska kunna förstå att man skriver med goda avsikter och med respekt.

Erik är en böckernas man. T.h. Anders Jörlén. Fotograf Cristian Hillbom

Erik är en böckernas man. T.h. Anders Jörlén. Fotograf Cristian Hillbom

Jag har också undervisat barn från 14-16 år på balettskolan och då lär man ju känna dem. När de sedan blir vuxna finns risken att de tolkar dålig kritik som svar på att de var busiga i skolan.

Men jag har bara haft spännande erfarenheter, Jag sa också till eleverna att när ni kommer in i baletten och har något ni vill fråga om eller diskutera, så får ni gärna komma till mig. Jag kom ju utifrån och det kunde vara lättare att tala med mig än med någon inom balettledningen.

Någon att prata med och klara ut sina tankar
Ett exempel är att, när Nikolaj Hübbe (nu chef för Den Kongelige Ballet) skulle dansa James i Sylfiden för första gången, bad han om ett samtal. Han förklarade att han inte visste hur han skulle angripa rollen. Det visade sig att han hade dansat fyra stora huvudroller på kort tid och nu kände han sig tom på idéer. Jag sa att han kunde ju läsa... "Nej, kom inte och säga att jag ska läsa mer, jag har läst allt som finns skrivet, men det hjälpte inte."

Så talade vi igenom det hela, och vi hann väl inte säga allt den gången. När han sa att vi inte hade hunnit tala färdigt svarade jag att resten fick han lista ut själv, jag skulle inte tala om för honom hur han skulle dansa. Men han hade fått någon att prata med och klarat ut sina tankar och så kunde han dansa – kanske inte helt fulländat första föreställningen, men James är en roll att utveckla och finslipa genom många föreställningar.

Ett sådant förtroende för en kritiker kan bara upprättas om man skriver med respekt och förståelse för konstens omständigheter.

Nikolaj Hübbe som James i balettsalen. Fotograf Martin Mydtskov Rønne

Nikolaj Hübbe som James i balettsalen. Fotograf Martin Mydtskov Rønne

Dans är det sista utbildningsområdet som har tagits upp av Köpenhamns Universitet. Konst, musik och teater kunde man studera, men inte dans. Nu införlivades dansen – ungefär samtidigt som vid Stockholms universitet. Många frågade sig varför man nu skulle börja studera dans vid universitetet. Ja – varför inte?

När jag planerade undervisningen ville jag att studenterna också skulle få litet praktisk träning i dans – som jag själv hade fått i min ungdom. Vi fick en mycket fin balettsal med fjädrande golv och allt, så även litet tyngre studenter kände sig som ballerinor.

Det var dansare från Det Kongelige Teater och koreografer som undervisade.  Personalchefen frågade mig litet försiktigt "Vad ska en sådan där danslärare ha för lön? Jag förklarade att de skulle naturligtvis ha samma ersättning som andra externa lärare vid universitetet, och det var helt i sin ordning. Men så tillade han "Kommer vi nu att möta svettiga dansare i korridorerna?" Universitetet är ju en "fin" institution och man var tydligen litet skrämda av studenter som arbetade mer kroppsligt.

Dansundervisning på universitetsnivå
Jag ledde de första elva åren men undervisningen finns kvar, även om den har ändrats och utvidgats, även danslektionerna finns kvar. Utveckling sker hela tiden. Till en början var det en tilläggsundervisning på två år, men nu kan man, i kombination med en del kurser i Stockholm och i Finland, ta en komplett magisterexamen. Och det är bra för vi behöver ju inte tjugo nya dansvetare varje år i vart och ett av länderna.

När jag lett undervisningen i tio år, så undersökte jag vad det blivit av dem som genomgått utbildningen. Av ca femtio studenter var hälften sysselsatta inom dansvärlden på ett eller annat sätt. Så det finns ju ett visst bortfall. Man måste ju också själv aktivt söka sig en plats i arbetslivet.

Jag har alltså sysslat med dans i tidningar, i skolan och på universitetet – och så har jag skrivit några böcker – det har varit dans hela tiden. Min första dansbok var en liten bok om baletten Etudes av Harald Lander till hans 65-årsdag, men den första riktiga boken var Farlige Sylfider – studier i den romantiska baletten i Frankrike och Danmark. Den var egentligen skriven på engelska, med titeln The Beautiful Danger och utkom i den amerikanska skriftserien Dance Perspectives 1974. Så, nästan som Karen Blixen, skrev jag först på engelska och översatte till danska.

Ordna finansiering för böcker om dans
Sedan kom en bok om Cocteau (Jean Cocteau and the Dance, 1986) och därefter Der går dans om Den Kongelige Ballett och sedan Mester om Harald Lander. Den sista kom förresten på engelska förra året. Men om man ska få ut en bok om dans i Danmark, måste man själv ordna finansieringen – dans säljer ju inte särskilt bra. För den engelska upplagan behövde jag dock bara hitta pengar till översättningen, resten stod förlaget Dance Books för, och de säljer ju över hela världen, även om den publiken inte heller är särskilt stor.

Der går dans
Mester

Jag arbetade ju på den goda tiden på Universitetet. Då skulle man använda 50% av tiden till undervisning, 10% till administration och 40% till forskning. Det fanns alltså tid att forska, bara man höll sig inom tidsramen. men kom det resultat så var allt i sin ordning. Nu har man visst skurit ner forskningsdelen till 10-20%. Det är också ett sätt att spara på. Så vi hade det fantastiskt bra på min tid.

Jag var lektor i danska språket i tjugo år, på det lade jag min tid för undervisning, men forskningen ägnade jag helt åt dans. Det var förresten boken om Cocteau som var grunden till att man anordnade en dansundervisning. Kunde man få ett så konkret resultat, så var det kanske dags att börja undervisa om dans.

Reste under tre höstmånader och studerade dansundervisning
Just den perioden hade Universitetet pengar, så man bad mig resa ut till andra länder och se hur man gjorde där. Jag hade varit ganska mycket i Amerika, där det finns dansfakulteter vid flera universitet, så jag bad att få åka till London och Paris och drog jag iväg under tre höstmånader och såg vad som var bra och vad som var mindre bra, och så kunde jag utarbeta en studieplan. Vi fick igång undervisningen 1989, och jag var ansvarig för den till år 2000. Sedan tyckte jag det var dags att gå, man ska inte stanna för länge.

Som jeg kendte dem

Nu håller jag många föredrag och på Det Kongelige håller jag workshops som introduktion till nya föreställningar, där jag samarbetar med koreografer och dansare. Därför kan jag inte längre recensera Den Kongelige Ballett, eftersom jag själv arbetar för den. Och så skriver jag böcker.

Jag arbetar – om jag nu får tid att skriva – på en bok med arbetstiteln Balettens klassiker. Jag tänker skriva om de stora föreställningar av Svansjön, Giselle med flera, som jag sett under femtio-sextio år. Vad jag minns, vad jag finner intressant, vad som har förändrats och även om hur min syn på balett har förändrats genom åren. Den boken hoppas jag få klar till vintern. Nu reser jag till Paris, där jag har en liten skrivlya.

Det blir något av ett testamente – men jag skriver bara om de baletter jag tycker om!

Anders Jörlén
19 nov 2010


  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

  • Ekman Operan sep 2020
    Det var som om man blev ännu mer passionerad av att vara dansare bara för att man inte kunde ge föreställningar
    Dansportalen träffade dansarna Hampus Gauffin och Gabriel Barrenengoa vid Kungliga Baletten i ett samtal om pandemins konsekvenser och om det nya programmet på Operan av koreografen Alexander Ekman.De...

  • Agneta S
    Agneta Stjernlöf-Valcu: Du ska förmedla dansnotationen till dansare så att det blir en föreställning.
    Dansnotationens syfte är inte bara att bevara något som passerat utan först och främst att ge möjlighet till återskapande. En videofilmning är alltid en tolkning av ett koreografiskt verk.Oavsett om a...

  • COW1
    Nationaloperans säsongöppning med en mycket fräsch COW av Alexander Ekman.
    Höstens första danspremiär vid Nationaloperan i Helsingfors hälsades mycket välkommen av premiärpubliken på lördag kväll. Alexander Ekmans COW visade sig vara den energiska laddning som behövs just nu...

  • SHIFT I CACTI
    Höststart på Kungliga Operan – urpremiär av Alexander Ekman
    Den 26 september slår Kungliga Operan åter upp dörrarna för en ny säsong med två premiärer, först ut är Alexander Ekmans SHIFT | CACTI. Därmed flyttas säsongsstarten fram vilket innebär att premiären ...

  • Oscar Salomonsson
    Oscar Salomonsson, premiärdansare – Det udda och uttrycksfullas mästare
    Oscar är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och anställdes vid baletten 1997. Mellan 2004 och 2007 dansade han i Madrid, Spanien.Han återvände till Stockholm och fick utmärkelsen Årets dansare...

  • SigridYAGP
    Om finalen som ställdes in och Sigrids drivkraft, engagemang och hårda arbete
    Sigrid Åberg är 13 år och går Alhanko Academy of Ballet i Stockholm. I höstas var hon i Cattolica, Italien och tävlade i Youth American Grand Prix.I vår skulle hon egentligen åkt till New York för att...

  • LesBalletSuedois
    There is no lack of creativity in the house. We just work in different ways.”
    Nicolas Le Riche – Ballet director of Royal Swedish Ballet – gives Dansportalen an update on the current situation of the company and informs about the plans for the future.Upon arrival of Covid-19 Ro...

  • Paul Marque Le Louvre
    Scènes de la vie confinée de Paul Marque
    A Paris, le confinement règne depuis le mois de mars. Pour les Français il est interdit de passer plus d’une heure dehors ou s'éloigner au-delà d’un kilomètre de sa maison, sinon on écope d’une amende...

  • Paul Marque Louvre
    Meet Paul Marque and a Soloist Dancers Life Today in Paris
    In Paris, social distancing rules have been in place since March. French people are forbidden to spend more than an hour outside or travelling more than one kilometre from their home. If they do eithe...

  • Carmen Helsinki
    En magisk föreställning av Carmen
    En helaftonsbalett i tre akter till musik av Georges Bizet hade premiär på Nationaloperan i Helsingfors i vår. Produktionen var norsk och koreografen var denna gång Liam Scarlett.Alla föreställningar ...

  • GöteborgsOperan
    Vad händer på våra operahus när världen stängs ner på grund av Covid-19? Katrín Hall, GöteborgsOperans Danskompanis konstnärliga chef om situationen i Göteborg
    Dansportalen har talat med Göteborgsoperans Danskompanis konstnärliga chef, Katrín Hall. Hon berättar att man i dessa dagar får använda all sin kreativitet för att hitta och nå publiken och att vara f...

  • Beyond GO mars 2020
    "Allt som man gör i en uppsättning, vare sig det är teater, dans eller något annat rör det sig om en relation med åskådarna"
    GöteborgsOperans Danskompani backar inte för utmaningar. Efter Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon”, med 3,5 ton lera på scenen, och Damien Jalets ”Skid”, där golvet hade en lutning på 34˚, tar de sig nu an ä...

  • Balettpedagogtävlingen
    Många talanger i den nationella balettävlingen
    Den nationella balettävlingen hålls vartannat år av Balettpedagogernas förening i Helsingfors . Den alternerar med tävlingen Ung energi som också anordnas av föreningen. Skolornas intresse stort och ko...

  • Kuckel Foto Mats Bäcker
    Alexander Ekman, highly topical choreographer
    Well renowned choreographer Alexander Ekman , 36, has a voluminous luggage of successes in his baggage. When you open the case, they fly out of it. Eskapist which opened in the spring 2019 at the Stock...

  • Mats Eks "överbord", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: Dmitry Zagrebinoch Daria Ivanova. Foto: Carl Thorborg
    I det vardagliga livet finns inga rörelser som ser ut som de Mats Ek skapar, men i rätt sammanhang, som på scenen ser det helt naturligt ut.
    Tre av världens främsta koreografer Jiří Kylián, Mats Ek och Ohad Naharin – för första gången tillsammans på Kungliga Operan – varav Mats Eks överbord (Woman with water) är en urpremiär.I en danssal h...

  • MarcoMasiariPDL2020
    I think it’s great to show contrasting sides of youth at Prix de Lausanne, to compete with different ways of dancing and the creative process
    Created in 1973 the Prix de Lausanne is an annual international competition for young dancers age 15-18. Its goal is to discover, promote and support the finest talents. More than 70 of the world's mo...

  • aska 2 Oskar
    Jag hade ingen aning om vad dansyrket var – trodde att det var ett ”gig” på Melodifestivalen
    Henrietta Wallberg, Oskar Landström och Philip Berlin är alla utbildade vid Kungliga Svenska Balettskolans gymnasielinje i modern nutida dans.Tre dansare som efter avslutad utbildning varit verksamma ...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil