I boken berättar Erik Aschengreen om sina möten med danshistoriens klassiker, det vill säga dem han själv tyckt om att se gång efter gång i skiftande uppsättningar och under föränderliga tider. Ett trettiotal verk skildras ingående och, i en epilog, berörs andra verk som också kan räknas till klassikerna men inte fått plats bland favoriterna eller inte hunnit bli riktiga klassiker ännu.

Läs här Dansportalens intervju med Erik Aschengreen 2010

Har man dessutom som undertecknad, levt under samma tidsepok och sett de flesta av de föreställningar som omnämns, uppväcks mängder av minnen och känslor från alla teaterkvällar i terpsichores tecken.

Till klassikerna hör givetvis August Bournonvilles Sylfiden, som inleder paraden som omfattar så väl internationella som danska mästerverk och minsann ett svenskt: Birgit Cullbergs Fröken Julie. De baletter han älskar mest är de som berör oss med sin inblick i människors känslor och tankevärld. De som kan ge oss perspektiv på våra egna liv och samhället runt omkring, om det så är verk som tillkommit 1836 eller 1978.

Berättelserna i boken utgår ifrån de föreställningar han sett, främst på Det Kongelige Teater men även vid gästspel av utländska ensembler och på hans egna resor och i Paris, som blivit hans andra hemstad. Här finns allt –  från hans första teaterbesök som ung pojke till dags dato. Han har sett dem alla i rent traditionella uppsättningar eller tolkade av nyskapare som till exempel John Neumeier eller Mats Ek.