Helsingfors: Tero Saarinen skapar förväntningar

Vox Balaenae
Tero Saarinens verk kommer nära, och ändå formar de sin egen värld, så även denna gång. Han närmar sig havet och dess djup i sin Vox Balaenae (Valens röster) och här dansar han solo hela verket igenom.

Musiken är av George Crumb, en representant för modernt amerikanskt – en mängd experiment med framförandet av olika tekniker, klangfärg och harmoni.

Så när Tero rör sig på scenen och kammarorkestern Avanti! ackompanjerar, en trio denna gång med piano, violoncell och flöjt,  är vi i publiken inviterade till en mycket originell tillställning.

Rörelsespråket är poetiskt, från djurvärlden, och atmosfären, abstrakt – vi befinner oss ju vid djupet någonstans ute vid de stora haven. Odefinierbart – det är bara att föreställa sig världar där havens djur har sin tillvaro, hur de lever, rör sig och låter. Detta är Tero Saarinen.

Efter föreställningen är det frågestund. Publiken får ställa frågor till Saarinen själv och några av dansarna. Man kanske har funderat på något speciellt och nu är det en möjlighet för att försöka få klarhet i varför koreografen kommit till en viss lösning, vad dansarna tycker om sakerna eller om de är trötta efter en föreställning.

Inga barn denna gång som skulle undra något, så vi går hem och drömmer om valarnas liv följande natt. Kanske vid den allra sista stranden, såsom Tero Saarinen upplever tillvaron då naturen mår dåligt.

Anita Jokela
27 sep 2012