Artiklar från 2008 – till idag
Snödrottningen ges i koreografi av Kenneth Greve, till musik av finska Tuomas Kantelinen, och baserad på en saga av Hans Christian Andersen – vars handling är placerad i Finland.
Medora har turen att vara älskad av Conrad, piraten som efter många turer i berättelsen kommer att rädda henne ur fångenskapen. Romantiska vyer så det förslår. Sjörövarna i berättelserna är ofta starka, ståtliga och samtidigt ganska snälla figurer – nästan som riddare. De besitter förmågan att röra sig smidigt och snabbt och att hoppa långt, och de kan ju vara kavaljerer också åt damer vilka i sin tur ser det bästa i dessa, i sina skepp stormbekämpande, gestalter.
Tiina Myllymäki och Samuli Poutanen fick ställa upp när det var dags för sista föreställningen. Egentligen skulle Maria Baranova och Michal Krcmár varit i tur att dansa den kvällen – det var dessa skickliga dansare med en del i bagaget som alternerade med de förstnämnda i huvudrollerna. Det måste dock sägas att Tiina Myllymäki utvecklats i sin dans i jämn takt även nu under hösten, och det märktes speciellt på armarna som blivit mer uttrycksfulla, och på skärpa och frasering i rörelserna. Det är tydligt att hon är på väg uppåt i karriären, och närvarande är hon i högsta grad.
Tiinas och Samulis dans tillsammans var harmonisk och välstuderad, han var en säker partner för henne. Nästa prov för hennes del är huvudrollen i Snödrottningen.
En del av herrarnas solouppgifter är karikatyrer, dock nästan bekanta för oss från nyhetsöversikterna i media. Ens tankar går och letar i minnet. Detta är ett verk som visar en värld som borde vara passé, så är dock inte fallet alls. Vi har en något romantisk gestalt som Said Pascha, härskaren i Adrianopel, vilken görs av Henrik Burman med dold och ibland mindre dold glimt i ögat. Imamen, Nicholas Ziegler, och Muftin, Stanislav Beljajevskij, kanske står inför en litet svårare uppgift. Dessa figurer i sina dräkter ser vi alltjämt vid nyhetsöversikterna från fjärran, alltjämt bekanta och exotiska.
När Trädgårdsscenen öppnas blir det helt överväldigande; ordentligt rosarött, sagolikt och romantiskt med girlander och en mängd balettskolelever tillsammans med proffs. Flickorna och pojkarna är disciplinerade och tydligt glada över uppdraget att vara med. Dessa barn och unga dansare kunde sitt och log utan spänning i mungiporna. Charmerande och fräscht.
Om bakgrunden
Baletten är en skapelse av Marius Petipa och Ivan Liska, balettchef vid Bayerska Statsbaletten. Koreografin av Petipa har rekonstruerats av Doug Fullington. Vi läser Ivan Liskas ord i programbladet om denna produktion på Münchenoperan 2007.
Han förklarar att strävan har varit att smälta samman olika traditionella element, eller åtminstone att skapa en version där det konstnärliga allvaret förenas med den nutida publikens rättmätiga krav på underhållning, och vidare att produktionen varit ett resultat av ett långt forskningsarbete. En återgång till Adolphe Adams och Leo Delibes originalpartitur och Stepanov-notationerna*), fortsätter han.
Koreografiskt sett hade baletten inga riktigt stora höjdpunkter, trots variationer som väcker beundran och är krävande. Man trivs med att beskåda den och är nöjd med de bästa prestationerna man fått se under kvällen.
För Le Corsaire hade Operan givit en rekommendation: för barn som fyllt 5 år. När det gäller Snödrottningen, består säkert en stor mängd av publiken av ivriga barn, av vilka vissa inte hunnit bli 5 eller 4 ännu. Biljetterna är så gott som slutsålda till de många föreställningarna men man kan fråga efter avbeställda platser. Nationaloperans nya julbalett har redan skapat förväntningar.
Anita Jokela
26 nov 2012
FÖLJ OSS PÅ
Redaktion
dansportalen@gmail.com
Annonsera
dansportalen@gmail.com
Grundad 1995. Est. 1995
Powered by
SiteVision