Finländsk balettlegend firad vid stor balettgala

HELSINGFORS: Dansaren, balettmästaren och koreografen Elsa Sylvestersson (1924-1996) till ära firades årets Pro Dance gala på Aleksandersteatern i en mycket trevlig atmosfär.

Många i publiken hade känt den mångsidiga artisten som arbetskamrat, och andra hade njutit av hennes verk på Operan. Några äldre kan även minnas hennes dans på scenen eller klassträning med de berömda snabba piruetterna, eller Elsas speciella karaktärsdrag. Detta år blir det alltså 90 år från hennes födelse.

Som dansare hade Elsa Sylvestersson en säker teknik och därtill var hon en fin uttolkare av karaktärsroller. Förutom dessa var hennes Odette-Odile i Svansjön och titelrollen i Eldfågeln mycket uppskattade och välkända.

Speakern Aku Ahjolinna nämnde i sitt introduktionstal att Elsa Sylvestersson under sin tid säkert varit den mest produktiva koreografen i Europa. I Finland definitivt. Av hennes verk från 1954 till 1984 kan förutom de som omtalas nedan även nämnas t ex (i översättningar till svenska) Den lille prinsen, Så tuktas en argbigga, Prinsessan Törnrosa, Petrusjka, Otello, Kortspel, Raymonda, Orfeus, Agon, Phaedra.

Elsa Sylvestersson var mycket påhittig och hennes koreografier kunde visas ännu idag. Det är en annan sak hur de skulle kunna rekonstrueras. Många som dansat dem är ännu i gott skick och nu skulle tiden vara inne att tillvarata dessa personers kunskaper. En uppgift för Nationaloperan kunde man tänka sig.

I publiken på första bänkraden observerar Aku Ahjolinna en kollega från åren på Operan, Seija Silfverberg, och presenterar denna fina ballerina för publiken som en trogen dansare i Sylvesterssons koreografier. Seija Silfverberg med sina sjungande armrörelser och mjuka teknik kan ännu  många i denna publik minnas från hennes aktiva dansarår – bland annat som en ganska oförglömlig Phaedra eller Odette-Odile.

Vid galan visas ett bildspel om Elsa Sylvestersson samt delar av hennes baletter Gajaneh, Romeo och Julia, och Askungen. En scen ur den sistnämnda får börja kvällen, och framme på en bänk sitter de ljuvliga dansarna Jarkko Niininen (Styvmodern) och Anneke Lönnroth och Virve Olsson (systrarna). Niininen syr så att nålen flyger och systrarna Lönnroth och Olsson väsnas.

Man kunde gärna ha fortsatt med dessa från operan pensionerade dansares uppträdande – alla i ypperligt skick och fulla av dansglädje och energi – det var gediget kunnande på scenen med ett läckert minspel. Tuula Källström och Aku Ahjolinna, som själva sågs i Askungen på 70-talet, hade varit repetitörer.

Efter detta är det dags för tolkningar ur Gayaneh med Susmita Meyer-Rochow i Aishas variation, inövad av Tarja Ranta, f d solistdansare och repetitör vid Nationalbaletten, och Suvi Honkanen med partnern Samu Pakkanen i pas de deux ur andra akten.

Tuula Källström och Maija Hänninen hade arbetat med de unga dansarna från Nationalbaletten.  Ranta fungerade även som conferencier tillsammans med Ahjolinna under första hälften av föreställningen, den delen som var ägnad åt Sylvestersson. Den senare delen togs om hand av Timo Sokura.

Anna Jolma, en begåvad ung dam från operans balettskola, får inleda andra delen med Romeo och Julia. Annas dans i Julias variation var tekniskt lätt, fräsch och vacker. En mognare Julia sågs i Linda Haakana, en säker solistdansare med närvaro i allt hon gör, och med mycket inlevelse i den i sin kärlek redan säkra flickans dans med sin Romeo: Johan Pakkanen – även han med värme och trovärdighet. Ulrika Hallberg, som har gjort jobbet med dansarna, var själv en gång under sin ballerinakarriär bland annat en ljuvlig Julia.

Efter pausen ses först unga dansarelever av vilka vissa nyligen uppträtt och fått priser i den Nationella balettävlingen. Utan spänningen från tävlingen kunde många dansa sina nummer till och med bättre. Till exempel är nu Rasmus Ahlgren säkrare i sin Esmeraldavariation, ståtligt framförd!

Operabalettens unga Barbora Kubatova och Oliver Jahelka sågs i ett pas de deux ur Bajadären. och Piergeorgio Regazzo i hans och Duncan Rownes koreografi Beyond the Guilt dansar sitt solo övertygande, med stora lugna linjer och precist.

Anandah Kononens Colours är här ett trevligt mellanmål, i all sin lekfullhet. Operans dansare, klädda i dräkter i diverse färgtoner: grönt, gult och blått bland annat, kan gamet. I högtalare berättas vad som gäller, hur färgerna harmonierar eller kontrasterar med varandra.

Pas de deux ur Skönheten och Odjuret av Javier Torres dansas av Eun-Ji Ha och Frans Valkama till Ottorino Respighis musik. Som vi lite senare, vid stipendieutdelningen, får höra har man uppskattat den utveckling som Eun-Ji Ha visat sin karriär igenom. Hon kom till Nationalbaletten 2007, blev solist och nu är hon étoile.

Under tiden har hennes uttrycksförmåga utvecklats och här var hon rent fascinerande. Om Frans Valkama kan man säga att det varit en glädje att se hur han seriöst jobbat sig framåt, som dansare och partner, liksom i sin förmåga att ta itu med mycket varierande uppgifter, alltid med hög presence.

Föreningen Pro Dance representerar mycket kunnande i sin verksamhet med bland annat många professionella personer med dansar- och/eller pedagogbakgrund som medarbetare. Traditionellt har föreningen kunnat få sina önskemål ifråga om hjälp från fältet uppfyllda. I och med att tiderna ändrats mötte man denna gång vissa nya utmaningar, också finansiella.

Därför kan man tacka alla som ställt upp för att få till stånd denna fina kväll. Alla medverkande ställde upp gratis, och intäkterna gick till stipendiefonden.

Pro Dance delade ut stipendier till ungdomar som arbetat mål- och prestigemedvetet; de glada mottagarna i år var Rasmus Ahlgren, Kira Hilli, Eliisa Nenonen och Katerina Torp. Dessa prisbelönades nyligen även i den Nationella Balettävlingen (se artikel i februari).

Operans unga premiärdansare Maria Baranova och stjärndansaren Eun-Ji Ha fick var sitt stipendium för fortsatt positiv utveckling i konstnärskapet. Pianisten DimitriI Pavlov fick också motta ett stipendium.

Efter stipendieutdelningen fick publiken beundra och njuta av ett pas de deux ur den populära baletten Snödrottningen av Kenneth Greve till Tuomas Kantelinens musik. Maria Baranovas rena och finurligt ritade linjer i luften var oklanderliga, och säkra lyft i armarna på partnern Jani Talo fick vissa i publiken att hålla andan. Parets harmoniska bidrag till programmet var en fin avslutning till kvällen.

Anita Jokela
7 april 2014