Spännande tjugohundratal på Kungliga operan

STOCKHOLM: Många förträffliga dansare lyser i Kungliga balettens nya blandprogram. Det första verket, från 2004, är skapat av en av världens erkänt främsta koreografer: amerikanen William Forsythe. De två övriga, från 2010, har som koreografer kanadensiskan Crystal Pite respektive det israeliska paret Sharon Eyal och Gai Behar.

William Forsythe
I jämnt 30 år har William Forsythe (f. 1949) varit verksam i Frankfurt, först som chef för Frankfurt-baletten, sedan 2005 som chef för egna Forsythe Company. Som ingen annan har han drivit den klassiska baletten mot nya horisonter.

Febrilt verksam visar Forsythe en fantastisk, ihållande förmåga att hålla sig i rörelsekonstens framkant. Förutom koreografier skapar han filmer, utställningar och projekt. 2012 utgav han dessutom fjärde upplagan av CD-ROM-skivan Improvisation technologies.

Med Artifact Suite har Kungliga baletten förvärvat ett verk där dansarna ges alla chanser att visa sig från sina bästa sidor. Sviten är en koncentrerad 45-minuters version, sammanställd 2004, av en helaftonsföreställning som Forsythe skapade 1984.

Denna svit är en enda fest för ögat. Den koreografiska fantasin flödar och avbryts endast av att ridån några gånger faller ned med ett brak, för att efter ett par sekunder åter gå upp: då har dansarna snabbt ställt upp i nya formationer.

Verkets stomme är mycket enkel: två duettpar, stor ensemble och en dansös med funktion som en sorts spelledare. Den rollen har ett originellt namn: Mud woman - möjligen leran i en skulptörs hand.

De drygt 30 dansarna imponerar med precision i grupper och övertygar som briljanta solister. En alldeles särskild överraskning i det första duettparet var Sarah Jane Brodbeck, från Schweiz, ny för säsongen. Hennes långsträckta, vackra linjer liksom ritade svepande, geomentriska figurer i rummet.

Emellanåt kan musik till modern dans vara en prövning för öronen. Så inte här: en Bachchaconne för soloviolin följdes av Bachinspirerad pianomusik (enligt programhäftet: kontrapunktiska visioner)  av Eva Crossman-Hecht, som 1984 var balettpianist för Forsythe. Förträffliga utgångspunkter om man, som koreografen uttryckt sig, vill att publiken ska se musiken i dansarna.

The Other You
Efter fem år med William Forstyhe i Ballett Frankfurt flyttade kanadensiskan Crystal Pite tillbaka till hemlandet och startade Kidd Pivot, en egen ensemble i Vancouver.

Pites The Other You (skapad 2010) är till formen en teatermässig, dynamisk duett. Den börjar med att en man prövar rörelser och former på en docka, som blir allt mer rörlig och initiativrik.

Impulser och reaktioner får snart ett eget liv. Anthony Lomuljo och Anton Valdbauer samarbetar med imponerande uppmärksamhet, timing och känslighet.

Ljuddesign av Owen Belton övergår i en av Ludwig van Beethovens mest kända sonater. Det är då samarbetet mellan dansarna förfinas. 

Bill
Under arbetet med Bill, av de israeliska koreograferna Sharon Eyal och Gai Behar, har Kungliga balettens dansare fått prova på Gaga, en danstyp som utvecklats av Ohad Naharin. Han leder sedan 1990 Batsheva Dance Company, där Eyal var dansös och koreograf 1990-2008.

Halvtimeslånga Bill (2010) är huvudsakligen ett gruppverk för något under 30 dansare. Det börjar dock med fem intressanta solon. Vid sådana tillfällen är det tacksamt att göra identifikationer.

De senaste säsongerna har omsättningen på dansare i Kungliga baletten varit synnerligen stor.  Det har blivit ovanligt svårt att känna igen alla nya ansikten. Denna afton kom jag på mig själv många gånger med att önska att dansarna hade burit namnskyltar.

En ny dansös jag särskilt vill flagga för heter Rena Narumi. I Bill gjorde hon dubbel tour en l'air (snurrade två varv i luften) – två gånger! Hon är den första dansös jag sett göra detta sedan den magnifika Louise Lecavalier i Edward Lockes superhäftiga dansfilm Number One. Det var ungefär tjugofem år sedan.

Enligt planerna skall Rena Marumi dansa Julia i Mats Eks storverk. Kryss i kalendern!

Jag tyckte nog att verkets inledning var starkare än avslutningen. Därvidlag befann jag mig uppenbarligen i minoritet. Bill hyllades med stående ovationer.

Programmet dansas till och med 3 maj och återkommer i höst. Mer än välkommet. 

Peter Bohlin
23 april 2014