Ledande ballerinor och solister med framgång

TALLINN: Den Internationella Dansdagen till ära ordnade Estoniateatern en galaföreställning i maj. Gäster från när och fjärran var inbjudna, och man kunde njuta av en fin helhet. Teater Vanemuine från den anrika staden Tartu fick börja med sitt moderna nummer La Dolce Vita av italienaren Giorgio Madia.

Musiken av Nino Rota och med de talangfulla manliga dansarna (Brandon Alexander, Alain Divoux, Colin Maggs och Anthony Maloney) i spetsen springande genom "scenväggarna" bestående av vita hängande tygstrimlor på tre sidor – roligt att se.

I början kändes verket fräscht. När dock damernas (Maria Engel, Kristina Markeviciute och Raminta Rudžionyte) roll i stort var något som vi känner till från show-världen med bland annat många upprepningar av samma gående med gungande höfter, kom tankarna på att detta har vi sett och även att lagom är nog.

Verket kunde ha mått bra om det förkortats från sina 45 minuter. Man kan dock konstatera att de finns potential och talang i Tartubaletten som har 36 dansare av många nationaliteter. Flera kommer till exempel från Storbritannien, där de utbildats vid Elmhurst School of Dance som i sin tur är lierad med Birmingham Royal Ballet.

Genast efter pausen var det dock dags för dagens festligheter. Estoniateaterns balett visade sig i en ståtlig parad med klassiska, dansanta balettsteg och poser, damerna klädda i vitt och herrarna i frack. Imponerande och in till det sista välrepeterat, bland alla numren var detta kvällens clou.

Många nummer med glans
Därefter var det dags för utdelning av premier. ERGO-priset tilldelas årligen en dam och en herre och gavs denna gång åt Abigail Sheppard och Vitali Nikolajev, den sistnämnda redan en seniordansare och fin tolkare av karaktärer – till exempel Camacho (Gamache) i Don Quijote, narren i Svansjön och Mercutio i Romeo och Julia.

Unga Abigail i sin tur – sedan 2012 medlem i Estoniabaletten efter ett par år i balettskolan vid Nationalbaletten i Amsterdam – är ett löfte med en positiv attityd och stor iver att utveckla sig vidare. I ett samtal med henne berättar hon för Dansportalen att hon kommer från Kanada och trivs på operan i Tallinn. I galan uppträdde hon bland annat i ett modernt solonummer med namnet Mopey till musik av Carl Philipp Emanuel Bach.

De tidigare prisbelönta är Eve Andre och Sergej Upkin (2010), Luana Georg och Jonathan Hanks (2011), Alena Shkatula och Anatoli Arhangelskij (2012) samt Olga Rjabikova och Bruno Micchiardi (2013); alla trogna Estoniasolister med en mängd lyckade rollprestationer bakom sig. Damerna är ledande ballerinor, männen likaså solister med framgång i sina uppdrag.

Luana Georg och Gabriel Davidsson framförde sin harmoniska Trois Gnossiennes (koreografi Hans Van Manen, musik Erik Satie) med ackompanjerande pianisten Anneli Tohver på scenen. Alena Shkatula och Jonathan Hanks dansade duetten ur den nya, intressanta baletten Medea och Sergej Upkin solot Blue Valentine. Alena Shkatula sågs även med partnern Maksim Tšukarjov i det stämningsfulla adagiot ur Svansjöns andra akt, ett mycket bekant nummer såväl för detta solistpar som för danspubliken.  

Med styrka och precision dansades ett fragment ur den nya moderna baletten Symbiont(s) av Wayne McGregor – i stil med det etablerade In The Middle Somewhat Elevated – av Eneko Amorós, Eve Andre-Tuga, Nadeshda Antipenko, Marianne Bassing, Andrus Laur, Bruno Micchiardi och Abigail Sheppard. Eve, lätt som en fjäder, i spetsen av alla dessa skickliga dansare.    

Förutom från Tartu kom gästande dansare även från Finlands Nationalbalett. Maria Baranova strålade på scenen i två nummer, med vackra klassiska linjer. Tuukka Piitulainen var hennes partner i pas de deuxet ur baletten Talismanen (kor. Pjotr Gusev, musik Rodrigo Drigo) och Sergej Upkin från Estoniabaletten hennes partner i Dianas och Acteons pas de deux ur Esmeralda i ett njutbart och vackert samspel. Sergej visade åter en gång sitt bästa dansarjag med glans, speciellt i sina stora elastiska hopp.

Tuukka i sin tur gjorde väl ifrån sig och var en fin partner till Maria. Han började i Helsingfors 2012 som praktikant, och har under gångna säsonger haft många krävande uppgifter. Bland annat har åren vid Bolsjojakademien (2009-2012) bidragit till ett gediget kunnande.

Och Estoniabaletten – jag tycker om den mer och mer för varje gång jag ser dansarna göra sitt bästa på den lilla scenen. Man får hoppas att gruppen snart kunde få uppträda i modernare utrymmen – och trots det kunna få behålla den gamla scenen för mindre produktioner.

Anita Jokela
27 maj 2014