Viktoria vann tv-tävlingen

PILSEN, Tjeckien: 19 juni avgjordes Eurovisionens tävling för unga
dansare 2015. SVT2 sände tävlingen kvällen därpå. Idén med en europeisk tävling för unga dansare är utmärkt.

Under åren har intresserade fått tillfälle att bekanta sig med spirande talanger från många länder, ofta i deras första internationella framträdanden.

Somliga minns fortfarande, med ett leende på läpparna, norske kanonöverraskningen Arne Fagerholt, som i den första tävlingen 1985 erövrade ett andrapris.

Tävlingen har genomgått flera förändringar sedan starten 1985. Från början var moderna dansinslag snarare undantag. I år dansade bara en deltagare en klassisk variation. Frågan har återkommit hur ska man kunna jämföra klassiskt och modernt.

Tidigare har man gjort försök med uppdelning i två kategorier. Man har prövat mycket: 2008-10 kunde tävlingen inte alls genomföras.

I år tävlade tio ungdomar, mellan 16 och 21 år gamla i en och samma klass (den åldersgrupperingen finner jag orimlig, då dansare utvecklas mycket under dessa år).

Den här gången innehöll utsändningen tråkigt nog en provkarta på vad som inte borde förekomma i ett internationellt sammanhang som detta.

Programledaren var över hövan flamsig när han skulle presentera dansarna. När de väl framförde sin solovariation visade det sig att scenografin utgjordes av insidan av en sorts stiliserat nystan som belystes i olika mönster.

Ibland var ljussättningen för mörk, ibland blinkade ljus oroligt på scenografin. Golvutrymmet var för litet. Dansnumren filmades av tio olika kameror, som oavbrutet åkte runt och fram och tillbaka som jojosnurror.

De dansande ungdomarna hade varit värda ett bättre öde. Därvid framstår tävlingen Prix de Lausanne som ett ideal: stor, kal scen, vitt golv, ljusblå fond, starkt ljus. Och framför allt: koncentration på dansarna. Så var inte fallet i denna tävling.

Efter de respektive dansnumren skulle en trehövdad jury framföra sina synpunkter. Juryn saftade på så att det emellanåt var närmast genant att höra lovorden. Därefter skickades dansaren till tävlingens repetitör Cameron McMillan. Han ställde fler frågor – de flesta blev "Hur kändes det?"

Det tråkiga med koreografierna var att de, med något undantag, i alldeles otillräcklig mån förmådde framhäva ungdomarnas talanger. I mina ögon var koreografierna dessutom oftast direkt ointressanta som dansverk betraktade.

Undantag fanns: Min favorit var 20-årige Thijs Hogenboom, som hoppade högt och snurrade snabbt. (Genomgående var det brist på hopp i dansnumren.) Vår svenska deltagare, Agnes Klapp, fick i Mia Staghs koreografi visa tävlingens vackraste linjer.

Dessutom skulle ungdomarna delta i gruppdans. Koreografen, Cameron McMillan, framhöll att man där ville se hur ungdomarna, efter några dagars repetitioner av ett nytt stycke, kunde fås att fungera ihop. Därefter utsåg juryn två finalister, som skulle tävla i ett improviserat "battle".

Vad TV-tittarna därpå fick se var att de två fick varsin glastallrik i pris. (Tidigare under utsändningen hade utlovats ett icke närmare preciserat penningpris. Först efteråt meddelades på hemsidan att första pris var 7000 euro.)

Organisationens hemsida Länk till annan webbplats. är med ett milt uttryck otillräcklig. Var finns tävlingsreglerna? Hur fungerade de nationella uttagningarna? Hur fungerade uttagningen av de tio ungdomar som fick delta i TV-utsändningen?

Historieskrivningen är också inkomplett. Man får söka på andra håll om man vill veta till exempel vilket pris Arne Fagerholt vann för trettio år sedan.

Sammanfattningsvis tycker jag det är befogat med skärpning. Börja med att ta bort flamset. Man måste också tänka mer på de ambitiösa ungdomar som ägnat sin konstart åratal av hård träning.

Det borde vara de och deras dans som är det viktigaste i detta principiellt så lovvärda arrangemang. Då skulle också denna stora Europasatsning kunna bli värd en stor TV-publik.

Finalister:
Victoria Nowak. Polen – vinnare
Staša Tušar, Slovenien – tvåa

Övriga tävlande (ingen inbördes placering):
Klaudio Begaj, Albanien
Anthea Zammit, Malta
Trine Lise Moe, Norge
Thijs Hogeboorn, Nederländerna
Valéria Staškowa, Slovakien
Agnes Klapp, Sverige
Helena Nováčková, Tjeckien
Thomas Rohe, Tyskland

Jury:
Jiří Bubeníček, tjeckisk dansare/koreograf, premiärdansare i Dresden, Tyskland
Alexandra ‘Spicey’ Landé, hip-hopdansare från Kanada
Zenaida Yanowsky, spanjorska, premiärdansare vid Royal Ballet i London.

Peter Bohlin
21 juni 2015