Dans, vänskap, tårar och skratt

STOCKHOLM: Stämningen som strömmar ut från filmduken smittar av sig i biosalongen. Publiken i filmen fokuserar och lever sig in i varje detalj som sker på den lilla scenytan.

De svenska uttagningarna till den stora internationella streetdanstävlingen Juste Debout i Paris är i full gång. Martha Nabwire och Niki Tsappos dansar, ler och levererar.

Året är 2010 och det här är året då tävlingen för första gången får två kvinnliga världsmästare i hip hop.

Trots att jag redan vet hur det ska gå dras jag med i filmen med full kraft. Tora Mkandawire Mårtens dokumentär Martha och Niki lämnar nog ingen oberörd. Åskådarna tillåts att komma riktigt nära huvudrollsinnehavarna och det finns flera spår att följa.

Filmen är lättillgänglig med en dramaturgi som sveper med åskådaren genom en resa fylld av dans, vänskap, tårar och skratt. Dokumentären visas på utvalda biografer i Stockholm och ska snart visas i bland annat New York på NY African Filmfestival, på bio i Sydafrika samt på DSTv, Afridocs som sänds i 49 länder i Afrika.

Marthas och Nikis dans är medryckande och ganska olik varandras, men kompletterande ungefär som deras vänskap.

Nikis ofta mjuka rörelser där hela hennes fysik involveras toppas av ett smittande leende. Det är som att leendet fortplantas i resten av kroppen.

Martha låter hela sitt väsen explodera i en synkroniserad samklang med musiken. Hon är dynamiskt och virtuos varierande. Enskilda improvisationsdelar blandas med gemensamma, i förväg inövade, rutiner.

Martha och Niki utstrålar glädje och gemenskap.

Gemenskapen i dansen knyter dem samman och öppnar för resor runt om i världen på tävlingar, workshops samt för sökandet efter ny inspiration. De växer tillsammans men också var för sig. Vänskapen prövas när de sammansvetsade plötsligt vill olika saker.

Nikis verbala lätthet står som i kontrast till Marthas starka integritet. Niki uttrycker enkelt känslor och tar tillfällen i akt när de dyker upp som när hon under en tävling i Tjeckien ifrågasätter uppdelningen av kvinnor och män.

Hon möts av både uppbackning och oförstående. Niki ler och svarar något i stil med: ”You need my flavour, I need your flavour, we need each other”. Martha är mer sparsam med sina kommentarer och utstrålar att kontakten med sig själv är en förutsättning för att hon ska utvecklas som person.

Jag ger mina varmaste rekommendationer till denna dokumentär och hoppas att många tar sig tid att se och låta sig svepas med av dansen, skratten och tårarna.

Jenny Berkán
13 mars 2016