Påhittigt och njutbart

HELSINGFORS: Jorma Elo fick uppdraget att koreografera
Alice i Underlandet till finska Nationalbaletten och har skapat en fantasivärld enligt egen uppfattning. Det måste dock sägas redan från början att utmaningen i den här uppgiften är stor.

Berättelsen om Alice är känd för sitt unika språk och sina unika språkbilder. Jorma Elo i sin tur är känd för att kunna skapa fina dansscener. Han är numera fast anställd vid Bostonoperan som huskoreograf, och reser världen runt i liknande uppgifter.

Föreställningen börjar lovande, vi ser en trevlig vy i ett borgerligt hem. Alice (Ofelia Hanttu), sju år, med Far (Nicholas Ziegler), Mor (Riina Laurila), Broder (Arne Estlander, senare Frans Valkama) och tjänstefolk har det gemytligt därinne. Alice har ett särskilt gott förhållande till pappan. De gör saker tillsammans, dansar också. Fadern tycks ha hjärtproblem men han ignorerar dem. Lite senare är han död.

I nästa scen ser vi Alice (nu Eun-Ji Ha) som ung dam. Modern har valt ut en brudgum åt henne (Samuel Stevik) men Alice vill inte träda in i vuxenvärlden och ännu mindre acceptera en fästman. Hon stiger in i en fantasivärld, dras till en tavla med ett skogslandskap där hon tror sig se en inbjudande kaningestalt.

Jorma Elo har använt musik som han själv tycker om och skapat sin berättelse fritt utan att alltför noga följa den berömda bokens intrig, t ex är Fadern påhittad, och Klockarkatten förekommer endast några gånger som bild i bakgrunden.

Musikstyckenas längd har fått bestämma hur länge en scen skulle vara och här har vi också en svaghet: vissa scener är alltför långa. Föreställningen blir över två och en halv timme. Jag och andra observerar ganska många sovande barn i salongen när pausen ska börja.

Dock finns det en mängd påhittiga och fina scener och gestalter som man blir intresserad av. De identiska tvillingarna Twiddledum (Christopher Waarhuus) och Twiddledee (Caué Frias) intresserar när de uppenbarar sig inför Alices ögon men de ses på scenen in i det eviga. Även med Hattmakaren trivs Alice och med att dricka te ur de jättestora tekopparna. – Samuli Poutanen gör Hattmakarens roll utmärkt.

Festdeltagare och spelkortsarméer finns det rikligt av med olika namn. Påhittigt också här: fyra 'femhövdade' män bär på två dockor på vardera sidan av sin egen kropp. Men även de befinner sig marscherande länge på scenen.

Michal Krčmářs prinsgestalt i vit dräkt är en ståtlig riddare som räddar Alice till den riktiga dansens värld. Fina och underbara duetter blir det med honom och Eun-Ji Ha. Mera av den här sortens uppträdande kunde man kanske ha önskat sig. Eun-Ji Has Alice är dansant, lätt och sensuell. Hon lever också fullt upp till dramat, en Alice att beundra i varje svängom. 

En bärande roll i detta stycke har även Kaninen, här dansad av Xiaoyu He. Han ledsagar Alice i detta underland, dyker upp med lätta och precisa steg och hopp.

En annan ljusglimt är Hanako Matsunes Hjärter Dam, en fullträff i alla punkter. Hon härskar över scenen, bollar med de små igelkottarna – balettskole-elever som skakar med hela kroppen i sina poser.

Snabba fötter, schvung och ett ypperligt minspel. En träffande analys ligger bakom denna ballerinas rolltolkning. Jag kommer att tänka på härskarinnan Turandot i operan med samma namn. Vi ser fram emot att få se Hanako Matsune snart i andra utmaningar.

Om man ser på helheten verkar den andra akten löpa något smidigare än den första. Det blir dock fart redan i slutet av första akten då Nattsländor och fyra damer och herrar glider fram. Friska vindar blir det även med de färgrika Blommorna, tio damer i tutu, och med dansanta gruppscener, njutbart framförda av en mängd dansare, såväl solister som corps.

Dansarna gör sitt bästa, och de blivande dansarna från operans balettelevskola likaså – fast jag saknar nog åter bättre fotarbete t ex i springandet. En pianosolist (Anna-Maaria Oramo), en klarinettsolist (Niina Selin) och oboesolisterna (Nicola Bell, Keijo Silventoinen) bidrar tillsammans med orkestern till en fin musikupplevelse med många vackra stycken.

Anita Jokela
12 dec 2016