Starkt framförande

HELSINGFORS: Den världsberömda Eifman Ballet från S:t Petersburg sågs åter på Nationaloperan i Finland efter en paus på hela fem år. Gruppens själ är dess ledare: dansaren och koreografen Boris Eifman.

Han kom med sina fina dansare till Helsingfors, och kunde själv ses i salongen vid premiären, och i slutet av föreställningen av baletten Tjajkovskij Pro et Contra visade han sig med sina dansare på scenen. De belönades med stående ovationer.

Tjajkovskij. Pro et Contra
Detta verk fick inleda gästspelet, och det liksom det andra programmet – Rodin - visades två gånger. Många i publiken hade reserverat biljetter till bägge föreställningarna.

Utan tvekan kan man säga att Peter Tjajkovskijs liv intresserar Boris Eifman oerhört mycket. Han har återkommit till temat efter att ha koreograferat en balett med samma ämne redan på 90-talet.

Ganska patetiska scener blir det många av, när man ser detta verk igen. En förtvivlan utan like i huvudpersonens väsen. Den ypperliga interpretören och dansaren Oleg Gabyshev är ett utomordentligt val till rollen.

Tjajkovskij har även en Skuggestalt, som spelas med intensitet av Sergej Volobuev. I Eifmanbaletterna är skådespeleri starkt inbakat, alltid.

Som Nadesjda von Meck, Tjajkovskijs kvinnliga mecenat, sågs denna gång Maria Abasjova, en dansare i gruppen som ofta utvalts till starka huvudroller.

Gruppscenerna är trevliga att se mellan de intensiva solopartierna, om också något föråldrade för dem som är vana att se annorlunda skapelser. Detta stör dock inte länge, vi dras med i svängarna.

Svansjöns vita svanar tillsammans med trollkarlen von Rothbart, åter gestaltad av Sergej Volobuev med de aristokratiska linjerna, tar över.

Nötknäpparen med Drosselmeyer – Volobuev också i denna roll – en sagoprins, Dmitry Krylov med lätta steg, och den mycket flickaktiga Klara, Polina Petrova.

Vidare följer en Eugen Onegin (Volobuev) och en Spader dam – Abasjova som Hertiginnan, och Volobuev som operans Herman. Dmitry Krylov är en ypperlig Joker – alla passerar revy vid skildringen av Mästarens liv.

Melankoliskt så det förslår, och njutbart.

Rodin
Det andra programmet under gästspelet gav oss koreografen Eifmans syn på en annan mästares, Auguste Rodins, liv. Vi får nu en inblick i en skulptörs förtvivlan inför skapandet av sin konst.

Han ser djävulsgestalter – eller flickvännens skapandeiver, vilken han inte ser med blida ögon. Han ser hellre Kvinnan än Rivalen. Henne skall man förhindra att skapa. Detta skildras bland annat mycket tydligt med Rodingestaltens starka grepp runt kvinnans midja och ena fot.

Han, Rodin, skapar sina verk. Volobuev, som tolkar rollen, formar handgripligen meddansarna till en skulptur.

Maria Abasjova som flickvännen Camille framträder starkt. Som dansare är hon otroligt elastisk i rörelserna. Genom dessa speglas hennes tillvaro i livet, ångesten över att inte kunna vara sig själv. Detta verk om en konstnär, eller två, är lite annorlunda i jämförelse med det första, men melankolin är där igen.

Det krävs mycket av en Eifmandansare: en gedigen teknik i både balett och modern dans, även i akrobatik, och förmåga till starkt skådespeleri. Och en kroppslängd på många centimeter mer än vad andra dansare brukar ha.

Allt skall synas precist och tydligt; mästaren Eifman är mycket krävande. – Det finns för övrigt flera exempel på nätet med denna grupp – från föreställningar och repetitioner.

Se vidare på eifmanballet.ru/en/ensemble.

Publiken syntes vara starkt attraherad av det sedda. Åter igen starkt impregnerat av det ryska, lite annorlunda, fascinerande exotiska, lite mer sällan sedda.

Ett fint gästspel!

Anita Jokela
10 mars 2017