Dansarna imponerar stort i föreställningen

GÖTEBORG: Iconoclasm, utgör ännu en länk i spelårets tema: Ikoner. Iconoclasm kan översättas med bildstorm och i överförd betydelse att göra sig av med sina ikoner. Det blir både häftiga bilder och stormande dans.

Två koreografer delar på kvällen – spanjoren Marcos Morau med Rothko Chapel och belgaren Stijn Celis med Storm. Morau utgår ifrån bilder och Celis tar fasta på stormen.

Rothko Chapel
Mark Rothko. född i Lettland, är en amerikansk målare som skapade ett meditationskapell i Texas . Där kan ses en serie av hans målningar som ofta är stora, dova i färgen och abstrakta men fulla av känslor och uttryck.

"Rothkos kapell är inte bundet till någon specifik konfession, men dess utformning är inspirerad av katolsk konst och arkitektur. Det innehåller 14 för detta ändamål avsedda målningar. Av verken är ett en monokrom triptyk i en mjuk brun färgnyans, två triptyker med svarta rektanglar samt fem enskilda målningar." (Wikipedia).

Göteborgsoperans stora scen befolkas av gestalter som förekommer historiskt och ännu levande med varierande uttryck för dyrkan och dogmer, med skilda ursprung, religioner och erfarenheter. Allt från dervischer och tempeldansare till gorillor och turister. De virvlar runt de dyker upp och försvinner. Åskådare vandrar runt bland dem som en del av konsten tills de försvinner in i bilden.

Rothko Chapel: Koreografi, regi, ljud: Marcos Morau & dansarna. Dramaturgi: Celso Giménez. Scenografi: Max Glaenzel. Kostym: Silvia Delagneau. Ljus: David Stokholm

Storm
Det stormar verkligen i Stijn Celis verk. Dansarna grips av vindarna, kastas runt, flyger med, försöker stå emot. Stormen känns i kroppen även hos oss som tittar på. Här blåser allt omkring och blandas, driver runt och blåser bort. Över dansarnas huvud svävar en ringformad konstruktion av metall och svarta speglar, som hotfullt sänks och vrids över människorna. Som publik är man nära tappa andan, det hela känns så påtagligt och levande.

Kanske pågår det hela lite för länge och den hängande konstruktionen sänks och höjs minst en gång för mycket – men man sitter fascinerad och följer de kämpande dansarna.

Storm: Koreografi: Stijn Celis & dansarna. Musik: Lorenzo Bianchi Hoesch. Dramaturgi: Armin Kerber. Scenografi, kostym: Nicolas Musin. Projektioner: Philipp Contag-Lada. Ljus: David Stokholm.

Sammanfattning:
En imponerande produktion. Strålande dansare. Mycket att fundera över och tänka vidare på.

Anders Jörlén
14 mars 2017