Nadja Sellrup: Stockholm 59°North är svenska dansambassadörer

STOCKHOLM: Premiärdansaren Nadja Sellrup, ny konstnärlig ledare för dansgruppen Stockholm 59°North, besökte nyligen Operans balettklubb och intervjuades av Marie-Louise Waldenström och Margareta Lidström, båda tidigare kollegor till Nadja i Baletten. Klubbens ordförande Helena Wigle deltog också i samtalet.

Hur har du förberett dig för din nya position?

Jag fick en förfrågan om att ta över Stockholm 59 i höstas. Min förberedelse inför ett sådant åtagande är att jag varit med i 59 sedan Madeleine Onne startade gruppen för 20 år sedan. Jag har under dessa år fått värdefull erfarenhet från samarbete med många koreografer och konstnärliga ledare.

En viktig del då jag fått förfrågan var att informera mig om ekonomi, styrelse, uppdrag och dansare samt känna vad jag själv kan tillföra med tanke på vem jag är, vad jag vill göra och vill jag verkligen ta mig an ett så stort arbete. Jobbet som konstnärlig ledare är dessutom helt obetalt.

Anledningen till att tacka ja till ansvaret att leda 59 är att man vill dela med sig av erfarenheter och kontakter samt leda gruppen till nya spännande produktioner och konstnärliga mål.

Så några andra förberedelser fanns egentligen inte, mer än att jag bad att få en ganska lång period att tänka på saken. Om jag tar mig an ett uppdrag så gör jag det helhjärtat och engagerat vilket kommer att ta mycket av min tid – jag är ju fortfarande premiärdansös på Operan.

För tre år sedan tackade jag nej till förfrågan på grund av att all min tid gick till att preparera alla produktioner och huvudroller som jag då var engagerad i som premiärdansös på Operan. Nu har jag mer tid för att ta mig an uppgiften att bygga upp 59 som idag har en svag och otydlig plattform.

Stiftelsen har en liten ekonomi, huvudsponsorn har lämnat, så det finns mycket att jobba på. 59 är tillbaka till läget då Madeleine startade gruppen för 20 år sedan vilket man kan skrämmas av men det kan även ses som en möjlighet och frihet – att bygga något nytt, sakta men säkert. Där är vi nu!

Det där gav många nya frågor. Kan du berätta vilka som sitter i styrelsen för gruppen?

Vi har faktiskt en styrelsemedlem med oss här idag – scenografen Bo Ruben Hedwall. Utöver Bo-Ruben så har vi som Ordförande Christina Alman, Ingrid Edström och Malin Livhagen. Så det är fyra medlemmar och fem med mig i stunden.

59s styrelse står, på egen begäran, inför ett generationsskifte vilket vi jobbar med just nu. Christina och Ingrid har nämligen stöttat konstnärliga ledare i 59° i nästan 15 år nu.

Du säger att det är oavlönat för din del. Gäller det samma för dansarna?

Så är det! Den konstnärliga ledaren och styrelsemedlemmarna jobbar helt ideellt! Det är en stiftelse med mycket begränsade möjligheter att ersätta någon.

Gruppens åtaganden är projektbaserade med extern finansiering/sponsring. I vissa projekt som t.ex. vid inbjudan till festivaler, kan föreställningsarvoden vara möjliga.

Dansarna i 59 har alltid haft ett brinnande behov av att få möjligheten att ytterligare utvecklas i nya produktioner och i möten med spännande koreografer och kreatörer, vilket är den absolut största moroten. Sedan att få resa, möta ny publik och visa upp svensk dans och många gånger svenska koreografier, kompositörer, scenografer osv. Vi kan ses som – Svenska dansambassadörer!

Det måste vara en stor utmaning att skaffa pengar, jagar du nya sponsorer också?

Ja, i höstas när jag funderade på att ta över ledningen tänkte jag: vad har jag att ge, vem känner jag, hur ska jag få gruppen att fungera? Inom kultursektorn är finansiering alltid ett stort problem. Men jag är väldigt hoppfull samtidigt som jag är medveten om problematiken.

Kan man söka allmänna bidrag också, utöver de privata sponsorerna?

Grunden för 59 är avlönade dansare från Kungliga Operan. Allt arbete för 59 sker ideellt utanför normal arbetstid – kvällar/helger. Det är oerhört svårt att få allmänna bidrag för turnéer i Sverige.

Dessutom är det svårt att få svenska kulturbidragsgivare att förstå att utöver lön krävs kostnadstäckning avseende resor, transporter, ljus, ljud, kostym, hotell mm för turnéer i Sverige som vi så gärna vill göra.

I början av 59s verksamhet kunde vi söka och få bidrag från t.ex. Kulturrådet och liknande institutioner, men för cirka 10 år sedan förändrades detta vilket fick till följd att vi inte längre har finansiella möjligheter att turnera i Sverige så ofta som vi önskar.

Jag kan inte med tillräckligt stor emfas och med stort hjärta till konsten poängtera hur gärna alla dansare i 59 önskar och vill visa svensk danskonst på högsta nivå i såväl Sverige som utomlands. Vi dansare gör det vi älskar och vi brinner helt enkelt för danskonsten!!

Hur väljer du dansare, väljer du produktioner först och dansare efter det, eller dansarna först och bestämmer sedan vad ni ska dansa?

Jag har börjat titta på gruppen här på Operan. Det är otroligt många nya dansare som har börjat i år. Hittills har 59, till stor del, bestått av premiärdansare och solister från Kungliga Baletten, men jag tittar även på möjliga samarbeten med dansare utanför Operan. Man kan inte ta en dansare som bara passar för ett verk, den lyxen finns inte, man måste ha mångsidiga dansare som kan engageras för ett flertal verk.

59 kan inte heller ha för många dansare. Det optimala är en ”järntrupp” som även tidigare chefer i 59 har haft. Spännande – jag bygger sakta men säkert!!

Jag har även träffat ett flertal koreografer som visar intresse att jobba med 59. Det innebär många roliga och spännande diskussioner.

På fredag ser jag premiären på TheGrey Area och Artifact Suite, och då jag inte är med själv så ska det bli intressant att se kompaniet utifrån.

Hur stor är en bra grupp att jobba med, om du tänker på dina visioner?

Den kan i vissa uppdrag omfatta endast två dansare om det t.ex. är ett pas de deux på en gala eller vid samproduktion med andra grupper. Då behövs två till tre dansare kanske. Men jag anser att en bra storlek på en ”järngrupp” för 59 är cirka 10-12 dansare.

Vi har varit upp till 25 personer som när Jens Rosén, som dåvarande konstnärlig ledare för 59, tog truppen till USA och Sydamerika. Det är nog den största och mest omfattande turné som 59 gjort vilket är ett maffigt uppdrag för en person att hantera.

Vad har du tänkt dig för typ av repertoar, du nämnde nyss svenska koreografer som är intresserade. Tänker du skapa en profil med svenska koreografer? Är den stora funderingen – vad vi ska göra? (Nadja ler).

Jag har tittat på tidigare konstnärliga ledares repertoarer – vad gjorde Madeleine Onne, Johannes Öhman, Jens Rosén och Mia Hjelte....

Madeleine hade en väldigt blandad repertoar, bitvis lånad från Kungliga Operan – verk som t ex dansats under säsongen med dåvarande balettchefen Frank Andersen, som villigt lånade ut repertoar. Hans support till 59 betydde väldigt mycket vid starten av gruppen och han såg ett stort värde för Operan och svensk danskonst i att solister från hans eget kompani åkte ut och promotade svensk dans samt utvecklades tekniskt och artistiskt under semester och lediga perioder som dansare.

En win/win situation för båda parter!

Madeleine lyfte även fram verk ur Drottningholmsrepertoaren och ett flertal gånger med ”galaformat”.

Johannes gick ut stort med svenska koreografer och nischade svensk koreografi men framförde även andra verk.

Jens Rosén använde sig av nätverk och erfarenheter från sina många år utomlands. Vi turnerade nästan bara utomlands med 59 under hans chefskap och hade en stark grupp som reste mycket i perioder.

Mia Hjelte hade mer fokus på dansfilm, sociala medier och mode samt föreställningar i Sverige.

Under mina turnéer med 59 har jag alltid känt ett stort intresse från publiken för ”Royal Swedish Dancers”, svensk koreografi och svensk musik osv. Nu har vi inte svenska dansare i den utsträckningen längre så vi tittar på ett annat format.

Så – vad blir det nu? Vad kommer ni att göra och utveckla? Vad blir gruppens inriktning? Spännande!!

Jag har under mina år som dansare – utomlands och i Sverige – träffat och arbetat med ett flertal spännande kvinnliga koreografer. Känner att jag bland annat vill titta på den möjligheten.

Vilka koreografer jag har tänkt på är för tidigt att säga.

Vi kommer inte att vara en svensk dansgrupp på samma sätt som tidigare men i samarbete med svensk design, musiker etc så erbjuder vi och lyfter fram ett svenskt danskoncept.

Har du kontakter från dina år utomlands som du kan utnyttja?

Ja visst! Det är ett nätverk som jag kan bidra med för att utveckla gruppen. Jag har knackat på hos en del av mina internationella kontakter.

Är det här en början till en nedtrappning för dig själv?

Jag är väldigt nyfiken, ibland, enligt mig själv, nästan påträngande nyfiken. Vi får se vad detta engagemang för med sig. Det kommer en dag då jag inte jobbar på Operan längre då jag måste tänka igenom vad jag vill göra efteråt – jag har redan insett att det inte finns någon brist på nya projekt och min nyfikenhet tar mig hela tiden in i nya samarbeten. Jag ska tänka efter vad jag verkligen vill göra i framtiden och vara försiktig med vad jag till slut tackar ja till.

Det ska bli jättespännande att följa utvecklingen, och vi hoppas att vi får träffa dig om något år och se vart det hela har tagit vägen och hur det utvecklat sig!

Marie-Louise Waldenström, Margareta Lidström, Helena Wigle
7 maj 2018