Hyllning till dansen

HELSINGFORS: Balettfolket samlades på Operan för att njuta av säsongens sista balettkväll. Denna gala skulle ha varit en avskedsföreställning för balettchefen men då han inte fick fortsätta till slutet av mandatperioden blev det inget festligt farväl för hans del.

I stället för en gala med ett tack blev det en gala med namnet Hyllning till dansen; ett mycket lyckat fyrverkeri av det bästa som Nationalbaletten kunde påbjuda. Kompaniets egna krafter var alla i elden och dansade ett urval av de finaste delarna i programmen som setts på sistone. Man hade satsat på verk av mästerkoreografer, och repetitörerna hade gjort gott jobb.

Man hade också inviterat gästande artister att uppträda. En strålande Polina Semionova som under våren redan setts hos oss två gånger som Kitri i Don Quijote, och tidigare premiärdansaren i huset, Julie Gardette med partnern Douwe Dekkers från Norska nationalbaletten.

Som dirigent anlitades Philippe Béran, ett välkommet återseende med honom efter många visiter vid operan, som startade med Crankos Onegin många år tillbaka.

Galans giv – och en mindre anmärkning

Det var inte bara bravurnummer utan även större helheter vi fick se under kvällen. En sak som bidrog till att programmet kändes lyckat.

Finaldelen av Owe Scholtz Sjunde symfoni till Beethovens musik inledde programmet, med Eun-Ji Ha och Michal Krčmář i spetsen. Förutom detta utomordentligt fina solistpar fyllde 30 dansare scenen i de vackra neoklassiska formationerna. Helt enkelt underbart, både att se på och att beakta att dansarna faktiskt var i fin form.

En ung skådespelare uppenbarade sig på scenen efter detta första nummer som konferencier. Helst hade man sett någon med bättre kunskaper inom området balett. Nu blev det stökigt i mångt och mycket. Inom balettvärlden finns många kunniga potentiella presentatörer, hoppas att de i fortsättningen engageras. Vi minns från tidigare personer som den mycket språkkunniga och representativa Timo Sokura och några andra.

Sokura var på plats men han hade inte blivit tillfrågad att ta sig an uppgiften, tyvärr. Nuvarande teaterchef i Willmanstrand hade ändå kommit till Helsingfors. Programbladet med en trevlig layout var dock på tre språk, finska, svenska och engelska – vilket var positivt.

Ett utdrag ur Prinsessan Törnrosa stod sedan på tur, med unga Yimeng Sun som Aurora och med höga benlyft. Hennes fyra ivriga prinsar hette Maksim Tjukarjov, Linas Kavaliuskas, Samuli Poutanen och Evaldas Bielinis, vilka också stödde hennes balanser turvis och säkert.

På scenen uppenbarade sig även åtta väninnor till Aurora och förstås mamma Drottningen (Petia Ilieva) och pappa Kungen (Nicholas Ziegler). Vi fick även se hur slottet förvandlades till en rosengård för 100 års tid.

Wilfried Jacobs hade koreograferat en csárdás – Coppelia Suite – till operabalettskolans unga kunniga elever, de var hela 24 elever. Det var fräscht och glatt dansat och numret passade in i sammanhanget.

Utdrag ur Midsommarnattsdröm av Jorma Elo var åter en helhet, med Tiina Myllymäki som en engagerad och skicklig Titania i spetsen, efter inledningen var det full tumult.

En av skådespelarna i storyn, Wilfried Jacobs, förvandlad till en åsna i händelsernas gång, Frans Valkamas spjuveraktige Puck, Oberon (Sergej Popov), Hermia (Elena Ilyina), Lysander (Florian Modan), Helena (Linda Haakana) och Demetrius (Tuukka Piitulainen) – alla bidrog de tillsammans med ett gäng övriga att det var full rulle på scenen.

Något klassiskt stod på tur när galans gästdansare intog scenen med Carmen pas de deuxet av Liam Scarlett. Den Norske Balletts Julie Gardette, känd för operans publik från tidigare som medlem och premiärdansare i Finlands nationalbalett, och partnern Douwe Dekkers i Don Josés roll visade sig dramatiskt i sitt framträdande.

Utdraget ur Ohad Naharins Minus 7 – en säker publikfavorit med invitationer till vissa från salongen att gå upp på scenen med dansarna och delta – så också här. Därpå paus och glada miner hos alla.

Sibelius Valse Triste har inspirerat koreografen Jyrki Karttunen starkt till en lyckad minibalett. Den är full av påhitt och ändå verkar den som en seriös skildring av – ja, var och en kan föreställa vad man vill: fantasifulla scener i blått och från taket hängande möbler finns här, vilket kan sätta i gång tankarna, vad är detta för en värld. Salla Eerola som modern lyser i sin roll, och dansarna Iga Krata, Marjaterttu Willman, Hasan Topçuoğlu, Jani Talo, Nicholas Ziegler, Eemu Äikiö och Samuli Poutanen rör sig smidigt nästan som i dröm till takterna av den fina musiken.

Detta verk i samband med andra verk formade en kväll som man gärna skulle hälsa välkommen åter.

Angelin Preljocajs Les Nuits har dansats under våren på operan och utdrag ur verket sågs också i galan. Fjorton dansare med Milla Eloranta och Frans Valkama i spetsen var i farten – om ock i en lite utdriven sådan – sensuellt och utmanande skulle det visa sig.

Emrecan Taniş Sand – utdraget var balettens ungdomsgrupps grej, i en något skymd värld rör man sig här. Taniş är dansare i Nationalbaletten och som koreograf har hans talanger noterats såtillvida att vi väntar få se mer.

Eun-Ji Ha var den starkaste aktören i Romeo och Julia pas de deuxet, Sergej Popov är på god väg uppåt, kan man hoppas. Han är faktiskt utnämnd till étoile han också, vilket förutsätter en viss utveckling.

Själv skulle jag gärna se en korrigering av nackens linje, huvudet ser ofta ut att luta redan för mycket bakåt. Eun-Ji Ha har utvecklats under åren till en fin ballerina och gör det bästa av alla sina uppgifter.

Kvällens clou var sist på tur: världsstjärnan Polina Semionova dansade med Michal Krčmář i ett avsnitt ur Don Quijote med sådan glans och balans att det inte var mera att önska.

När Polina på våren gjorde Kitris roll två gånger med Misha väckte det redan jubel, speciellt andra gången då partnerskapet redan hade utvecklats till något riktigt fint. Ett samförstånd rådde i allt.

En av Michals bästa sidor är att han ser ut att bry sig om sin partners välmående på ett sätt som inte alla kan visa på scenen.

Tiina Myllymäki som Mercedes, Nicholas Ziegler, Espada, två väninnor, Rebekka King och Lucie Rákoshniková, samt hela baletten som var engagerad och tycktes vara i feststämning. De dansade perfekt och entusiastiskt.

Anita Jokela
2 juli 2018