Till julen gör de sina första huvudroller i Nötknäpparen

Att få dansa huvudrollen i en helaftonsbalett är drömmen för de flesta dansare. Men få förunnat. På Svenska Balettskolan i Göteborg har eleverna en helt egen uppsättning av baletten Nötknäpparen där de kan få träna att dansa på scenen i olika roller hela vägen upp till en huvudroll.

Dansportalen har träffat tre av eleverna som gör huvudroller vid årets föreställningar av Nötknäpparen på Lorensbergsteatern i Göteborg.

Maxx Bran Pizarro, åk 9
Dansar titelrollen som Nötknäpparen i lag 1. Är även reserv till Marshmallows.

Lana Persson, åk 8
Dansar rollen som Clara i lag 1. I lag 2 gör hon festbarn och snöflinga.

Betty Svensson, åk 8.
Gör Clara i lag 2 tillsammans med en expatriot från Spanien, samt snöflinga i lag 1.

På Svenska Balettskolan i Göteborg är föreställningar en viktig del i utbildningen för att kunna bli professionell dansare. Repetitionerna inför årets extra efterlängtade föreställningar av Nötknäpparen i december, började direkt efter sommarlovet och finns med på dansschemat under hela höstterminen.

Efter höstlovet anländer Bettys nya danspartner Arturo Lizana Garica för att repetera in Nötknäpparen ihop med Betty. Arturo är född i Granada och flyttade till Madrid i höstas för att studera på Real Concervatoire de Mariemma. Nu kommer han alltså till Svenska Balettskolan som expatriot-elev och går in i huvudrollen som Nötknäpparen ihop med Betty Svensson i lag 2.

Vad tänkte ni när ni såg era namn på rollistan för huvudrollerna?

Maxx: Spännande och intressant. Det kändes kul också.

Lana: Jag blev lite nervös. Man hoppas ju alltid på det bästa.

Betty: Alltså, man har ju alltid sett rollen som Clara som – wow – och tänkt … att en dag, om det kommer vara jag. Magiskt.

De har, alla tre, redan dansat mindre roller i föreställningen. De har sett lite av andra versioner av Nötknäpparen och klassisk balett på film och någon enstaka föreställning på scen, som Giselle och Svansjön. Men det är inte helt lätt för då måste de bege sig till någon av Nordens eller Europas huvudstäder. Svenska Balettskolan brukar resa med eleverna för att de ska få se balett på riktigt men under pandemin har det inte varit möjligt. Så jag frågar istället vem de repeterar med?

”Tania”, svarar alla tre i kör.

Tania Rodriguez är lärare i klassisk balett på skolan och kommer närmast från KHIO, Kunsthøgskolen i Oslo. Tania är mexikanska och utbildad vid National Institute of the Arts INBA. Hon har dansat i Mexico City Ballet (Ballet Company for Youth) och National Ballet of Mexico (Compañía Nacional de Danza, México). Sin pedagogexamen tog hon i Canada National Ballet School Diploma-program TPPD (DIP), 2006.

Är Tania bra?

”JAAA!!!”, utbrister alla tre.

På vilket sätt?

Betty: ”Hon ger tips och inte bara korrektioner och säger vad hon menar med dem. Till exempel säger hon inte bara ”höften”, utan förklarar vad jag gör med den. Det är bra.”

Har ni även andra repetitörer, som coachar er?
Maxx: ”Bara när vi repar ’Marshmallows’, då har vi killar Roman”.

Betty: ”När jag repar ’Klubbor’ har vi tjejer Susanne.”

Susanne Lindström är danslärare i klassisk balett på skolan sedan många år. Susanne är utbildad balettpedagog vid The Royal Ballet School Teachers Training Course, en av världens främsta balettskolor.

Roman Rumyantsev är lärare i klassisk balett och huvudlärare i scenisk folkdans på Svenska Balettskolan. Tidigare solist vid Moscow City Ballet, Moscow Classical Ballet, Imperial Ballet och Kreml. Roman är även utbildad inom scenisk folkdans och karaktärsdans i Ryssland.

Betty berättar att hennes nya danspartner Arturo, kommer till Sverige först efter höstlovet. Då ska de träna extra två heldagar för att komma i kapp, medan de andra har teori. Jag frågar hur det känns att behöva repetera utan partner så länge.

”Lite nervöst, för att det är så olika att dansa med olika personer, men det ska bli intressant att få lära känna annat blod.”

Vad är den största utmaningen med era roller?

Lana: ”Musikaliteten. Vi har många små rörelser som ska komma exakt på rätt taktdelar i musiken. Och då finns det rätt många man ska komma ihåg.”

Jag frågar hur hon gör för att känna in, eller som hon själv säger; nöta in musiken. Om hon brukar lyssna på den t ex när hon är hemma eller på väg till skolan. Jag tänker att idag finns ju musiken på nätet och på Spotify. Till svar får jag lite förvånande: ”Ah, nh, eh, nej…vi har inte den musiken.”

Hur skulle ni beskriva Sebastian Michaneks version av Nötknäpparen och koreografin?

Maxx: ”Glad och annorlunda. I andra akten är det godis som dansar, det brukar det ju inte vara. Men det är smart, för det är kul för släktningar och ungar som kommer och tittar.”

Betty: ”Det är så kreativt med något annat, att det inte är samma som i andra versioner jag har sett, utan mer utmärkande för Svenska Balettskolan i Göteborg. Jag tycker koreografin är väldig glad, det är verkligen saga.”

Vad är svårast och klurigast med din roll Maxx?

Maxx: ”Placeringen. Att man är på rätt plats, det är ju så många andra på scenen samtidigt. Och så känslan – att gå från att vara en soldat som ska skydda Clara till att fajtas med råttkungen för att sedan bli förälskad i Clara – den är lite svår att visa fram.”

Det är många nya saker för eleverna att tänka på och snabba omställningar som de måste kunna hantera. De ska även klara att mima på balettspråk. Vi pratar vidare om hur de tänker kring att agera och gestalta sina roller och hur de får ut hur de känner med ansikte och kropp.

Maxx: ”Jag tycker det är svårt att beskriva hur Nötknäpparen ska vara, liksom exakt. Känslan kommer nog när vi har genomdrag på scenen. Det blir mer äkta då.”

Det blir det säkert, säger jag och frågar försiktigt om de tror att man bör vänta tills att man står på scenen och förlita sig på att känslan bara kommer då, eller om man behöver öva även på uttrycket innan man står där i kostym och smink med full belysning, dekor och alla runt omkring sig. Vi enas om att man måste tänka på själva rollen långt tidigare, och alla tre verkar inte att annars är man lite sent ute.

Får ni hjälp med instuderingen av själva rollkaraktärerna? Eller vet ni hur ni vill göra Clara och vem Nötknäpparen är?

Lana: ”Clara är ju ett barn, hon är glad och lekfull, Vi har fått lite hjälp av Susanne. Hon har berättat att vi inte ska vara så prinsessiga, utan mer glada och lite busiga och där för att leka och ha kul.”

Så bra, det är ju väldigt viktigt att ni vet hur rollerna ska vara och känner till koreografernas olika tolkningar och intentioner. Det måste man tänka på i alla roller. Det är ju det som är så roligt också, när man får göra roller och plocka fram någonting av sig själv i rollen. Så ta chansen nu när ni har den, säger jag till alla tre.

Hur mycket repeterar ni så här två månader före?

Betty: ”En gång i veckan repar vi pas de deux-avsnitten, men vi tränar också andra delar och de scener där det är andra dansare med, och de uppgifter vi har i andra lag. Sen blir det mer och mer ju närmre vi kommer föreställningarna.”

Suget efter att kunna ge balettföreställningar igen märks tydligt även på biljettförsäljningen. Man har redan satt in en extraföreställning. Det stora grand pas de deuxet, sockerfén och Drosselmeyer görs av gästande danssolister från Kungliga Baletten, tjeckiska Nationalbaletten och danska Den Kongelige Ballet.

Till våren, två år efter den planerade urpremiären är det sedan äntligen dags för skolans andra stora helaftonsbalett, Peter Pan. Ett helt nytt originalverk, även det iscensatt av skolans konstnärlige chef, Sebastian Michanek.

Repeterar ni även på Peter Pan nu under hösten?

Maxx: ”Näe, inte just nu, vi var ju färdigrepeterade innan sommaren. Så vi vet redan vilka roller vi ska ha. Fast flera av oss har fått nya roller innan vi ens stått på scenen i de första rollerna vi fick eftersom premiären flyttats fram flera gånger på grund av pandemin. Men nu ska det bli kul!”

Lanas storasyster Laura gick ut Svenska Balettskolan i våras och går nu gymnasiet på Kungliga Balettskolan i Stockholm. Jag undrar hur det går för henne? Det går bra, säger Lana, men Maxx vet mer och berättar:
”De ska göra Svansjön på Operan i Stockholm och då har Laura gjort audition. Hon får reda på den här veckan ifall hon får vara med.”

Tycker ni det är kul att stå på scenen och göra föreställningar?

Alla: ”Ja, det är fantastiskt. Det är det bästa på hela året.”

Vad har du för planer efter 9an, Maxx?
Maxx: ”Jag söker till en massa skolor och stipendium som Carina Ari. Jag tänker på ABT, Tring, Royal, Palucca, Stockholm…”

Ja, det finns många bra skolor, det är bra att du har koll. Och ni tjejer, ni har ett år kvar, men sedan?

Betty: ”Mitt drömkompani är typ ABT och Norge. Jag tycker det är så fascinerande att de tar in långa dansare i Norge. För jag är ganska lång själv. Och så gillar jag Royal Ballet, men jag kommer söka till typ alla skolor, jag vill komma bort från Sverige.”

Betty är 1,64 m lång. Jag inflikar att det inte är så långt för att vara dansare, att hon inte behöver vara orolig, det är en bra längd. Efter en stund säger Lana att hon inte har tänkt så mycket på framtiden ännu, men att hon vill fortsätta dansa. Jag tänker; härligt och säger; Håll er friska, starka och skadefria!

Tania instruerar tjejerna med hjälp av videofilm från en tidigare föreställning. Video Heléne Friberg

Vad tycker ni tjejer är största utmaningen med rollen som Clara?

Betty: ”Vi står så länge på tå, så det är ganska tufft. Jag har aldrig varit på tå så länge förut. Det blir mycket fotbad.”

Lana: ”Jag tror det kommer bli lite svårare när vi kommer på scenen med strålkastarna och allt, jag har ju aldrig dansat på scenen i tåskor förut.”

Betty: ”Inte jag heller! Föreställningarna har ju varit inställda så länge.”

Oj, det är en tuff utmaning för bägge tjejerna att få en så stor roll direkt och dessutom på tå. Det är både modigt och imponerande. Jag undrar om de har fått tillräckligt med tåskor, så att de inte står utan en dag och det inte finns några passande skor. Blir det panik då eller? Inget svar kommer, båda tjejerna tittar bara lite förvånat på mig, som om den tanken aldrig slagit dem. Jag frågar istället om de har provat sina kostymer ännu och alla tre nickar.

Betty: ”Vi har provat dem igen, nu precis. Alltså nattlinnet satt bra på mig, men så delar vi på en klänning också och den hade blivit lite kort för mig. Men jag har den bara några minuter så det ska nog gå bra.”

Tänk er att ett gäng kompisar ska gå och se Nötknäpparen med er i huvudrollerna. De vet inte hur ni har det på dagarna. De har säkert massor av frågor. Vad skulle ni då berätta?

Maxx: ”Ja, att jag tränar varje dag för att kunna stå på scenen och göra Nötknäpparen, en soldat som ska skydda Clara i drömmen.”

Lana: ”Jag ska dansa i en balettföreställning med mycket känsla, det är lekfullt och juligt. Jag ska göra Clara, en tjej på typ 12–13 år, som drömmer en massa.”

Vet ni i vilken tidsepok som föreställningen utspelar sig i? Är det nutid eller för länge sen?

Betty: ”Länge sedan, det är stora kjolar som vi inte skulle ha idag. Ingen tv, men alla dansar kring granen och leker.”

Det låter bra, hur går det med plugget i övrigt, ni går ju sista åren i grundskolan, är det tufft?

Maxx: ”Det går bra, men det är större uppgifter och inlämningar som man kan behöva skriva på datorn när man kommer hem och är trött efter att ha tränat.”

Tror ni att ni skulle haft mer ork om ni inte dansat så mycket på dagarna?

Svaret blir både ja och nej. Betty tar vid och säger att hon känner sig ganska pigg:

”Sömnen är det viktigaste när vi tränar så hårt. Så jag tänker mycket på att få sova tillräckligt och balansera allt, jag lägger mig runt nio, halvtio.”

Jag undrar om de brukar ha med sig mobilen i sängen? Njae, inte jättemycket, blir det mumlande svaret från de tre. Det känns inte helt sanningsenligt.

Brukar ni titta mycket på nätet och i sociala medier på andra dansare?

”Ja, på Insta”, svarar alla tre.

Har ni något favoritkonto som ni följer?

Maxx:” Ja, balettkonton på Insta.”

Betty: ”@danceoftheworld, där får man se olika saker från olika kompanier i världen så att man inte tröttnar.”

Lana: ”Jag kollar lite random, det som kommer upp i flödet bara.”

Går ni inte in på något speciellt konto? Jag brukar t ex kolla på @marianelanunezofficial.

Betty: ”Jaaa, hon har bra närvaro på scenen.”

Maxx: ”Ja, jag kollar hennes konto också, och @nikishafogo.”

Marianela Nunez, är från Argentina och sedan 2002 premiärdansös vid The Royal Ballet i London.

Nikisha Fogo är född i Sverige och utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan. Sedan 2018 är hon premiärdansös vid Wiener Stattsoper.

När ni tittar på andra dansare, vad tittar ni efter, kan ni lära eller inspireras, snappar ni upp något?

Betty: Det är olika stilar, ibland kollar jag på Vaganova och ibland på Royal Ballet. Jag gillar Royal Ballet, för deras stil är mjuk och armarna har flow.”

Lana: ”Jag brukar kolla på deras teknik, t ex hur de får så höga ben. Att de först lyfter knäet så högt de kan innan de gör developpé.”

Tycker ni att de verkar få andra råd och instruktioner eller ser ni olika stilar och tekniker jämfört med hur ni får lära er?

Betty: ”Jag tycker vi får ganska mycket genom att våra lärare kommer från olika kompanier och länder. Som t ex Jon Ugarriza, han är spanjor men har jobbat överallt. Och Roman, han är från Ryssland. Så vi får en smak av de flesta stilarna, vilket är bra, för om man t ex gillar Romans ryska stil, så kan man söka till Vaganova.”

Jon Ugarriza är danslärare i klassisk balett på skolan. Han kommer från Spanien och har en examen i koreografi och dansteknik från utbildningsministeriet och American Ballet Theatre® National Training Curriculum i New York.

Ni har precis haft Petrusjka Broholm, från ABT Jacqueline Kennedy Onassis School, som gästlärare, hur var det?

”JÄTTEROLIGT! Man får jättebra tips, det var jättehäftigt”, säger alla i mun på varandra.

Petrusjka Broholm, är född i Danmark och tidigare solist vid bl a Den Kongelige Ballet. 2018 utnämndes hon till huvudlärare för ABT JKO skolans pre-professionella division, av Cynthia Harvey.

Det märks att alla tre är taggade för kommande veckor av repetitioner och föreställningar av Nötknäpparen. Vi avrundar vår pratstund och jag önskar dem varmt lycka till och säger till dem att göra sitt bästa och inte glömma att ha roligt också. Då brukar det gå bra.

För dig som är nyfiken på att se de tre huvudrollsdebutanterna och alla elever på Svenska Balettskolan dansa in i den sagolika dekoren på Lorensbergsteaterns scen rekommendera att genast boka biljetter på notknapparen.se Länk till annan webbplats.

Där kan du även läsa mer om alla solister samt se den spännande dokumentärfilmen ”Vägen till Nötknäpparen” som ger inblick kring arbetet bakom kulisserna.

God Jul!

Heléne Friberg
Göteborg