Huvudbild: Konungen och Drottningen omgivna av årets stipendiater i Déjeunersalongen på Drottningholmsteatern 11 juni.
Fr v Hannes Meidal, Milanka Noveska, Simon Landqvist, Matilda Larsson , Clarice Granado, Emma Nyman, Linnea Andreassen, Karl Söderström, H.M. Konungen, Bernard Cauchard, H.M. Drottningen, Ingrid Rådholm Konvicka, Emil Norlin, Ulf Hedberg, Angaragbayar Zolam, Nora Hessen Wallqvist, Catharina Lundin, Anna Kjellsdotter, Vänföreningens ordförande Wilhelm Lüning. Sittande: Miranda Benramdane Fält, Melina Slamti, Arash Azarbad. Saknas på bilden: Elin Gabrielsson Längst fram: elever från Kindahls Dansakademi på Ekerö. Foto Markus Gårder
Lästid: 6 min
På Drottningholmsteaterns Vänförenings årliga Högtidsammankomst i juni var Bernard Cauchard en av stipendiaterna.
Efter ett divertissement, som alltid framförs av stipendiaterna, utdelades stipendierna av Kungen och Drottningen på teaterns scen.
Årets sammankomst var tillägnad Kungaparet med anledning av deras guldbröllop. Temat för divertissementet var kärlek. Manus och regi Tuvalisa Rangström, urval och musikalisk ledning Elin Gabrielsson, kostym Anna Kjellsdotter.
Bernard Cauchard fick sin dansarutbildning i Frankrike på Conservatoire National Supérieur de Musique Lyon, och blev efter sin utbildning anställd på Lyon Opera Ballet.
Där mötte han Mats Ek första gången 1987 och blev oerhört inspirerad av att arbeta med honom. Lite senare sökte sig Bernard därför till Cullbergbaletten under Mats Eks ledning och fick ett kontrakt. Han blev kvar i kompaniet tills 1997.
Förutom arbete som dansare och skådespelare med svenska och internationella koreografer, har han bland annat regisserat uppsättningar på Riksteatern, Tyst teater, Stockholms stadsteater, Marionetteatern och Theatre du Soleil.
Några av de produktioner vi har kunnat se honom på TV i är Mats Eks Svanjön och Birgitta Egerblads Hemliga rum och Händelser i hemmet. Han har också medverkat på Dramaten som skådespelare i bland annat Köpmannen från Venedig och Spöksonaten.
Bernard är också autodidakt musiker och har uppträtt som musiker i ett flertal baletter och teaterföreställningar. Några exempel på de instrument han spelar är Concertina, Dragspel och Bandonéon.
För uppsättningen Papper tilldelades han Svenska Teaterkritikers Förenings Barn- och ungdomsteaterpris.
Våren 2025 regisserade och koreograferade Bernard en mycket uppskattad barnföreställning på Drottningholmsteatern, Drömtapet – en slotssaga. Den framfördes i Déjeunersalongen.
Vad inspirerade dig till att göra en barnproduktion på Drottningholm?
2024 såg jag Rokokomani en uppmärksammad konstinstallation och utställning som visades i Déjeunersalongen på Drottningholms Slottsteater. Den visade ett kreativt möte mellan tre olika hantverk och fiktiva karaktärer från Gutstav III:s teater.
Skrädderi och kostym av Anna Kjellsdotter, keramik skapad av konstnären Anna Bergman Jurell och handmålade tapeter av Sara Lundström. Efteråt blev jag tillfrågad av teaterchefen Anna Karinsdotter om jag ville göra en produktion med kostymerna från utställningen.
Jag tände på idén. Jag fick fria händer och en fantastisk ensemble med dansare, sångare och musiker. Det var ett drömjobb. Det var ledsamt att lämna Drottningholm när allt var över. Det är en väldigt speciell plats, en annan värld med en unik atmosfär.
Vad ska du göra med stipendiet från Vänföreningen?
Jag vill använda det till att fördjupa mina kunskaper i barockdans.Jag vill åka till Paris och följa arbetet med Compagnie Fête Galante och koreografen Béatrice Massin.
I Frankrike är barockdansen stor och det finns många barockdansare. Inte som i Sverige där det finns så få trots att man har den fantastiska Drottningholmsteatern. Jag tänker också besöka Chateau de Versailles dansmuseum.
Resan skulle fungera som underlag för en workshop för tre dansare i Stockholm som förhoppningsvis ska kunna leda till en ny produktion för barn och ungdom.
Skulle du vilja göra den på Drottningholm?
Ja absolut. Jag tycker Drottningholm borde ha ett Unga Drottningholm som andra teatrar. Där barnen och ungdomarna får möta den magiska teatern, upptäcka musiken, kostymerna, kulisserna och det fantastiska maskineriet.
Vad är det som inspirerar dig med barocken. Varför är den viktig?
Jag fick en jättekick med Drömtapet. Jag studerade barockdans i min utbildning och uppskattade det mycket. Jag älskar den franska filmen Kungen dansar som handlar om Ludvig XIV och utspelar sig i Versailles.
Det var en galen tid de vågade mycket och var modiga. Man blandade musik, teater och mest dans, man tog verkligen ut svängarna.
Man borde fortfarande idag med respekt för barocken och den tiden våga bryta gränser och go crazy. Det känns som att allt kan vara möjligt.
Vad har du för höjdpunkter från din dansarkarriär?
Min tid i Cullgergbaletten var fantastisk. Det var så inspirerande att få arbeta med Mats Ek. I hans balett Törnrosa dansade jag Prinsen. Det sista jag gjorde som dansare i Cullbergbaletten var att dansa Prinsen som gäst i Hamburg Ballet. En annan höjdpunkt i karriären var Händelser i hemmet av Birgitta Egerblad.
I ditt uppträdande på Högtidssammankomsten inte bara dansade du utan du spelade Bandonéon också.
Jag spelar i två olika ensembler Les Suédoise du Midi och i Le Trio Nord Sud. Vi ger konserter i Frankrike och i Sverige. Första gången jag spelade dragspel på scenen var i Carolyn Carlsons helaftonsverk Sub Rosa koreograferad för Cullbergbaletten. Då hade jag spelat i ett år. Jag har alltid älskat musik och instrument.
I den första barnproduktionen jag skapade Bertil Dragspelsson spelade mina dragspel huvudrollen. Att arbeta med Carolyn Carlson var också en av höjdpunkterna i min karriär. Hon arbetade mycket med improvisation och öppnade upp och utvecklade min kreativitet inom dans, musik och teater.
Har du något nytt projekt på gång?
Jag arbetar på en självbiografi som ska bli en monolog med dans och musik för barn. Anledningen till att jag vill göra det är att berätta min historia och hoppas att den kan uppmuntra andra. Jag hade problem i skolan, min mamma försökte övertala mig att prova på dans. Till slut gjorde jag det, då var jag 16 år. Från den dagen öppnade sig allt för mig och jag fick flyt.
Det jag vill säga till barnen är att inte ha några förutfattade meningar utan att våga prova på det som kommer i ens väg och ta vara på de möjligheter som bjuds. Om jag inte hade vågat det hade jag aldrig fått uppleva allt det fantastiska jag fått vara med om.
Margareta Lidström
Stockholm
