LONDON: Royal Ballet Schools årliga matiné i Royal Opera House, Covent Garden, förorsakar uppståndelse som inget annat. Luften surrar av drömmar och förväntningar när tredje årskursen övergår till yrkesdansare och de övriga, nafsande dem i hasorna, avancerar en nivå högre.
Det finns en del klart blivande stjärnor och en massa talanger på väg. Lång och elegant knep Joseph Sissens ett kontrakt med Royal Ballet och sju andra fick ’Aud Jebsen-kontrakt’ som ”Young Dancer”.
Avslutningsparaden ”Grand Défilé” på the Royal Opera House. Foto Johan Persson
Kaho Yanagisawa, en japansk dansare med fint utmejslad teknik och tilltalande värme, dansade pas de deux ur Kenneth MacMillan’s Soirées musicales med Giacomo Rovero. De dansade med en professionell lätthet och undomens fräschör. I pas de deux från Frederick Ashtons Rhapsody, med Francisco Serrano som partner, visade hon all den älsklighet och lätthet som detta verk kräver, plus magiskt trippande bourréer [små steg på tåspetsarna]. Yanagisawa är engagerad av Kungliga Baletten i Stockholm från och med nästa säsong – och de har hittat en juvel!
Andraårseleverna fick sitt glansnummer i Ashtons Les Patineurs (Skridskoåkarna). Harrison Lee lade självklart beslag på rollen som ’Blue Boy’ och klarade alla utmaningar, roterande som en propeller medan ridån gick ned. Det var fint att se Stijn Celis Vertigo Maze (Svindlande labyrint) i London. Hans stil, sval till känslan och stark i rörelserna, utfördes väl, särskilt av Estelle Bovay.
Misstagsvalsen ur Jerome Robbins The Concert var ett inspirerat val som föll dansarna i smaken, de prickade in varje balettskämt och övertygade med ohämmad humor. Juniorerna från White Lodge gjorde sig ännu bättre på den stora scenen i Liam Scarletts Allegro de Jeunesse och Helgi Tomassons Concerto Grosso fick ett framförande med stjärnglans av tredje årskursen. Den kunde endast överträffas av den Grand Défilé som avslutade föreställningen i triumf.
Christopher Powney leder en skola han ska vara stolt över.
Maggie Foyer
Översättning Anders Jörlén
