I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival, den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld, en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Dansteater, hade målgruppen 6 till 9 år och ungdomliga vuxna. Terpsichore! – när musiken dansar var en timslång musik- och dansfest med renässansmusik i härlig samverkan med nio olika dansstilar.
Josefine Chiacchiero som lyrikens musa, Polyhymnia. Bakom: Linnéa Redblad. Foto Patrik Sörling
Karin Modigh och Matilda Larsson stod för regi, koreografi och koncept till I fablernas värld. För scenografi, kostym och rekvisita ansvarade Gustav Udd. Blott fem personer på scenen dansade, sjöng och spelade musik och teater i många vackert fantasifulla djurkostymer. Min favorit var den dansanta syrsan, men här fanns mycket att glädja sig åt för barn och äldre.
De nio muserna dansar
Det var Peter Pontvik, konstnärlig chef för festivalen, som kläckte idén om en konsert med nio renässansmusiker och nio dansande muser i luftiga kostymer, lätta att dansa i. Med erfarne specialisten Patrik Sörling som regissör och koreograf blev resultatet en riktig musik- och dansfest.
Nio handplockade musiker spelade 23 av de över 300 instrumentala danserna i Michael Praetorius mästerliga svit Terpsichore. Nio handplockade, eminenta dansare med var sin dansstil som specialitet, smyckade den scen som än så länge heter Musikaliska, nära Nybroplan.
Matilda Larsson som dansens musa, Terpsichore. Foto Patrik Sörling
Vad som gjorde denna konsert till något ojämförligt var den härliga helheten. När eleganta barockdansösen Matilda Larsson (Terpsichore), som första danskonstnär, avslutat sitt soloinslag, stannade hon kvar på scenen, betraktade nästa solodansös/musa och fortsatte därefter dansa tillsammans med henne. Och systemet fortsatte för varje musa, tills hela scenen var fylld av dans.
Det märkliga med Patrik Sörlings medverkan var att han dels skapat sköna koreografier till varje enskild dansös, och samtidigt för de växande grupperna lyckats skapa helheter som fungerade alldeles beundransvärt.
En välfunnen överraskning mot slutet av konserten var Mathias Terwander Stintzing i rollen som Melpomene, tragedins musa. Hans specialitet visade sig vara voguing och waacking (det senare är en stil som till en början bestod av stora, roterande armrörelser, gärna ovanför huvudet). Sörling lyckades också infoga Stintzings stilar i helheten, och dansören var den ende som dessutom fick talade repliker att framföra, en från Euripides Medea, en från Aristofanes Lysistrate.
Peter Bohlin
19 juni 2023
Medverkande dansare, med roll och dansstil, plus den ordning i vilken de gjorde entré.
Matilda Larsson: Terpsichore, dansens musa. Barockdans.
Linnéa Redblad: Kalliope, sångens musa. Nordiska folkliga danser.
Nora Ekman: Clio, historiens musa. Klassisk balett.
Josefine Chiacchiero: Polyhymnia, lyrikens musa. Flamenco.
Vafa Nadi: Euterpe, musikens musa. Magdans fusion.
Kyrie Oda: Thalia, komedins musa. Modern dans, pantomim.
Pauline Reibell: Erato, den erotiska poesins musa. Indiska klassiska danser.
Mathias Terwander Stintzing: Melpomene, tragedins musa. Voguing, waacking.
Elisabeth Ludwig: Urania, astronomins och astrologins musa.
Huvudbild: Från vänster: Kyrie Oda, Linnéa Redblad, Matilda Larsson, Josefin Chiacchiero (delvis skymd), Nora Ekman, Elisabet Ludwig, Pauline Reibell (skymd), Mathias Terwander Stintzing och Vafa Nadi. Foto Patrik Sörling
