HELSINGFORS: Schackspelet och dess värld är ramen för ett verk av koreografen Teet Kask enligt ett libretto av Andri Loop. I spelets värld växer en mästare upp och rör sig i världstoppen under 1930-1960.
Paul Keres var född i staden Narva, Estland, 7 januari 1916. Han avled i Helsingfors 5 juni 1975, i mitten av det kalla kriget. Han var också en författare i genren schackspel. Estlands 100-årsjubileum till ära har han blivit porträtterad i en balett som fått namnet efter mästaren: Keresbaletten. Detta mycket eleganta verk sågs också i Helsingfors, på anrika Aleksandersteatern. På dess scen passade det utmärkt.
Regissörer för helheten var Sander Mölder och Timo Steiner. För en scenografi – med påhittiga lösningar i svartvitt – svarade Ülar Mark, och dirigent var Kaspars Putninš. Allt svetsades samman till en fungerande och angenäm helhet.
Dansarna framför en installation av schackpjäser. Foto Jack Devant
I baletten visas i olika konstellationer styckets aktörer och schackrutor. Med hjälp av videotekniken skapar man olika världar på scenen. Dansarna och även musikerna i sina vandrande glashyttor rör sig på scenen som schackpjäser på sina rutor. Eesti Filharmoonia Kammerkoor – Estlands filharmoniska kammarkör – medverkar, även körmedlemmar rör sig på scenen.
Allt är bra planerat och bildar en helhet i detta verk som flyter vidare under en dryg timmes tid utan paus. En berättelse om schackmästaren Keres liv är underlaget och avbildas i olika scener ur hans liv. Med tanke på åskådarna i Helsingfors hade det nog varit något lättare att följa med händelserna om ett programblad hade funnits tillgängligt. Ett häfte på estniska fanns det där man åtminstone kunde läsa namnen.
Dansarna, kören och orkestern i en visuell helhet. Foto Jack Devant
Dansarna hade blivit handplockade från Nationalbaletten i Tallinn. De dansade precist, med full energi och märktes alla turvis under föreställningen. Cristina Krigolson, Abigail Mattox, Iago Bresciani, Francesco Piccinin, Benjamin Thomas och Carlos Campo Vecino gjorde ett noggrant jobb, tillsammans, i par och i soli, starka i tekniken. Abigail Mattox med fina linjer och stark teknik fäste man blicken på först, men de övriga tog också sin plats så småningom.
Francesco Piccinin i sin roll som Keres var tydlig och inlevelsefull – likaså de andra männen varav man kunde skönja Keres gestalt i flera repriser, många åt gången. Speciellt märktes mot slutet en fin duett med Carlos Campo Vecino och Iago Bresciani.
Laddningen ökade ännu mer och det hela kulminerade vid slutscenen då ett schackbräde syntes projicerat på golvet: musiken spelade en huvudroll då rutorna sakta och effektfullt slocknade en rad i sänder. Publiken satt som förtrollad några sekunder innan man reagerade med applåderna. Stilfullt, tyckte många av oss.
Anita Jokela
Helsingfors, Finland
Scenografin till detta verk var i svartvitt och kompaniet valde även att ha pressbilderna i svartvitt!
Huvudbild: Cristina Krigolson och Francesco Piccinin i en duett. Foto Jack Devant
