Balettens årliga workshop redovisades i två föreställningar i Dansmuseet den 7 och 8 maj. Det är inte vanligt att recensera workshops. De är ju ofta en blivande koreografs möjlighet att prova sig fram och testa idéer. De arbetas fram på de medverkandes fritid och det är ofta svårt att samla alla medverkande samtidigt för repetitioner. Inte de bästa förutsättningar, men jag vill ändå skriva ner några intryck från årets program.
Mitt i Dansmuseets. permanenta utställning befinner man sig omgiven av danshistorien och upplever både arv från tidigare dansepoker och nya uttryck från dagens dansare, som uppträder på en rektangulär scen med publik på alla fyra sidor. Det ger en också möjlighet att uppleva Kungliga Balettens dansare på mycket nära håll.
.gif)
Gina Tse i Sombras en el tiempo av Olaf Kollmannsperger. Fotograf Carl Thorborg
Programmets åtta koreografer visade sju verk i olika stilar och med mycket varierande musik till grund. Det blev en omväxlande föreställning som bjöd på både humor och allvar i både traditionell och mer modern koreografi.
Olaf Kollmannspergers Sombras en el tiempo – Tid i skuggorna till musik av Alberto Iglesias framfördes av fyra dansare – Mayumi Yamaguchi, Gina Tse, AdiLiJiang Abudureheman och Pascal Jansson – vilka rörde sig runt en roterande pelare som utstrålade ett skarpt ljus. Upplevelsen av intressanta rörelsekombinationer och spännande kostymer av Srdjan Kaljevic hämmades något av den svaga belysningen och bländande strålkastare – en trend inom dagens dansproduktioner som jag beklagar.
Adrian Navarro hade i adamsrevben.com gjort en roande och träffsäker studie av fem kvinnokaraktärer från den flirtiga tonåringen till den mogna kvinnan. Kanske inte nyskapande men koreografin som lyfter fram dansarnas olika personligheter är väl förvaltad av Irina Laurenova, Jacqueline Coombs, Nathalie Fernandez, Sarah Fontaine och Elisa Fossati.
Milos Mutavdzic, Anna Valev, Hugo Therkelson och Sari Jokela i M Σ2 av Brendan Collins . Fotograf Carl Thorborg
Brendan Collins M Σ2 utgick från fyra dansare i var sin liten kvadrat som stegvis växlade plats i en stram och precis serie rörelser som gav utrymme åt åskådarens fantasi. Dansade gjorde Sari Jokela, Anna Valev, Milos Mutavdzic och Hugo Therkelson.
Starkast intryck på mig gjorde Jenny Nilsons och Jacqueline Coombs And Every Life I Live Again in My Own Self – en gripande tolkning av flickan Nina i Tjechovs Måsen. De framförde stycket själva och tolkade båda Ninas minnen, drömmar, hopp och vilja till överlevnad i ett mycket väl avvägt collage av text, musik och sparsmakade rörelser i en stämningsfull ljussättning. Ytterligare beröm förtjänar deras utsökta replikföring på en vacker och oklanderlig engelska, något som alltför sällan får uppleva.
Johanna Björnson visade en stämningsfull och vackert framförd duett i neoklassisk stil till Schuberts Ave Maria med Minji Nam och Nikolaus Fotiadis.
Nikolaus Fotiadis och Minj Nam i Ave Maria av Johanna Björnson. Fotograf Onna Heinonen
Jonna Savioja tog i Together We Are Weak upp relationer mellan grupp och individer och visade att gruppsammanhållning kan vara på både gott och ont. Koreografin innehöll många starka moment. Kristina Oom var den som stod utanför och Jonna Savioja själv, Shinobu Sakaguchi och Danielle Rosengren utgjorde gruppen. Efter workshopen visades även Jonnas film Sprucken syntes.
Elisa Fossati och Oscar Salomonsson i Membran, koreografi Gunnlaugur Egilsson. Fotograf Carl Thorborg
Sist ut var Gunnlaugur Egilsson med Membran till en nyskriven stråkkvartett av Torbjörn Helander som också framförde musiken live tillsammans med Leila Forsén, Anna Petry och Tamara Bolin. Dansarna AdiLiJiang Abudureheman, Jeannette Diaz Barboza, Elisa Fossati, Ylva Helander, Maria Hjelte och Oscar Salomonsson framförde en intressant och spännande koreografi i ett drivande tempo som utgjorde en stark avslutning på föreställningen.
Anders Jörlén
