Tero Saarinen Company presenterade sig i Saarinens nyaste koreografi Transit med en större mängd dansare än vad vanligt är i hans verk. Det hade beställts av Skånes dansteater och sågs nu i Helsingfors. Platsen var Havskabelhallen i Kabelfabriken, ett byggnadskomplex där numera flera kulturaktörer har sina säten.
Dansare i Tero Saarinen Company. Foto Kai Kuusisto
Transit var en fullträff, visuellt säker i alla avseenden, precis allt passade ihop och helheten blev mycket fin, en tidsresa genom mänsklighetens historia som ledde till väsentliga tankar.
Om tematiken i berättelsen vill Tero Saarinen påpeka att naturens väldiga men sårbara krafter och människans alienation från miljön har även tidigare varit utgångspunkter för hans verk. Nu såsom i många andra verk har han fortsatt att behandla förhållandet mellan människa och natur.
Själv upplevde jag början som en sorts urladdning, en effektiv början för allt liv. Dansarna rör sig sakta och försiktigt, som för att förstå vart de kommit och vad de skall uppleva.
.jpg)
Saida Solla och Oskari Kymäläinen. Foto Kai Kuusisto
Så småningom växer medvetenheten och i rörelserna ses en tilltagande känsla av omgivningen, varandra och livet. Det hela är ett kontinuerligt ökande skådespel – egentligen inte alls på en teaterscen utan i själva naturen. Saarinen själv talar om skärande speglingar av naturens mångfald som gått förlorade på grund av människans gärningar.
I verket tycks dansarna undra över det som sker och blir till – de är själva åskådare och går genom tiderna med undran och beskådar dystopin som de inte riktigt förstår.
I rörelserna återspeglas allt detta baletten igenom. Den mycket effektiva och vackra ljussättningen är av Minna Tiikkainen och de funktionella dräkterna är av Teemu Muurimäki. Musiken av Sebastian Fagerlund leder oss igenom händelserna – utan att glömma Tuomas Norvios ljuddesign – precis allting utgör en helhet.
Jing-Yi Wang dansar i Tero Saarinen Company. Foto Kai Kuusisto
I den världen ger dansarna liv åt fantastiska scener där allt kommer till rätta, man förstår och tolkar händelseförloppet, blir häpen över det fantastiska flödet i berättelsen. Video IC-98 av Visa Suonpää och Patrik Söderlund bidrar till detta.
Gruppen av dansarna är sammansvetsad och ger oss känslan av att de tror på sin sak med en ungdomlig iver. Vissa har även solistiska uppdrag.
Skånes Dansteaters Jing-Yi Wang med sina uttryck av elegans och de utmärkta linjerna, känsla och tolkning tar scenen i besittning. Det är ett drag hos henne som tycks självklart. Hon rör sig med viss sparsamhet, ett kännetecken även hos vissa balettstjärnor.
Jing-Yi Wang i en föreställning på Skånes Dansteater. Foto Carl Thorborg 2020
Också Natasha Lommi disponerar rummet med sin alltid starka scennärvaro, även i krävande solistuppdrag. Saida Solla, som man gärna skulle beteckna som mycket ung, överraskade med sitt engagemang, i sina soli och tillsammans med Oskari Kymäläinen.
Även de andra dansarna – Jenna Broas, Nanny Hedberg, Elina Häyrynen, Mikko Lampinen, Mikko Makkonen, Edoardo Pavoni, Emmi Pennanen, Sofia Ruija – gör fint ifrån sig. Tillsammans och i sina egna solon.
Från en föreställning på Skånes Dansteater. Foto Carl Thorborg 2020
Då verket närmar sig sitt slut ses en ljusglimt i allt det mörka som berättelsen förespråkat – det finns kanske ändå något bättre att vänta sig, en förståelse av människan: vart man är på väg och vad varandet innebär.
I det hela en mycket bra föreställning, vacker rakt igenom, man fick en känsla av att ha faktiskt sett något med ett djupare innehåll.
Anita Jokela
Helsingfors
Huvudbild: Saida Solla tillsammans med dansare i Tero Saarinen Company. Foto Kai Kuusisto
