Det här är en recension. Analys och värderingar är skribentens egna.
Huvudbild: La Fille mal gardée: (Lise) Laura Maya blir omfamnad av fel friare, Alain (Antonio Gallo), i stället för (Colas) Joel Calstar-Fisher. Foto Rünno Lahesoo
Lästid: 4 min
Det var både komik och drama att njuta av i Tallinn då jag besökte Estoniateatern. Först på tur var Lettlands nationalbalett med en stark och imponerande La Esmeralda – mer sällan sedd på balettscenerna – och två kvällar senare en mycket fräsch och underhållande La Fille mal gardée dansad av Estlands nationalbalett.
La Esmeralda av Lettlands Nationalbalett
La Esmeralda, koreograferad av balettchefen Aivars Leimanis till största delen i en klassisk stil som är ett gott val för att visa nivån på Lettlands nationalbalett. Rollerna dansas av flera fina solister.
Verket är dramatiskt men också underhållande med sina rollfigurer. Delar av verket dansas i balettkonserter och tävlingar. Det syns särskilt i andra akten, där finns även ett tillägg med Diana och Action. Dianas variation imponerade, en solig Emma Lagūna dansade precist, lätt och soligt med partnern Amir Dodarkhojayev som Acteon, tekniskt kunnande och lyskraftig dansare.
Esmeralda, dansat av Yuliya Brauer, är ung och kunnig ballerina med utstrålning, och gör sin roll suveränt. Den kända tamburin-variationen dansades med glans.
Baletten grundar sig på den kända berättelsen Klockaren vid Notre Dame. Poeten Pierre Gringoire görs av Kārlis Cīrulis. Nattvakts-chefen Phoebus av Finnian Patrick Hepting. Gatornas kung heter i berättelsen Clopin Trouillefou och dansas av Ringolds Žigis. Prästen ärkediakonen av Claude Frollo. Raimonds Martinovs gör engagerat sina olika typer av solistroller. Aleksandrs Osadčijs övertygar som Quasimodo.
Foto Agnese Zeltina
Mitt i allt verkar Phoebus fiancée Fleur-de-Lys (Gundega Guna Reinika) stiliga uppträdande friskt i zigenarnas karakteristiska dans (Laine Paiķe, Alisa Tomkoviča, Izabella Monastirska-Urtāne och Baiba Vītola samt Aeden William Conefrey, Germans Ševčenko, Angel Giraldez och Robert Nae) i ett fullt tempo. Det fanns även energi och dansglädje i skökarnas uppträdande (Paula Lieldidža-Kolbina, Anastasija Blažnova och Natalja Lipska).
Andžejs Signarskis, Donats Rudzītis, Ringolds Žigis och Emīls Ungurs utgjorde en trovärdig skara av typ De Onda, i sina rolluppgifter som väktare och bödlar. Mimartister ur Riga-baletten samt balettskolelever medverkade i verket.
La Fille mal gardée av Estlands nationalbalett
La Fille mal gardée koreograferad av tidigare balettchefen vid Kungliga Operan i Stockholm, Marc Ribaud är hans tolkning av hur berättelsen från 1789 skulle ha sett ut spelad på en liten ort i Frankrike på 1950-talet.
Han hade lyckats skapa en mycket underhållande nytolkning. Tvisten mellan generationerna är utgångspunkten. Änkefrun Simone (Marcus Nilson) vill bestämma över livet för dottern Lise. Phillipa Mc Cann gör rollen med inlevelse och dansar bra och precist. Pojkvännen Colas som Lise valt dansas av Joel Calstar-Fisher. Han är en god partner, höga lyft av damen upprepas gång på gång och såväl hans som de manliga vänners (Oji Fujino, Liam Strickland, Cristiano Principato, Rasmus Ahlgren) skickliga hopp är höga och ned kommer man till korrekta poser.
Deras flickvänner (Ellinor Piirimäe, Marta Navasardyan, Karina Leskin, Marjana Fazullina) och övriga balettkåren har övats väl av repetitörerna, såväl i dans som i skådespeleriet. Rolltolkningarna är på plats.
Ribaud berättar att han närmat sig den klassiska tekniken via metoden nutida dans. Men element av typ swing, twist, rock´n´roll och tap dancing finns med. Han har själv jobbat med dansarna, och när jag frågar en av dem, Marjana Fazullina om samarbetet, ger hon en mycket positiv bild av övningarna. Hon har som partnern finländaren i gruppen, Rasmus Ahlgren som ville komma närmare hemlandet efter år i Boston Ballet.
Änkan Simone är en godbit att dansa, en mängd danssolis finns för denna figur som Marcus Nilson gjorde denna gång. Även den ursprungliga träskodansen finns förstås med. Simone dansar med sina nyupptäckta kavaljerer i god stämning och njuter av allt.
Väl ifrån sig gör även Yuki Nonaka, som den något svagsinte men den mer välbärgade Friaren Alain, som modern hoppas få se som svärson. Likaså dennes far, här Finn Adams, och en alltid pålitlig i sina karaktärer Vitali Nikolajev som Notaren.
Samarbete gäller i Baltikum, balettkompanierna satsar starkt på det. Nästa år är det esternas tur att åka till Riga och visa upp sin Alice i Underlandet.
Anita Jokela
Tallinn, Estland
