STOCKHOLM: Avslutningen av streetdansfestivalen Urban Connection på Dansens Hus blev ett minnesvärt evenemang. Ett hundratal musiker från Sveriges Radios symfoniorkester hade lyckats tränga ihop sig på stora scenen. Under ledning av sin internationelle stjärndirigent Daniel Harding framförde orkestern den brittiske kompositören Harrison Birtwistles Earth Dances. På en spelplats framför musikerna utövades samtidigt dansimprovisation i toppklass av fyra dansare från Cullbergbaletten och fyra från streetdansgruppen Soul Sweat.
Daniel Harding och Virve Sutinen kommenterar föeställningen. Foto Arne Hyckenberg
Det var en fröjd att se dansarna inspireras av varandra och av musiken. Stilarter möttes generöst. Solister, par, små och större grupper avlöste varandra i en omväxling där improvisationen antog drag av dramaturgisk virtuositet.
Grundkonceptet var enkelt och effektivt. Dansarna utgick från kortsidorna på den smala, avlånga spelplatsen. Till dessa kortsidor återvände dansarna efter sina entréer. Där följde de sina kamraters aktiviteter och valde uppmärksamt lämpliga tillfällen att åter deltaga aktivt.
I ett storartat solo började en lång man i långt hår följa musiken först med ett finger i axelhöjd. Därefter fortplantade sig rörelsen gradvis genom hela kroppen tills han med lustiga fotrörelser liksom gled ut till mitten av spelplatsen. Lustigt, lyhört, konsekvent, överraskande.
Egentligen hade jag velat veta alla dansarnas namn, men denna afton kändes konsten större än individerna. En numera salig danspedagog sade vid ett tillfälle om gruppdans: Har man så bara lärt sig en enda sak av gruppdans, nämligen samarbete, då har man lärt sig något som man har nytta av i hela livet. Just det – så är det. Men nästa gång jag ser dansarna vill jag verkligen veta vad de heter.
Markus Bertilson och Niki Tsappos från Soul Sweet. Foto Arne Hyckenberg
Föreställningen inleddes och avslutades i avspänt samtal mellan Daniel Harding och Dansens Huschefen Virve Sutinen. Musikerna hade denna dag fått spela Birtwistles mäktiga Earth Dances hela tre gånger. Först vid repetition, därefter på konsert i Berwaldhallen (utan dansare) och så, med början kl. 22, på Dansens hus i vad som där kallades Earth Dances Street Version. Harding kallade musiken ”outrageously difficult” (ungefär: våldsamt, upprörande, omåttligt svår).
På nätet kan man läsa sig till en sammanfattning av musiken. Den är (mycket kortfattat) byggd i en sorts geologiinspirerad form med sex lager som återkommer med förändringar i processer som kunde kallas seismiska. Därtill kommer en virtuos överbyggnad som en sorts gestaltning av jordytans myllrande livsrikedom.
Gigantisk föresats i imponerande genomförande. Mitt omedelbara intryck var att dansen hjälpte till att lyfta fram logiken i musiken. Och jag tyckte det var både trevligt och lämpligt att se de förträffliga musikerna spela i utpräglat lediga kläder.
Idén till detta storartade evenemang var Virve Sutinens. Till årsskiftet tillträder hon en tjänst som konstnärlig ledare för en av Europas viktigaste dansfestivaler: Tanz im August i Berlin. Wir gratulieren-
Earth Dances
Improviserad dansföreställning med streetdansare och dansare ur Cullbergbaletten.
Musik: Harrison Birtwistle, Radiosymfonikerna
Dirigent: Daniel Harding.
Dansare Cullbergbaletten: Shumpei Nemoto, Jac Carlsson, Victoria Roberts och Alberto Franceschini.
Dansare Soul Sweat: Niki Tsappos, Alex A-train Dam, Yared Razzle-Dazzle Cederlund och Markus Bertilson.
Peter Bohlin
Huvudbild: Cullbergbalettens Alberto Franceschini i Earth Dances Street Version. Foto Arne Hyckenberg
