PITEÅ: En säck potatis, döden, åldrande kroppars minnen, är teman som sällan förknippas med förgyllda stunder av lek och skönhet. Men när legendarerna Ana Laguna och Mats Ek dansade in i Piteå berörde de publiken med allt detta och mer därtill.
Föreställningen i tre akter, började med Mats Eks koreografi ”Potatis” inspirerad av ett barndomsminne. Han klagade en gång när familjen skulle äta potatis till middag – ”igen”.
”Då sa min far att potatis är en frukt, en rotfrukt. Den fick en annan lyster. Enkel, värdig, oglamorös men näringsrik.”
Barndomsminnet har efter många år blivit en ganska kort dansant berättelse med humoristiska inslag, om något vardagligt som alla kan relatera till.
”Det är inte en pas de deux utan en trio för två dansare och potatisen,” påpekade koreografen bestämt.
Han framförde verket tillsammans med sin hustru Ana Laguna som dansat sedan hon var fem år. I likhet med sin man utforskar hon nya rörelser i samband med de kroppsliga förändringar åldrandet medför. Att det varken påverkar energin, scennärvaron, samspelet, eller tuffa krav i teknik och utförande, stod klart från första stund.
Akt två var Mats Eks poetiska dansfilm ”Gammal och dörr” från 1990. Han skapade den för sin mor Birgit Cullberg, då 85 år.
”Filmen handlar inte om henne utan om döden och vad den genererar i form av längtan, kroppsminnen, aggressioner. Det som en människa har bakom sig och det hon fortfarande drömmer om.”
”Birgit hade börjat tappa minnet och för mig var det ett sätt att gripa henne innan hon helt försvann.”
Mats Ek beskrev modern som en skygg människa med öppet sinne, övertygad om att alla blir lyckliga av att dansa. Något hennes barn tvivlade starkt på under uppväxten. Filmen är en mycket vacker och samtidigt lite retsam hyllning till allt hon stod för.
.jpg)
Produktionen Dancing on the frontporch of Heaven med solistdansare från Kungliga Baletten. Foto Carl Thorborg
Tredje akten ”Memory” gjorde Mats Ek ursprungligen för skådespelarna Mikael Persbrandt och Nina Fex, till den egna uppsättningen av Molieres ”Don Juan” på Dramaten. I den nu förlängda versionen dansar Mats Ek och Ana Laguna fram berättelsen om en mans minnen efter en kvinna han saknar.
Interaktionen mellan deras rörelser blir till självklara konstateranden om människans och kärlekens väsen i tid och rum. Närhet och avstånd, intensitet och ouppmärksamhet, lek och allvar, glädje och vemod, smärta och njutning, materia och själ.
Denna säsongsavslutning för Dans i Nord, Norrbottens regionala utvecklingscentrum för dans, ingår i serien Age on Stage. En satsning i Sverige och utomlands för att visa att alla åldrar platsar på dansscenen.
I Piteå gällde åldersblandningen även den fulltaliga publiken, som fick möjlighet till ett ingående samtal med huvudpersonerna efter föreställningen. Till exempel berättade Mats Ek om skillnaden mellan att koreografera skådespelare och dansare. Ana Laguna berättade bland annat om hur det gick till när hon började dansa i Spanien och varför hon kom till Sverige.
Karina Sundkvist
Huvudbild: Ana Laguna och Mats Ek i en känslosam och vacker scen från Memory. Foto Carl Thorborg
