Tisdagskväll på Kungliga Operan i Stockholm och det är premiär för Young Choreographers. Dansare från ensemblen får chansen att pröva egna idéer och koreografera sina kollegor. Alla kompositioner visas på Rotundan. Rummets storlek och utformning hjälper till att skapa en intim känsla mellan dansare och publik.
”But now you are late darling” koreograf Lorenzzo Fernandes, med bl a Louise Camelbeke, Jérémie Neveu och Carl Sjögren. Foto Kentaro Mitsumori
Kvällens koreografer består av Felicia Andersson, Lorenzzo Fernandes, Daniel Norgren-Jensen, Kentaro Mitsumori, Julien Keulen, Jérémie Neveu, Elisa Fossati, William Dugan, Jade Longley och Anna Cecilia Meyer. Det är ett utmärkt tillfälle att utforska rörelser utifrån egna tankar och uppslag. Det är också chans att ta sig an dans från ett annat perspektiv. Leda andra att gestalta rörelser utan att nödvändigtvis själv vara den som framför koreografin inför publik. Det är fint att se koreografernas uppskattning till sina dansare i applådtacken.
Lorenzzo Fernandes, Jade Longley, Jérémie Neveu, William Dugan, Kentaro Mitsumori, Anna Cecilia Meyer, Daniel Norgren-Jensen, Elisa Fossati, Julien Keulen och Felicia Andersson. Foto Cristian Hillbom
Livet som dansare erbjuder möjligheter att fysiskt uttrycka andras idéer och material. Ibland utforska det personliga uttrycket för att i andra sammanhang skapa ett gemensamt tillsammans med andra dansare, där ingen sticker ut utan alla strävar efter att vara så synkroniserade det bara är möjligt.
”When Venus held my hand” koreografi Felicia Andersson. Foto Kentaro Mitsumori.
Att gå utanför det vardagliga vanliga och pröva andra roller kan vara både lärorikt och nyttigt. Den ökade förståelse för andras yrkesutövande gör något för framtida möten. Det som först startar med en tanke ska i andras kroppar tolkas och uttryckas. Kommer utövarna förstå det som efterfrågas?
”Estrellita” koreograf Jade Longley, dansare Luca Righi och Samira Bethke. Foto Maria Paulsson
Hur kan en som koreograf jobba för att idéen ska komma fram. Är det genom att komma med färdiga stegkombinationer eller finns det utrymme för dansarna att komma med förslag. I vissa fall skapas idéerna i mötet mellan koreograf och dansare. Oavsett metod gäller det att hitta sätt som för tillfället gynnar det som skapas med och mellan koreograf, dansare och material.
”Sultry Echoes” koreografi Elisa Fossati, dansare Desislava Stoeva och Camille Chanial. Foto Rikako Shibamoto
I programmet finns korta textrader kring vad koreograferna tänkt eller inspirerats av. Det vore intressant att få veta mer. Höra dem fördjupa sina tankar kring koreografin och hur arbetet gått till. Var hittade de sin verkliga inspiration. Var kom idéen ifrån? Var det längtan efter att få uttrycka något? Var det nyfikenhet av att få koreografera? Kan det vara början på en möjlig karriärväg? Det finns förstås många anledningar till att varför en skapar. Konstuttryck av olika slag är sätt att beröra och bli berörd. Viktiga delar av ett samhälle.
”Doin’ It Right” koreografi William Dugan här på bild Kisa Nakashima, Kentaro Mitsumori och Clara Boselli. Foto Rikako Shibamoto
Vad är egentligen en bra eller upplevelsen av bra koreografi? Rumsliga aspekter, musikalitet, rörelser och dess kvaliteter, arbetet innan och under processen, utövare, kostym är delar i ett pussel med potential att falla på plats. Vad händer när någon komponent inte finns med eller passar in och hur påverkas upplevelsen om dansarna inte lyckas få fram intentionen eller om koreografen inte hittar metoder att locka fram det som önskas i dansaren.
”W.A.T movement” koreograf Kentaro Mitsumori med William Dugan, Taylor Yanke och Amaury Zanete. Foto Kentaro Mitsumori
Dansarna uttrycker också en egen idé genom tolkning i tankar och kropp. Det händer även något i mötet med åskådarna, vilka som är på plats och hur pass tillgängliga publiken är just för tillfället. De som ingår i Young Choreographers gör alla ett gott jobb.
”For No One” koreograf Daniel Norgren-Jensen. Dansare Abby Morgan. Foto Maria Paulsson
Programmet är varierat, koreograferna har skapat kompositioner som kan tolkas som personliga uttryck och dansarna tar sig an materialet helhjärtat och engagerat. Det blir trovärdigt och en kväll att minnas tillbaka på som inspirerande gällande kompositioner, koreografer, dansare och att genom möjlighet testa något nytt och därmed få chans till utveckling.
Jenny Berkán
Stockholm
Young Choreographers, Kungliga Operan 23 jan, 27 jan
”Vine” koreograf Anna Cecilia Meyer, som även dansade sin egen koreografi. Foto Kentaro Mitsumori
KOREOGRAFI
Felicia Andersson, Lorenzzo Fernandes, Daniel Norgren-Jensen, Kentaro Mitsumori, Julien Keulen, Jérémie Neveu, Elisa Fossati, William Dugan, Jade Longley, Anna Cecilia Meyer
”Lorn” koreograf Julien Keulen, dansare Martina Torti. Foto Maria Paulsson
PROGRAM
VINE
KOREOGRAFI Anna Cecilia Meyer
DANSARE Anna Cecilia Meyer
ESTRELLITA
KOREOGRAFI Jade Longley DANSARE Luca Righi, Samira Bethke
W.A.T. MOVEMENT
KOREOGRAFI Kentaro Mitsumori
DANSARE Taylor Yanke, William Dugan, Amaury Zanete
INSPIRE ME
KOREOGRAFI Jérémie Neveu
DANSARE Madeline Woo, João Santana
LORN
KOREOGRAFI Julien Keulen
DANSARE Martina Torti
BUT NOW YOU’RE LATE DARLING
KOREOGRAFI Lorenzzo Fernandes
DANSARE Louise Camelbeke, Rikako Shibamoto, Samira Bethke, Carl Sjögren, Jérémie Neveu
SULTRY ECHOES
KOREOGRAFI Elisa Fossati
DANSARE Desislava Stoeva, Camille Chanial
DOIN’ IT RIGHT
KOREOGRAFI William Dugan
DANSARE Madeline Woo, João Santana, Kentaro Mitsumori, Kisa Nakashima, Clara Boselli, Luiza Lopes
FOR NO ONE
KOREOGRAFI Daniel Norgren-Jensen
DANSARE Abby Morgan
WHEN VENUS HELD MY HAND
KOREOGRAFI Felicia Andersson
DANSARE Louise Camelbeke, Carl Sjögren, Rikako Shibamoto, Zane Smith-Taylor
SPELTID Ca 1 tim 20 min utan paus
Huvudbild: ”Inspire me” koreografi av Jérémie Neveu med Madeline Woo och João Santana. Foto Kentaro Mitsumori
