Huvudbild: Gustavia, Kungliga Baletten 2026. Guillaume Diop och Daria Ivanova. Foto Kungliga Operan/Håkan Larsson
Lästid: 5 min
“Varför är det viktigt för dig att åka utomlands och dansa?”, säger redaktör Nicholas Ringskog till Guillaume Diop, Danseur Étoile på Operan i Paris.
“Att få komma till ett annat kompani innebär att jag möter andra och deras sätt att arbeta. Det är bra att lämna sin hemmascen och den komforten man har omkring sig och med en öppen attityd lära sig nya saker. Första gången jag var här behövde jag lära mig rollen från början. Idag lär jag mig nya detaljer i verket. Och hur jag växer mig in i rollen,” svarar Guillaume Diop.
Vi är på Kungliga Operan i Rotundan på ett pressmöte med redaktör Nicholas Ringskog, koreograf Pär Isberg och Danseur Étoile Guillaume Diop.
Vad betyder det att verket sätts upp igen, frågor Ringskog koreografen Pär Isberg:
“Ta Svansjön som ett exempel, under historiens gång har den koreograferats om många gånger, det vi ser i dag är inte ursprungsversionen. Nej, den har en resa. Om man avbryter den resan och ett verk visas bara en säsong för att något nytt måste komma in, då får verket aldrig en chans att utvecklas, mogna och faktiskt hitta publiken,” säger Pär Isberg
Pär fortsätter: “Den här gången tog jag chansen eftersom det var så stressigt förra gången. Jag gick med en käpp pga en operation så jag kunde inte visa dem stegen, utan enbart verbalt.”
“Jag försökte justera några saker som jag tyckte saknades. I en recension skrevs ”Åh, de tappade bort Badins berättelse i andra akten.” Jag tänkte: ”Vad i “…?” Han är på scenen hela tiden, förutom en liten del där han går ut för att byta kostym och det är under kärleksnatten med Greve Munck, Gustav III och Sofia Magdalena.”
Jag tänkte, säger Pär: ”Är det verkligen sant att vi förlorar honom? Jag hittade på ett sätt att få in Badin i den scenen. Men det här är saker du kan lägga till om du har lyxen att något kommer tillbaka. Det var logiskt med scenen innan, eftersom drottning Lovisa Ulrika ber honom att vara hennes spion på familjen, det är därför han hamnar i en lojalitetskonflikt eftersom Badin försöker vara lojal både mot drottningen och mot sin bror, Gustav III.
Pär fortsätter: Det var så jag såg på berättelsens klimax. Vi har den här teatermasken, som är en symbol för att få vara inkognito. I palatset var man aldrig ensam, inte ens Gustav III. Bakom gardinerna eller i ett hål i väggarna, fanns alltid någon som spionerade. Vi gjorde ett tillägg för att ge ett tydligare budskap den här gången.
Guillaume, hur känns det här när du dansar med de olika kompositörerna, olika musikstilar. Är det roligt för dig eller är det irriterande att du måste ändra stämningen i dansen eller tänker du på det? Jag menar, tror du att allt flyter ihop i en slags symfoni?
Guilaume: Jag tror att musiken i baletter är väldigt, väldigt viktig för oss, för liksom musiken berättar för det mesta om känslorna i berättelserna. De bygger verkligen upp det till det sista ögonblicket där det är riktigt starkt. Jag gillar musiken i varje scen som passar så bra till stämningen och vibbarna.
Jag hörde att första gången när du dansade det lade du till en sekvens med lite voguedans. Finns den fortfarande där eller kan du berätta mer om den?
Guilaume: Den finns fortfarande där och är det stora solot i början av akt två. Jag tror att det här var ett ögonblick som var väldigt viktigt för Pär och för mig också. Det är väldigt sällsynt att vi gillar ett solo som är mer än två eller tre minuter, särskilt för manliga dansare, eftersom vi hoppar mycket och det är väldigt atletiskt.
Guillaume fortsätter: Jag minns att vi lyssnade på den här musiken och Pär frågade mig: ”Vad är det för något som är viktigt för dig och som är väldigt kulturellt för dig?” Typ svart kultur. Jag tänkte att vogue är något som har varit en del av mitt liv ett tag eftersom det är som ett väldigt svart och queert utrymme. Jag tror också att det är en konstform som handlar om befrielse. I den här baletten där Badin hittar sin frihet och där han trotsar på sitt sätt genom att provocera kung Gustav. Det skulle vara en fin länk och ett smart sätt att införliva något annat än balett i detta ögonblick i produktionen.
Pär Isberg säger: Jag frågade faktiskt: ”Hur dansar du när du går ut och klubbar?” Då gjorde Guillaume sina favoritpartier. Men jag ville ha med lite mer. Då tillkom den här lilla grejen med fingrarna på golvet som vandrar mot varandra.
Giullaume: Jag tycker det är väldigt intressant för vanligtvis när man ser balett pratar man om att en era är väldigt klassisk. Jag tycker att miljöerna och kostymerna visar den här eran med ett nytt öga, och det är väldigt, väldigt fint och väldigt välgjort enligt min mening.
Giullaume: Jag tror att en av Pärs största egenskaper, förutom att han är en fantastisk koreograf, är att han verkligen vet hur man berättar historien utan att ha för mycket av, ”You, me, I love you.” Man förstår verkligen historien genom rörelserna, jag tycker att det här är något ovanligt och det är väldigt trevligt för publiken, men även för dansarna eftersom man känner att man genom koreografin berättar historien utan att man faktiskt behöver visa historien i en traditionell balettmim, avslutar Guillaume Diop.
Cristian Hillbom
Stockholm
Gustavia, Kungliga Operan 29 maj-12 juni
